Julstämning noll!!

Jag vet inte vad för väder ni som inte bor i Skåne har? Här regnar det och är ungefär lika mörkt som på natten dygnet runt! Någon känsla av att det är julafton i övermorgon infinner sig icke!! Jag känner inte ens stress över att jag inte köpt någon som helst julklapp ännu. Det får bli Rusta jul i år med. Där kan man handla julklappar till alla för under femhundra kronor och det är ingen annan som handlar där den 23/12 . I år kommer pengar som jag annars kunde ha till julklappar i stället att läggas på min klena häst!!

Jag måste inhandla ytterligare medikamenter då hästskrället givetvis fått en infektion i ett av operationsåren, visserligen bara ytligt men ändå! Det här, ursäkta mig, JÄVLA skitvädret har säkert bidragit till det då allt är geggigt och skitigt överallt. I torsdags tog jag, enligt de ordinationer jag fått, av bandaget. Eftersom veterinären sagt att han fick gå i hage och eftersom hagen inte är alltför geggig så fick han gå ut. På fredag kväll var han svullen runt ärret så jag tvättade och gjorde rent men bestämde att han kunde få gå ut ändå fast med bandageskydd på så att benen skulle hållas rena. Svullnaden var lite mindre dagen efter men den hade i går fortfarande inte gått ner helt och kotan var varm. I morse ringde jag därför Göran, som nu har skrivit ut pencillin! Som tur är så var Knatten inte halt så veterinären sa att det inte var inne men  han ska få pencillin för säkerhets skull. Det är roligt nästan jämt och Monster verkar vara dömd till evig boxvila!!

Pencillinet ska hämtas på Jägersro köpcentrum, TVÅ DAGAR innan jul!! Jag ser bilköer, Jag ser vaggande barnfamiljer som går lååångsamt framför mig så att jag inte kommer förbi, jag ser en svettig irriterad Titti nära ett psykiskt sammanbrott, jag ser ännu mer kö och jag ser hur apotekspersonalen tar evigheter på sig att få fram medicinen  medan jag svettas ännu mer. Jag får sluta föreställa mig nu för jag har redan börjat hyperventilera! Jag som inte kände någon julstress känner mig just nu jättestressad!!

Lite vingligt

I går var jag hos Jacob igen, denna gången med Metallic som är en av Knattens grannar på stallet. Det gick lite vingligt till att börja med, det flög en del bommar omkring oss, kråkhoppen var det också några av och jag var allt lite pirrig i magen. På slutet när vi hoppade bana gick det ändå rätt så hyfsat och jag började rida okomplicerat istället för att krångla till det.

Metallic ägs av S som är flickvän till A och vi åkte alla i deras lilla lastbil till Borelund. Jag hade väldigt roligt och var glad som en lärka om A och S hade lika kul har jag ingen aning om. Jag tror inte att dom led jättemycket i alla fall trots att jag satt i baksätet, och bubblade på som en femåring på bilsemetster! Det är ganska roligt faktiskt för både A och S är ordentliga unga människor i karriären som har ordning och styr på sina liv. Jag däremot kan nog tes som en något förvirrad (och skrynklig) tonåring trots att jag oftast  är dubbelt så gammal än vad dom flesta är. Frågor som "har du hjälmen med dig Titti" och "har du satt på dig bilbältet nu Titti" förekom innan avfärd. Men som sagt jag hade kul i alla fall.

Metallic höll sig på alla benen och hoppade snällt även då jag lade honom helt åt helskotta mellan varven. Nästa gång går det kanske ännu lite bättre då jag på slutet kom på hur jag skulle rida honom. Jag har märkt att jag numera är lite mer rädd när jag rider än vad jag var förr, en helt ny upplevelse för mig så här vid 46 års ålder. Förhoppningsvis går det över med tiden!

Lite sådana här språng var det nog lite då och då i går!!

Ketchupeffekt

I helgen blev det mycket ridning för min del. Från att knappt ha suttit på en häst på några månader fick jag helt plötsligt rida fyra hästar i helgen. Det var härligt att verkligen få använda ridmusklerna igen men ack vad jag fick ont i rumpan;)! Men det var det värt! Roliga hästar var det dessutom där man fick sitta och trixa och fixa lite innan man började hitta knapparna.

