Naughty Harry

Tjugo minuter!! Det var vad det tog att hämta Harry i går! Nu får han gå med halsrem på så att man kan ta honom när man kommer nära!! Nu ska jag hoppa dressyrhästarna så Harry slipper mig i några dagar i alla fall.

Söndagsrapport

Halva söndagen ägnades åt Harry och andra halvan i soffan med dotter och serier på Netflix. Jag vet jag är jätteslö, jag skulle aldrig platsa som groom i ett stall eller med att jobba med hästar på heltid överhuvudtaget:)!Men jag har mina stunder och då kan jag ta i för kung och fosterland om det behövs!

I söndags ville ju Harry inte alls fångas i hagen så fort jag kom i närheten gick han eller travade iväg åt andra hållet, förbaskat irriterande och inget jag är van vid att uppleva. Jag minns att Pontus och Lollo gjorde så här ibland (om ni vill läsa mer om dom så gå in under rubriken Hästar) men efter det har jag bara varit med om andras hästar som bär sig åt på detta vis. Efter att fruktlöst ha gått efter honom några vändor tröttnade jag och satte mig ned i lotusställning och mediterade mitt i hagen för att lugna mina nerver. Efter det kunde jag närma mig det fega (lata) flyktdjuret och till slut få på grimman och leda in honom i stallet.

Ni som känner mig förstår nog att jag skämtar gällande lotusställningen och meditationen, men jag satte mig faktiskt ner för att hästskrället skulle notera min närvaro utan att känna sig hotad. Det funkade för efter detta fick jag komma så pass nära så att jag kunde ta honom.

Efter detta gick det bra i stallet med både uppbindning och borstning, den här gången fick han gå in i spolspiltan för att vänja sig vid den. Han kröp lite mindre i skinnet när jag borstade honom denna gång och han lyfte bara på bakbenen utan att spraka när jag borstade dom.

Träns och gjord med tjock padd åkte på i bara farten utan problem eller reaktion från Harry. Efter det gick vi ner till ridbanan där Harry skulle longeras, eller enligt Harry så skulle han inte alls det. Det såg ut som om han aldrig någonsin varit med om detta och så fort det inte fanns något staket som "vallade" honom så drog han ut och försökte sticka iväg. Men skam den som ger sig och efter ett tag lyckades jag få runt honom på en fin liten volt i runt omkring mig i båda varven i skritt och trav. När han gjort några fina volter utan att stanna eller pipa ut från volten så avslutade vi. Både jag och Harry var trötta och svettiga.

Väl tillbaka i stallet var han spak som ett lamm så då passade jag på att pilla riktigt mycket med benen både bak och fram vilket han gick med på utan protester. Jag fick till och med lyfta bakbenen men det har han säkert glömt bort till på måndag. Jag passade även på att stå på en pall bredvid honom och daska honom på ryggen, vifta med armarna i luften och även stå/hänga över ryggen. Detta tog han med ro så kanske  har han varit med om det förr??

Han ska få "jobba" lite på måndag också men då inte på volt utan jag tänkte ta honom på en promenad i skogen med träns och gjord och träna på halter och igångsättning. Sedan ska Harry få slippa mig i några dagar för att smälta alla intryck och vila knoppen och kroppen!!

Alla benen borstade

och lyfta! Det går framåt! Däremot skulle Harry inte fångas i hagen i dag, så det blir ytterligare en punkt på Harrys "att göra lista" att fångas i hagen!😊 

Harry har en lista

Det är nog tur att Harry inte känner till att han har en lista för då hade han nog blivit lite stressad!
Han har en mängd saker som vi måste träna på för att han ska bli en framgångsrik tävlingshäst i framtiden;)!

Harry ska vara inriden men det tror jag att Harry har glömt så det är mitt mission under min semester. Jag har också en lista och den inbegriper inridning av häst, umgänge med dotter på små utflykter, målning av fönster, trädgårdsarbete, skriva E- körkort teori, varav de första två första på listan är de som jag ser fram emot! Ja just det jag glömde ju Falsterbo och hoppning av diverse dressyrhästar det ska jag ju också göras. Hur fanken ska fyra veckors semester räcka?

