Så pratar vi inte mer om den saken!!

Lite så kan jag väl sammanfatta gårdagens runda i Flyinge. Filmen tänker jag inte lägga upp och vill ni se resultatet så får ni bemöda er att gå in på equipe och kolla upp det själva;)! Smartie var ungefär som segt tuggummi från början till slut! Jag fick liksom aldrig igång henne och hon stod emot både på framhoppningen och inne på banan. Antingen var hon lite trött i sig själv eller så var hon bara allmänt seg för att hon inte var ordentligt framriden.

Att hon skulle stå emot inne på banan hade jag räknat med, många hästar kan bli lite tagna där inne. Så jag försökte ha henne bra framme och att få ut henne till väggarna med banderollerna som hon tyckte var lite läskiga innan vi fick startsignal. Men min plan lyckades överhuvudtaget inte alls, så hon var inte framme för fem öre. Dessutom fick vi ett stopp för att jag red som en jävla kratta och inte ens hade krypfart ut ur svängen. Där och då tyckte jag att jag försökte få fram henne men när jag tittar på filmen så ser jag att det nog bara var ren och skär inbillning från min sida.

I dag får hon bara promenera och i morgon får jag lägga om min strategi lite tror jag. Mer ridning där jag står upp i lätt sits ute på framridningen och verkligen tänka på att hon är framme ordentligt innan vi börjar hoppa fram. Det var hon inte alls igår, eftersom jag mest satt där och pruttade runt i någon form av tantgalopp som om jag var på kafferep eller något. Nej T. Brown skärpning!! Lite mer aktivitet, lite mer ben, lite lättare sits och snabbare reaktioner av mig inne på banan. Allt handlar om mitt fokus tippar jag på?? Så brukar det vara!

När hon får till sprången är hon rätt scoupig!!

Ridhus!!

Inte trodde man att man skulle sakna att rida i ridhus, men det har jag faktiskt gjort under denna sommar, jag skriver under för den verkar är ju vara slut ännu! Undrans om det är växthuseffekten vi har det att tacka för?  Hur som helst i går red jag Harry i ridhuset för första gången på flera månader! Det kändes faktiskt riktigt bra och Harry var hur pigg som helst där inne. Han kändes väldigt "välriden" trots att han mest gått i skogen den sista tiden, men tempoväxlingar gör väl nytta vart dom än görs. Jag red inte något längre pass för han kändes genomriden ganska kvickt. Tisdag blir det nog longering och på onsdag hopptränar vi! Även det för första gången på hur länge som helst.

Pinglan tränar inte på onsdag utan kommer bara att ridas på marken då hon tävlar både torsdag och lördag. Även hon har fått gå i ridhuset dom sista passen vilket hon verkar att vara väldigt nöjd med. Hon gillar underlaget där inne och gör sig bäst där. Gräset var hon måttligt förtjust i och paddocken lika så. Men ridhusbotten det passar det! Nu har det ju varit extremt torrt, dammigt och hårt överallt ute så ridhuset har känts lyxigt. Minns vad jag skriver nu, för om några månader så kommer det nog att vara ett annat ljud i skällan:)!

Om man klagar på torka så minns detta!

Planer är till för att ändras!

I min värld är det så. Agda hade lite funderingar kring min planering häromdagen.

- Men Titti är det 1.20 du ska rida i Flyinge??
- Mmm det stämmer!?
- Men har du inte precis sagt och skrivit att du bara ska hoppa Pinglan 1.10 och 1.15 tills det verkligen sitter?
- Jo, det är min plan, absolut så är det!!
- Men hur kan det då komma sig att du plötsligt ska hoppa 1.20 bara så där.
- Jo men dom hade ingen 1.10 eller 1.15 i Flyinge, så då anmälde jag till 1.20 för jag vill gärna tävla i Flyinge, det verkar roligt! Jag missade dom tävlingarna förra året och förra året igen då jag inte hade någon häst att rida. Nu har jag ju en häst som kan gå 1.20, skapligt i alla fall!! Så då ändrade jag planen bara lite grann, vi hoppar 1.10/1.15 sen i stället!
- Varpå Agda suckar, skakar på huvudet och säger som hon brukar "Jag orkar inte"!!
Hon säger så när jag kommer med mina infall, men hon skrattar oftast samtidigt så jag tar det inte på så blodigt allvar.

