Det är sommartider och då blir jag helt handlingsförlamad känns det som, tiden bara flyger iväg och rätt var det är så är semestern slut och ingeting av det man tänkt blev riktigt av? Det har som tur var ändå varit bättre än en sommar för några år sedan! Då var det strålande solsken och jag låg i sovrummet med neddragna rullgardiner och tittade på netflix i fem veckor! I år har jag bara tittat på netflix några dagar då och då!!
På aktivitetskontot kan jag i alla fall lägga Falsterbobesök där jag tittade på lite hästar, träffade massor med folk, shoppade två saker och var på lite party. Sedan har jag ju hållit på med Harry och släpet. Om det kan jag väl säga att för en vecka sedan så tänkte jag att om det går att lasta och köra runt med honom till jul så är undrens tid ännu inte förbi!! Jag hade för två veckor sedan kommit så långt att man kunde stänga om honom, en gång, sedan fick jag börja om med träningen från början igen! Min "lasttränare" som jag tar hjälp av när jag tappar tålamodet själv, säger att han har aldrig träffat på en häst som Harry och det är han inte den första att säga! Jag gav upp lite där och la det hela på hyllan och sket i släpet helt och hållet ett tag!
Men då dök dom upp, räddarna i nöden och sanna vänner i krisiga situationer!! Vilka frågar ni er kanske. Jo, Bästa Grannen och hennes kvast (även grannens man och en spångrep var med på ett hörn). Med bestämda svepande rörelser med kvasten "sopade" hon in Harry i släpet och stängde om honom!! Eller riktigt så lätt gick det nu kanske inte till;! Vi tränade med kvasten utan släp först och sedan avskärmade vi släpet för att Harry inte skulle ha några andra utvägar än in. Harry protesterade till att börja ganska kraftfullt och försökte på alla sätt att hitta "hål" för att slippa undan!! Men den här gången kom han inte undan utan fattade efter ett tag att släpet var den lugnaste platsen att befinna sig, även med bom och lucka på plats.
Vi är inte riktigt hemma ännu men vi är en god bit på väg och i söndags åkte Harry hem till stallet i släpet, lastad av mig, grannen och kvasten. Vid framkomsten gick han kanske inte ut med de myrsteg vi ville, men han tryckte inte mot bommen en enda gång. Vi kunde dessutom lasta på honom igen och denna gång få honom att gå sakta, sakta ut. Några gånger till med Bästa Grannen kommer nog att behövas innan någon annan kan ta över, men projektet ses just nu inte som en omöjlighet längre!!
Jag vill bara tillägga att, innan vi kommit så här långt har jag lagt eoner av tid på att träna Harry på att bara acceptera att vara i släpet, att gå fram för tryck bakifrån, att ha något bakom sig utan att få panik och tonvis med bara vanlig hantering. Lastexperter som säger att kvast, linor eller vad man nu tar till, inte ska behövas och att alla hästar kan lastas utan dess "hjälpmedel". Ni har säkert rätt om 99% av alla hästar. Men så finns det vissa djur som helt enkelt som inte svarar som förväntat utan där man får speeda upp processen lite, med en liten kvast. Kanske hade det funkat utan kvast med Harry någon gång under slutet av 2017, kanske?? Till syvende och sist så handlar ju även kvasten och linorna om tryck och eftergift och det är ju det som är grejen, eller??
En sak är säker i alla fall, jag kommer aldrig mer att känna mig överlägsen någon som står och inte får in sin häst i släpet, hur dom nu än gör för jag vet inte deras historia eller bakgrund ser ut!
/En mera ödmjuk och förstående Titti
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar