En sak vet jag i alla fall!

Fälttävlan är inget som jag kommer att ägna mig åt! Dom är galna, galna människor och galna hästar;)! Shit vilka atleter dessa djur är! 

Russ

Det finns en anledning till att Russ kallas för Russ! Han har ett sinne för sig själv den hästen. Han är gudasnäll och hur medgörlig som helst för det mesta men när han får för sig något då är det inte så lätt att övertyga honom om  att tänka om. Just nu är det vattenhinder, traktorer har/är en stor grej, hösilagebalar en annan, hundar har varit på tapeten! Ja lite allt möjligt har jag fått erfara har han haft åsikter om. När han inte vill vara med något han inte gillar så snurrar han runt på bakbenen och sticker, alternativt vill inte gå fram alls. Går man på Knatten i dessa lägen blir han rent ut sagt skitförbannad och tjurar ihop fullständigt. Då får man vara rätt orädd och ändå kräva av honom att han ska lyssna på en för att övertyga honom och för att få honom att ta sig förbi eller över eller fram till det han nu ska hantera. 

När han var liten och jag höll på att logera honom kunde han bli skitförbannad om man ville att han skulle gå framåt om han inte höll med. Då vände han baken till och slog, rakt mot en. När han blev tillrättavisad för detta beteende så vände han sig mot en och reste sig och stod och flaxade med frambenen över en! Så att han protesterar på det sätt som han gör nu är verkligen inget nytt eller något som förvånar mig. Dessa former av beteenden kan vara rätt så påfrestande för ens tålamod. Eftersom mitt mående sista tiden inte varit på topp så känns alla former av protester från Knatten som gigantiska för tillfället. Därav mina tankar på att "göraslut". 

Måns min sambo sa faktiskt en väldigt Bra sak häromdagen. " Det kanske inte är så konstigt om Knatten inte heller är på topp just nu? Han måste ju vara påverkad av att du inte mår så bra, han måste ju känna det"! True, true att jag inte tänkt på det!! Men så tar jag ju sällan med mig jobbet hem;)! 

Kommunikation

Som med alla män måste man vara TYDLIG när man kommunicerar, så även med Knatten! I går när jag red tyckte jag nog att jag var tydlig vilket Knatten nog också verkade tycka för han var faktiskt samarbetsvillig och tillmötesgående. Han lyssnade och svarade. Det är nog ingen vacker ridning jag sysslar med för tillfället men så får det vara. Jag brukar få höra att jag har en ganska mjuk ridstil och så kanske det är? Jag har nog varit lite för förlåtande och vänlig mot Knatten. Det har satt sina spår och det är det jag får betala för nu.

Nu gäller det att visa att det är jag som bestämmer. Säger jag stanna ja då ska han stanna där jag ber honom och inte fem meter längre fram och säger jag framåt ja då ska han gå framåt inte ett eller två steg senare utan med det samma. Jag får helt enkelt bli mer konsekvent, bestämd utan att bli arg som BG säger. Mycket handlar om timing, timing och åter timing. Så himla svårt för Knatten är ganska kvick på att komma undan.

Några undrade om han kanske har ont men det är inte alls den känslan jag har. Dom perioder när han verkligen har haft ont som innan operationen till exempel då blir han trög och seg men försöker ändå. Han känns mer medgörlig då. Dom perioder när han varit som jävligast att rida och haft riktigt mycket skit för sig är också dom perioder som han har varit som finast att rida, mellan utbrotten, då vill säga. Förförra hösten hade vi hur mycket "diskussioner" som helst vid uteridning, det var då han var "rädd" för hundar och annat smått och gott när vi red ut. Hundar på en kilometers avstånd var ypperliga anledningar att ställa sig på bakbenen, snurra runt och dra järnet åt andra hållet. Nu är det vattenhinder som han är "rädd" för. Nu sist han var så knäpp när jag red så blev han förbannad för allt jag bad honom göra och då hade vi bråkat med vattnet innan förmodligen där av det starka protesterna mot att böja sig och spåra då vi krävde det av honom.

