onsdag 25 februari 2015

Veckorapport

Hej på er nu var det väl en vecka, eller något sedan ni hörde av mig sist. I söndags tog jag och Knatten en liten tur i skogen helt på egen hand. Knatten var nöjd och harmonisk och skrittade på i ett friskt tempo. Vi red lite vilse men hittade tillbaka ganska snabbt igen efter att vi klafsat runt lite på ganska dyiga stigar. Jag känner inte alls igen mig i Bokskogen längre trots att jag har ridit där hur mycket som helst förr i tiden. Som vanligt på söndagar kryllade det av folk på promenadstigarna men det bekom varken Knatten eller mig nämnvärt, för om det kryllar av folk i Bokskogen så är det inget mot Sankt Hans backar en solig dag!

Efter min stalltjänst och skogstur begav jag mig in till Lund för att hoppa Birgit då hennes ryttare var på sportlov. Annars tränar jag Birgit och hennes ryttare Dottern lite då och då. Birgit är ett sto efter Heartbeat som mina före detta stallgrannar Dottern och Mamman äger. Birgit anser att hon ska göra lite som hon själv vill. Ibland vill Birgit inte hoppa och då gör Birgit inte det vilket kan vara riktigt irriterande med tanke på att den lilla  märren faktiskt inte har helt oäven teknik. Förhoppningsvis kan man komma tillrätta med detta men det återstår att se.

I morgon ska jag hoppa Metallic. Tyvärr blir det ingen träning för Jacob då han är i Göteborg, så klart. Förhoppningsvis blir det träning nästa vecka igen. A och jag hoppar lite själva hemma och då kan vi skrika lite på varandra i alla fall.
 
 

torsdag 19 februari 2015

I liten tur i skogen!!

I går red vi ut i skogen jag, Pajen, Knatten och Mangan. Det duggade lite och var så där härligt gråkallt som det bara kan vara i Skåne, men vad gjorde det? Vi var ju i skogen där det inte blåser och där regnet inte märks så mycket. Knatten kändes mycket nöjd och harmonisk och han visade inte en tillstymmelse till att kasta sig eller fjanta runt som han annars kan göra. Pajen uppmärksammade mig på att han ständigt tittar sig omkring vilket jag inte ens tänkt på, för det gör ju hästar?? Men enligt Pajen är det ett big no, no! Gud nåde den västernhäst som vågar titta åt något annat håll än rakt fram när man sitter på dom! Dom ska gå dit du vill och inte bry sig om något annat än dina signaler tydligen, hon försökte förklara men varken jag eller Knatten fattade överhuvudtaget vad hon pratade om??

Knatten kan ju vara en fjant av rang när det kommer till vissa saker och då kastar han sig om, drar iväg eller reser sig! Eller allting på en gång! Detta är något som Pajen har en massa tips på hur man ska lösa och när Knatten är mer mobil så ska vi nog ta tag i den biten med. Vem vet vi kanske kommer att hoppa vattengrav så att det bara visslar om det så småningom? Visserligen är jag tveksam men det ska bli kul att lära sig något nytt! Det är så befriande att vara i Vilda Västern, för här behöver jag inte känna någon hets eller prestige över att Knatten och jag står stilla i vår utveckling!

Pajen har ett litet annat sätt att tänka och att hålla häst på än vad jag är van vid. Man skulle kunna tro att det är flummigt och alternativt med barfothästar och NH och annat hästhippieri som jag blir prickig av. Men det är inte alls på det sättet! Tvärtom så handlar det om väldigt mycket disciplin vilket ju är något som både jag och Knatten är i stort behov av;)! Vilda Hilda är orolig för att jag ska sadla om och lägga flatbacken på hyllan och köra western men det tror jag knappast kommer att hända! Dom rider ju jättelångsamt på pyttesmå hästar och det är inte riktigt jag! Däremot kommer jag att ta till mig sådant som jag tror att jag kan ha nytta av i hoppning, markarbete och hantering som man kanske inte tänker på annars i engelsk ridning och hästhållning, för första gången på länge känner jag mig inspirerad fast Knatten och jag numera har blivit skogsmullar.

Under tiden jobbar Knatten för fullt med att uppvigla flocken han går med och lära dom dåliga vanor, som att INTE stå vid grinden vid intag utan i stället glatt galoppera förbi grinden och tvinga in Pajen i hagen för att hämta. Enligt Pajen något som aldrig tidigare skett. Ett noll till Knatten, vi får se hur lång tid det tar innan han underkastar sig och följer de regler som Pajen har;)!

