Nu börjar nog julen snurra lite igen och stiltjen här på bloggen kanske, med betoningen på kanske, kommer att avta.Vi får se? I helgen bar det av till Trolleholm med Pinglan som startade en 1.15. Vi fick ett ner i fas ett, tack vare att jag låg som en groda på halsen ut ur kombinationen, annars var det en helt ok runda, i alla fall med tanke på hur träningen innan tävlingen gick.
Onsdagen innan tränade vi för Fröken Grevie med skiftande resultat. Pinglan var nog brunstig för det här med att ta skänkeln var ingenting som hon någonsin hade hört talas om! Varför trycker du mig i sidorna med benen hela tiden, vad vill du säga med det var frågor jag fick från märren varje gång jag la på ben på! Gå framåt, böja mig varför då, vad ska det vara bra för, var andra funderingar Pinglan brottades med. Med lite frenetisk övertygelse från min sida gick det så småningom upp ett ljus för damen och då blev hon som smör att rida! Innan dess! Inte så smörig utan mer träig!! Hoppningen gick därefter , inte direkt dåligt men inte heller lysande!
Vid lite analys av träning och tävling har vi kommit fram till att Pinglan numera hoppar mycket jämnare och med bättre kvalité i sprången men att galoppen mellan hindren fortfarande inte sitter riktigt som den ska. Därför ligger fokus nu mycket på att få en jämnare, större och mer avslappnad galopp mellan hindren när vi rider banor. Vi behöver träna på att verkligen komma ur svängarna i galopp. Just nu orkar hon inte riktigt bära sig själv i dessa lägen men dit ska vi.
Planen är att rida på i 1.10 och 1.15 framöver och verkligen stärka formen där för att så småningom går över till 1.20. Min plan i alla fall, vi får se om det är Pinglans plan också.
När det gäller Harry så mår han bra i nya stallet och går just nu på lite halvfart. Harrys främsta fokus ligger på annan träning just nu:)!
Även Dante har skuttat runt sedan jag skrev sist. Han blir bara bättre och bättre att hoppa och jag kan allt mer se förtjänsten med den här typen av lite känsligare och explosivare häst. Svårt är det för mig men så nice när man börjar hitta fram till hur man ska rida den här lilla blixttigern. För jävla, ursäkta uttrycket, vad mycket power där är i honom!
Jag trodde ett tag att jag slutat blogga;)! Jag har ju inte vari inne här på många dagar nu och har övervägt om jag ska lägga ner? Hur som helst så föll andan på att titta in och skriva några rader.
En del har hänt och en del har inte hänt. Jag har fått ändra planer, tänka om och fundera lite. Hästarna mår bra och det gör jag med. Harry har flyttat och ska stå uppstallad på ett annat ställe ett tag. Pinglan har levt rövare i hagen så hon har fått ta det lugnt ett tag. Ingen direkt vila men inget hoppande heller. Tävlingarna i Lund fick strykas för båda hästarna. Så saker och ting har gjort att lusten att skriva runnit av mig så nu vet ni det.
När allt är på plats så kommer jag nog tillbaka igen, under tiden ha det bäst vi ses när vi ses!!
I söndags åkte Smartie, ak Pinglan och tävlade vi startade en 1.10 och fas ett gick bra där var vi nolla . I fas två försökte jag ta lite snävare svängar men det funkade in så värst bra utan resulterade att vi rev två hinder. Det där med att svänga måste jag träna på. Jag är sämst på det! Antingen så glömmer jag bort att rida på när jag rider på tid eller så glömmer jag att ta snäva vägar. När jag sedan försöker så går det oftast inte alls så bra för då river jag/hästen! Om jag ska skylla på någonting så får jag väl skylla på att jag har ridit unghäst i så många år och att jag inte har någon rutin på att rida snabbt och felfritt. Men det ska vi träna på tänker jag!!
Första fasen är jag i alla fall ganska nöjd med!! Hon står emot lite men i övrigt en ganska jämn och fin runda där vi kom rätt på alla distanser. Jag kom till och med ihåg hur många galoppsprång där skulle vara varje distans utan att blanda ihop dom!!