Jag har även varit ute och powerwalkat med Knatten, numera omdöpt till Monster. Förra torsdagen var det första gången han fick komma ut efter boxvilan. Knatten var helt bananas och var mer i luften än på marken dom tre varv jag skulle gå runt anläggningen. han hade glömt allt vad som gäller vid promenad vid hand, han gick på mig och försökte även kliva över mig och när jag puttade bort honom flög han i luften. Jag var tvungen att hämta en hjälm och linda longeringslinan några extra varv om huvudet på honom. Jag var genomsvettig efter 15 minuters promenad och det berodde INTE på m in dålig kondis utan på att jag vara snabb som en vessla för att parera Knattens framfart. Promenaddag två var något lugnare men bara något. I går var vi uppe hos Göran och för koll och behandling av irap. Nu är det box i två dagar och sedan får Monster komma ut i lilla hagen och gå där som vanligt igen. Det kommer nog att underlätta lite vid de fortsatta promenaderna hoppas jag!

Hoppihopp

I går bar det av till Borelund tillsammans med Musse för hoppträning. Vi började lite halvdant men avslutade ganska bra. Min avståndsbedömning var ganska ringrostig och Musses hoppmotor likaså. Jag är ju hur kass som helst när det gäller att räkna galoppsprång och detta har inte förbättrats under mitt långa uppehåll från hoppningen. Musse har inte heller hoppat något sedan sist och hade glömt att man även måste lyfta på benen över hindren! På slutet hittade vi dock tillbaka till den känsla och det samarbete som vi en gång i tiden hade.

 

Musse är en väldigt arbetsvillig individ som alltid gör sitt bästa men han behöver mycket support och stöd för att våga. Hans stora svaghet är galoppen och man måste hela tiden hjälpa honom att tänka framåt och försöka hitta en jämn takt. Han bromsar gärna upp i svängarna och i landningen vilket gör att man tappar takten så att avstånden blir svåra att se. Jag hade glömt av detta vilket tillsammans med min galoppdyskalkyli gjorde av vi kom lite långt, lite nära och hipp som haver dom första gångerna.

 

Sista banan vi hoppade fick vi trots allt till det så jag var rätt nöjd ändå. Det finns dock MYCKET att jobba på för mig för att hämta in allt jag missat det senaste året!! Jacob tyckte att vi ska jobba mer med galoppen och jag är inte sen att hålla med. Sedan MÅSTE jag lära mig att räkna, hur svårt kan det vara? I mitt fall tydligen hur svårt som helst!

 

Vad jag har som utmaning nu framöver är att öka min koncentration när jag rider och vara fokuserad på det jag gör (min största akilleshäl). Jag måste även träna upp mitt öga för avstånd och fokusera mig på att lära mig räkna rätt och inte bara komma på ren känsla. För att göra det måste jag framöver planera mina ridpass och ha en plan och följa den. Jag måste rida bommar. Musse måste förbättra kvalitén på sin galopp genom att träna upp hans styrka i bakkärran.

 

När det gäller Knatten så åker repgrimman på i morgon och vi börjar traska runt lite smått på anläggningen. Han får även komma ut i hagen, men vädret är för jävligt och bandagen får inte bli blöta så vi får se hur vi ska lösa det på bästa sätt! Även om Knatten har en konvalescent som känns lång som mansålder så går tiden ändå rätt så fort. Två veckor har redan gått sedan operationen. Jag vet inte om det är för att mitt humör har blivit bättre överlag och att jag därför fått en mer munter syn på livet. Men jag har en magkänsla av det positiva slaget när det gäller Knattens framtid!! Bara en sådan sak!!

Hej Tomten!!

Jag har kanske inte varit så snäll det här året men jag provar ändå och om inte tomten vill ge mig det så kanske du kan fixa det Måns?!

T. Browns önskelista 2014

• Fred på jorden!! (Näh bara skoja!!)

