Depp

Jag har ju varit så himla trött på sista tiden. Häromdagen beklagade jag mig för en kollega och berättade att jag i några dagar säkert sovit minst i tolv timmar/dygn. Min kollega tittade på mig och konstaterad att det lät som om jag var deprimerad. Att jag skulle vara deppig är väl inte något konstigt i sig, men att jag inte själv har kunnat sätt fingret på det är ju lite märkligt. Jag menar, jag är ju psykolog. Så jag funderade när jag körde hem i går varför jag just nu var så nedstämd. Knatten tänker man väl då i första hand. Javisst är jag ledsen men det är inte det som gör att jag känner den här förlamande tröttheten och en önskan  om att bara dra täcket över huvudet och sova.

Det är den minskade aktiviteten som ger den denna tunga känsla. När jag hade en häst att ta hand om varje dag så var jag fysiskt aktiv på ett helt annat sätt. Nu går jag bara hem och lägger mig i soffan dom dagar jag inte är medryttare!! Så igår när jag kom hem tvingade jag mig ut i trädgården för att få lite fysisk rörelse och solljus. Jag avskyr trädgårdsarbete men det var det närmsta mockning jag kunde komma. Det hjälpte faktiskt och jag blev mycket piggare och gladare efteråt. Trädgården blev visserligen inte så väldigt fin, men "bättre lite mindre ogräs än mycket mer" som det gamla ordspråket säger:)!!

Tack och lov slipper jag gräsmattan i kväll eftersom jag ska iväg och hoppträna!!

Vårtrött

Att jag är vårtrött är en ren underdrift. I går när jag kom hem från stallet vid halvsju var jag på ett fasligt dåligt humör! För allas bästa gick jag därför och la mig och drog täcket överhuvudet och somnade på studs. Jag sov till halv tio då jag gick upp och åt och sedan somnade jag om igen en timmer senare. Hur mycket kan en människa sova egentligen?? På jobbet sitter jag och gäspar konstant och tänker på hur skönt det ska bli att gå och lägga sig igen på kvällen. Min koncentrationsförmåga är under all kritik och jag har svårt att fokusera på någonting överhuvudtaget.

Mitt hästletande är obefintligt. Alla hästar är för dyra för min plånbok just nu! Det jag kan trösta mig med är att även om jag hade haft mer pengar så har jag inte hittat ett enda djur som jag ens hade orkat åka och titta på. Jag surfar runt på Häsnet och blir mest trött av det jag ser där! Så min plan att inte börja leta häst förrän i höst kommer nog inte vara så svår att hålla. Under tiden sparar jag pengar så att jag har lite mer att röra mig med när jag väl ska ut och leta. Någon gång i november kan jag nog ge mig ut om jag inte räknat helt fel.

Under tiden får jag roa mig med att rida andras hästar och det är rätt ok det med.

Dressyrträning

I går tränade jag dressyr!! I dressyrsadel och allt, det var inte i nutid det hände precis, att jag ett helt ridpass satt ner på min ändalykt med långa läder och allt!! Det gick faktiskt över all förväntan både jag och Pyret gjorde ganska bra ifrån oss. Jag har inte ens träningsverk i dag! Det kanske kommer i morgon men i dag känns det bra. Man skulle kunna tro att jag är en sådan där hoppryttare som inte alls befattar sig med dressyr men så är det inte alls. Jag rider visserligen inte dressyr, dressyr så ofta men jag tycker att markarbete är mycket viktigt och jag tränar gärna för någon duktig dressyrtränare regelbundet.

Pyret inledde framridningen  med sina obligatoriska tvärstopp följt av att jag tvångsryggar henne. När det väl var avklarat skötte hon sig bra. Tränaren för dagen var en trevlig dam som hette Harriet Berglund som kommer och har gästträningar på LCR en gång i månaden. Jag var ganska skeptisk men eftersom Mamma My insisterade och betalade så kostade det ju inget att prova.

Jag har tidigare tittat på träningar för denna dam och då föreföll det inte som om det skulle vara en tränare i min smak. Jag blev dock överraskad och det tror jag även damen blev? Jag inleder ju glatt med att undra om  mina läder är för korta och att jag är hoppryttare och att jag inte suttit i en dressyrsadel på väldigt länge. Lädren var mycket riktigt en aning korta, men om jag trivdes med att ha dom så då gick det bra.