Han är fortfarande svag i kroppen efter att ha sparat höger bak och han sitter fast lite i vänster bog vilket gör det jobbigt för honom när han ska jobba sig igenom det. Men ont tror jag inte han har, tar emot gör det och då protesterar han. Men om jag skulle gå ner i spagat så hade jag nog också protesterat om jag inte var tränad för det eller uppvärmd. Lite måste man ju kunna pressa en häst och den få protestera, utan att den har ont någonstans? Fortsätter proetesterna dag efter dag, ja då får man ju givetvis kolla upp sin häst men just nu är det inte aktuellt.

I går var han ju som sagt betydligt bättre att rida och böjde sig villigt åt både höger och vänster utan att protestera. Vattengraven kom vi också över relativt kvickt, det tog bara en bakbenssnurr och lite påmaning från marken för att Russ sedan skulle hoppa den fint!                       

Göra slut??

Just nu överväger jag starkt att avsluta Knattens och mitt förhållande!! Vi är rätt så oeniga om det mesta för tillfället. Säger jag gå framåt eller böj dig i sidan eller titta på vattenhindret säger Knatten "Fuck you" och ställer sig på bakbenen och snurrar rundor som den värsta dervisch. Kräver jag då att han ändå ska gå fram och inte hålla på så säger Knatten "Vill du att jag ska gå framåt och inte stå på bakbenen? Du ska får se på framåt du!!" och så tar djuret bettet och skenar som en galning medan jag försöker korta tyglarna så mycket jag bara kan för att få stopp på honom, innan han skenar ut från banan!

När jag får hjälp från marken av Bästa Grannen säger Knatten till henne "I will kill you" och försöker springa över henne! Känns så där att sitta på ryggen på honom då! Till slut ger han sig och gör som man ber honom, böjer sig i bålen, går framåt, spårar och hoppar över vattenhindret, flera gånger utan några som helst problem! Knatten får mycket beröm och människorna är nöjda och glada. Knatten däremot säger mycket tyst för sig själv, förmodligen brytandes på tyska, "I will be back, you wait and see you people, I will be back" Att han bryter på tyska som Arnold Schwarzenegger är jag helt övertygad om!

När jag ställer in honom i stallet igen är jag väl medveten om att Knatten kommer att upprepa denna procedur  i morgon igen och  i övermorgon och dagen efter i övermorgon och i en rad av dagar framöver. För det är en sak med Knatten som är förbaskat jobbig och det är att han nästan alltid vill ha det sista ordet sagt. Nu är det så att det vill jag med, risken är bara att jag stryker med i processen. I går var han riktigt obehaglig och jag trodde att vi både skulle gå över när han stegrade alternativt att han skulle hoppa rakt ut bland redskapen som står vid ridbanan när han onkontrollerat skenade rakt mot staketet. Han bara stänger av och går in i sig själv, jag finns inte och det är obehagligt när hästar blir så. Men med livet som insats så kör jag i dag igen!

Kanske kan vi reparera sprickorna i vår förhållande med lite hjälp? Just nu går vi i intensiv parterapi hos Bästa Grannen. Jag snorar och gråter medan Knatten "sitter med armarna i kors" och tjurar samtidigt som han vägrar att kommunicera! Fortsättning följer, förhoppningsvis!

Känner mig faktiskt lite tilltufsad

En helt vanlig dag i stallet!

En aningens liten känsla

I går började jag hitta tillbaka till min känsla igen. Jacob är verkligen bra att träna för. Han nöjer sig inte med gott nog, utan först då det blir rätt och då får man göra det en gång till! På slutet hittade jag faktiskt en hel del avstånd, bara en sådan sak! Den här gången var Knatten något piggare han är ju inte i sin forna form men lite bättre. Jag vill ha mer tryck i honom och det är det jag får jobba för nu. Han blir lite lång och loj och tar inte riktigt tag i hindren och då är det så förbaskat svårt att rida och hitta avstånd. Jag har dessutom lagt mig till med olaten att släppa mina ben och då blir han ojämn, ostadig och vinglig. Det får jag jobba på. Jag tror att när jag fått in det här med benen igen så blir det bra. Ingen jag har tränat för har påpekat detta för mig så det är bra med nya ögon på en ibland. Inga mer spagettiben alltså! Tänk vad olater kan ställa till det!

