Inte mycket till bloggande, igen!

Jag är väldigt dålig på att blogga just nu! Men här är en liten uppdatering gällande vad som hänt sedan sist. Knatten har varit på återkontroll, det har varit magsjuka här hemma och så har jag hoppat Musseman. Mer spännande än så är inte mitt liv för tillfället. Faktiskt är det magsjukan som har var det mest aktionfyllda vill jag påstå. Först var dotter dålig och sedan jag, så jag har inte varit på jobbet sedan i fredags förra veckan. I morgon skall jag nog orka masa mig iväg i alla fall. Först i kväll har jag ätit något annat än pankakor som har varit det enda jag har kunnat stopp i mig efter att jag blivit bättre i magen.

Eftersom jag mest legat som ett paket i soffan i tre dagar så finns det inte heller mycket att skriva om. Jag har lyckats masa mig iväg till stallet för att fixa där men mer än så har det inte varit. Jisses vad trött man blir nuförtiden när man varit dålig, eller jisses vad trött jag är alltid! I går sov jag från åtta på morgonen till två på eftermiddagen! I dag har jag inte sovit lika tungt på dagen men har ändå mest vegeterat i soffan framför telvisionen. Känns helt främmande att man ska jobba i morgon faktiskt.

Jag har inte heller följt med i vad som har hänt i hästvärlden och vilka debatter som rasar där. Det senaste jag läste var några inlägg om stress men det har jag ju redan behandlat här så det känns inte så aktuellt att skriva om igen. För att skriva om stress när man legat i en soffa i tre dagar känns inte direkt relevant.

Inte heller har jag några spännande projekt att prata om eftersom mit liv är rätt så normalt och enahanda. Jag har inga klart definierade mål eller planer med varken min ridning eller med min ickeridande del av livet. Då är det tråkigt. Tack och lov att A låter mig rida Musseman för hade jag inte fått göra det så hade jag förgåtts av uttråkning. Jag har även fått klartecken från A att om jag vill och styr upp allt själv så får jag även tävla på Musseman, men det är ju inte aktuellt förrän nästa år så det känns lite avlägset att planera för det seriöst nu. Nä ni får nöja er med en tråkig ointressant blogg för tillfället och inte hamnar jag på någon topptio lista heller precis!! Hej så länge kanske är jag roligare i morgon, kanske inte!!

På bättringsvägen

Knatten var ohalt på det opererade benet men reagerade fortfarande på höger fram på böjprovet! Så det blev lite smörjning i både höger fram - och bakkota! Nu väntar två dagar på box och ytterligare två veckors skritt vid hand. Sedan får jag börja skritta uppsuttet! Helt rätt årstid för det i ett blåsigt, blött och råkallt Skåne. Får se till att skaffa lite bra regnkläder som tål både blåst och kyla också.

Att skritta en halvtimme i ett ridhus lockar inte!                                  

Hoppträning i kväll

I kväll blir det hoppträning med Musseman, han blir roligare och roligare att rida. I går var han riktigt pigg och på gång och han gick att korta ganska bra i galoppen. Det har han inte orkat riktigt innan så det var kul. Vi tar det fortfarande ganska lugnt med honom då han behöver bygga på sig en del muskler efter sitt "sabbatsår".  Men utevecklingen går verkligen framåt.  Det börjar nog dessutom bli dags att klippa honom igen då han börjar bli rätt så ullig och gullig, blink, blink A!! Vilket påminner om att jag måste lämna in skären till saxen vilket jag nu har skullat göra under ca två månaders tid!! Att det kan vara så svårt att få tummarna ur!!

I dag har jag bokat in en tid för ett möte som jag också tänkt ett tag på att jag skulle göra!! Jag tänker nu vara precis så retlig som vilken proffsbloggare som helst!! Jag tänker inte säga vad det är för möte! Det är så fruktansvärt iriterande när bloggare gör så här, eller hur! Men så småningom tänker jag berätta för er vad det handlar om och vad detta möte kanske kommer att leda fram till. Jag kan i alla fall säga så mycket som om att det handlar om utveckling av något slag!

På torsdag kväll bär det av till Jonas klinik igen för att se hur utvecklingen på benfronten har gått!! Jag funderar faktiskt inte så mycket på det utan tar det som det kommer. Jag hoppas att jag snart skall få sitta upp igen i alla fall. Jag längtar så efter att få sitta på Russ igen, eller inte, kanske man inte sitter kvar där uppe så länge?

Om jag hade pengar tralalallalaa...