Sedan förberedde sig nog damen för ett nervpåfrestande pass med ett styck snurrig hoppryttartant. Men till bådas vår förvåning var jag faktiskt inte helt ute cyklade utan fattade ganska kvickt vad jag skulle göra och hur jag skulle göra det. Mina stor problem var att jag inte satt riktigt rakt över hästen och att jag har alldeles för långa tyglar. När jag väl fått kläm på tygellängden och  bättre styr på min kropp så kändes det inte alls så pjåkigt. Pyret fick en riktigt fin liten takt och började använda sin kropp på ett riktigt trevligt sätt. Nu ska jag verkligen tänka på att korta upp mina tyglar, jag envisas med att ha dom ungefär en halvmeter för långa så det är verkligen något att jobba vidare på, det och mitt guppande huvud!!

Dressyr för hela slanten!

Plötsligt händer det! T. Brown gör dressyr!! Jag inte bara tittar på det jag har även utövat det! I dressyrsadel och allt!!

80% på Stor och ett bra pass på Pyret.

I torsdag var jag med Metallic hos Jacob och tränade och då gjorde jag nog faktiskt 80% rätt! Först red vi fram genom att rida längs ena långsidan först rida rakt fram sedan sitta ned och rida öppna några meter, in på en ganska  liten volt sedan öppna igen några meter, rakställa rida lätt och öppna upp traven längs resten av långsidan. Sedan låg det några bommar längs med medellinjen som vi skulle rid sick- sack mellan genom att flytt hästen först i öppna och sedan i sluta mellan bommarna och ha den rakställd längs med bommarna, för att sedan rida rakt fram och öppna upp traven och sedan göra om allting igen. Efter det fick vi göra övningen i galopp! Metallic var en stjärna och dansade fram som den dressyrhäst han faktiskt är;)!

Efter detta hoppade vi fram på kryss med bom bakom och framför och som stod snett igenom rätt så långt upp mot väggen. Detta gjorde vi i båda varven. Meningen var att landa i samma galopp som man hoppade i rida rakt fram till väggen i denna galopp ca två tre språng och sedan byta galopp vid väggen. Även detta gjorde Metallic och jag ganska bra, om jag får säga det själv och det får jag eftersom det är min blogg! Meningen med övningen var att få en häst som blev uppmärksam på ryttaren och dess hjälper. Sedan hoppade vi lite olika linjer för att till slut avsluta på en bana som för mig och Metallic var av den större varianten där hindren låg på mellan 1.15 och1.20, där var till och med en oxer som låg på nästan 1.30 som vi faktiskt hoppade FLERA gånger UTAN att riva en enda av gångerna!! Metallic gjorde sin livs hoppträning och Jacob var nog inte helt missnöjd med oss även om han ibland tycker att jag blir lite väl virrig mellan varven!

I fredags var det Gundelas tur att stå ut med mig. Hennes taktik när hon tycker att saker och ting är besvärliga är att tvärtnita och backa. Går man på henne då så blir hon jättesur och börjar lätta lite fram till. Men då resonerar jag som så att om det är backa du vill ja då backar vi! Då får lilla fröken backa och backa och backa tills jag tycker att vi har backat färdigt. Då är det helt plötsligt inte så roligt att gå baklänges längre utan ganska skönt att gå framåt. När vi hade gått igenom den här proceduren 2-3 gånger så blev det lilla livet ganska samarbetsvillig och pinnade på friskt framåt med ganska fin eftergift och en antydan till att vila på steget. Jag red även bomövningen vi gjorde hos Jacob med Pyret vilket gick rätt så ok.

Birgit, Gundela, Pyret eller Beat It som hon heter på riktigt är ett sto f 2007 efter Heartbeat- Marduk ,ca 164 cm över landytan. Hon ägs av Lilla My och Mamma My. Knatten stod i samma stall som Birgit så det är på den vägen vi har mötts. Det hela började med att Lilla My började träna för mig och att jag då vid några tillfällen satt upp för att känna på det lilla djuret. Genast tyckte Pyret att jag var en "real pain in the ass" som tvingar henne att göra saker som hon tycker är jobbiga. Men vi ska nog snart vara överens;)!

