Ännu en helg och ännu en tävling

Ännu en tävling har Pinglan och jag avverkat i helgen. Lite blandade tankar om starterna har jag precis som jag har lite blandade känslor. Jag brukar ju säga att Pinglan och jag går ganska stadigt på 8 fel, så också i helgens båda klasser. Det är slut på den sägningen nu! Den kloka gumman Agda konstaterade "nu har du sagt det så många gånger så då kanske du rider så också"! En tanke som själv kanske borde ha slagit mig, jag är ju trots allt psykolog som fuskar med mental träning på fritiden!! Daa! Hur var det nu med självuppfyllande profetior och tankens påverkan på resultaten. Så från och med nu är det nollrundor som är den mentala målbilden och inget snack om hur stadiga vi är när det gäller fel!

På plussidan gällande tävlingarna i helgen är att Pinglan inte stod emot, att hon gick fram och att galoppen känns mycket bättre mellan hindrena nu. Jag red själv efter den plan jag lagt upp vilket i första klassen var att få henne att verkligen galoppera ur svängarna och rida bra vägar! Sprången blev därefter, lite långa och flacka. I 1.15 satsade jag på att få henne lite mer ihop och på bakbenen i galoppen samtidigt som hon skulle bibehålla den, det gick ganska bra det med. Sen måste jag fortsätta att jobba på att själv vara mer uppe och snabbare komma till ridning mellan hindren, det var bättre men kan ytterligare förbättras. Så trots min besvikelse över nedslagen är jag ändå ganska nöjd. Fast bara ganska för jag vill så mycket mer ju! Vill träna mer, vill rida mer, vill hoppa mer, vill bli bättre!!

 

God förmiddag!

Äntligen sovmorgon!! Jag sitter här i soffan och har precis hällt i mig min andra latte, eller latte och latte, mitt pulverkaffe med sjukt mycket mjölk! Ett måste varje morgon för att jag överhuvudtaget ska funka! I dag ska jag bara ta det lugnt och inte stressa. Jag ska till stallet och rida Pinglan och sedan dolla henne inför tävlingen i morgon.

I dag blir det ridhus med fokus på avslappning och lösgjordhet tänkte jag. I går red vi ut och busade på det gamla järnvägsspåret, där vi galopperade fram och tillbaka så att Pinglan fick sträcka ut i galopp. Det var skojsigt tyckte Pinglan för hon blev ganska på tårna vilket var den effekt jag var ute efter. Inget piggar upp en som en ponnygalopp!! Efter det travade och skrittade vi hem och Pinglan fick lite massage med linement både här och där vilket hon verkade tycka ganska bra om. Jag har ett linement som luktar kanel och hela Pinglan luktade glögg och jul efteråt!

Hallå där!!

Det var inte i går gott folk men här är jag igen:)! Lite har hänt sen sist för Harry har åkt på nya äventyr utan mig. Jag och ägaren var överens om att det var dags för Harry att komma vidare och han är nu till försäljning i ett försäljningsstall. Kanske kommer han att åka till utriket eller så blir han kvar i lilla Sverige vi får se. I går pratade jag med Lady L som har honom och Harry har det bra och verkar nöjd med sin nya tillvaro. Kanske ses han på en tävlingsbana nära dig snart!!

Så här står jag utan "egen" häst igen och känner mig lite vilsen, rädd och utelämnad här i världen. Vad fanken gör man efter jobbet när man inte måste åka till stallet?? Det känns jättekonstigt. Att jag skulle ägna mig åt någon hushållsnära tjänst under denna fria tid finns inte på kartan så det får bli långpromenader med Rassel i stället. I går började till och med springa mitt i promenerandet, jag vet helt galet, JAG springa!!

Som tur är har jag numera blivit medryttare på Pinglan så jag får i alla fall rida några dagar i veckan. På söndag åker Pinglan och jag och tävlar i Flyinge. Denna gången håller vi oss till planen och hoppar lite lägre och försöker vara felfria. I går hopptränade jag Pinglan och hon har faktisk börjat bli lite kvickare i benen och mer försiktig. Hon är mycket mer ihop i kroppen och börjar balansera sig själv, när hon går bra blir hon hur fin som helst att rida.

Pinglan tillhör ju inte den mest elektriska av hästar men hon har nog allt blivit lite piggare, lite känsligare och kvickare tycker jag det känns som. Hon är blank i pälsen och har pigga ögon och verkar vara allmänt nöjd med livet. Jag märker även stor skillnad på Agda som också har pigga ögon när hon är i stallet och verkar ganska nöjd med sin häst:)! Hur som helst har vi kommit fram till, Agda och jag, att vi kompletterar varandra bra i ridningen och att det märks på Pinglan. Jag så glad att vårt samarbete fungerar så bra och själv har jag grymt roligt när vi tre drar iväg på tävlingar och sådant sköj. Lite som i dom gamla goda tiderna med Metallic och Rödluvan, minns ni??