 

tisdag 17 februari 2015

It´s Alive!!

Både Knatten och jag är fortfarande i livet även om vi inte har synts till här i bloggen!! Förra veckan var jag helt utslagen i någon form av dunderförkylning och var helt borta i flera dagar. När jag väl var på benen passade jag på att flytta Russet som nu är bland sina likar av ulliga, gulliga småhästar.

Knatten har blivit bästa kompis med Happe Haflinger och dom går tillsamman och myser i en gigantisk hage tillsammans med en apalosa och quaterhästen Bengan. Bengan  är den som håller styr på den lilla flocken och gillar inte Bengan en häst så gör han inte, men det var inga problem utan Knatten blev accepterad med det samma. Insläppet i hagen gick bra men Knatten sprang kanske lite väl mycket för att jag skulle vara helt nöjd. Men förr eller senare skulle han ju ändå ut i hage så det var väl lika bra att få det avklarat. Dagen efter var han lite varm i sitt högra framben men det var också det enda och tredje dagen han hade varit ute så var benet kallt och fint igen. Han travar väldigt fint, det har han minsann visat mig.

I söndags gick vi en lång promenad i skogen och Knatten var så lugn och fin och harmonisk så nästa gång tänker jag allt sitta upp och rida en runda! Efter ridturen red jag quaterhäst iförd hatt och allt:))! Två dagar tog den innan hatten satt på knoppen och jag satt på en liten tjock häst!! Det var som att vara nybörjare igen för när man skulle svänga till höger skulle man ställa till vänster, skumt!! Vi får se vad detta äventyr slutar någonstans. Hur som helst så är det jätteskönt med miljöombyte och det känns som en sten har fallit från mitt hjärta.

Nu kan jag åka till stallet och vara glad igen känns det som. Dessutom har Knatten det så bra som en häst bara kan ha det! Stor kuperad gräshage med fri tillgång till hösilage och en egen kompis som han kan busa och mysa med. När jag väl ska börja sätta igång kommer det att vara vår och var kan det vara bättre att rida då, än i en bokskog i Skåne!! Långa raka grusvägar under skira bokar med vitsippor på marken!! Även om jag nu bara ska skritta så kommer jag  ju i alla fall att bli glad av själva omgivningen. Jag ska försöka att hålla mig mer uppdaterad här men det kommer kanske ändå var lite tunt med inläggen här!

Knatten och Happe haflinger

måndag 2 februari 2015

Måndag :(

Ungefär så inspirerad är jag som rubriken ger sken av. Inte alls! I Helgen som gick har jag varit deppig, den borde varit roligare då den till stora delar tillbringades med Vilda Hilda, men inte ens hon kund få mig att känna någon sprudlande livsglädje! Mitt humör är minst sagt instabilt och det pendlar friskt mellan berg och dalar. Berg är kanske lite att ta i men mellan kullar och dalar då. Ena dagen känns livet roligt och spännande för att sedan drastiskt skifta över till att kännas direkt hopplöst tråkigt och meningslöst.

I fredags hade jag ett helt katastrofalt träningspass med Metallic hos Jacob. Jag fick bara  inte till det och jag red så dåligt så att jag bara kan skämmas över mig själv. Hur förbaskat svårt kan det vara att bara galoppera. Jag vet ju om att om jag bara håller galoppen och inte bromsar så blir det bra och ändå gör jag om samma fel om och om igen! Jacob fick allt jobba  järnet av sig och han försökte verkligen att hjälpa mig men ibland är jag som att instruera en påse nötter, helt omöjlig alltså. Det är min koncentration som bara försvinner och ju mer jag försöker ju sämre blir det. Ingen bra start på helgen alltså.

Hela lördagen satt jag sedan på tävling och kollade på hästar med Vilda Hilda som hon letar till kunder i Holland. Man skulle kunna tro att detta skulle var skojigt men det fick mig snarare att deppa ihop ännu mer. Jag blir ju bara ännu mer påmind om min egen krake som jag inte kommer att kunna hoppa på en ansenligt tid, om någonsin!

Ja Knatten ja. Han är nu färdigbehandlad och ska snart ut på landet där han ska gå i hage i två månader nu. Tack och lov så slipper jag åka till veterinären igen den tiden (förhoppningsvis). I slutet på Mars ska han kollas igen och är han ok då så får han sättas igång igen i April. Jag har då haft en häst som varit fullt ridbar i ca ett halvår sedan vintern 2013!! Jag brukar säga att det ska vara roligt med häst!! Det är det inte just nu!!

Någonstans längst ner i dalen går jag just nu!!