Det märks även att Knatten mest har gått på rakt spår, visserligen behöver han tränas på det med men det kan nog bli för mycket av det goda. Han vill inte riktigt ställa igenom i bålen och det är också något jag får ta tag i. Nu känner jag mig motiverad igen i alla fall och det är en bra början. Vi ska tillbaka på måndag igen för då ville Jacob prova honom för att se om han känns som han ser ut. Det är alltid nyttigt att se någon annan rida ens häst och var längsedan något hopproffs satt på ryggen på djuret. Dessutom så ger det en helt annan dimension till träningen om tränaren själv vet hur hästen känns. Det tycker jag i alla fall, vad tycker ni. Föredrar ni tränare som bara står på marken eller uppskattar ni om tränaren själv sitter upp. Jag ska försöka komma ihåg att filma så att ni får se.

Jag är anmäld till tävlingar nästa helg men jag tror att jag ska avvakta lite till jag vill nog ha Russ i lite bättre form innan vi åker iväg igen. Jag är nog lite känslig för bakslag så då är det kanske inte värt att riskera det. Jag bestämmer mig i kväll när jag ridit. Så på det hela taget så bubblar jag nog sakta uppåt nu. Dessutom pratade jag länge med Vilda Hilda i går och då blir man ofta ganska glad;)!!

 

 

På väg upp!!

 

Ny dag, nya tag

I Kväll bär det av till Tornahällestad för att träna för Nya Tränaren. I dag ska jag rida och inte tänka och analysera så förbaskat mycket. Det här ska fan i mig gå! Ursäkta svordomen men jag får ta i lite från tårna för att verkligen övertyga mig själv. Att komma upp, ur en svacka kräver lite energi och svordomar! Jag ska även ta itu med min kropp som gått helt bananas! Antingen är det åldern eller mitt mentala mående som påverkar, men jag har ont precis överallt. Så nu ska jag till en sjukgymnast och sedan har jag ringt min nyckelbensläkare för jag får nog ha mig en liten shot kortison till i axeln. Jag lyckade ju givetvis slå i den "dåliga" axeln när ponnyn vickade av mig och det vill inte bli bättre. Men kortison är ju fina grejer när man ska fixa till kroppen, dåligt med biverkningar men  fint ändå! 

Innan stall och träning väntar ännu en dag på kontoret! Nu börjar det fyllas på, i almanackan så att man kan känna sig lite användbar igen. Första veckan är ju mest att svara,på mail och ordna med dokumentation och sådant, vilket innebär hela dagar inne på kontoret. Sådana dagar är dom som går långsammast då jag lätt blir rastlös och uttråkad. Lite variation i miljön behövs för att jag ska trivas och tack och lov sätter alla möten ute på skolorna igång nu så att man får röra på sig! 

Nästa helg åker vi på tävling i Ystad. Jag hoppar 1.10 och 1.20 och det är innomhus. Jag har bara anmält mig till inomhustävlingar nunframöver då det känns rätt meningslöst att tävla ute nu. Inomhussäsongen sätter ju ändå igång på riktigt nästa månad så varför inte börja träna nu? Jag får prata lite med Nya Tränaren om hur han tycker jag ska hoppa framöver. Målet är ju i alla fall att ta mig tillbaka till 1.30 inom en inte alltför lång framtid, men den här gången får vi skynda långsamt. Någon jag pratade med sa att Titan inte började gå riktigt bra förrän han var över nio år, så än finns det väl hopp för Russ med:)! Det förbaskade djuret har ju en massa kapacitet så det vore ju katten också om man inte kunde få honom att använda den till något positivt! 

Tack Silverbjälke!!

Du har helt rätt Silverbjälke! Nu får det vara slutgnällt här! Dags att ta sig i kragen och rycka upp sig. Själv brukar jag bli förbaskat trött på att höra gnäll och tro mig, jag får höra min beskärda del av det!! Att jag sedan själv gör exakt samma sak, inte bra! Så nu blir det nya tag och jag ska bli lite mer klämkäck, nej det kommer jag inte att bli. Jag gör inte klämkäck, bitter ja, men klämkäck nej.