Här är i alla fall Harrys lista:

1. Stå uppbunden i stallgången och vara stilla,(börjar funka)
2. Bli borstad på hela kroppen inklusive bakbenen och svansen (borstning av bakben innebär för tillfället risk för krossade knäskålar)
3. Lyfta alla fyra benen (den får nog ta sin lilla tid)
4. Bli badad och spolad
5. Bli longerad i alla gångarter
6. Bli tömkörd
7. Sadel på ryggen
8. Titti på ryggen
9. Titti på ryggen i alla gångarter
10. Bli lastad
11. Åka transport
12. Löshoppa
13. Hoppa med Titti på ryggen.
14. Förstå att det inte är enbart gräs som går att ätas

Harry fattar inte det här med godis, som äpplen, morötter eller pellets så all belöning får ske med en glatt uppmuntrande röst och glada tillrop, men det passar mig för jag är skitkass på att ge godis till mina djur.

 

Harry tränar på att stå uppbunden

Harry tränar

 Harry tränar på att stå själv i stallet.

 

Harry tränar fortfarande på att vara själv i stallet.

 

Harry tränar på att ha träns.

 

Harry tränar på att stå fint efter att han tränat på att longeras

 

I dag ska Harry träna på att stå uppbunden, borsta benen, speciellt bakbenen och att ha en longeringsgjord. Återkommer med rapport. Jag får alltså börja om från början med ännu en häst men jag tror att Harry kan vara värd det för jag gillar honom redan!

 

Gällande smeknamn så har Vilda Hilda åsikter om att jag kallar honom Harry, vad tycker ni ett annat smaknamn kanske? Han heter ju Lord Hurricane!

Skål på er

Låt mig presentera...

I går var jag och hämtade "min" nya häst som jag i dagsläget kallar för Harry. Smeknamnet kan ändras beroende på om det passar honom eller inte. Vi ska bekanta oss närmre i helgen. Ni får lära känna honom i samma takt som jag då jag hoppas han kommer att bli en källa till många inlägg här på bloggen. Jag vet inte själv så mycket för tillfället.

Här kommer lite fakta som jag vet i alla fall hans riktiga namn är Lord Hurricane  och han är född 2011 med stammen  e. Cyklon- Landlord- Irco Mena och är uppfödd och ägd av Tomas Hammar.

Så hur gick nu detta till? Efter besiktningen i måndags kändes det ganska hopplöst. Men som jag sa när en dörr stängs så öppnas en annan och i den öppna dörren stod Tomas med en häst som han inte riktigt visste vad han skulle göra med. Vi bestämde att jag ska ha Harry under sommaren och känna mig för om vi passar tillsammans och sedan ta det därifrån. Just nu känns detta som ett bra upplägg då jag inte är jättesugen på att surfa runt på Häst Net mer. Tanken på att ha en egen häst känns inte heller så lockande som det gjorde för ett tag sedan. Visserligen har jag sagt att jag inte vill ha någon häst på foder, men då tänkte jag på att låna en häst från någon man inte känner. Jag tror däremot att Tomas kommer att bli bra att samarbeta med. Jag får rida en fin häst och ha kvar mina hästpengar på kontot winwin för tillfället.

Så igår var jag och Fröken Dressyr i Helsingborg och hämtade en något chockad liten häst, eller så himla liten var han nu inte utan typ 170 hög och ganska korpulent. Harry ställde sig mycket skeptisk till mitt släp och det tog ett tag att övertyga honom om att man kunde gå in där. Väl inne var det inga problem och han stod som ett ljus de åtta milen till Vilda Västern. Harry har nog bara transporterats en gång tidigare i sitt liv och då i lastbil. Väl framme smög han fint och försiktigt ut och smög lite bakom mig när han leddes ut i hagen till sina små tjocka flockmedlemmar. Jag lusar ner hela Vilda Västern med halvblod nuförtiden trots Pajens ovilja mot dessa varelser;)!

