Scrollar runt

God morgon på er!! Jag sitter här i lugn och ro med min latte och kollar runt på lite på fb. Hamnar i något hästforum och läser något om vad folk gör med sina hästar när det är snöstorm. Riktigt ointressant om ni frågar mig! Kollar vidare och frågor om både ditten och datten dyker upp, inte så intressant det heller. Sedan kommer jag till Anna Hassös krönika i Ridsport som någon delat, jag har börjat läsa den innan men inte hunnit läsa färdigt den, så det gör jag nu. 

Jag håller med henne, klart hästar ska få vara hästar och gå ute och med kompisar och allt det där. Jag läser även kommentarerna där alla goddigoddi människor skriver om hur duktiga dom är på att ha sina hästar ute 24/7 på sina lösdrifter. Bra för dom! 

Men så tänker jag på min egen hästhållning som förmodligen skulle vara som rött skynke för alla som håller med Anna där i tråden. För min häst är en av dom där som bara är ute en liten del av dagen och som går i en sådan där liten ruta som alla goddisar hatar. Inte heller går han ihop med en annan häst utan får leka med hagkompisen över ett staket i stället. Jag har det inte så för att det är det bästa för min häst utan för att det är det bästa för mig och min ridning som mitt liv ser ut just nu!! 

I den bästa av världar så hade min pålle fått gå i kuperade hagar tillsammans i en flock, vi hade älskat det både jag och häst. MEN för här kommer det ett stort men. Jag vill också kunna rida inomhus när vädret är skit och det är mörkt när jag slutat jobbet under vinterhalvåret. Jag vill ha möjlighet till träning där jag inte alltid behöver åka iväg. Jag vill ha hyfsade möjligheter att rida ut och jag vill ha bra foder till hästen. Jag vill även ha den service som mitt stall kan erbjuda då det underlättar för mig att hinna rida, för jag prioriterar att rida framför att hästen går i jättehage. Jag vet, visst är det förfärligt. Jag vill även ha råd att tävla och träna samtidigt som jag ska kunna betala stallhyran. Avståndet till stallet från jobb och och hem är också en viktig faktor för mig.

Tyvärr innebär mina önskemål att hästen inte har det optimalt i sitt hästliv, tyvärr så är det hagar, tid för utevistelse och hagkompis som fått stå tillbaka. Jag har ännu inte hittat ett stall som uppfyller allt jag önskar eller faktiskt vet är det allra, allra bästa för hästen! Här följer en lista med sådant jag önskar av ett stall

• Nära hem och jobb
• Tillgång till ridhus med bra underlag
• Daglig utevistelse
• In/utsläpp fodring av häst som ingår
• Möjligheter att rida ut
• God kvalité på foder
• Bra stallmiljö
• Stora hagar
• Hagkompis
• Rimligt pris
• Skrittmaskin
• Uppvärmd sadelkammare
• Spolspilta med varmvatten

Listan kan säkert göras längre men i huvudsak är det detta jag är ute efter. Mitt stall uppfyller många av mina önskemål men långt ifrån alla. Jag har ännu inte hittat något stall i närheten där exemplvis "hagsituationen" är optimal. Är jag och mina stallkompisar onda människor för att vi har häst som vi har??? Är jag en dålig människa och djurplågare för att jag väljer bort 12 timmars vistelse i hage för min häst för min bekvämlighets skull och för att jag vill ha ett ridhus. Antagligen i massor med människors ögon. Men då får det vara så! 

Jag gör ändå så gott jag kan för att min hästs behov av att vara häst ska tillfredsställas. På somrarna får han i alla fall gå ute dygnet runt och äta gräs i en stor hage. Jag rider i stort sätt varje dag och jag försöker variera min ridning när det gäller underlag och miljö i den mån det går. Dagar han vilar går vi på promenad och finns det möjlighet så får han lösgaloppera så att han får sträcka ut och röra sig hyfsat fritt. När han är inne så står han på halm så han har alltid något att tugga på. Det kanske inte är nog i många människors ögon men nu är det som det är och jag tänker inte sluta med häst för att jag inte lyckats hitta ett stall med "ALLT". När jag gör det då lovar jag att jag ska flytta och Myran ska få galoppera på gröna ängar med hagkompisar 24/7. Tills dess så gör jag så gott jag kan för min häst med det jag valt och jag tänker inte skämmas för det heller!! 

Vi kom iväg!