I går lät jag Knatten vila då han gått ordentligt hela helgen. Han har varit rätt så påverkad av de här med regnskållorna och varit lite trött i sig själv. Men i helgen började jag känna igen honom igen. Dessutom hade jag ett projekt att genomför hemma som tog en hel del tid i anspråk. Borsta dotters hår! Hon har lockigt hår och det har inte sett en borste eller kam på hela sommaren! Det tog sin lilla tid och ändå blev vi inte färdiga utan vi får fortsätta i kväll.

Jag har även anmält till lite tävlingar framöver, efter dessa tävlingar får vi se hur jag känner inför fortsatt ridning eller inte. För även om jag ska sluta gnälla så överväger jag ändå att sälja och ta en paus. Jag hade behövt pengarna. Dom hade kunnat göra skillnad för en plan som börjat gro i mitt huvud men det är inget jag tänker gå in på här för tillfället.

I kväll ska jag försöka rida bommar och få tillbaka min känsla för avstånd, tempo och galopp! i morgon hade jag velat skritta ut och förhoppningsvis blir det även träning i veckan. Fick ett glatt besked på FB i går. J kommer hem om 4 månader och kan förhoppningsvis hjälpa mig med Russ igen!!

Lätt skabbigt Russ

I en bubbla

I helgen var det tävlingar hemma på anläggningen och för första gången på länge, länge var jag inte med och hjälpte till. Jag hade faktiskt inte minsta lust att vara där överhuvudtaget. Jag fixade i stallet red Russ och åkte hem. Jag såg nästan inga ekipage, jag bar inte en bom och jag byggde inte ett enda hinder. Jag kan informera er om att det var hur skönt som helst. Annars brukar jag alltid vilja titta på och vara delaktig även om jag själv inte rider, men jag kände inte det minsta för det den här gången.

Just nu befinner jag mig i en liten bubbla och vi får se hur länge jag kommer att befinna mig där. Ni som pepppar och försöker få mig att tänka positivt, tusen tack, det värmer. Jag lyssnar, tar till mig och funderar. Under tiden försöker jag hitta glädjen med ridning, hästar och stall igen. Jag får frågan vad jag skulle göra om jag inte red och jag har faktiskt inte den blekaste aning. Förmodligen skulle jag ligga i soffan hela dagarna, titta på serier på Netflix och äta godis. Nu tror jag inte att det kommer att hända för jag brukar studsa upp till ytan igen. Jag funkar lite så att först gräver jag ner mig ända långt ner i dyn och sedan tröttnar jag helt enkelt att vara där och så ploppar jag upp igen.

Under tiden försöker jag inte tänka så mycket när jag rider utan jag försöker hitta min känsla igen, jag hade ju faktiskt en känsla en gång i tiden. Knatten börjar kännas rätt ok. Han har dessutom att fyllt ut lite och regnskållorna verkar det som att jag fått bukt med. Han är lite kal på rumpan men det ser inte så hemskt ut längre. Jag har inte bestämt mig för någon tävling ännu och det tar emot att sätta upp mål, men det är väl nästa steg kan jag tänka, jag måste bara komma på vilka mål som är rimliga.

Tankar som gnager

I går var jag iväg och tränade för Jacob Hellström och hade en väldigt bra träning där. Jag tyckte om hans upplägg och hans sätt att träna på och jag hoppas att vi kan få till det så att jag börjar jobba rätt framöver. Tyvärr var jag verkligen inte imponerad över min egen ridning, det är precis som om jag inte har någon som helst kontroll eller styrning över min egen kropp. Jag tänker en sak i huvudet och gör något annat med kroppen. Jag känner mig trög och långsam och min balans är i stort sätt obefintlig. Avståndsbedömning och att räkna galoppsprång finns inte ens på min karta längre. Vad är det som har hänt med mig? Eller hemska tanke har det alltid varit så här utan att jag varit medveten om det?  Hur som helst så ska jag ge det tid och verkligen försöka skärpa mig.

Lite såhär känns det!!