Harry förefaller nu så här långt vara en försiktig något eftertänksam och godhjärtad varelse. Vi gillade alla hans personlighet direkt och han påminde väldigt mycket om hur min gamla häst Harald var i början när jag fick hem honom. Lite avvaktande men ändå modig och snäll. Precis som Harald var rädd för morötter i början så är tydligen även Harry, vi får väl se hur det blir!

Gundela och Harry hälsar (Gundela till vänster och Harry till höger)

Träning i tisdags

Jag har nu äntligen tränat för Jacob igen, det var sex veckor sedan jag och A var där. Det är det jobbiga med Jacob, han är så himla upptagen då han har tusen uppdrag och själv tävlar. Synd att man inte kan klona folk för han är en av de bästa tränare jag ridit för. Han har bra övningar, han är engagerad när han har träning, han är noggrann och han ger sig inte förrän det blir rätt. Ja i mitt fall får han då och då ge upp lite av perfektionen;).

Metallic var lite trött efter helgens bravader så vi red inte riktigt hela passet, men det vi gjorde vi faktiskt ganska bra. Nu var det inte bara Metallic jag tränade i tisdags utan även dressyrhäst nummer två som jag ska börja hoppa för Mr B uppe på LCR. Dante kallas han för, jag återkommer om närmre detaljer gällnade hans härkomst när jag tagit reda på det. Dante är i alla fall en sjuårig valack från Holland som ägs av en ung tjej som rider dressyr. Hon har som en del andra vettiga dressyrmänniskor kommit på att det finns många fördelar med att deras hästar får skutta lite hinder. Då Dantes tidigare hoppmänniska inte längre hade tid så blev jag tillfrågad om jag ville prova. Gissa hur lång tid det tog mig för att svara ja på den frågan? Så förra veckan studsade vi lite själva och i tisdags så hoppade jag för Bertil.

Dante är en liten "Black Beauty" och väldigt trevlig att rida han har en galopp "to die for" och han är fin, mjuk och välriden på marken. Han hoppar trevligt och är nog inte helt talanglös. Framförallt tycker han att det är kul och han verkar inte vara det minsta tittig för vi hoppade på något av tävlingshindren som stod kvar efter Lundahoppet och han tvekade inte det minsta. Dante är väldigt mycket unghäst i sin hoppning så då får jag uppdaterat den typen av ridning igen vilket är perfekt i dessa tider! Jag kommer nämligen att få användning för det inom en inte alltför avlägsen framtid då jag snart kommer att vara med unghäst igen!

Här får ni en liten film på Metallic och mig på Lundahoppet 2015. Ni får se 1.10. Debuten i 1.20 måste jag nog smälta lite innan jag visar den, med tanke på min usla ridning där!!

 

Sommarhästar

Sista minuten och drömmar om The Great Wild West

Varför göra något i tid när man kan göra det i sista minuten??:) Har nu bokat tid för service av släpet den 29/6 och besiktning den 30/6. Körförbudet inträder den 1/7 så där är ju inte mycket tid att vifta på. Det där med att besiktiga släpet kommer jag alltid på när det hänger på håret. Två år mellan varje besiktning gör att det inte blir någon rutin på det. Bilen vet man att den ska besiktigas och det har man i ju liggandet i minnet. Men släpet, icke. Visserligen fick jag något brev om att det var dags, men det fick jag ju i februari så det hjälper ju inte direkt. Men nu är tiderna bokade så att jag som vanligt kan komma sladdande in på fyra hjul i sista minuten, för det är så det brukar se ut. Jag är en jävel på att köra fort i svängar med släp:))! Utan häst då alltså!!

Nu sitter jag här och lyssnar på country på Spotify och laddar för en sommar ute i Vilda Västern. I kväll åker Gundela ut och i morgon hämtar jag ytterligare ett litet projekt som ska vandra ute på stäppen och tränas där! Som ni kanske förstått så blev det inget köp av häst i måndags vilket var en stor besvikelse. Men när en dörr stängs så öppnas oftast en annan, eller vad det nu är visa personer säger? Jag återkommer och berättar mer sedan, se en lite cliffhanger där;)!

På bilden ser ni min älskade vän Pia Pajen Johansson grundare och ägare till Vilda Västern, eller som hon kallar det för Aktiv Western Häst, en härlig plats på jorden för både hästar och människor!!