Hur som helst när Knatten lämnade mig så frågade Mamma My om jag ville rida Birgit några dagar i veckan då hon inte längre hade tid på grund av sitt jobb. Vilket passade mig utmärkt då jag inte vill köpa häst just nu och rida vill jag ju verkligen inte sluta med bara för att jag är hästlös! Så nu tränar jag Lilla My och Pyret en dag i veckan i hoppning och sedan rider jag själv Birgit två dagar i veckan. Jag planerar min ridning utifrån veckans hoppträning så att jag på marken tränar det som jag ser behövs vid hoppassen. På så sätt har jag en plan att följa i min ridning vilket jag måste ha för att vara motiverad och tycka att det är meningsfullt, att bara rida för ridandets skull ger mig inte så mycket. Så nu rider jag i alla fall 3- 4 dagar i veckan trots att jag är hästlös.

Nu ska jag se om jag hittar världskupphoppning på Svt Play och ladda inför dressyrträning på Birgit i kväll!! Återkommer om det, kanske;)! Här nere ser ni en film på Birgit och hennes förra ägare då hon var 5 år.

Struntar nog i att köpa häst!!

Vad kostar ett får?
Tycker att detta får (ponny) hoppar bra mycket bättre än många av de hästar jag hittar på HästNet!!

Metallic Boy tävlingsdebut

I helgen var det dags för vår Metellics och min tävlingsdebut. Vi åkte till Stävie och hoppade 1.00 och 1.10. Metallic skötte sig exemplariskt under hela tävlingsdagen. Han var snäll att lasta, stod fint i släpet och var som en ängel att göra i ordning. Metallic hade ett entourage på fyra personer med sig så snacka om att han var väl påpassad.

I en 1.00 var vi nolla i båda faserna vilket man ju får vara nöjd med. Jag försökte rida på i fas två men då fick Metallic det lite jobbigt med alla sina ben som inte riktigt hann med. Omhoppningssvängar har vi inte riktigt kommit till ännu, men man måste ju försöka. Så det är något vi får träna på framöver. Men som hans ägare sa "han är i alla fall stadig i sin korsgalopp numera", vilket man ju får hålla med om;)! Man ska alltid se det positiva här i livet!

I 1.10 gick det inte fullt så bra då vi hade ner två hinder i första fasen. Säga vad man vill men när vi river då river vi med besked,  inga små pet här inte. För övrigt brukar jag inte säga att det är ett pet när jag river, varför säga det? River man så river man väl. Sedan om hästen endast lycktas peta ner bommen med svansspetsen så är det ju ändå en bom som åker i marken och ger en fyra fel, alltså en rivning!! Som ni kan se på filmen så är det här fråga om rivningar och ingeting annat. Att dessutom lyckas riva frambommen på en oxer med bakbenen måste ju ses som ganska skickligt! Men vi jobbar vidare med det. På torsdag ska vi till Jacob igen så nästa gång kanske vi bara petar;)!

Med tanke på att när jag och Metallic började träna för Jacob så rev vi kanske hälften av alla hinder vi hoppade om dom låg på över 90 cm! Så vi har ju ändå gått framåt i vår utveckling tillsamman. Nu ska vi ut och hoppa 1.10 så att det bara visslar om det, dags att surfa runt på TDB.

 

 

75%

I går var det träning hos Jacob med Metallic. Jag tycker mer och mer om den hästen ju mer jag rider honom. Han har utvecklats mycket när det gäller hoppningen och han vill verkligen göra sitt bästa och kämpar för det. Detta är egenskaper hos en häst som är guld värda enligt mig. Jacob tycker även att min ridning är bra för Metallic eftersom han får lära sig att ta hand om sig själv;)! Det är bra för hästar att kunna det om piloten är lika oberäknelig som jag. Jag tror att Jacob menade att jag lite då och då lägger honom fel, men när jag gör det så är jag väldigt entusiastisk och positivt inställd till att vi ska ta oss över hindret vilket gör att Metallic ändå hoppar glatt samtidigt som han får lära sig att han faktiskt måste hjälpa till och reda ut en del situationer på egen hand. Det är bra när dom kan det tycker jag, speciellt för mig.

