Hoppla hopp!

I går hoppade vi för Ryttarprinsessan, jag och Myran. Det går framåt och i vissa språng imponerar han. Just nu handlar vår hoppning om att jag ska hålla galoppen, inte fibbla och låta Myran sköta hoppningen på egen hand, samtidigt som jag håller en fin position. Ja det låter ju så jädrans enkelt men det är sååå svårt. Jag tycker att Myran är lång och flat i formen och hade gärna satt honom mer på bakbenen. Men då blir det för mycket handridning och det vill vi ju inte ha!!

Jag är så sugen på att komma ut mer med Myran och om jag har tur så kanske jag kan få till en träning med Jacob på måndag. Myran behöver lufta på sig och se nya miljöer, nya hinder och nya människor.

Det har varit lite väl mycket hemmaridning dom sista åren med allt fraktstrul jag haft med mina djur. Nu tänker jag på Harry som ju var sjujävlig att lasta när han var hos mig. Att jag sedan lyckas införskaffa en till som anser att släp är av ondo det hade jag inte direkt tippat, inte efter att i alla år aldrig direkt haft svårigheter att lasta. Men tant har väl tappat handlaget på ålderns höst.

Hur som helst vi passar på att ta oss iväg när vi har tillgång till buss och på måndag har vi troligen det! I helgen ska jag dessutom träna på att backa, säkerhetskontrollera och plugga lastsäkring. Jag trodde att jag kunde köra släp, men ack vad jag bedrog mig. Jag tog ju en lektion för någon månad sedan inför uppkörning men jag blev helt nervös av den körläraren och kunde inte backa alls med släpet! Så jag avbokade en uppkörningen och ska nu göra ett nytt försök. Nu har jag inte kört något släp på flera månader så jag drar ut till Vilda Västern i helgen för att lära mig backa korrekt och riktigt, lastsäkra och kontrolla!!

Hur svårt kan det vara?? Hur svårt som helst tydligen!!

Härligt att vara här igen!!

övergångar! Ja mer spännande än så var det inte i går! Myran var ganska pigg och även ganska stel i höger bog! Det vore i och för sig konstigt om han inte satt fast och var lite stel här och var. Två landningar på nacken under det sista halvåret borde ju sätta sina spår på något sätt. Men det är inte värre än att man kan reda ut det med ridning ganska hyfsat? Han ska få handpåläggning och ir-terapi men jag har faktiskt haft lite andra saker att betala den sista tiden så han har helt enkelt fått vänta!!

Vi ägnade oss i alla fall åt det som vi brukar syssla med under våra ridpass när vi värmer upp! öppna och skänkelvikning l¨ängs med väggen. I vänster varv vill Myran inte alls ta in höger bog när vi rider öppna, den vill han helst skjuta ut och gå böjd som en banan i utsidan och inte trampa in med vänster bak under sig. Riktigt skitförbannad blev han när jag försökte putta in den utskjutande kroppsdelen. Lite bakbensstående och bakutsprång samt tjuvrusningar blev det. men sen blev han ganska fin. Sedan jobbade vi med övergångar galopp skritt på volt samt sträckte ut på långsidorna, han kändes rätt så fin efteråt.

Lite härligt suddiga bilder på mig och Myr!

Jag bloggar alltså finns Jag??

Hej jag är inte helt borta från jordens yta, bara från bloggens värld. Numera händer det väldigt få saker i mitt egna hästliv då vi är fast på anläggningen. Mitt nya släp har inte kommit ännu och även om det hade gjort det så hade jag inte fått köra det i alla fall. Förhoppningsvis så kommer jag väl inte att helt göra bort mig på uppkörningen om några veckor så att jag kan använda det när det väl anländer.

Myran är ju som bekant inte helt lätt att frakta runt på då han sysslar med avancerad akrobatik när han är ute och åker. Detta har kostat mig ett antal slantar så därför är jag inte så sugen på att låna lådor att köra runt honom i. Kostnaderna för defekta fordon efter Myrans framfarter har varit omfattande sista tiden.

Nu finns det ju som tur är änglar här i världen så i helgen kom vi faktiskt iväg på tävling. Vi fick låna Ryttarprinsessans lastbil av stuterimodell och i den kunde vi ta oss iväg utan några missöden. Transporterandet gick hur bra som helst både till Sydslätten och hem, själva tävlandet lite si så där. 
Myran var spänd, spänd, spänd och när han är spänd och tittig på sin omgivning glömmer han bort att hoppa. Vi kom i alla fall runt banan med två stopp, eller han smet förbi rättare sagt och två rivningar. Inte något strålande resultat poängmässigt.

Nu var Myran inte så tittig på själva hindren utan på alla funktionärer som var placerade på banan! Sjukt obehagligt med alla dessa tvåbeningar som var precis överallt både bakom, framför och bredvid hindren enligt Myran. Det får vi träna på. Allt var även så mycket läskigare när man hoppade inne än när man tävlade ute tyckte nog den lille haren. Men det är något som vi får träna på framöver att man kan hoppa hinder även med människor på marken.

Under tiden får vi träna på hemma tills denna dyker upp!!