 

 

Dålig fokus

Jag har väldigt svårt för att fokusera på jobbet nu och vill ha semester nu! Under tiden fördriver jag tiden med att jobba, passa Bästa Grannens hästar och rida Metallic och Gundela. Båda fick gå bommar i går och den som faktiskt var favoriten för dagen var Gundela, det händer inte alltid. Metallic hade på sig ett annat bett än vanligt och det fungerande han så där på. Han var fin men inte fullt så fin som han kan vara. Gundela däremot var så eftergiven och mjuk som jag nog aldrig har känt henne. Hon kunde både korta och länga sig i galoppen utan att falla isär eller helt tappa fart och bommarna gjorde hon riktigt bra.

Förutom bommar så försöker jag skärpa till mig och faktiskt jobba ordentligt med övergångar, vilket jag är rätt så dålig på trots att det är så basic och grundläggande. Jag red samma övningar med båda hästarna så jag behövde inte tänka så mycket när jag red häst nummer två. Övningar och övningar föresten, det var väl inte direkt några speciella övningar utan mer vägar med övergångar och lite sidvärtes rörelser, fast strukturerat.

Jag började med övergångar skritt- trav i vart tredje steg i två-tre varv åt båda hållen och sedan likadant fast med övergångar galopp- trav. Sedan red jag skänkelvikning i en liten båge från långsidan, rakställning, över en bom, rakställa och så skänkelvikning ut mot spåret igen på båda långsidorna. Sedan gjorde jag samma i galopp. Efter det travade jag och galopperade skänkelvikning i slalom längs med fyra bommar på medellinjen. Det hela avslutade jag med klockan i några varv åt båda hållen. Inte så speciellt komplicerat, men nog så svårt ändå när man måste var noggrann med att hästen är rak när den ska vara rak och tvära lagom med påskjut bakifrån när den ska gå sidvärtes. Reultate blev i alla fall en mjuk, reglerbar Gundela och en inte fullt så reglerbar Metallic.

Tävlingshelg

I helgen har jag tävlat i dagarna tre på Metallic. Vi debuterade 1.20 i fredags med tre ner vilket helt och hållet var mitt fel då jag red som en riktig planta och inte hittade ett avstånd på de första hindren. I lördags gick det lite bättre då jag red helt ok, då hade vi bara ner två hinder men dessa var mer normala missar och inte ren uselhet från min sida. Trots de två nedslagen i vår andra 1.20 var jag faktiskt nöjd då jag känner mig riktigt ringrostig då det gäller lite högre klasser. Jag har inte hoppat på lite mer riktiga hinder på ett år nu! I morgon är det träning för Jacob vilket verkligen behövs då det var ett ganska bra tag sedan jag red för honom. A och jag har ju fått sköta vår träning själva ett tag och det märks att vi inte är några proffs precis!

På hoppfronten ser det alltså rätt så bra ut och jag kommer även att börja hoppa ytterligare en dressyrhäst. Det blir lite småskutt men språng i kroppen är ändå språng i kroppen och min avståndsbedömning kan verkligen behöva bli bättre och den tränar man ju även på små hinder.

Presentation

Hej nya och gamla läsare och välkommna hit till min blogg. Nafetiti heter jag men kallas för Titti för enkelhetens skull!! Du kanske har hittat hit från en annan blogg eller från någon annons jag har på hästnet eller så har du bara hamnat här, hur du än har hittat hit så är du hjärtligt välkommen i alla fall.  Lite kort så handlar den här bloggen om mig och mitt hästliv. Stora delar av den här bloggen har handlat om Knatten även kallad för Russet, men Knatten är nu tyvärr i Trappalanda
och jag letar efter en ny häst.

Jag skriver inte så mycket om jobb, familj här då jag jag tycker att det är lite för privat, men lite glimtar från även den delen av livet kan komma att dyka upp här och var. För att försörja mig arbetar jag som psykolog inom skolan i en mindre kommun här i Skåne. Jag bor tillsammans med Måns och vår 12- åriga dotter Mathea i en annan mindre kommun i ett litet, litet hus. Måns och Mathea är inte det minsta intresserade av hästar, kan tilläggas. I det lilla, lilla huset bor även hunden Rassel som givetvis är en Jack Russel!!

