Är det verkligen så att fantastisk benmekanik också innebär att man inte klarar av sin häst i det vanliga vardagliga livet, inte vågar rida ut, inte vågar ha den i hage och inte kan leda den utan både, hingstbett, kedja och sjutton grimskaft. Jag tror inte det jag tror helt enkelt att många dressyrhästar har blivit hanterade på ett sådant sätt att man skapat dessa små "monster", finns även små monster i andra grenar också.
Min erfarenhet är att många av dom som ägnar sig åt dressyr har ett lite större, vi kan kalla det, kontrollbehov än inom andra grenar? Dom är dessutom ofta inte heller speciellt intresserade av att rida i andra miljöer än inom ridhusets fyra väggar. Observera att jag säger MÅNGA inte ALLA!!! Om det är så för att dom nördat ner sig i dressyren som sådan och inte "hinner" med det andra eller för att dom helt enkelt inte vågar låter jag vara osagt. Det finns sådana ryttare inom andra grenar också så det är inte unikt för dressyren. Men om hästarna inte ser något annat än sargen 6 dagar i veckan för att sedan komma ut på tävling dag sju så är det kanske inte så konstigt att dom blir lite explosiva?? Eller Om du som häst har krut i ådrorna då är det kanske inte så konstigt att man exploderar när tillfälle ges? Är det kanske så att många dressyrhästar sedan unga år är vana vid ett system som gör dom mer svårhanterade än vad som behövs för att dom inte får "pysa" mellan varven. Jag hörde en gång en dressyrperson säga att "jag låter inte mina hästar hoppa för jag vill behålla explosiviteten i dom och den försvinner när man hoppar". Ja vad ska man säga om det??
Dilemmat verkar ju vara att om man är klok och väljer en trygg häst som glad amatör, så är det på bekostnad av "flashighet" och då kan man inte vinna några dressyrklasser. För in i lätt klass kommer det indansande en vacker unghäst med gångarter utöver 85 % av startfältet med en My Name Is på ryggen som bara är ute och luftar unghästen som lite träning och då sopar mattan med hela startfältet. Jag hade också tyckt att det var jättetråkigt och orättvist där jag satt på Brunte som är sjukt välskolad, gör allt på rätt plats, på rätt sätt men inte med lika mycket zaz i benen som Totilas mini me. Men är det inte så livet är, orättvist! My Name Is och Minin Me är ju faktiskt mycket snyggare och bättre i domarnas ögon!! Det är svårt att konkurrera med det som är vassare och glamorösare än Brunte, fast Brunte är jättefin och välriden. Speciellt i en bedömningssport där domares personlighet, tycke, smak och öga styr deras bedömningar och då dömer till Mini Me`s fördel.
Ska man göra något åt det, för att jämna ut oddsen. Olika klasser/tävlingar för amatörer eller proffs, börja miljöträna dressyrdjuren i tidig ålder så att även Glad Amatör kan ha en Mini Me som kan vinna, rida i skogen och gå i hage. Ska man börja avla på mer godlynt temperament och mindre sprattel. Ja det kan inte jag svara på men det är väl ännu en utmaning för dressyrvärden att ta tag i. Tippar på att inte mycket kommer att hända.
Jag kan väl avsluta med att säga att jag är glad att det inte är denna gren jag håller på med och råder alla att byta gren om dom inte gillar läget. Fast å andra sidan hade jag ridit dressyr så hade jag förmodligen ridit ut med ett monster i skogen och skjutit iväg på skogsvägarna i den mest fantastiska trav som någonsin skådats av granar. Jag hade förvisso inte haft råd med ett sådant monster, orättvist, men så är ju livet;)!!
Nej jag tror jag släpper det här med piffiga- och puffiga hästar och drar till Falsterbo för att fortsätta att prova huvudbonader. Vi ses!!