Visst hade det varit roligt att ha två hästar att ha igång samtidigt, men jag fattar ju själv att det inte funkar som mitt liv ser ut nu. I kortare perioder är det inga problem men i längden hade det inte gått inte sju dagar i veckan i alla fall.
I veckan som gått har jag haft två och med lite planering och med en försummad dotter har det gått bra. Häromdagen tog jag även hjälp av Leons medryttare som fick rida Harry när jag trimmade Pinglan inför tävlingen. Som jag någon gång skrivit innan så tycker jag det är bra att låta någon annan än en själv rida sin häst. Går ens häst bra med andra är det ju ett kvitto på att man gjort ett hyfsat jobb själv anser jag.
Harry har under sommaren inte bara lasttränat utan han har även genomgått ett rasbyte. Han är numera fjording, fast utan stubb. Han har blivit så ljus av solen att han ser gul ut och så har han en ål på ryggen också! En klippning kommer förmodligen att återställa honom till halvblod igen men det får vänta i någon vecka till tror jag!
I går provade jag att ta upp Harry i Fröken Grevies stora lastbil. Inga problem alls förrän jag skulle ställa honom på sidan och han kände tryck i rumpan, då kastade han sig ut baklänges ned för rampen som är ganska hög! Man måste ge honom att han är en fena på att hålla balansen när han går baklänges och rakt och fint backar han också. När vi gick upp sedan igen vände jag honom bara om helt och så fick han gå upp och ner rätt några gånger.
Efter det sa Harry till mig att han verkligen inte har något emot att åka i stor lastbil, bara han får ha den för sig själv och slipper att stå på sidan. Jag förklarade vänligt och bestämt att han nog allt får nöja sig med släp i fortsättningen också eller då och då dela plats med andra i lastbilen, för de är inget alternativ att han får en femhästars lastbil för sig själv! Då ville Harry inte lyssna på mig längre, utan mumlade något surt om att jag var förbaskat gniden och snål!!
Pinglan till vänster och Harry Fjording till höger
En sådan här buss vill Harry ha. Smartie gillar den också!!
Nu får man passa på att rida på dessa gyllene ridbanor för bönderna är snabbare än vesslor på att plöja upp dom! Jag älskar att rida på stubb och i går red jag på en stubbåker som efter regnet var härligt sviktande och lagom mjuk! I morgon är den säkert bara ett minne blott.
Både Smartie och Harry fick gå där. Smartie fick träna på att korta sig och att göra tempoväxlingar i galopp. Harry fick sträcka ut och galoppera fort, det var skojsigt det tyckte Harry. Smartie var inte riktigt lika förtjust i sitt jobb, då det där med att korta sig på små volter i galoppen är sjukt jobbigt. Efter lite flaxande hit och dit så blev hon mjuk som smör och gav en riktigt, riktigt bra känsla! När hon får in sina långa bakskånkar in under sig och hon suger tag fram i bettet så vill man inte sluta rida henne. Mamma Smartie kommer nog att får en glad överraskning när hon sitter upp på sin springare igen. Jag har erbjudit mig att ha Smartie på lina till henne ute på fälten, men hon har varit klok nog att vänligt men bestämt avböja! Antagligen vill hon väl inte riskera den andra foten kan jag tänka mig?
Harry har även tränat lite mer på lastning med Bästa Grannen som stöd och hjälp. Efter de obligatoriska protesterna från Harry gick han snällt in och lät BG stänga bommen. Han bara måste checka om han verkligen inte kan komma undan och slippa först. Två, tre gånger drog han iväg i hundra nittio med mig hängande i linan bakom honom. När detta väl var avklarat gick han upp snäll som en lammunge, lät bommen vara på utan att stöka med den och backade sedan av så där fint med ett steg i taget och huvudet sänkt, som vi alltid vill att han ska göra! Att han bara inte kan göra det med en gång på första försöket? Det hade ju varit så mycket lättare för honom och alla inblandade. Några fler gångers träning lär behövas innan jag vågar ge mig av iväg på några längre resor eller vara utan grannen, men vi är närmre nu än vad vi någonsin varit tidigare!
