onsdag 28 januari 2015

Tanten och Russet traskar på

Nu var det ett bra tag sedan sist jag skrev här! Allt går sin gilla gång, jobb, stall, hemma, helg med ganska mycket häst och sedan börjar allt om igen. Själv är jag drabbad av "den stora tröttheten". Visserligen är jag alltid trött men just nu är jag ännu tröttare än vanligt med diverse ömmande kroppsdelar här och var och andra udda smärtpunkter. En sådan som inom vården vanvördigt  kallas för SVBK, Sveda, Värk och Bränn Kärring.

Min arbetskamrat sa häromdagen att hon fick dejavúkänlslor från förra året då jag varit precis lika gnällig som jag är nu. När hon sa det fick jag en vag känsla av igenkänning och frågade vad det var som varit fel då. Hon sa att jag haft D-vitaminbrist. Tur att man har folk omkring sig som har huvudet på skaft då jag själv inte har det?! Så häromveckan var jag och lämnade lite blodprover för att kolla min allmänna status, kanske är det D- vitaminsbrist igen? Solen har ju inte precis lyst med sin närvaro det senaste halvåret så det hade ju inte varit konstigt.

Jag har kommit fram till att även min häst är en SVBK! Alltid är något, om det inte är hältor till höger och vänster så är det något annat, en liten infektion här och ett litet kolikanfall där och så toppar vi det med feber och allmän hängighet en dag. Nu åker vi i alla fall iväg till veterinären för en sista irap dos. Måtte det ha någon effekt annars blir jag sur med tanke på vad det kostat mig! Jag är nog uppe i tiotusen snart! Tusenlappar jag kunnat tänka mig lägga på annat! Men vad gör man inte för sin lille telning.

Annars rider jag en del nuförtiden. Musse rider jag på marken några dagar i veckan, jag ska rida Kullen några dagar nu och jag hoppar Metallic regelbundet för Jacob. Metallic är roligast att rida för vi hoppar ju:)! Det går bättre och bättre jag börjar så smått hitta avstånd och Metallic river färre och färre hinder;)! Att han inte river lika mycket och att han lyfter mer på frambenen har enbart med utrustningen att göra! Vi vet ju alla att det är utrustningen det hänger på (ironi).

Men skämt och sido, Metallic har fått en magplatta på sig och på den ser man att han nog har slagit i magen lite då och då! Nu är ju inte magplatta en onödig sak när det gäller utrustning, tvärtom borde alla hästar ha det när dom hoppar och jag tycker att det gjort en stor skillnad på sprången sedan han fick den på sig. Så det fortsätter vi med!


 

Numera får jag i alla fall rida ett par gången i veckan trots att mitt eget djur mest tycker synd om sig själv och är ynklig på olika sätt! Förlåt Knatten men jag måste skämta om det annars överlever jag inte denna konvalescent!
Klen kille

Lite starkare killar jag kan  roa mig med!

tisdag 20 januari 2015

Måndag:-(

Ingen bra måndag för mig i går. Den började i panik då jag fick kasta mig iväg hastigt och lustigt till jobbet för att tag i några personer för att hejda dom från att komma till ett möte som dom inte skulle komma till! Klart jag klantat till det med tider, men det löste sig. Sedan gick allt i en rasande takt och det ena mötet efter det andra avlöste varandra. Ärenden som jag kände att jag inte räckte till i och där jag inte alls var nöjd med min arbetsinsats! Ingen jätterolig känsla.

Eftersom jag bestämt mig för att snåla in pengar på hämtmatsluncher så kokade jag gröt till lunchen, med alldeles för mycket vatten så att den blev skitäcklig och inte ett dugg mättande. För att döva hungern och för att piggna till hällde jag i mig mängder med kaffe. På eftermiddagen vid det sista mötet var jag därför både skakig, kallsvettig, ofokuserad och illamående, vilket brukar bli de fysiska resultatet då jag hetsdruckigt kaffe!

Sedan bar det iväg till stallet och där var det tack och lov folktomt vilket var tur för social var det sista jag var just då. Jag fixade iordning Russ för ett uppsuttet skrittpass, föga entusiastisk men göras skulle det ändå. Skrittpasset gick bra men djuret betedde sig lite udda då han piskade med svansen och argsint stampade med sina bakben.

Sprattlet med bakbenen avtog dock då jag tog av benskydden och vi kunde fullfölja de 40 minuter urtråkiga skrittpass som skulle göras. När jag tog in Russ såg han helt utmattad ut och stod och hängde i uppbindningarna. Jag tyckte nog att det var lite överdrivet, för så trött kan väl en häst knappast bli av 40 minuters skritt? När jag sedan släppte in honom i boxen grävde han en grop i halmen, lade sig ner på sidan och såg ut som om han skulle avlida på fläcken. Jag tittade förvånat på honom och mer konstaterande än oroligt tänker jag "nu dör han!?". Sedan låg han så en kort stund och såg halvdöd ut. Kort därefter lyfter han dock upp huvudet och tittar sig på magen varpå jag inser att det nog är kolik på gång. Så upp med hästen för att gå ut och gå. När jag tar upp telefonen för att ha den till hands för att ringa veterinär så ser jag att batteriet givetvis håller på att ladda ur. Jag hinner dock ringa till Måns och be honom komma md laddaren innan telefonen dör.