Min huvudplanering har jag kvar, jag bara ändrar på den ett litet tag!! Det är sådant man kan tillåta sig när man inte är proffs utan bara en glad amatörryttare;)!! Jag har ju impulskontroll som en amöba så därför blir det lite hipp som haver med mina planer ibland. Näste vecka ska jag bli seriös igen, fast jag lovar inget!

Inomhus:()!

I morgon bär det av till Lillhagen för säsongens första inomhustävling, vilket känns helt galet i denna tropiska värme. Om jag hade fått önska så hade AC i ridhuset inte varit helt fel. Jag misstänker att det kommer att vara hot,hot, hot!! Det var i september som man skulle ha tagit semester!

Jag har införskaffat ett nytt bett som jag ska prova på Pinglan, ett flippanbett. Svindyrt men förhoppningsvis väl investerade pengar. I går hade jag det på Harry när jag red ut i skogen och det funkade väldigt bra, tycker jag. Jag kunde hålla en framåt galopp inne på skogstigarna utan att han drog iväg okontrollerat som han ibland kan göra på tränsbettet. Vilket är väldigt skönt, för när jag  pratar om skogsstigar så är vi verkligen mitt ute i spenaten och galopperar. Det går upp och det går ner och underlaget är inte direkt som golvet i balsal när det gäller jämnheten. Det är även grenar, pinnar och sly om dyker upp mitt vägen vilket kräver att man har lite kontroll på sin ponny! Flippanbettet kändes inte lika skarpt som pelhamet och så kan man välja hur mycket hävstångseffekt det ska ha vilket jag tycker är bra.

När det gäller Pinglan så gillar hon bett som har lite hävstångseffekt så därför tror jag att det ska passa henne också. För hennes del handlar det inte om att hon blir stark eller ligger på utan att hon kan bli lite flaxig i huvudet på vanligt bett. Jag har ju lite svårt att hålla många bollar i luften och just nu måste jag koncentrera mig på min sits och då är det bra om huvudet på hästen inte flaxar runt så att jag måste tänka på det med:)! Jaja, jag vet att handen är en viktigt del av kroppen vid ridning och att den ska med i helhetsbilden. Så jobbet med händerna är inte färdigt, men får stå tillbaka för lite mer svikt i knän och lite mer upprätt sits innan hinder!

 

Pinglan har lite svårt att få upp framfötterna tillräckligt fort i bland och det underlättar ju inte precis för henne att ha mig hängande runt halsen heller. Hon behöver även lite hjälp att sätta sig mer på bakbenen i språnget och då måste jag vara mer upprätt innan språnget och svikta till i knäna när vi hoppar av. Så det måste jag tänka på nu och förändring är ju alltid skitsvårt och kräver min fulla uppmärksamhet och koncentration.

Vissa dagar orkar man bara inte och vissa dagar vill man bara glittra!!

I går hade jag som ambition att rida Harry men när jag mockat och fixat allt så ville jag bara komma hem i hyfsad tid för en gångs skull. Så ridturen hoppade jag över. Harry hade å andra sidan jobbat på bra tillsammans med Tålamods Mannen och släpet. Jag fick se en film som TM spelat in när han tränade. Harry går numera in i släpet helt på egen hand lös och ledig utan grimskaft och det räcker att TM säger var så god så knatar han upp sedan backar han fint ut på kommando fast TM står två meter bort.

I går hade Agda hand om Pinglan själv och jag hoppas att hon var nöjd. Själv ser jag verkligen fram mot varje pass på denna häst då jag bubblar av tankar kring hur hon på bästa sätt ska tränas vidare. Det är ju det här som är själva drivkraften för mig när jag rider. Framåtsträvandet, att komma en liten bit ytterligare på vägen mot att rida bättre själv och att få en häst som känns som smör och som är reglerbar och "med"en. Sedan vill jag stämma av det vid tävling. Tävlingsmomentet för mig är liksom "festen" efter vardagsgörat.

Ungefär som när jag var ung och en partypingla och inte höll på med hästar. Man jobbade och levde vardagsliv och vissa dagar i veckan drog man på sig något tight, glittrigt och högklackat, sotade ögonen och pudrade näsan för att sedan gå ut och vara absolutely fabulous, eller något;)! Numera orkar jag inte festa till det på krogen. Så istället så skojar jag till tillvaron vid tävling. Då sätter jag på mig något tight och figursytt, sotar ögonen och pudrar näsan, sätter på något glittrigt på hästen och lackar hovarna och tänker även om vi inte är bäst på tävlingsbanan så ser vi i alla fall absolutely fabulous ut;)!