Min sambo Måns jobbar inom nöjesbranchen som tekniker och han kuskar under somrarna land och rike runt med bland annat Måns Selmelöv, Håkan Hellström, Timbuktu eller någon annan glatt sjungande person, det varierar lite! Själv har jag inget som helst med det livet att göra längre utan ägnar väldigt mycket av min lediga tid i stallet eller på hästryggen.

Hästar är och kommer troligen alltid att förbli mitt STORA intresse här i livet. Vill ni veta hur detta intresse började kan ni läsa mer om det här. Jag försöker att kombinera detta intresse med heltidsjobb, att vara en god mor och god sambo. Om ni frågar min familj hur det går vill jag nog inte vara där och höra svaret! Det är trixigt att få allt att gå ihop men det går alltid på något sätt med hjälp från vänner, familj och goda grannar!

Jag lever inte av ridsporten och är inget proffs, men en nog så seriös amatör som efter bästa förmåga, genom åren har tränar och tävlat ett antal hästar. Nu letar jag som sagt efter en ny stjärna som kan ersätta Knatten, vilket nog inte kommer att bli helt lätt. Knatten var en mycket personlig häst som hittade på både det ena och det andra. Knatten och hans forna bravader kan ni läsa lite närmre om här. Under tiden jag letar efter en egen häst rider jag de hästar som kommer i min väg både till vardags men även på tävling. Ni som läser bloggen kommer att få följa mig och de hästar jag nu rider och så småningom givetvis även den nya häst som jag förhoppningsvis kommer att ha i stallet snart.

Hoppas vi ses snart igen!!/ Med vänlig hälsning Titti

Knatten

Mathea

Måns

Rassel

 

Jag

 

Att provrida

Att leta häst är inte helt lätt. Framförallt om man nu ska provrida och ännu värre hoppa när man provrider!! Trots att jag nu har hållit på med hästar i större delen av mitt liv och har köpt några på vägen så har jag aldrig provridit tidigare! De hästar jag köpt genom åren har inte varit inridna så jag har inte kunnat provrida dom. Nu har jag ju bestämt mig för att inte köpa en oinriden häst den här gången och då måste man ju provrida. Tant börjar bli gammal och känner inte längre för att sitta på bockande djur och trilla av och bryta lårbenshalsen. Då är det bra att köpa inridna hästar och då  måste man prova.

Att prova häst innebär att man sitter på vilt främmande djur när deras ägare/säljare står och tittar på en. Då blir jag osäker och känner mig ungefär som om det var första gången i livet som jag satt på en häst och då rider jag som en kratta! Som tur är så har jag dålig impulskontroll och en bristande förmåga till eftertanke så jag behöver bara rida en kort stund för att bestämma mig för om jag gillar hästen eller inte. Bara det att jag nu sitter på de djur som jag tittar på är ännu en parameter som ger en dimension till om hästen är något för mig eller inte, tidigare har jag alltid bestämt mig i fall hästen är något att ha bara på att titta på den. Det har gått rätt så bra hitintills så därför tycker jag att provridningen inte behöver dra ut på tiden, om det dessutom är gröna hästar så säger den mest något om hur gångarterna känns och gillar man den känslan så gör man det eller inte.

Bild : NORMAN THELWELL (1923-2004)

Hej där!

Nu ska jag försöka ta tag i det här med bloggandet igen och vara lite mer aktiv här. I går red jag Gundela som gjorde ett av de bästa passen vi har gjort tillsammans. Just nu jobbar jag henne väldigt mycket i galoppen då hon har svårt för att både samla och länga sig utan att tappa formen och takten. I går tränade jag mig även själv på avståndsbedömning och att räkna galoppsprång vilket jag verkligen måste sitta och nöta och traggla. Detta gjorde jag väldigt enkelt genom att rida över två bommar på en volt där tanken var att jag skulle komma på lika många galoppsprång på båda bommarna. Bommarna låg vid kl 12 och kl 6 på volten om ni förstår vad jag menar. Jag skiftade mellan att rida på 10-10, 9-9 eller 8-8 för att försöka träna mitt öga och min känsla för galoppens längd. Det gick rätt så bra efter och efter ett tag flöt det på väldigt jämnt och fint.

