Ursäkta

Men jag känner mig allmänt trist och tråkig, återkommer när jag hittat mitt bättre humör igen!!

Lite bilder från Grevagården

Fredag och lördag på Grevagården

På fredagen var det dags för 1.35 och den var stor tyckte jag och Mr B höll med mig. Dessutom fanns det med överbyggt vatten vilket Knatten aldrig har hoppat!! Med tanke på Knattens tidigare beteende med vattenmattor så var jag ganska orolig för detta mycket blåa vatten. Som tur var var det sista hindret så jag tänkte att vi ändå skulle komma runt nästan hela banan!

Jag red faktiskt riktigt bra den här gången fast vi hade ett ner. Vattnet då? Jodå vi tog oss över eller kanske igenom för Knatten landade i vattnet så att det stänkte blått omkring oss, attans tur att det inte räknades som fel. Knatten hade tänkt stanna men vi hade sådan fart så han hoppade liksom ändå, jag tror att han blev rätt så överrraskad själv över att han kom över. Den här rundan var den jag var mest nöjd med, då jag faktiskt höll fokus hela vägen runt!

Däremot tappade jag en del dagen efter och red kasst på några hinder så att vi fick åtta fel. Den rundan var det både högt och lågt kan jag säga. Russ kämpade på väl men jag tabbade mig. Jag måste lära mig att hålla min kopncenration på topp hela vägen runt, då kan jag rida riktigt bra men så fort jag börjar tappa koncentrationen så rider jag bara på måfå och då går det som det går. Skärpning på mig! Jag får väl börja med några koncentartionsfrämjande övaningar eller något!?

Förhoppningsvis så kommer det filmer senare. Ritterna filmades och fotades alla av någon kille som man kunde köpa både bilder och filmer av. Tyvärr verkar det inte som om han lagt upp dom ännu på sin hemsida, men när han gör det ska jag nog kosta på mig att köpa dom, sen får vi se om jag visar dom för er;)!

Foto: Ewa Levau

Torsdag

På torsdagen red jag först sju på kvällen, det var en väldigt lång väntan men en väntan fylld med otroligt fina hästar. jag tror inte jag har sett så många fina hästar smalade på samma ställe på en gång faktiskt, ja om man nu inte räknar med Falsterbo eller Breeders. Dessutom var det många välkända ryttare både hemifrån och bortifrån som var där med sina unghästar.

Rent resultatmässigt gick det välan sådär men med tanke på att det var vårt första meeeting och att konkurensen var hård så gjorde vi väl ändå rätt så ok ifrån oss jag och Russ och M och Slips.
Första klassen fick jag nog lite hjärnsläpp och glömde att rida på en del av distanserna. Vi rev vattenmattan och sedan gick vi på fyra där det skulle vara fem. Knatten beslutade själv att hoppa av en inbillad osynlig extra oxer framför den den riktiga oxern. Jag var inte riktigt berädd på detta och trodde under några sekunder att vår sista stund på jorden var kommen.

Där i luften såg jag för mig hur vi landade på bakbommen och gick över, men Russ lyckades mirakulöst knipa in bakbenen under magen och sträcka ut framåt så att vi kom helskinnade över, utan att riva. Jag hängade dock på halsen med långa tyglar men lyckade samla ihop mig i svängen och vi tog sista hindret i första fasen utan problem. Tyvärr fick vi inte hoppa i andra fasen vilket grämde mig eftersom det bara var åtta hinder i den första fasen!! Så resutltatet första dagen var 5 fel, fyra för nedslag och ett tidsfel som jag nog drog på mig när vi var tvungna att ta en stor sväng för att ta mig tillbaka i sadeln igen! De andra hindren red jag hyfsat och Knatten gjorde vissa språng som var helt fantastiska. Ni får fortfrarande nöja er med gamla bilder! Ska se vad jag kan göra åt det senare!!

Foto: Ewa Levau

 

Grevagården och blogguppdatering

Jag har varit väldigt dålig på att skriva under detta meeting, men som jag skrev innan så gillar jag inte att skriva på telefonen. Sedan har jag varit helt slut på kvällarna och då har jag inte orkat göra det på datorn heller. Men nu är jag tillbka hemma igen så här kommer rapport från helgen!