Man måste sätta lite guldklant på tillvaron ju!!

Hästar på alla håll och kanter

Att ha hästar på två olika stall är nog inget hållbart koncept i längden. Jag Har svårt att få överblick över situationen. Just nu är Harry inte nummer ett då han inte tävlar utan den rollen får Pinglan axla. Det är hon som håller min motivation uppe just nu då Harry som jag tidigare sagt mest jobbar i skogen. Det finns en plan för honom också men den är ganska oklar för tillfället så därför går han på sparlåga just nu.

Pinglan blir bara finare och finare att rida. Kvalitén på galoppen har blivit bättre men måste förbättras  ytterligare några snäpp för att hon ska få lättare i hoppningen. Hon måste få in sina långa spiror lite till under sig för att även kunna göra det i en lite större snabbare galopp. Det kommer med lite tid skulle jag tippa på. Hon tävlade i helgen och gick en 1.20 klass med två ner i fas 1. Vissa språng är riktigt fina och vissa halvbra och sedan är det rivningarna där hon slår ut bommen rejält med frambenen. Det får vi jobba på, Fröken Grevie såg ritten och kom med lite förslag på hur vi ska träna vidare för att få upp framhovarna lite kvickare.

Jag frångick min plan lite med att bara hoppa 1.10 och 1.15 men den ska jag följa framöver. Till helgen blir det en 1.10 och helgen därpå 1.15. sedan är det någon veckas tävlingsuppehåll och sedan hoppar vi en 1.15 i början av oktober. Så nu vet du vilka planer vi har Agda;)!

Liten film på gårdagens start. På ettan hade Pinglan först någon idé om att stanna. Min egen ritt kan jag väl säga att jag blir lite för passiv på vissa distanser och låter Smartie sköta sig själv. Å andra sidan så är det bättre än att sitta och ratta hejvilt och sticka plagg på vägen som var ett av mina stora problem förr i tiden. Handarbete de lux och på Harald kunde jag komma ut med en hel kofta i nävarna när det var som värst!!

God morgon!

Sitter här i soffan med en latte i min ensamhet och tycker att livet är rätt så bra faktiskt. När kaffet är uppdrucket och bloggandet är färdigt tänker ja dra iväg till stallen. Först till Harry som ska få traska runt i skogen och sedan till Pinglan som ska jobba i galopp över bommar. Det är tanken i all fall.

Denna helgen är det inga tävlingar inplanerade så det är en lugn helg. Nästa vecka bär det av till Stensäter där vi hoppar en 1.10 om jag kan byta ner en klass fast alla klasser är fulla, annars får det bli 1.20. Sedan ska jag hålla mig till planen att hoppa 1.10 och 1.15 tills dessa klasser verkligen sitter. Höjden är inget problem i sig utan det är flytet mellan hindren som måste sätta sig.

Harry jobbar på där han är och jag rider honom mest i skogen nu. Mycket klättring och långsam trav på grusväg blir det. Ren styrketräning helt enkelt. Tyvärr är skogsvägarna helt stenhårda annars hade det blivit mycket galopp i stället. När dom väl blir så där härligt regnmjuka som grusvägar kan bli, då kommer det vara helt fantastiskt att rida där i skogen. Kan man får beställa lite nattligt regn under några dagar kanske. Harry får jobba mycket med övergångar och halter där på vägarna. Jag bestämmer mig för att göra en övergång eller en halt vid ett speciellt träd eller en buske längs vägen. Då blir det lite mer fokus från min sida en om man bara helt random rider på där i skogen.

Harry avskyr halter och han blir sjukt irriterad på mig när han måste  stanna "vid varenda förbaskade stubbe hon ser", Harrys ord! Harry har generellt väldigt svårt för att stå stilla och halt är en av hans hatmoment. Så just nu är målet att Harry ska kunna göra en halt där han står på alla fyra ordentligt under  sig i några sekunder med eftergift i nacken. Fantastiskt spännande övning, kanske inte men förmodligen så nyttig, annars hade ju djuret inte tyckt att det var så jobbigt?? Ibland är ridning så glamoröst och spännande!! Fast jag har ett mål och ridningen blir så mycket roligare om man har en plan och ett syfte när man rider även om det så bara handlar om halter på en skogsväg!