Gundela var med på noterna och hennes galopp kändes riktigt rund och fin både då jag längde och kortade henne och hon föll inte heller isär som hon annars har lätt för att göra. Jag måste väl kanske erkänna att jag fuskade lite! Jag brukar rida henne på ett helt vanligt anatomiskt tvådelat bett som hon går ok på men som hon kan kännas ganska starkt och lite tung på. Nu provade jag mitt tredelade babypellham på henne och det fungerade verkligen över all förväntan för hon blev väldigt mycket lättare att få ihop och kontkaten med munnen blev mycket jämnare och mjukare utan att jag tappade henne. Som sagt jag vet att det är fusk men ibland får man faktiskt fuska lite! I dag ska hon bara joggas lite för på lördag ska hon "betalaochhoppa" med Lilla My.

Själv hoppar jag nog en lite högre bana med Metallic i morgon efter att Pay & Jumpen är färdig. Återkommer kanske med lite film on någon kan filma mig!

Är ni kvar??

Jag existerar fortfarande men inte så ofta här på bloggen:)! IRL så rider jag några dagar i veckan på både Metallic och Gundela, åker runt och kollar lite hästar så där förutsättningslöst, tänker mycket på Knatten, jobbar, sover ganska mycket och ja mest skrotar runt lite utan riktig mål eller mening. Mitt hästkonto fylls sakteliga på med betoning på sakteliga. Jag har sagt till Måns att jag BARA vill ha en häst i födelsedagspresent och INGET annat. Vi får se hur det blir med det? Kanske kan han bidra med en liten hov, eller ett öra månne?

Jag har inte kommit över Knatten alls, hur kan man sakna en häst så mycket? Det har jag aldrig tidigare varit med om, inte ens Pontus, min allra första ponny. I går grät jag till och med en skvätt när jag tänkte på mitt lilla Russ. Jag förskönar nog en hel del men det får man ju göra. Jag har nu provat tre eller fyra hästar men, det har inte sagt klick på riktigt någon gång. Dom har varit trevliga, men där har varit något som gjort att jag inte fastnat. Det här med att provrida är inte något som jag känner mig speciellt van vid.

Jag har faktiskt aldrig köpt en inriden häst tidigare. Den enda häst jag ägt som var riden innan den hamnade i min ägo var min travare och honom fick jag efter att jag varit medryttare på honom ett år, så det räknades inte riktigt. Dessutom var han helt oridbar när jag började att rida honom! Så det här med provridning är en ny erfarenhet för mig.

Jag tror att man blir mer picky när man även ska provrida? Tittar man på en oinriden två-treåring så kan man ju bara gå på magkänsla gällande eventuell ridbarhet framöver. Rör den sig bra, hoppar den bra utan ryttare, verkar den vara bra i huvudet hur är den i kontakten med människor, hur ser den ut exteriört är ju liksom de parametrar man har att förhålla sig till, sedan är det bara att gissa hur det kommer att kännas när man sätter sig på ryggen på den. Man kan låta magkänslan styra lite mer.

När man sedan dessutom måste väga in parametern hur den är att rida så blir det genast mycket krångligare för mig, visserligen kan en häst som känns lite halvtradig ju utvecklas mycket men man har ändå fått en känsla av hur den är att sitta på och den känslan förtar en del av spontaniteten gällande att på ren impuls köpa den. Vilket kanske kan vara bra för mig, impulsköp av häst är annars ett drag jag har och det kan ju gå lite hur som helst;)! Gällande ridbarhet har det gått både bra och dåligt men med tanke på den ekonomi jag har haft vid inköp av hästar så har det nog ändå gått över all förväntan!

Här kommer en liten film från den sista tävlingen med Metallic! Jag måste börja rida snabbare, en liten vit rosett är väl inte för mycket att begära! En utanför placering denna gång!!