Vi åkte i onsdags vid tiotiden på morgonen och var framma någon gån vid tre. Knatten åt och sov hela vägen. Han har faktiskt varit ett praktexemplar att ha med sig på meeting. Äter sover och skiter samt taggar till på banan!! Vad mer kan man önska! Lyckas inte få bilder från telefonen så n i får nöja er med gamla bilder så länge!!

 

 

Ja vad ska man säga??

Så här såg det ut andra dagen!! När jag var liten fick vi lära oss att tömma längst in och jämna gödselstacken. Nu var det rätt längesedan jag var liten!!

                             

 

 

                                

Inteklaga

Ska inte klaga på vädret men fanken vad varmt det är nu!! Har hittat lite skugga där jag nu fortsätter att vänta. Knatten står i boxen och undrar vad katten vi gör här? 

Väntar

Nu väntar vi! Först en miljard fyraåringar! Sen är det M och Sliips. Vi rider typ i natt!

Framme

Nu har vi kommit fram och sitter på läktaren och tittar på sexåringarna! Får se hur det går med uppdateringen, avskyr att blogga från iFånen. Blir bara fel hela tiden ska se om det går att koppla upp datorn sen! Följ mig på instagram annars.  Sök på #nafetiti. Nu ska vi hitta veterinären!

Är nog allt lite nervös;)!!

När jag hittade detta på ridsportförbundets hemsida körde det till lite i magen och tanken "att vad fanken har jag gett mig in på" flög förbi i huvudet. Men vad katten bara att man hann att anmäla i tid var ju en bedrift i sig, så att starta kommer ju att vara rena vinsten;)!!

Jag är inte bra på det här med att resa och packa det gör mig tokigt stressad, därav att jag nästan aldrig reser. Jag tror det beror på när jag en tid i tonåren sov hos olika kompisar var och varannan natt och alltid hade med mig ombyten och grejer i en pippikoffert. Då var jag aldrig hemma eller sov i samma säng i en hel vecka vilket var ganska stressande, men nu vill jag bara sova hemme i min egen säng. Jag gillar hemma heltenkelt. Men man ska ju jobba med sina nojor och det gör jag verkligen nu. Måns som reser var och varannan dag i jobbet tycker att jag är hysteriskt fjantig.

Man skulle ju kunna tro att om det är så jobbigt att packa så borde jag vara ute i god tid och göra detta, men nej inte! Jag har fortfarande inte packat en endaste liten pinal utan har bara påbörjat tankerbetet gällande packning. M packade nog i stort sätt färdigt i går kväll místänker jag. Jaja packa hinner jag nog alltid även om det nu blir lite stressigt!

 

 

Tävling i dagarna tre

Jag vet att jag varit väldigt dålig på att skriva den sista tiden men ibland är det så i livet att man helt enkelt inte hinner med allt man vill. Vi har under helgen haft tävlingar på LCR med många starter. Knatten och jag hoppade en 1.20 på söndagen och hamnade tre utanför placering, en rätt vanlig förestelse har jag märkt!!

Knatten är helt bra igen och vi tror att det var chocken efter skoning och ovanan vid hårt underlag som gjorde att han var öm i hoven. På onsdag förmiddag åker vi till Skövde det ska bli så ghimla roligt, tror jag i alla fall, jag får väl återkomma om det efter helgen.

Jag har ju aldrig varit på meeting innan och har ingen aning om vad jag ska packa eller inte packa, jag har i alla fall fått låna ett skåp av en ponnyfamilj i stallet. Den familjen är bäst!! Nu ska jag bara ha tag på en boxgardin också!! Den här resan kostar mycket ändå utan att behöva köpa en sådan med.

Dressyrryttare och evig funktionär bär runt på Mr B

Kolla hjälmen!

Kom på att jag måste kolla om min hjälm är säker. Här kan ni ladda ner rapporten, finns uppe till höger på sidan! Två saker som jag är i ständig jakt på, sadlar och hjälmar;)!!

Känns bra!

I går red jag ut en liten runda i alla gångarter och kände lite på Russ som var som vanligt igen! Jag tjeckade även av honom på böjt spår uppsuttet och även där kändes han fin. Jag red till och med utan sporrar och fick honom att går fram ändå, bara det är ett under i sig. Nu rider jag ut i kväll med Slips och M, vi tar det dag för dag helt enkelt!