Hur som helst igår red rätt så bra till kanske 75 %. Dom andra 25 % fick Metallic ta hand om. På det hela var jag i alla fall rätt nöjd med mig själv och jag ansträngde mig verkligen för att hålla mig fokuserad. När jag är det så går det ganska bra, men jag vill ju så mycket mer jag vill ju rida som ett proffs och rida till 100% bra i alla fall någon gång! Lite krav måste man jag stäkka på sig själv för att ta sig framåt. I eftermiddag ska jag träna Gundela och på söndag är det tävlingsdebut för mig och Metallic. Beroende på hur det går får ni kanske se lite film här på måndag.

Just nu är jag fullt upptagen med att fundera ut om jag ska ha det blå/bruna tävlingskittet eller det svarta. Vi vet ju alla att det är helt och hållet beror på vilken utrustning man har hur ens resultat kommer att bli. Så frågan är vilket kitt dom gör att hästen får vingar under hovarna och som gör min avståndsbedömning perfekt?? Vad tror ni??

Svart?

Eller Blå/brunt?

Vardag

Helgen gick i en flygande fläng och jag hann med både det ena och det andra. Just nu känner jag mig ganska urlakad och nere faktiskt och humöret är inte alls på topp. Proppen gick ur mig i går eftermiddag och varje cell i mig ville bara sova och dra täcket över huvudet. Jag skulle gärna ligga begravd i sängen i en vecka eller två just nu, men det går inte för jag måste ju jobba och gör andra saker  som man måste göra här i livet. Förhoppningsvis känns det bättre i slutet av veckan som i alla fall är kort.

I går var jag och tittade på en häst men den var inget för mig. Jag har även ringt på en annan häst men nu när jag sett filmen tror jag inte att jag vill åka  och titta på den en gång, men vi får se. Det hela lutar nog åt att jag enbart kommer att vara medryttare ett tag och försöka spara ihop pengar så att jag har lite mer att röra  mig med och så jag kan gå upp i prisklass för då blir ju utbudet bra mycket större. Om jag sparar alla pengar som det kostar att hålla häst i några månader så blir det ju en del. Min annos är ännu obesvarad. Vilket inte förvånar mig alls, men man måste ju ändå försöka. Fodervärd är INTE aktuellt för då faller hela konceptet med att spara pengar.

En moralisk fråga? Är det helt fel att ta pengar från sin avkommas sparkonto och köpa häst?? Jag brottas med denna fråga just nu;)! Då jag har ganska dålig moral så kan jag behöva lite stöd här!

Annars ser planerna för veckan ut som att jag tränar för Jacob på torsdag och sedan blir det tävling med Metallic på söndag, om makterna nu vill. Inget skall tas för givet.

Här är min annons:

Kategori: Hästservice  Annonstyp: Utföres  Pris: 4000 kr  Jag heter Titti och har ända sedan barnsben varit intresserad av hästar och har mångårig erfarenhet av dessa fantastiska djur. Jag har tränat och tävlat egna och andras hästar under ett flertal år. Jag har tävlingserfarenhet upp till 1.35 nivå. För tillfället vill jag inte äga någon häst själv men vill inte heller vara utan. Jag erbjuder därför er som hästägare/uppfödare förvaltning, utbildning och tävling av er häst. Detta görs till ett självkostnadspris då jag inte arbetar med utbildning och träning av hästar som levebröd. Jag har erfarenhet av många olika typer av hästar. Utbildning, träning samt tävling anpassas utifrån hästens individuella förmåga samt ägarens önskemål. Jag söker främst hästar i åldern 4-7 år men även andra åldrar är av intresse. Tillsammans kommer vi fram till hur vårt samarbete skall se ut. Jag kommer regelbundet att träna er häst för kunnig hopptränare. Jag lägger stor vikt vid grundarbete samt att hästen får en varierad träning. Hästen har tillgång till daglig hagvistelse och bra grovfoder. Jag tar hand om hästen som om den var min egen. Ring för vidare information om ett samarbete låter intressant. Referenser lämnas vid önskemål. Ring Titti! 0768-780950

En ny vecka

Det har nu gått en vecka utan min lille Knatt. Jag fäller en tår lite då och då när jag på olika sätt påminns om honom. Men så får det vara. Den här veckan har känts mer som en månad än en vecka.