Lite bättre päls och ett beslut som är taget

Knatten har snart fjällat av all angripen päls och börjar bitvis bli blank igen. Han kommer att se ganska rolig ut framöver för han har jättestora kala fläckar på rumpan. I dag ska vi hoppträna och jag hoppas att det kan ge mig en nytändning för jag kan säga att jag inte har tyckt att det varit roligt att rida på ett bra tag nu. Det känns som att den ena motgången efter den andra radat upp sig en längre tid. Det är inga stora saker och kanske jag inte skulle klaga, det finns andra som har det värre så då kan det kännas lite förmätet att vara missnöjd. Men sedan förra sommaren så har det faktiskt mest gått bakåt för mig med Knatten.

Jag börjar mer och mer inse att det nog finns en gräns för min egen utveckling när det gäller ridandet och att jag nu nått denna gräns och att jag inte har förmågan att förvalta Knattens förmågor. Om jag inte kan bli bättre så vill jag helt enkelt inte hålla på längre. Det står i min header att det aldrig är försent att bli bättre, men jag tror inte på det för tillfället. Det känns verkligen som  att det är alldeles för sent för mig för det.

Jag har därför tagit beslutet att ge mig ett halvår för att sedan besluta mig för om jag ska fortsätta att rida överhuvudtaget. Man ska ju var glad när man kommer till stallet eller när man kommer tillbaka därifrån. Det är jag inte längre vilket även Måns konstaterade i går. Dessutom går mitt missnöje i stallet ut över alla andra i min omgivning och det är inte rätt. Det här blev ganska personligt men det är så jag känner så då får det väl vara så.

Dags att dra täcket över huvudet!!

But Why???

Som hittat för man har ju inte annat att lägga pengarna på? Men det är klart ridsport är ju faktiskt en rikemanssport och då får man ju också ha utrustning därefter!  

 

            

Jin Stirrup Carat stigbyglar förgyllda med 24-karat guld och Swarowsky-kristaller

kr 7.800,00

 

En jävla vattenmatta!!

Det är pälsen som gör det!

Fem veckor har gått så otroligt fort, nu är semestern slut och det är dags att ta sig till kontoret! iFånen tog det mycket allvarligt med det här med väckningen då den lagt till ett hysteriskt blinkande från ficklampan i ackompanjemang till väckarklockans signaler, mycket obehagligt!! Någon som vet vad det är för inställning jag kommit åt och hur jag stänger av den! Jag vill inte att den ska hålla på så där när det är mörkt när man går upp för då kommer jag verkligen inte att vilja öppna ögonen!!

I går var Knatten lite bättre i pälsen/skinnet men det är nog regnskollor han har fått:(! Tydligen inte lika smittsamt som ringorm men ändå smittsamt! Vad det än är så ser det ännu skabbigare ut än när det är ringorm. När dom har ringorm är pälsen ju fin förutom där ringormen sitter. Den här "åkomman" gör så att hela pälsen ser ruggig och matt ut! Knatten brukar alltid vara väldigt fin i sin päls hur långhårig och hur oborstad han än är så är den alltid blank och ser välmående ut! Nu är den matt, ruggig och står på ända. Han ser ut som en gammal maläten ryamatta!! I kombination med viktnedgången så ser han helt anskrämlig ut. Jag grät nästan en skvätt när jag longgerade honom igår! Jag kan ju säga att det lätt är pälsen som gör skillnad på om hästen ser ut som en häst eller ett totalt ök! Lite tunn med fin päls ok, lite fet med fin päls ok. Tunn med ful päls inte ok!!

Det enda positiva är att eftersom jag inte har använt någon utrustning på honom sedan utbrottet så behöver jag i alla fall inte sanera någonting annat än boxen och det är ju en liten tröst! Ska iväg senare i dag och inhandla Virkon, denna guds gåva till hästmänniskligheten!

Ni kommer inte att få se några bilder eftersom jag inte vill hamna på någon djurensrätt sida för vanvård? Fast det hade å andra sidan varit rätt ironiskt, faktiskt, med tanke på att hästen under den senaste veckan levt precis som alla djurrättsaktivister förespråkar. Fritt och helt "naturligt" i en hage utan någon ryttare eller "hemsk" utrustning i närheten av sig! Så jag kan nu återigen konstatera att "naturlig hästhållning" inte är något för mig eller för mitt djur! Den funkar ju verkligen inte ur ett skönhets- eller hälsoperspektiv i alla fall!!