Han är väldigt fin och kall i benen och han var helt ren när han rörde sig efter ridturen med. I helgen tänkte jag ta ner honom till veterinären på tävlingarna och tjecka av honom. Ser han fräsch  ut så kör vi! Känns han det minsta tveksam då kör vi inte. Det är min plan och hoppet om CTU ökar lite dag för dag!

Igång igen

Skrittade ut en runda i regnet i gårkväll, skönt faktiskt jag gillar hösten mucho!! Knatten kändes fin på rakt spår i alla fall och han är inte halt längre, möjligtvis lite ojämn i vänster varv på böjt spår. Om man inte tittat efter ojämnheter så hade nog de flesta inte ens märkt det. Vi håller tummarna och fortsätter att kyla och rida rakt fram ett tag till blir det inte värre så sätter jag igång och rider som vanligt igen för då var det med allra största sannolikhet ett sömtryck eller att han trampat på en sten eller något.

Som det är nu känns det nu så vågar jag kankse tro på att vi kan åka till Grevagården ändå nästa helg. Tyvärr blir ju inte upplägget riktigt som jag tänkt mig innan men det får gå ändå, bara han är bra. Är jag det minsta osäker på att han är fortfarande är dålig så åker jag ju givetvis inte, men jag har börjat hoppas igen i alla fall;)!

Foto: Ewa Levau

Ohalt??

I går var Knatten helt ren när han sprang. Han är fin och kall i benen och han har ingen puls. I kväll kollar vi honom på böjt spår och hoppas att inget syns då heller. I så fall var det troligen bara ett sömtryck och då kan vi fortsätta att rida som vanligt igen. Håll tummarna för det govänner!

Jag ska hoppträna för Mr B med Ture i kväll och på lördag tävlar vi! Jag återkommer om Knatten, nu ska jag jobba! Här har ni ytterligare några fina foton tagna av Ewa Levau!

 

 

Ledsen, besviken och orolig

Har inte hunnit blogga eller orkat för den delen. Det har varit fullt upp med att ta in halm och fixa med annat i stallet. Har även varit och hämtat och  provat en sadel som varken passade mig eller hästen. Vilket inte spelade någon roll eftersom Knatten var oren i går när vi skulle hoppträna:(!!

Hej då Grevlunda och Champion of the Youngsters!! Hej då tävlingssäsong hösten 2013! Hej skritt och boxvila!! Eller målar jag fan på väggen det återstår att se. Har jag tur så är det bara ett sömtryck. Han får stå inne och vila och kylas nu i två dagar så kollar vi igen i morgon kväll! Hej spolspiltan!! Lika bra att ringa Löberöd och få en tid direkt, väntan och tålamod har aldrig varit en av mina dygder!!

För lite mer än ett år sedan!!

Dåligt med tid

Lite dåligt med tid när man är tillbaka på jobbet igen. jag återanvänder därför lite gamla inlägg om ni inte misstycker. Jag tror att jag har en del nyare läsare här och ni kanske inte orkar gå igenom bloggen för att läsa allt, därför kanske det inte gör så mycket om jag återanvänder några inlägg;)!

Ska dock snart ta tag i skrivandet och producera lite nytt men det får nog bli när jag kommit in i jobblunken igen:)!

Angående prioriteriangar så skrev jag det här inlägget tidigare.
Har  ni läst havrepappas blogg och inläggen om hur det är att dejta en hästtjej. Om inte gå in och läs den här. Den är så rolig och så på pricken i många avseenden, framförallt när det kommer till hästen och dess plats på ens "lista". Mathea frågade mig en gång vilka som kom först på min lista i vår familj, varpå hon fick höra "först kommer du, sedan Knatten och Bambi(vår förra hund) och sen pappa". Detta godtog dottern utan några större protester! Stackars Måns, men han vet nog vad jag menar!

För hundra år sedan när jag var tillsmman med en annan kille så klagade han vid något tillfälle och sa"Måste du vara så mycket i stallet kan du inte vara här lite oftare och umgås med mig?". Han fick svaret "En sak ska du ha väldigt klart för dig, att när det kommer till att välja mellan dig och hästen, så väljer jag hästen". Sedan pratade vi aldrig mer om huruvida jag skulle vara i stallet mycket eller inte!

Det fina med Måns är att han har full förståelse för detta, han kanske inte alltid är så nöjd, men han förstår. Innan vi fick Mathea så tyckte han dessutom att det var riktigt bra. Jag klagade ju aldrig på att han var iväg på turné eller att han ägnade tid i replokalen för inte märkte jag av det så mycket, jag var ju i stallet eller sov för att jag var trött för att jag varit i stallet!