Efter några varv verkade Knatten rätt normal igen och visade inga större tecken på någon kolik, men det kan ju vara lurigt så än kunde jag ju inte säga hej! Medan jag hade koll, sprang jag efter varmvatten och betfor som jag gjorde ljummen saft av. Knatten var då helt normal och sörplade glatt i sig vattnet och åt upp betforen. Han såg dessutom väldigt besviken ut då jag tog ut hösilaget för det ville han gärna ha nu. När jag sedan kom hem hade jag ett bry med att hålla mig vaken för jag var ju tvungen att åka upp senare på kvällen för att kolla till Knatten igen. När jag kom tillbaka verkade han helt normal och hade bajsat och sedan när jag var där igen tidigt på morgonen låg det fyra bajsar till i boxen så förhoppningsvis var det bara en fis på tvären. Men man vet ju aldrig så i dag har jag varit helt nojig varje gång telefonen ringt!

     
 Inte normalt trött precis! 

fredag 16 januari 2015

Hoppa!!

I dag åker jag med Metallic med till Borelund och hoppar!! Tjoho äntligen lite avbrott i tristessen. Precis som det är avbrott i regnandet, tack och lov. I går funderade jag på att kanske byta hobby till kanotpaddling eller någon annan vattenrelaterad sport! Varför inte dra lite nytta av alla denna nederbörd? Men idag lyser solen, nästan i alla fall och jag tycker inte att det är kul med kanot så jag avvaktar nog med dessa planer.

Knatten har boxvila igen då han fått ytterligare en behandling. Nu är det bara en omgång irap kvar Jag hoppas att jag slipper köra #dentråkigastevägeniskåne på ett bra tag sen, men nu ska vi inte hoppas på för mycket;)! Tack och lov att Knatten gillar sin box och är helt nöjd med att stå där och häcka hela dagarna. I går tror jag dessutom inte att han hade velat vara ute överhuvudtaget, för vem ville det?

I morgon blir det mycket häst. Jag ska skritta Russ, rida Musse och ha hoppträning för Tonåring i Stallet. Känner mig nästan glad, det måste vara solen och den stundande hoppningen som gör det!
 

tisdag 13 januari 2015

Jag har så trååååkigt

Hej jag behöver tips på vad man kan göra när man skrittar. Just nu håller jag på att dö av tristess när jag ska skritta fyrtio minuter i ett ridhus. Om det inte stormar och ösregnar så funderar jag seriöst på att skritta ut. Jag känner mig så uttråkad så att ett lätt dödsförakt har börjat att ta över min själ!! Vad som helst måste vara bättre än att skritta runt, runt till och med att åka av? Eller är det destruktivt att tänka så?

fredag 9 januari 2015

Så mycket vatten!!

Hur mycket regn kan det komma egentligen? Jag som brukar avsky när det är het sommarvärme måsten nästan säga att det är bättre än det här vädret? Eller själva regnandet i sig stör mig inte så mycket utan det är all den form av gegga det producerar! Allt bara flyter runt överallt och hagarna ser ut som något man ska gyttjebrottas i. Men så är det med vintern i Skåne, den är charmerande helt enkelt!! Miljoner nyanser av geggabrungrått med fuktig snålblåst kan den nog bäst beskrivas som.

Nog klagat på vädret. I går red jag ytterligare ett skrittpass med alla fyra benen fast förankrade i ridhusbotten. Ja vi rörde oss framåt förstås men det var inget bockande eller hastigt kastande med liten Titti i alla fall. Vi skrittar långsamt, långsamt för att Knatten ska hitta sin balans, takt och sina bakben igen. Inte för att han någonsin haft så där värst bra kontakt med bakbenen men nu är den definitivt borta. Vi rider lite bogen in och vi rider lite flytta i sidled för att piffa upp passen, mycket svårt då styrfarten i knapphändig men vad ska man annars göra när man bara får skritta. Det ideala hade ju varit om man kunnat skritta ut men dels så är det beckmörkt efter jobbet och dels litar jag inte på Russ utanför anläggningen! I dag om jag hinner  tänkte jag i alla fall "skritta av" utanför ridhuset!

Knatten är så tunn, så tunn. Hans ser ut som en vinthund med lite hängmage. Inte världen vackraste syn! Han får jättemycket hösilage så hullet i sig är det inget större fel på utan det är den fullständiga bristen på muskelmassa som gör det! Knattens en gång så runda ponnyrygg ser ute som ett staket och korset är toppigt och vi kan inte längre skryta med någon big but! Eller rättare sagt jag kan skryta med en rejäl ända men inte Knatten!