När det kommer till hästar så är lite annat på gång. Jag har provat en häst som jag gillade vid vårt första möte. Nu ska ägaren se mig rida och gillar vi alla varandra efter denna provridning så kanske det dyker upp en ny bekantskap här i bloggen, vem vet. Vi får se vad som händer dom kommande veckorna. Jag avskyr att vänta så det kommer att vara helt olidligt för mig innan jag vet helt säkert vad som kommer att hända.

 

 

Knatten studsar. Saknar dig din tok!

Då börjar jag klättra då!

Efter en dag av självömkan och bitterhet red jag ut på Harry i strålande vackert höstväder. Just då blev jag inte på så mycket bättre humör, men efter ytterligare lite morrande och en natts halvdan sömn och ett samtal med Vilda Hilda är jag i detta nu på bättre humör.

Kanske är humöret lite bättre även för att jag i dag inte heller har så förbaskat ont i ryggen som jag har haft den senaste veckan. Jag hittade äntligen en "övning" för ryggen som verkar ha gjort resultat. Jag provade i går att stå i brygga och det var banne mig inte  ett dugg bekvämt, snarast ytterst smärtsamt. Ont ska med on fördrivas sägs det och något gjorde det med ryggen för den är mycket bättre nu. Varför jag kom på denna idé kan man fråga sig men det gjorde jag så det ska bli in nya kvällsövning framöver.

Jag dristade mig även att gå in och kolla på TDB för at hitta lämpliga tävlingar för mig och Pinglan framöver. Det blir Flyinge och Lund om några veckor. Så på det igen bara. I kväll ska jag kolla när Agda tränar dressyr med Pinglan. För att höra vad som sägs där, det är ju bra med ett helhetstänk kring Pinglans ridning framöver.

Harry tuffar på men kommer förmodligen inte att vara kvar hos mig så mycket länge till. Det finns lite planer för hans framtid och i dessa planer kommer jag inte att vara delaktig. Detta är ett beslut som ägaren och jag kommit fram till tillsammans. Fram tills allting är färdigt så håller jag igång Harry här hemma. Motivationen  gällande Harrys ridning blir lite därefter vilket också har påverkat mitt humör en del.

Gällande gnället i går så är jag i alla fall inte långsint. I dag är jag återigen en lovande ryttare på väg mot sina drömmars mål, vad dom nu än må vara! Jag måste kanske omdefiniera dom lite först bara. När jag fortfarande hade Knatten och han var hel och pigg så var mitt drömmål att rida 150 innan jag fyllde 50 år! Nu känns det inte riktigt realistiskt längre. Man kan ha visioner och drömmål, men målen måste ju också vara realistiska att nå upp till. En person skrev att man får sätta sig ner och analysera och se över sina mål, planering och sin träning och sedan hoppa upp på hästen igen. Så är det så nu börjar jag klättra uppåt igen;)!! Tack alla där ute för att ni sparkar mig i rumpan!!

Upp igen??

Eller ska jag helt enkelt bara ligga kvar och glo i taket och bara ge upp? Nej jag går ju så klart upp igen. Men ibland önskar jag att jag bara kunde ligga kvar och rulla runt i självömkan och inte röra ett finger för att försöka lösa saker och ting! Just nu vill jag bara ge upp allting men min hjärna går på högvarv för att tänka ut alternativa planer och lösningar. Det gör mig utmattad rent mentalt!

Man pratar om dörrar som öppnas när andra stängs och det kan nog stämma! För just nu står det dörrar på halvglänt överallt och jag vet inte vilken dörr det är jag kommer att öppna. De dörrar jag vill stänga har fastnat och hur jag än försöker så går dom fan inte igen trots att jag står och puttar och puttar!! Kryptiskt jag vet men det är så här jag på bästa sätt kan beskriva mina känslor just nu.

Tävlingarna i veckan var spiken i kistan. Dom gick helt åt helvete rätt ut sagt och fick mig att fundera på vad jag håller på med?? Vad är det som får mig att tro att jag någonsin kommer att lyckas som ryttare och komma vidare. Ibland får jag för mig att jag rider ganska hyfsat och inte är helt ute och turnerar. Men om man ser till mina resultat så är jag verkligen på turné, typ i yttre Mongoliet någonstans!! Just nu känns det som att jag har fastnat där och jag vete fan hur jag ska ta mig därifrån. Nu sitter det väl någon "förståndig" människa där ute som mumlar något om att jag kanske skulle följa min plan, jaja, du har väl rätt. Men först ska tjura lite till bara!!

Jag saknar denne killen varje dag!! Knatten för alltid i mitt hjärta!