Det finns stunder då jag får dåligt samvete för att jag ägnar så mycket tid åt hästeriet och försummar min familj. Då börjar jag prata om att sluta rida och sälja Knatten. För utan hästen och ridningen hade jag kunnat ägna all min tid och familjen, vara en god mor och vi hade haft pengar så att vi hade kunnat åka till Thailand tre gånger om året och en massa annat som varit bra för hela familjen.

Det är i dessa stunder som Måns säger att jag INTE ska sälja hästen för då kommer jag att bli olycklig, samtidigt som han säger det får han något lätt panikartat i blicken! För Måns vet, att en hästlös Titti är en olycklig Titti och en olycklig Titti är ett helvete att leva med. Så för husfridens skull så fortsätter jag nog med hästen fast jag försummar familjen! Jag får väl spara pengar så att Mathea kan gå i terapi när hon blir äldre så får hon bearbeta sitt moderstrauma där:)!!

Knatten åker hem, typ

Jag ät tillbaka på jobbet igen, så här kommer ett återanvänt inlägg för er som är nya här på bloggen. Det var så här mitt liv med Knatten började!

Jag hittade Knatten på annons på hästnet och såg direkt att detta var den typ av häst jag letade efter. Alltså en tjock, långpälsad russliknade unghäst på 2,5 år. Skämt och sido han var fin och man kunde se potentialen. Jag åkte upp med min tränare till norra Skåne och vi tittade på två hästar efter Camaro M som var till salu, ett sto och så Knatten. Stoet var snyggare att titta på men var inte så kontaktbar utan flamsade mest runt och var spänd när vi skulle löshoppa. Inte så konstigt i sig att hon var spänd då det blåste och det fladdrade i plastbanden så det stod härliga till. Sen kom Knatten, något mer flegmatisk, sprang inte så gärna om han inte behövde och plastbanden bekom honom inte det minsta. Han var väldigt nyfiken på mig och kom hela tiden upp och ställde sig nära, nära och gick sedan efter en som en liten hund. När han sen väl rörde sig gjorde han det med mycket trevliga gångarter. Mycket bra galopp, hoppade med fin teknik, visde upp ett lugnt temperament. Jag var nog rätt säker redan där men bestämde mig i bilen på vägen hem och ringde och sa att jag ville ha honom.

Sen åkte jag tillbaka till Göteborg (bodde där då och jag skulle ha hästen hos en kompis i Skåne tills jag flyttade ner igen om tre månader). Det bestämdes att jag skulle hämta honom helgen därpå då jag var nere i Skåne igen. Sagt och gjort, jag fick med mig en kompis och lånade ett släp av några på stallet. Mitt eget släp var så slitet att jag inte vågade köra med det. När vi kommer fram är djuret redan beskitigat, jag tecknar försäkring och för över pengar. Hästen lastas, det går ganska bra och förra ägaren sätter fast honom. Vi sätter oss i bilen och vi kör,kababoom låter det och min väninna säger nu gick han över bommen. Jag är då en ganska onervös människa med mycket litet risktänkande och säger glatt ja men nu är det stilla hade han gått över hade det väl låtit mer? En normal människa hade kanske gått bak och kollat, men inte Titti inte, kan tyckas oansvarigt ja! Har dock lärt mig den hårda vägen som ni snart ska se. Jag fortsätter därför glatt att köra, det är mycket stilla där bak och allt är frid och fröjd. Då kommer vi till en liten nedförsbacke! Min väninna tittar till i backspegeln och skriker, helvete han har kommit ut! Även jag tittar i backspegeln och mycket riktigt, ut genom framdörren tittar Knatten!

Han står där så fint med huvudet ut och frambenen på platten vid dragarmen på släpet. Jag bromsar, mycket försiktigt, lägger i handbromsen hårt och går ut! Där hänger halva Knatten ut genom framdörren med bommen i ljumskarna. Nu fanns det utlösbara bommar på släpet, ett gammalt bojsläp, så bommen löser vi ut så att han är lös inne i släpet. Knatten tar hela situationen med ro och tittar sig förvånat omkring. När jag tittar längs med vägen, en smal skogsväg, ser jag hur det kommer en stor timmerbil i en ganska ansenlig fart mot oss! Jaha fattas nu bara att den skrämmer hästen så han får panik! Jag säger till min kompis att hon skall stanna lastbilen så att den ska köra förbi under största möjligt försiktighet och tystnad, vilket den tack och lov gör samtidigt som jag lugnande klappar Knatten i huvudet. Knatten bibehåller sitt lugn, lastbilen kör förbi, Knatten sitter fast!