Men det har jag inte men det kanske är någon annan som har det! I så fall vet jag en väldigt fin unghäst som är till salu och som jag som sagt gärna själv hade köpt om det nu inte var för brist på både tid och pengar! Något för dig som vill kvala till femårsschampionaten eller Falsterbo nästa år!!

Följ länken här nedan och läs mer!!
http://hastmarknad.hastnet.se/sok/annons.php?aid=771887&inriktning=&typ=5

Fuskar

Eftersom jag inte har så mycket att skriva om så fuskar jag till det lite och hänvisar er till en annan sida. Andra videon i Arnolds träningsserie är ute och jag har tittat på den. Här kan ni se den om ni vill och det tycker jag. Man skulle väl kunna säga att "less is more" är ett uttryck som kan tillämpas på Arnold träningar så här långt. Precis i min smak, för varför klydda till det om man inte behöver. Mr B tränar på det här sättet och det funkar bra för mig, som då inte blir så förvirrad som jag annars kan bli om det är alldeles för komplicerat!

I videon säger Arnold att man är en bra ryttare om man rider bra på bommar, eller något i den vägen. Vilket fick mig att tänka på mina styrkor och svagheter som ryttare. Min absolut största svaghet är nog min oförmåga att räkna galoppsprång, vilket jag visserligen skyller på att jag har svårt för att räkna överlag. Jag är då alltså en ganska dålig ryttare ibland men inte alltid för jag har ändå förmågan att ibland rida rätt på bommar ändå.

Jag måste hela tiden träna och tänka på det här med galoppsprången och det har blivit bättre men inte bra. En av mina styrkor är nog min känsla för den tycker jag är ganska bra, jag vet när det blir fel och när det blir rätt, jag kan känna det i hela kroppen och jag är rätt bra på att då analysera och sätta ord på vad det är som blev fel, i alla fall i hoppningen, inte dressyren. Sedan är det inte alltid min kropp vill lyda mig och göra det rätt när jag försöker. Det är en annan svaghet, kroppskontroll den hade kunnat vara bättre, mycket bättre. Ytterligar en svageht jag har är min koncentration som inte alltid är på topp när den behöver vara på topp. Är jag okoncentrerad så rider jag ganska uselt och är jag koncentrerad så kan jag rida ganska bra. Detta visar sig framförallt på tävling där jag ofta är okoncentrerad och då lätt tappar fokus. Jag är även orädd och envis och så är jag duktig på att ta instruktioner, om jag förstår dom vilket jag inte alltid gör. Men då vågar jag ofta fråga så då löser det sig.

Så här är min lista på tre positiva och negativa egenskaper jag har som ryttare:

Positiva:

• Har känsla för både häst och ridning
• Bra på att anaylysera och sätta ord på det jag gör rätt och fel
• Bra på att ta till mig instruktioner

Negativa:

• Har svårt för att koncentrera mig
• Har svårt för att komma ihåg och räkna rätt på galoppsprång (speciellt på bommar på marken)
• Dålig kroppskontroll

Vilket innebär att jag framförallt måste träna mig på att upprätthålla och behålla koncentrationen. Att jag måste fortsätta att träna på bommar, att stega och att räkna.  Jag måste även träna upp min kroppkontroll.

Se där det belvett helt inlägg ändå för nu var jag ju koncentrerad.

Kooooncentrerad!!!

Inte i dag!!!!

Märkligt

I tisdags var jag hos min nyckelbensläkare och diskuterade mitt nyckelben. Två år efter skadan har jag fortfarande problem med ständigt återkommande inflammationer i muskelfästen och muskler som sitter vid nycklebenet. Själva frakturen är läkt men jag avlastar och använder ändå armen fel så att jag får ont. I tisdagsn så fick jag kortison och bedövning på baksidan av axeln. Det som hände var att när smärtan försvann där så fick jag tio gånger ondare på framsidan!! Detta fick mig att fundera?

Är det så det är för hästar som har återkommmande hältor som vandrar runt, att när man fixat och behandlat hältan på ett ställe så kommer en annan hälta att visa sig på ett annat ställe? Ungefär som att summan av all smärta är konstant? Om man då har ont på flera ställen samtidigt så är smärtan på varje ställe mindre och ganska uthärdlig eftersom den är fördelad. Släcker man då bort smärtan på ett ställe så blir smärtan på dom andra ställena större eftersom den blir mer koncentrerad? Bara en fundering för så ont som jag fick på framsidan när baksidan inte gjorde ont längre var anmärkningsvärd kan jag säga. Något att tänka på kanske??

Spruta i armen!!

Snart får jag en spruta i armen! Sådan häst sådan matte, eller hur det nu var?