Tycker ni att det är roligt att läsa om utrustning? Jag tycker själv att det är rätt så trist. Men jag har köpt lite smått och gott och fick lust att skriva om det. På Falsterbo hittade jag inte mycket på mässan, men fyndade ett par ridbyxor som jag älskar. Det jag tycker är bäst med dom är fickorna som telefonen faktiskt får plats i!! Nuförtiden är ridbyxorna utrustade med så små fickor att man inte får ner ifånen utan att den riskerar att åka ur under ridturen. Jag hittad ett par equilineridbyxor i cargo modell som dessutom är gjorda i ett bomullsmaterial som inte kliar (jag tycker att dom flesta ridbyxor är kliiga och klibbiga på sommaren). Jag fick dom till mindre i halva priset då de nog var en utgående modell och lite lösa i sömmarna. Jag kan inte hitt en enda bild av dom på nätet så ni får hålla till godo med bildframförspegeln.
Sedan har jag även fått ett par ridstövlar i födelsedagspresent av Måns, dom var jag och beställde härom dagen. Jag gör ett nytt försök med De Niro Roberto stövlarna. Förra året köpte jag ju ett par på Falsterbo, där dragkedjan gick sönder direkt efter jag dragit upp den!! Nu beställde jag dom i en affär i närheten så att jag kan reklamera dom i fall det skulle hända igen. Dom är ju så förbaskat snygga att jag ändå vill chansa:)!
När jag ändå var i affären kollade jag in deras outlet där man ibland kan hitta grejer till riktigt bra pris! Minsann, jag hade tur igen! Där hänger en svart equlinekavaj med snygga detaljer i min storlek, den satt som en smäck och det var 70% rabatt på ordinarie pris! Klart jag köpte den. Det var liksom för bra för att låta bli och jag vill ju ha en svart kavaj!
Rassels veterinärräkning förtränger jag ett tag till;)!
Just nu har jag hand om Smartie en hel del då hennes mamma har lyckats bryta foten, när hon gick ur sängen! Nej, Smarties mamma är inte 85 år, utan en människa i sina bästa år och vid god vigör. Hon har bara otur när hon rör sig. Så därför rider jag Smartie ganska mycket nu. Hon har blivit väldigt fin efter sin sommarsemester och är rolig att rida. Vi är anmälda till tävling nu till helgen då vi åker iväg och hoppar en 1.10 i Perstorp. Tyvärr blir det ingen hoppträning denna veckan då våra träningar på anläggningen inte riktigt kommit igång på vanliga tider ännu. Men det får gå ändå.
Målet med Smartie är att försöka få henne att gå stadigt i 1.20 under hösten och försöka kvala henne till 1.30. Det borde inte vara omöjligt men vi får se. Hur som helst är det alltid mycket roligare att rida efter en plan och ha lite hållpunkter som man försöker att ta sig till. Att bara rida på måfå ger mig inte ett dyft. Jag kan dock ha lite olika mål antingen med mig och häst som ekipage, eller att jag skall bli bättre på någonting själv som ryttare eller att hästen ska utvecklas på något sätt. Givetvis går det in i vartannat.
Till exempel så vill jag med Harry att vi tillsammans ska utvecklas som ekipage. Samtidigt vill jag ju att Harry ska bli så bra som möjligt att rida för vem som helst och att han ska bli en bra tävlingshäst. När det gäller Smartie vill jag att hon skall få erfarenhet på tävlingsbanan och ta sig upp lite i klasserna. När det gäller Dante så har jag inga mål gällande tävling då detta inte är syftet med hans hoppning. Dante hoppar för att Dressyrflickan anser att det gynnar Dante både själsligt och fysiskt, Dante älskar att hoppa och är rätt så bra på det med för den delen. Målet för mig med denna hoppning är att det utvecklar min ridning då Dante är rätt olik de hästar jag annars brukar råka på. Han är elektrisk och ganska känslig vilket inte är den typ av hästar som jag rider bäst precis!! Denna typ av häst är för mig en utmaning men ack så nyttig att sitta på!