Jaha, där står vi skogen med en häst halvvägs ut genom framdörren med bogarna ute och vi kan inte få in honom igen. Så vad gör jag, jo jag manar glatt på min nya häst att komma ut genom framdörren helt och hållet, vilket han gör och spräcker hela taket, på det lånade släpet. Vi får tag på gamla ägaren som kommer och jag frågar försynt om han kan stå kvar hos henne ett tag till? Det går bra och jag leder tillbaka honom till gården han kom från, med fd ägarens ord att han är aldrig ledd utanför gården förut. Ja ja säger jag han verkar ju ta det mesta med ro så det är nog ingen fara, det var det inte heller, han gick så lugnt och fint bakom mig hela vägen tillbaka, vi mötte en traktor och en bil men det bekom honom inte alls (sin ovilja mot traktorer har han utveckalt senare).

Efter en koll av hela hästen konstaterar vi att han klarat sig genom hela intermezzot med endast ett skrapsår över ögat, ofattbart faktiskt, jag menar han hade kunnat fått frambenen avhuggna, krossat revbenen, brutit sig eller fått traumatiska men för livet, ja han hade typ kunnat dö på fläcken! Men inte Knatten inte!!

Och vad lärde jag mig av detta, jo att alltid köra unghästar med halsrem, att alltid kolla när det låter för mycket i släpet, att köra försiktigt. Jag kan säga att när vi körde hem honom nästa gång höll M på att bli galen eftersom jag snigelkörde i tio mil!!

Och släpet, ja det fick jag köpa, det var till salu när jag lånade det, och dom skulle ha lika mycket för det som det kostade att sätta ett nytt tak på vilket jag hade fått bekosta. Att köpa det och laga taket blev billigare så alla tjänade på den affären! När jag köpt det satte jag ett extra lås på framdörren så att den inte kan gå upp om någon nu skulle få för sig att gå över bommen igen!!

Nästa gång kan jag berätta om när Guava kom ut genom framdörren!!

In i gamla rutiner

Ja så har man klarat av sin första jobbdag efter semestern, kontoret var kokhett och jag kunde inte tänka eller fokusera så bra;)! Knatten fick vila då han gått ordentligt hela förra veckan. Jag hade tänkt att både bada och klippa honom men jag orkade faktiskt inte, det var helt enklet för varmt och skulle ta alddeles för lång tid. Jag får göra det senare för det behövs verkligen. För tillfället är Knatten rätt fluffig och puffig i pälsen och han ser ganska varm ut faktiskt.  Det är liksom helt fel temepratur för att vara teddynallehäst just nu! Bilden är från förra året men han ser ut så här nu med!! Detta är Knattens normala sommarpäls, galet!! En av anledningarna till att jag kallar honom för Russet i bland.

Vad hände?

Jo jag har helt fallit till föga måste jag säga!! Här nedan har jag kopierat  ett inlägg som jag skrev för nästan ett år sedan och vad har hänt sedan dess. Jo jag har banne mig skaffat animokavaj, kingslandridbyxor och dyonträns!! Fast jag fortfarande håller med om det jag skrev då, så har jag ändå blivit så påverkad att jag införskaffat en massa märkesgrejer! Galet va?

Det här med utrustning är ju en stor grej i hästvärlden. Precis som i det ”verkliga” livet utanför så förekommer det mode och märkesfixering även i vår värld. När man läser andra hästbloggar så finns det ofta en egen rubrik för den utrustning som man använder sig av. Det som slagit mig är att många av dom som skriver hästbloggar måste ha en ansenlig mängd med pengar som har råd med allt de som de skriver att de äger och köpt? Inget ont i det, att man lägger en massa pengar på grejer till hästen, det gör vi väl alla utifrån vår förmåga.