Sedan måste jag besluta om jag vill ha åtta hål i nyckelbenet eller en platta som skaver och är i vägen? Hålen läker igen men under tiden är jag svagare i det nyckelbenet i tre månader minst! Svåra beslut! Nu har nog bedövningen börjat värka tror jag, men vete katten om den hjälpte?

Projekt päls

Här kommer lite bilder på Knattens pågående projekt! Han hälsar att han känner sig mycket stolt och nöjd med dess framgångar och att han kommer att ta strid för att behålla sin hårem intakt så länge som möjligt!

Sotis

Jag är så avundsjuk ska ni veta, varför denna ofina känsla? Jo jag är sotis på dom som får vara med och träna för Maria nu i helgen. Maria Gretzer är tillbaka på LCR för ytterligare en träningshelg och tyvärr står jag på marken denna omgång:(! Visserligen är det lärorikt det med men det hade ju varti så roligt att få vara med på häst. Men, men nu är det som det är och det är inte så mykcet att göra åt det.

Knattens projekt som han håller på med är i full gång och går framåt så nu är det kanske dags att avslöja vad det är han håller på med! Han jobbar på att få en så lång, ruggig och anskrämlig päls som möjligt!! Det går strålande, Knatten börjar närma sig myskoxe looken men hälsar att han jobbar på fram mot en mer mammutliknade uppenbarelse. Ska se om jag kan hjälpa onom med lite foton senare i dag.

Annars går vi vår fem minuterspromenad runt anläggningen och Knatten är pigg och glad men beter sig ändå städat. Sedan får han stå ute i hagen och äta hö. Jag har fått rapporter om att han inte alltid är så stillsam där ute men det är inget jag själv har sett. Jag ser det som ett gott tecken att han är pigg för då har han nog inte så ont längre. Buttans smärtstilland effekt borde ha ju gått ut kroppen för längesedan? I morgon ökar vi på våra promenader med ytterligare fem minuter så då kan vi gå TVÅ varv runt LCR!

Annars händer det inte så mycket för tillfället, jag håller igång min ridning på Musseman och på tisdag ska vi hoppa igen. Jag blir alltmer förtjust i det djuret, han är en sådan där genomgod häst som bara vill göra väl ifrån sig och som är en riktig arbetsmyra. Det hade varit roligt att ha med honom på Maria träningen men han har ju inte varit igång så länge så det hade inte känts rätt mot honom. Men på tisdag ska vi hoppa för Bertil i alla fall.

På onsdag festar jag till det och åker till Flyinge på kvällen och kollar finalen i VW Grand Prix. Knatten och jag var anmälda till förklasserna men dom planerna fick vi ju lägga på hyllan. Nästa år kanske?? Det är ett av mina mål 2014 rida i Flyinge och faktiskt få Russ att komma runt banan där inne;)! Ni kan ju se på filmen hur det gick förra året!! Knatten och Flyinge funkar inte så bra ihop. Ni kan även läsa mer om det i Knatten går treårstest här! Sedan hade vi ju även Knattens eskapader när han gick Breeders som femåring med Jörgen Larsson där smet han förbi ett hinder med Jörgen precis som han gjorde med mig fast nästan ännu fulare. Så Knatten har lite att stå till svars för på den arenan och jag är inte den som ger mig!

Vad jag inte heller kan förstå!!

Förra inlägget var ett gammalt inlägg som jag återigen tyckte var aktuellt så därför "ompublicerade" jag det då detta är något jag ofta funderar på??

I går kom en del av dessa tankar igen när jag påmindes om att det finns hästar som verkligen inte borde vara där dom är i dag. Hästar som antingen borde ha gått vidare till det evigt gröna betet för ca 10 år sedan eller som i alla fall borde ha befunnit sig på ett ställe där dom fick gå i en fin grön hage och inte ridas alls!!

För jag kan fortfarande inte förstå varför man vill ha en häst som är i sådant fysiskt skick att den är närmre döden än livet. Jag tycker att man måste ta sitt ansvar som ägare och antingen avliva hästen eller placera den på ett sådant ställe där den verkligen kan få njuta den sista tiden av sitt liv? Jag tycker fortfarande att hästar inte ska fortsätta att leva om dom inte kan leva med värdighet och mening. Jag tycker fortfarande inte att det är ok!

Men jag har ett dilemma hur skall man föra fram detta budskap till ägare som inte förefaller förstå att deras hästar inte har det bra.