I tisdag- torsdag jobbade jag som vanligt men jag vet inte om jag precis var mentalt närvarande under dessa dagar. I fredags åkte jag ut till Vilda Västern och hämtade min sadel och en del andra grejer och körde in dom till Lund. I lördags skulle jag rida både Metallic och Gundela vilket gick bra. Metallic var glad som en lärka när vi galopperade omkring ute på utebanan och jag var nöjd och kände att häst är bäst. Sedan red jag Gundela som också var fin där på utebanan. Så långt så bra där i solens sken. Sedan började molnen dra ihop sig både bokstavlig och bildligt!

När jag ställer in Gundela i boxen är det något som inte stämmer alls. Hon lägger sig ner och det är rätt uppenbart att hon har kolik. Jag hade inte märkt av någonting när jag red men nu låg hästen i smärtor. Det vara bara att ringa ägaren och säga att hon nog fick komma och kolla till sin häst. Under tiden traskade jag runt anläggningen med lilla hästen och hade skuldkänslor för att jag ridit henne för hon måste ha haft ont redan då.

Ägaren kommer och veterinär rings, naturligtvis svarar inte veterinären på en gång. Det är ju storhelg så varenda häst i Skåne som ändå ska bli dålig måste ju givetvis bli det på en röd dag. Jag menar vilken häst blir kass på kontorstid, ingen. Fredagkväll eller röd dag ska det vara! Under tiden ägaren väntade på veterinären åkte jag hem för att sova. Jag kände mig lite sliten efter bara tre timmars sömn, vi var hos grannen på lite middag kvällen innan. Då ägarens man var på påskmiddag med deras bil så fick hon ringa mig om hon var tvungen att köra upp hästen till Helsingborg. Jag hade nog precis somnat när telefonen ringde och jag sömndrucket inser att nu bär det av till Helsingborg.

Jag kör upp till stallet och försöker koppla på deras släp vilket givetvis inte alls går då hjulveven är sönder. Med lite hjälp från ägaren får vi på släpet. När jag kör ut så tänker jag att jisses vad tungt det här släpet var, men det var inte det som var problemet utan ett av hjulen som låst sig, så klart varför ska något bara flyta på. Trots upprepade backningar vägrade hjulet släppa. Men som alltid har jag 5:56 i bilen så på med det och sedan fortsätta att backa och köra fram, backa och köra fram. Till slut lossnade hjulet precis när vi skulle ge upp och försöka låna ett annat släp. Sedan flöt allt på bra ett tag hästen kommer upp till sjukhuset och vi kommer in snabbt med henne.

När veterinären precis fått ner slangen ringer min telefon och det är Pajen. Jag svarade att jag är på djursjukhuset i Helsingborg och hon kontrar med att hon ligger i skogen och tror att hon har brutit bäckenet. Hon undrar om jag är i närheten och möjligtvis kan komma och hitta henne!!! Jag blir skitorolig och känner mig helt handlingsförlamad. Som tur är hon inte själv i skogen då hon ridit ut med en av sina kunder. När jag hör det ber jag henne ringa efter ambulans. Men det lyssnar hon givetvis inte på utan börjar yra om hästar, barn och hundar och vem som ska ta hand om dom. Typiskt resonemang för en hästmänniska när dom ligger helt sönderslagna  på marken efter att drattat av dessa, ibland livsfarliga, djur. Jag insisterar på att hon ska strunta i det och ringa ambulans. Men nejdå, då börjar hon prata om att krypa hem på alla fyra. Jag inser då att någon ambulans inte kommer att tillkallas och att min vän förmodligen kommer att sätta sin plan i verkat, att krypa hem från skogen för att ta in hästar och laga  middag till barnet. När jag återigen skriker i luren "RING AMBULANS" bryts samtalet.

När jag berättade detta för alla som står runt hästen säger dom alla att jag skulle åka på direkten. Som dom hästmänniskor dom är så inser ju även dom att någon måste ta sig iväg för att stoppa den galna människan i skogen och få iväg henne till ett sjukhus, för hon skulle ju inte göra det själv. Så jag sätter mig i bilen och ber till högre makter att min vän inte ska vara illa skadad. Fattar ni hur långt det är mellan Helsingborg och Torup, jättelångt, och hela tiden var jag orolig för min vän i skogen och för hästen som stod med slang i nosen.