                                                              En bild på en blank, blank fin Knatten!                                                Foto: Ewa Levau

Borta bra men hemma bäst!

Ingår kom vi hem i från Kreta och ingen var nog gladare än Mathea! Det skulle vara jag då! Jag kan återigen konstatera att jag inte är någon stor fan av resande, men det behöver vi inte ta här! Det första vi gjorde var att hämta Rassel hos syrran och sedan gick jag ut i hagen för att hälsa på Knatten!

Knatten var inte vacker precis, skitig, tovig och matt i pälsen! Tänk hur snabbt en häst kan förfalla då den bara går och skräpar, trots stödfodring har han dessutom fallit ur rejält. Att han fallit ur är minsta problemet eftersom han är hur lätt som helst att få i hull igen. Tyvärr har han även fått någon skit i pälsen antingen är det en allergisk reaktion på flugsprayen eller så är det regnskollor? Vad det än är så kommer han att få fula kala fläckar på rumpan. Jag tog därför hem honom till Lund i går kväll och gav honom ett ordentligt bad och lät honom torka upp i sin box med helt nyintagen halm Han såg inte direkt missnöjd ut av att vara tillbaka i sin box igen! Jag ska snart åka in till stan för att titta på förödelsen igen! 

Det tar nog ett tag innan man kan visa upp djuret bland folk igen, så tävling är inget att tänka på för ett tag framöver. Är det inte det ena så är det det andra med dessa djur aldrig får man vara riktigt nöjd! Det är ju inte så att jag lämnat honom vind för våg i en hage en hel sommar! Jag har bara varit borta en vecka och han har blivit väl omhändertagen under den tiden! Dags att ta tag i renovering Russ!!

Hemlängtan

Jag vill hem till mina djur!! Nu! Jag saknar Rassel jättemycket Knatten har jag inte tänkt så mycket på men jag saknar nog honom med:)! Jag har lyckats hitta någon form av betal WiFi som är uruselt men det duger nog att blogga med i alla fall! Här är det varmt som i en bastu i helvetet! Jag tyckte att det var varmt hemma men ack så jag bedrog mig!! Jag hör av nig när jag kommer hem, ska se om uppkopplingen kan ta mig till TDB?!

Försenat

Nu sitter jag här och väntar på flyget som naturligtvis är försenat. Jag hade alltså hunnit mocka rent i båda hagarna innan jag åkte! Jag hann i alla fall med en och en halv hage, flugsparaya alla djuren och fylla på vatten!

 I natt kunde jag knappt sova inte på grund av resfeber utan för att det gjorde så förbaskat ont i min axel! Jag smällde nog i den värre än vad jag trodde för i natt gjorde det nästan lika ont som när jag bröt nyckelbenet! Kan ju kanske bero på att jag i går tog in halm, fyllde på tusen höpåsar och mockade ur alla hagarna! Nu är det gjort och resten av veckan tänker jag minsann inte lyfta rumpan från solstolen annat än när jag doppar mig i poolen eller går till baren! Semester jag är på väg! Ni kommer nog inte hör något från mig denna vecka då detta är en hästblogg och jag nog inte kommer att stöta på så mycket hästar vid poolen? Men man vet ju aldrig! 

När vi körde till flygplatsen kändes det som lite dålig timing att åka bort! Stubbåkrarna var oändliga och såg otroligt lockande ut! Jag älskar ju att galoppera rakt fram och tyvärr har det inte hunnit bli mer än tre stubbgalopper🐎! När jag kommit hem igen är säkerligen flertalet av fälten upplöjda då bönderna är snabba som visslor med att plocka ut plogen! Fast då kanske det är dags att plocka hem Russet till stan igen och göra tamhäst av honom? 

Jag får se, vi har det rätt så bra där vi är och jag saknar faktiskt inte LCR så mycket!?  Det kanske är dags att flytta igen? Jag gör det lite då och då, flyttar ifrån LCR när jag känner för lite miljöombyte. Nu känns det som att det kanske är dags för det, vi får se hur det känns när jag kommer hem igen, men jag har funderat på det nu i sommar! Nu går flyget (förhoppningsvis) om en halvtimme! Vi ses!

                                     

                                                       Tripp, trapp, trull på stäppen!