Är det ok att gå fram till någon och säga att "du det är nog dags att ni låter den här hästen gå vidare"!? Förmodligen hade detta inte mottagits så väl då denna tanke överhuvudtaget inte verkar att ha slagit denna någon. Förmodligen är det kanske bättre att gå fram och säga till att "din häst ser ut att vara halt på alla fyra benen och att den inte ser ut att må bra, den verkar ha ont ni bör låta en veterinär titta på den".

Eller ska man inte lägga sig i överhuvudtaget?

Jag tycker att det här är skitsvårt, för min bedömning kanske inte alls är rätt, hästen kanske mår jättebra fast jag utifrån mitt synsätt inte tycker det? Jag är dessutom väl medveten om att folk verkligen inte vill höra sådana saker och ofta bara slår i från sig det som att det är budbäraren som är en idiot. Jag kan hålla på och älta detta om och om igen samtidigt som jag lider med hästarna som i m ina ögon mest ser ut att lida sig igenom dagarna.

För som jag skrev innan det finns så många olika sätt at ha häst och var och en tycker antagligen  att deras hästhållnning är bra medan någon annan tycker att den är rena djurplågeriet.

Dags att släppa taget och låta hästen gå vidare??

 

Häst eller marsvin??

Det speciella med hästar och ridning är att det finns så många olika sätt att ha förhålla sig till detta på.
Det finns dom som bara vill ha häst för att det är mysigt att pyssla och rida i skogen, det finns dom som vill vara ägare och se sin häst tävla fast inte göra det själva. Det finns folk som vill tävla på olika nivåer högt- lågt eller mittimellan. Det finns folk som vill rida western, vissa vill rida dressyr, en del vill hoppa, andra håller på med fälttävlan. Man kanske intresserar sig för att jobba hästen från marken eller köra den eller ja i stort vad som helst. Alla dessa former kan jag förstå, men något jag har väldigt svårt att relatera till och det är när folk har häst för ingen anledning alls!

Det finns dom som har häst på ett sätt som jag inte kan förstå och det är dom som har häst som om den var ett marsvin?? Varför vill man ha en häst om man inte gör något med den, om man bara har den stående i en box och den nästan aldrig får komma ut och göra något vettigt.

 Jag kan inte heller förstå varför man vill ha en häst som är i sådant fysiskt skick där den är närmre döden än livet. Varför tar man då inte sitt ansvar som ägare och avlivar hästen? Jag tror inte att hästen är speciellt lycklig bara för att den får fortsätta att leva om den inte kan leva med värdighet och mening. Detta är för mig inte ok.

Jag kan inte heller riktigt förstå varför man vill samla på sig en massa hästar som man sen inte har tid att ta hand om. Det finns väl billigare saker att samla på i så fall. Det finns ju dom som har tio hästar gående i en hage utan att göra någonting med dom. Varför? Någon får gärna förklara för mig för jag förstår faktisk inte?

Billigare med marsvin

Läs det här inlägget på Veras sida!!

Hej detta är något som jag har pratat med M en hel del. Det här med att folk hellre väljer att ta ut en  som jag kallar det för "handpåläggare" om hästen är halt ¨än att ta den till veterinären. Hinner inte skriva mer om det nu eftersom jag har en del tankar om detta, men läs här så kan vi kanske fortsäta denna diskussion sen!!

Upp i tid

Men fastnade på köksgolvet med mitt kaffe. Vi har golvvärme i köket och därför hamnar jag ofta på golvet här:)! Kan inte för allt i världen ta mig vidare till duschen!! Den är knappt två meter bort dessutom! 

Lite om Knattens mamma!!

Hej om ni vill läsa om Knattens mamma kan ni gå in på den här bloggen! Denna blogg är dessutom väldigt läsvärd då den är omväxlande och tar upp aktuella och intressanta ämnen som inte bara rör hästar! Elin jag stjäl din bild på mossan;)! Hoppas det är ok annars tar jag bort den!

Här är även en film!

Ut i världen igen

I dag fick Knatten komma ut igen på en liten promenad runt ridhuset. Sen fick han stå i hagen i 1,5 timme! Knatten firade med några krumsprång, till min fasa! Jag skyndade mig att kasta in hö och då stod han så lugnt och fint så! När han kom in fick han den sista buttadosen för den här gången i alla fall!

Sova hela dagen

Den här helgen har bestått i att åka till stallet, åka hem och äta och sedan sova i några timmar mitt på dagen, äta och åka till stallet för att sedan återigen gå och lägga mig på kvällen och sova hela natten. Jag hade nog kunnat sova hur mycket som helst om jag hade fått, detta kan väl ändå inte vara normalt??