Själv tillhör jag nu inte denna skara som har allt det rätta man ska ha, dels beroende på ekonomisk förmåga men även av ren snålhet. Jag klarar mig rätt bra ändå och ser inte helt ut som om jag kommer direkt från skogen. Framförallt så gör det ju inte mig till en sämre ryttare bara för att jag inte är klädd i Kingsland och Animo från topp till tå. Inte heller blir Knatten en sämre häst för att hans träns inte är ett äkta Dyonträns eller att han har de billiga benskydden i stället för de dyra. Vi kanske hade varit snyggare och mer rätt, men knappast bättre.

Jag skall dock tillägga att jag faktiskt bryr mig om hur jag och hästen ser ut. För man kan vara snygg och proper och ha en välskött häst utan att man har allt det rätta. För sjavigt och skitigt det gillar jag inte. Hellre billigt och välskött än än dyrt och skabbigt!

När jag är ute på tävlingar möter jag ofta ekipage där både häst och ryttare bär allt det ”rätta”men där det finns en del att säga om ridningen. Jag brukar då fundera på om det kanske inte hade varit bättre att lägga de pengarna på träning i stället? Men det gör man ju som man vill. Jag tycker att det är rätt beklämmande faktiskt för det ser rätt så fånigt ut att man ser ut som ett proffs men rider som en påse nötter. Det jag blir mest imponerad av är faktiskt ekipage som inte har det rätta men där man ser att både häst och ryttare är riktigt duktiga. För der ger mig hopp om livet att det inte är ridbyxorna eller i benskydden som förmågan sitter i utan i ridningen.

Nu får man vara hur märkesfixerad man vill och jag kanske bara är avundsjuk för att jag inte har allt man ska ha. Må så vara men detta är bara en betraktelse jag har gjort och som jag funderat på. Vad tycker ni där ute?

I min blogg så kommer det nog inte att vara lönt att ha egen rubrik om utrustning för jag har ändå inget som det är intressant att skriva om;)! Kanske får ni se något av mina hemmabyggen i stället. Eller så kommer även jag att hamna i märkesvärldens garn, vad vet jag? Men under tiden så kör jag på med min budgethäst (Knatten var faktiskt väldigt billig), budget ridkläder, budget utrustning (välsmord, inlindad med silikonlinda och lagad med superlim) och budgetsläp (med stripes och silvertejp).

                                                  Inte helt lätt att få på sig märkeskläder!!                                        Foto: Ewa Levau

 

Hem till Lund

Nu är Knatten hemma i Lund igen för hårdträning;)! Vi började med att rida ut med M och Slips, det gick så lugnt och fint till så att vi blev helt förvånade. Betesknatten är alltså helt pålitlig vid uteritter.

I går tävlade jag Ture som var jättefin, vi hade tyvärr ett ner i varje, båda nedslagen berodde på min ridning. I övrigt red jag faktiskt bra om man får skryta och det tycker jag man får när man har varit duktig:)! Ture gillar verkligen att tävla och han anser nog själv att han faktiskt är den största, bästa och snyggaste hästen på hela tävlingsplatsen!! Efter våra små enmeters hoppningar var han så stolt och mallig och trodde nog att han gått en grandprix! Säga vad man vill om Ture men han har en stor personlighet och han är en väldigt söt häst, pillig och stökig men söt. Han är inte det minsta tittig, tvärtom man vill gärna att det ska vara tittiga hinder för då hoppar han så mycket bättre. Hans hoppning har utveckalts sedan han började hoppa förra sommaren och då har han knappt hoppat något i vår.

Han använder numera hela kroppen och har inte helt tokig teknik. Innan slängde han sig mer över och hoppade lika gärna genom som över. Han lyfte inte heller sina ben över bommarna mer än precis nödvändigt vilket ofta innebar att han rev, med knäna typ. Nu var han väldigt fin fram, hans bakbensteknik har alltid varit ganska bra. Innan använde han inte heller ryggen så mycket i sprången men det gjorde han verkligen nu. Han är ännu inte så stark så hans språng är väldigt långsamma när han hoppar väl. Man käner riktigt hur han först hoppar upp med frambenen, sedan kommer halsen och ryggen och sedan bakbenen. Det känns som att han gör det i etapper i stället för att göra det i en flytande rörelse, det är lite svårt att förklara så här i text. Snabbheten och flytet i sprången borde komma när han blir starkare. Ja lille Ture, om man bara hade haft oceaner av tid så hade jag gärna tagit honom till hösten men det inser jag ju själv att det inte går. Jag har tyvärr inga fina hoppbilder eller filmer på Ture.

AlienTure