När jag i bilen ringer till Pajen svarar hon att hon nu tagit sig upp på hästryggen och att dom nu är på väg till stallet. Vilket inte gör  mig mindre orolig för då minns jag alla historier om människor som rest sig upp och dött då någon vital del av kroppen faktiskt varit allvarligt skadad trots att dom kunnat gå precis innan. När jag äntligen kommer fram hittar jag Pajen liggande ute på stallplanen och är det någon ambulans tillkallad, nej givetvis inte. Så efter att vi planerat för djur och barn vem som ska ta hand om dom så får jag äntligen ringa ambulans. Då har människan envisats med att på egen hand ta sig in i sadelkammaren efter att hon tvingat mig att dra upp henne från marken. Till slut kommer ambulansen och ambulanspersonalen surrar fast henne vid spineboarden så att hon äntligen håller sig stilla.

När hästar är intagna och nattade, hundar är kissade och upphämtade och Pajens son levererad till en kompis för natten åker jag hem. Då passar jag på att ringa om Gundela som tur var hade alla tarmar på plats och är på bättringsvägen, en mindre att oroa sig för i alla fall. Efter ytterligare några timmar ringer även Pajen och meddelar att alla ben är intakta och att endast mjukdelar är tilltufsade. Efter att jag hämtat Pajen och kört hem henne så kan jag äntligen ta mig hem och stupa i säng vid halv ett på natten. Tack och lov att allt slutade väl för både häst och människa.

Jag vet inte om det är något som försöker säga mig att häst kanske ändå inte är bäst och att jag kanske skulle lägga hästeriet på hyllan, men kommer jag att lyssna på det? Naturligtvis INTE, för säga vad man vill om alla upp och nedgångar som man är med om i hästvärlden så är det i alla fall aldrig långtråkigt!!

GLAD PÅSK PÅ ER ALLA!

 

Ganska tomt

Det känns ganska tomt just nu. Jag vaknade som vanligt i ottan eftersom det är en ledig dag och jag hade kunnat sova hur länge som helst. Utanför skiner solen och himlen är klarblå, för en gångs skull. Normalt hade jag troligen åkt till stallet tidigt och fixat där men i dag har jag inget stall att åka till:(!
Jag känner mig rastlös i kroppen och jag har en konstig känsla i magen, som ångest eller oro. Jag har precis gråtit en liten skvätt efter att jag varit inne på fb och återigen sett att alla tröstande kommentarer jag har fått där.

Ibland glömmer jag vad som har hänt, i väldigt korta stunder, men ändå. Eller så försöker jag tänka på annat genom att planera för en ny häst. Men jag hittar ingen ny Knatten på Hästnet!! Vissa stunder känns det sorgligt i hjärtat för att sedan gå över i en känsla av rastlöshet och någon känsla jag inte kan specificera, tomhet kanske eller frustration?

Jag har förlorat så mycket mer än en häst jag även förlorat en dröm, och det gör också ont. Knatten var min drömhäst som skulle ta mig upp klasserna och som jag kunde utvecklas med. Han var en häst som nästan alltid gav en fantastisk känsla att rida, även när han inte ens gick bra. Jag fick alltid en varm känsla i magen när jag tittade på honom. Även om jag ibland slet mitt hår av frustration när han hittade på tokigheter så gav han mig alltid en känsla av att jag ägde den bästa hästen i världen, eller i alla fall i Skåne! Det blir svårt för en annan häst att fylla hans plats och han kommer för alltid att lämna ett djupt avtryck i mitt minne.

Jag har fortfarande inte städat ur släpet och bak i bilen ligger täcke, grimma och transportskydd som jag inte har förmått mig att packa ur. Jag ska ta tag i allt det där sedan, just nu gråter jag en liten skvätt till.

Jag har en plan!!