Jag har gått in i trött, tröttare, tröttast mood igen! Vilket innebär att jag är så fruktansvärt långsam på morgonen så att det inte är klokt. Jag som förr i tiden kunde vara färdig på 20 min tar nu  minst 40 min på mig!! Vad är det som har hänt??  Är det ålderna som nu drabbar mig med besked eller är det något allvarligt fel på mig. Jag menar trött är jag ju alltid och har varit sedan Mathea kom till världen för tio år sedan, men den här tröttheten är något utöver det vanliga!!

Jag känner mig som när jag var långtidssjukskriven för utmattningdepression eller utbrändhet! För naturligtvis har jag det, jag är ju en modern kvinna av min tid;)! Detta var för nio år sedan och då var jag sjukskriven från jobbet i två år, sedan dess har jag liksom inte riktigt varit lika pigg som förr. Det hela utlöstes troligen av en förlossningsdepression när Mathea föddes, nog för att jag trodde att man skulle gråta när man fick barn, ni vet hormoner och allt. Men att man skulle gråta oavbrutet och helst bara önskade att man fick gå och lägga sig så fort man gått upp på morgonen hade jag verkligen inte väntat mig. Klart att jag älskade min unge från första stund men jag kan verkligen inte säga att jag uppskattade tiden som nybliven förälder inte så som jag mådde då! Lite bättre blev det efter hand men inte bra och det var ju ingen som sa till mig att det inte var normalt att må så här, så därför fattade jag aldrig hur allvarligt det nog var.

Det som tog mig igenom dagarna var Mathea, hunden och hästen. Hade jag inte behövt att ta hand om dom hade jag aldrig gått upp på morgonen överhuvudtaget. Då hade jag nog bara stannat inne med Mathea hela dagarna, men hunden var tvungen att komma ut och hästen var tvungen att bli omhändertagen och riden. Givetvis så blev jag av med min hjälp till hästen redan när Mathea var tre månader, men det är en annan historia. Så jag tog mig igenom denna tid på ren viljekraft och min önskan om att ge alla vad det behövde. För att göra det hela ännu värre var Måns naturligtvis borta jättemycket i jobbet. Mina andningshål var när Måns var hemma och jag fick gå själv med hunden på stranden och när jag kunde åka iväg och rida!!

När jag efter ett års föräldraledighet skulle börja jobba igen var det som om proppen bara gick ur fullständigt! På jobbet var mitt schema helt ändrat vilket gjorde att jag inte kunde få till det på något bra sätt för Mathea, trots allt försökte jag. Det hela slutade med att jag en dag började gråta och jag grät och grät och grät och kunde bara inte sluta. Min väninna beordrade mig att gå till företagsläkaren. När jag hulkandes och uppsvullen i huvudet till oigenkännlighet hade berättat hur jag mått det sista året, så tittade läkaren bara på mig och sa, "Du är ju djupt deprimerad och utmattad, hur länge har du gått och mått så här?" sedan sjukskrev hon i mig tre månader på studs!! Själv blev jag ganska förvånad över detta drastiska beslut. Men hallå jag var ju bara lite ur gängorna, eller??

Fullt så illa är det inte i dag och jag tror verkligen inte att jag är utbränd igen för det kan jag ju inte vara, så mycket har jag ju faktiskt inte om mig och kring mig numera.  Jag har ju dessutomt vidtagit en del åtgärder för att undvika stress. Jag har ju till exempel rationaliserat bort städningen av hemmet och att vika tvätt. Det är ju väldigt stressande för oss kvinnor, det är vetenskapligt bevisat så då undviker jag det. Men jag blir ändå inte piggare.

Tröttheten har till och med gjort så att jag nästan tycker att det är skönt att slippa tävla. Jag vill gärna tävla och är sugen på det, men jag tycker samtidigt att det är jätteskönt att slippa?? Är denna trötthet normal mina vänner? Hade det återigen inte varit för att jag har ett jobb att sköta och barn och djur att ta hand om så hade jag nog sovit mig igenom hela dygnet, alternativt enbart tittat på serier på Netflix och varit helt nöjd med det. Men det går ju inte och jisses vad tråkig bloggen hade varit!! Tankar från en trött hjärna!

 

18, 24 och 6 m??

Gissa vad? "..byter dom så byter dom, och det är ju roligt det med"! Jag har kollat in Arnold Assarssons träningsvideo här och den vill jag gärna dela med mig av! Visste ni det att det nästan alltid är 6 m mellan balkarna i ett ridhus, det visste inte jag!! Jag skall genast mäta på LCR!