Eller hur nu den där vedervärdiga sången går?? Sista semesterveckan är slut och jag har inte fått gjort något av det jag skulle göra när jag var ledig. Som att plugga teori till BE, rensa i huset, rensa i trädgården (jo lite har jag fått gjort i trädgården), vara spirituell och fantastisk mamma, vara sprirituell och underbar sambo, åka på meeting och säkert något mer. Bloggande har ni ju sett hur det varit med det!
Det är sommartider och då blir jag helt handlingsförlamad känns det som, tiden bara flyger iväg och rätt var det är så är semestern slut och ingeting av det man tänkt blev riktigt av? Det har som tur var ändå varit bättre än en sommar för några år sedan! Då var det strålande solsken och jag låg i sovrummet med neddragna rullgardiner och tittade på netflix i fem veckor! I år har jag bara tittat på netflix några dagar då och då!!
På aktivitetskontot kan jag i alla fall lägga Falsterbobesök där jag tittade på lite hästar, träffade massor med folk, shoppade två saker och var på lite party. Sedan har jag ju hållit på med Harry och släpet. Om det kan jag väl säga att för en vecka sedan så tänkte jag att om det går att lasta och köra runt med honom till jul så är undrens tid ännu inte förbi!! Jag hade för två veckor sedan kommit så långt att man kunde stänga om honom, en gång, sedan fick jag börja om med träningen från början igen! Min "lasttränare" som jag tar hjälp av när jag tappar tålamodet själv, säger att han har aldrig träffat på en häst som Harry och det är han inte den första att säga! Jag gav upp lite där och la det hela på hyllan och sket i släpet helt och hållet ett tag!
Men då dök dom upp, räddarna i nöden och sanna vänner i krisiga situationer!! Vilka frågar ni er kanske. Jo, Bästa Grannen och hennes kvast (även grannens man och en spångrep var med på ett hörn). Med bestämda svepande rörelser med kvasten "sopade" hon in Harry i släpet och stängde om honom!! Eller riktigt så lätt gick det nu kanske inte till;! Vi tränade med kvasten utan släp först och sedan avskärmade vi släpet för att Harry inte skulle ha några andra utvägar än in. Harry protesterade till att börja ganska kraftfullt och försökte på alla sätt att hitta "hål" för att slippa undan!! Men den här gången kom han inte undan utan fattade efter ett tag att släpet var den lugnaste platsen att befinna sig, även med bom och lucka på plats.
Vi är inte riktigt hemma ännu men vi är en god bit på väg och i söndags åkte Harry hem till stallet i släpet, lastad av mig, grannen och kvasten. Vid framkomsten gick han kanske inte ut med de myrsteg vi ville, men han tryckte inte mot bommen en enda gång. Vi kunde dessutom lasta på honom igen och denna gång få honom att gå sakta, sakta ut. Några gånger till med Bästa Grannen kommer nog att behövas innan någon annan kan ta över, men projektet ses just nu inte som en omöjlighet längre!!
Jag vill bara tillägga att, innan vi kommit så här långt har jag lagt eoner av tid på att träna Harry på att bara acceptera att vara i släpet, att gå fram för tryck bakifrån, att ha något bakom sig utan att få panik och tonvis med bara vanlig hantering. Lastexperter som säger att kvast, linor eller vad man nu tar till, inte ska behövas och att alla hästar kan lastas utan dess "hjälpmedel". Ni har säkert rätt om 99% av alla hästar. Men så finns det vissa djur som helt enkelt som inte svarar som förväntat utan där man får speeda upp processen lite, med en liten kvast. Kanske hade det funkat utan kvast med Harry någon gång under slutet av 2017, kanske?? Till syvende och sist så handlar ju även kvasten och linorna om tryck och eftergift och det är ju det som är grejen, eller??
En sak är säker i alla fall, jag kommer aldrig mer att känna mig överlägsen någon som står och inte får in sin häst i släpet, hur dom nu än gör för jag vet inte deras historia eller bakgrund ser ut!