Tålamod är inte en egenskap jag besitter när det gäller att saker och ting ska hända. Jag saknar redan att inte ha en häst! Hur är det möjligt att jag redan vill ha en häst i stallet nu, nu. Helst ska den vara som Knatten förstås men det finns nog ingen häst till som är som han! Så hur saknad han än kommer att vara så kan jag inte låta bli att redan nu gå vidare och tänka framåt. Däremot är jag lite osäker på om jag vill köpa en egen häst direkt igen. Mina finanser ser inte riktigt ut på det sätt att jag har möjlighet att köpa en likvärdig efterträdare till Knatten just nu. Jag hade inte honom försäkrad så högt då jag inte hade råd då premierna är så förbaskat höga. Jag hade ju tänkt spara undan lite pengar för att täcka upp det med, men dom pengarna har liksom gått åt till de operationer och behandlingar och annat med Knatten. Spargrisen är därför ganska tom för tillfället.

 

Jag hade nog haft råd att köpa en lovande 2,5 åring men jag orkar faktiskt inte börja helt från början, en gång till. Jag är för gammal för det nu och för otålig. Jag menar hur länge kan man vara lovande hoppryttare på uppgång?? Jag känner att tiden för det börjar rinna ut ju närmre femtio jag kommer;)! Så jag tänkte då att jag skulle hitta någon häst som jag kunde rida, samtidigt som jag sparade pengar på att inte hålla en egen häst. Det är rätt många tusen på en månad man kan lägga undan i så fall.

 

Jag skulle därför gärna hitta en häst som jag inte behöver betala för själv. Fodervärd vill jag inte bli utan jag tänkte att det kanske finns någon där ute som vill att jag tar hand om deras häst mot att dom själva står för kostnaderna!! Jag har ingen aning om det finns något intresse för det så därför kastar jag ut en liten "kontakannons" för att kolla läget. Om man inte provar så vet man ju inte om det fungerar! Så därför behöver jag er hjälp kära vänner och läsare där ute i etern! Dela, sprid vidare detta! Annonsen finns även här.

 

 

Samarbete med hästägare sökes!

Jag heter Titti och har ända sedan barnsben varit intresserad av hästar och har mer än tjugo års erfarenhet av dessa fantastiska djur. Jag har tränat och tävlat egna och andras hästar i hoppning under ett flertal år. Jag har tävlingserfarenhet upp till 1.35 nivå.  

För tillfället vill jag inte äga någon häst själv men vill inte heller vara utan. Jag erbjuder därför er som hästägare/uppfödare förvaltning, utbildning och tävling av er häst. Detta görs till ett självkostnadspris då jag inte arbetar med utbildning och träning av hästar som levebröd.

Jag har erfarenhet av olika typer av hästar. Jag anpassar träning och tävling utifrån hästens individuella förmåga samt ägarens önskemål. Jag är intresserad av hopphästar som är i åldern från 4 år och uppåt. Dressyrhästar med god hoppförmåga är även av intresse. Tillsammans kommer vi fram till hur vårt samarbete skall se ut.

Jag kommer regelbundet att träna er häst för kunnig hopptränare. Jag lägger stor vikt vid markarbeta samt att hästen får en varierad träning på olika underlag. Jag har tillgång till stora hagar, daglig hagvistelse och bra grovfoder. Jag kommer att ta  hand om hästen som om den var min egen.

Maila för vidare information om ett samarbete låter intressant. Referenser lämnas vid önskemål.

Maila: nafetiti58@hotmail.com

Vad tröstar bäst?

Hej alla livet går vidare och jag spontangråter lite då och då men det är ändå rätt ok. Jag ser ju ofta glaset som halvtomt i stället för halvfullt. Låter kanske som en pessimistisk livssyn men det håller jag inte med om, för när jag ser det halvtomma glaset vill jag alltid komma på ett sätt att fylla det! Så också i denna sorgens tid.

Så vad tröstar bäst, jo mer häst. Vissa kanske tycker att jag är hemsk som redan surfar runt på hästnet, men det är det som får mig att inte deppa ihop fullständigt. Visserligen finns där inte någon häst som kan mäta sig med Knatten och så kommer det säkert att vara ett bra tag. Men det hindar ju inte att jag kan kolla. Hur fungerar ni i sådana här situationer? Gräver ni ner er i sorg och har svårt att gå vidare eller börjar ni som jag surfa runt och försöker titta framåt så snart som möjligt?

Alla som stöttat och tröstat TACK!