• Ny häst (den jag har nu funkar inte så bra)
• Matchande dyra outfits till mig och häst (den nya), Animo, Kingsland, Equiline, Veredus eller likande ska det vara!
• En ny bil, typ någon stor BMW med fyrhjulsdrift går bra!

Se det var väl inte så farligt, det är ju en jättekort önskelista!!

Hej på er!

Bloggandet går lite på sparlåga men lite då och då faller andan på och jag får lust att titta in och skriva några rader. Jag har återupptagit en gammal relation igen, Musse och jag har återförenats! I går kom Bästa Grannen och tränade både mig och Musse lite.

I morgon bär det av till Jacob för lite hoppning. Mitt humör är avsevärt bättre nu sedan jag fått sitta på en häst igen i någon annan gångart än skritt igen. Musse är väldigt fin att rida nu, han har verkligen blivit mjuk och stadig i kroppen. Nu när BG hjälpt mig har jag fått en känsla av vad jag ska sträva emot när jag rider honom vilket var välbehövligt. Det ska bli kul att se hur utvecklingen på marken avspeglar sig i hoppningen. Jag kommer att ha Musse hela nästa helg när A är borta och det ser jag fram emot. Jag kommer även att rida en annan häst i helgen då även denna hästs husse är bortrest. Häst är bäst för att få humöret på topp, precis som att häst kan vara pest och få humöret i sank!!

Knatten har gått in i sin andra vecka efter operationen och kommer att få börja röra sig utanför boxen i slutet av denna vecka. I kväll tar jag stygnen och nästa måndag bär det av till Söderåsen igen för återbesök. Knatten har tråkigt de lux men har blivit ganska så gosig. Han varvar gos med att bita mig. Jag tycker synd om honom där han står instängd i sin box. I slutet på vecka får han komma ut och vara i hagen lite och vi återupptar våra promenader runt anläggningen.

Det ska verkligen bli skönt att komma ut på landet med honom. Helinackordering låter just nu toppen i mina öron och hade Knatten vetat vad det innebar så hade han nog också tyckt att det var bra. Stora hagar hela dagar och ingen dryg matte som kommer för att asa runt honom på tråkiga promenader. Dock vet jag inte riktigt när vi kan flytta, allt beror på veterinärbesök och vidare instruktioner när det gäller konvalescent och igångsättning.


Vill ni läsa mer om var Knatten kommer att befinna sig i framtiden så kan ni läsa här. Stallet drivs av Pia eller som jag kallar henne Pajen som är en av mina äldsta och bästa vänner. Vi träffades i stallet på LCR när vi var nio år första gången. Sedan var vi som siamesiska tvillingar i tonåren och upp i tjugoårsåldern, vi festade och bodde ihop. Med åren har vi gått skilda vägar men våra vägar brukar ändå korsas lite då och då. När vi hörs så är det som om vi sågs igår! Pajen valde westernbanan och jag valde hoppning. Pajen är grymt skicklig på det hon gör så vem vet hon kanske får över mig på den "mörka sidan" med NH och lång och väldigt låg form!! Repgrimma har jag ju redan!! Tiden får nog utvisa vas som komma skall;)!!

Ska jag köpa en cowboyhatt tro??


Knattens nya blivande vänner och...



....Knattens blivande hyresvärd!
 

Seriöst!!!

Tvåhundra spänn?? För bomull!

Förmodligen den enda!

Jag är förmodligen den enda i hela hästsverige som inte har tittat på någonting från Friends Arena och Stockholm HS. Eller nu ljög jag nog allt, jag tittade i ca två minuter på dressyren i går på paddan när jag skalade potatis men tröttnade med det samma och stängde av.

Jag har helt enkelt inte klarat av att titta på en enda vackert hoppande häst eller en enda häst i tävlingskondition för den delen. Min egen en gång så vackra välmusklade springare ser numera ut som blandning mellan nedsjunken soffa och mufflonfår! En ganska nedslående syn måste jag säga. Mina dagliga aktiviteter i stallet går ut på att mocka, fylla höpåsar och ta ut Knatten på gången. Dejavu känslan är total, för var det inte exakt detsamma som jag höll på med för nästan precis ett år sedan?? Nedslående!!