Om ganska exakt tre veckor flyttar vi och det ska bli skönt att komma ut i skogen igen. Förhoppningsvis blir det långa skogpromenader till våren i vacker miljö. Skånsk vårbokskog är fantastisk att rida i! Längtar!! Jag får se när jag kommer tillbaka till LCR för det handlar nog snarare om när och inte om. Jag är ju faktiskt en form av inventarier där.



Känns helt ok att byta detta
 

mot detta till våren!

torsdag 8 januari 2015

Lätt som en plätt och nojig som en goja!

I går red jag Russ för första gången på flera veckor, kanske månader, jag minns inte så noga! Allt skedde mycket lugnt och stillsamt. Knatten vinglade runt som en gammal damcykel med knapphändig styrfart och jag satt på och försökte att få honom att gå rakt! Det var som att sitta på en nästan ostyrbar loj treåring som varken förstod skänkel eller tygeltag. Som han var i går behövs det knappast något lugnade för hade han fått det så hade vi nog knappast lyckats flytta oss ur fläcken överhuvudtaget! I stället för att vara nöjd över att han inte var som en krutdurk att sitta på så började jag i stället noja över att han var slö för att han har ont fortfarande! Aldrig kan man vara nöjd med sakernas tillstånd som dom är!!

Jag hyser inte alls lika stora förhoppningar om Knattens tillfrisknande som jag kanske borde. Men vad vet jag! Jag har i all fall börjat titta på HästNet för att kolla vad som finns ute på marknaden. När folk frågar hur det är med mitt lilla djur så vill jag inte prata om det alls för vad ska jag svara på det?? Jag har inte den blekaste aning ju. Om han är bra eller inte är ju inte en fråga om hur det står till med honom nu, utan om hur han kommer att hålla inför framtiden??

Jag vågar inte riktigt hoppas men måste ändå tänka framåt och planera för igångsättning. Jag både längtar till och fasar för dagen då han ska böjas. Om han fortfarande är halt då finns det i min värld inte mycket mer att göra. Jag vill i alla fall inte fortsätta då och jag hoppas att både försäkringbolag och veterinär håller med mig i fall det är så. Å andra sidan om han är bra kommer jag framöver att ständigt noja då jag sitter på honom huruvida han har ont eller inte. Jag avskyr den här situationen och det är inte första gången jag är med om det!

Med Harald var det lite så här. Han blev halt då han var fyra och behandlades gång på gång och var bra ett halvår och blev sedan halt igen. Han opererades då han var fem och hade så pass stora skador att det bestämdes att om han blev halt igen så skulle han tas bort direkt utan ytterligare behandlingar.  Han var sedan i och för sig inte halt en dag på i tio år! Under den första tiden var det så nojigt att rida eller kolla hans ben att jag nästan blundade och höll för öronen när jag kom till stallet, kanske inte bokstavligt, men ni förstår vad jag menar. Men han blev som sagt inte halt förrän han blev femton år. Då gick det tyvärr inte längre men då gick det i alla fall snabbt att besluta att det var dags för trappalanda. Ja se vad det är härligt med hästar!! Speciellt då man bara har en.


Knatten tre år!

fredag 2 januari 2015

Ett nytt år, igen!

Som vanligt är det långt mellan inläggen då inspirationen för tillfället är ganska mycket upp och ner. Jag funderade på om man skulle göra en sådan där tjusig sammanfattning av året som gått som man ser lite här och var på olika sociala forum. Men att blicka tillbaka på 2014 känns inte så himla upplyftande måste jag säga. 2014 var nästan som en kopia på 2013, fast sämre, så skulle man nog kunna sammanfatta det hela. I alla fall på hästfronten och det är ju den som är i fokus här på bloggen.

Jag vet inte om jag heller vågar hoppas så mycket på 2015 när det gäller häst och ridning, jag tar det dag för dag, det är nog bäst så. När det gäller dagsläget för Knatten så får han komma ut i hage igen. Mycket boxvila har det blivit då han inte bara fick stå på box efter operationen utan han fick ju dessutom in något skit i ett sår och har fått stå på box av den anledningen. I mellandagarna var vi i alla fall tillbaka hos Göran för en andra irap behandling. Han böjdes inte men visades i trav på både rakt spår och på lina och då rörde han sig fint och rent! Nästa vecka får jag börja skritta uppsuttet igen, det ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning. Jag återkommer om hur det går;)!

Annars har julen gått i en rasande fart och det har varit en hel del ridning för min del på diverse olika djur. Vilda Hilda har varit här och det var ett glatt avbrott i vardagen. Nu är hon i Holland och får rida en massa fina hästar som kan hoppa hus. Om jag är avundsjuk, inte det minsta, not! Som sagt titta gärna in lite då och då för bloggen är inte död, bara lite medvetslös. Jag hoppas er alla ett gott 2015!!