Vi tog oss iväg till Sydslätten i lördags. Myran skötte sig exemplariskt och lekte inte en enda gång "kast med liten Titti"! Vi fick med oss hem vår första rosett då vi tog oss felfritt runt den enorma banan på hela 80 cm! Den här gången var banpersonalen mindre hotfull så att Myran kunde koncentrera sig på hindren i stället för på annat runt omkring!

Den här gången red jag fram till alla som stod på marken så att Myran fick se att det faktiskt bara var vanliga människor som stod där och inte hästätande odjur! Hinder verkar han inte titta på direkt utan han reagerar mer på det som är runt omkring! Om två veckor är planen att vi åker till Stävie själva eller med Fröken Grevies buss. Det går rykten om att mitt släpp är på ingång, men som vanligt så tar jag dessa rykten med en nypa salt!

Även lastning och resan gick bra och Myran stod nöjt med de andra hästarna och var inte speciellt stressad varken när vi lastade eller åkte. Det ska nog bli bra med resandet också här framöver!

I söndags blev det uteritt med Korven, Hurtbullen och ett annat ekipage. Äntligen lite sol och känsla av att våren kanske är i antågande??  Denna tillställning gick även den hyfsat lugnt och städat till. Där var någon liten incident med ett dike och en slänt men det är inte så mycket att orda om så det gör jag inte heller. Man kan väl säga att det sällan är tråkigt med Myranpyran i alla fall:)!

Myran Milow Huligan

Myran är nu anmäld till årets första tävling så vi får hoppas att vi kommer iväg? Vi liftar med Fröken Grevie i hennes buss och Myran kommer att få sällskap av Korven och Lisa så det borde inte vara några problem. Men man vet ju aldrig med det djuret!

Myran har visat sig vara rätt så mångfasetterad och han skiftar mellan att vara världens coolaste och lugnaste till att vara en tickande bomb. Knatten brukade jag beskriva som flegmatiskt explosiv och denna beskrivning passar faktiskt rätt så bra på Myran med. Han är inte den snabbaste eller kvickaste hästen men när han väl gör något så kan det liksom bara hända utan förvarning. Han kan tjura till och då visar han det men sedan går det precis lika fort över. Han är arbetsvillig men tar det emot så protesterar han genom att resa sig, slå eller bocka. Han är visserligen inte jättesvår att övertala men lite jobbigt kan det vara mellan varven

Nu har jag haft honom drygt ett halvår och börjar få lite pejl på honom. Han är ljudkänslig och tycker verkligen inte om höga ljud som bankar, typ hovslagare som slår på sitt städ. Saker som han anser inte är på sin plats är förskräckliga och då kan det vara rätt svårt att övertyga honom från ryggen att ta sig förbi. Skäckar skrämmer skiten ur honom. Han får tokpanik när man stänger bakom honom i ett släp men är lugn när han stängs in från sidan. Människor på marken inne på hoppbanor är konstiga och dom bör man inte ta blicken ifrån och helst inte gå förbi heller.

Han är en marodör!! Han tar i sönder ca två- tre grimmor i månaden. Han har alltid nya småsår på benen och i huvudet när man tar in honom men är, peppar, peppar, nästan aldrig speciellt påverkad av det. Han har slagit sig själv sönder och samman i släp två gånger där han landat på nacken så att jag trott att han brutit den. Konvalescenten har varit kort och när han satts igång igen efter en vecka har han varit hur mjuk och fin som helst i kroppen?? Han har fastnat med grimman i stålstaket vid intag och dragit med sig halva staketet utan att förefalla ett dugg påverkad efteråt. Detta har han lyckats med sedan han kom i min ägo och året är nytt så vi får se vad han ska hitta på 2018??

Han är verkligen en Titti häst och jag älskar honom nästan lika mycket som Knatten!! Ja jag har honom rätt så bra försäkrad!!

Borta bra och hemma häst!

I helgen åkte jag med familj till London och Derby för att träffa pappa och en vän till dottern! Trots att jag bara varit ifrån stallet tre dagar känns det som flera veckor, visst är det konstigt, men det är nog så när man gör något dagligen år ut och år in??

Hur som helst, Myran ha blivit omhändertagen av stallkamrater och har vilat sedan i torsdags. Måste komma i håg att longera innan jag rider honom!! Myran är oftast snäll men när han vilat och det är kallt är han en liten filur!! Han bockar och reser sig! Senast i torsdags flög jag av honom igen och denna gången var det helt och hållet Myrans fel!

Han gjorde en riktig fuling faktiskt!! Oftast när han är så där bockig så är jag beredd när jag börjar galoppera och håller upp huvudet på honom och driver på honom framåt så han inte kan bocka. I torsdags kändes han pigg men inte så farligt spänd så jag var inte alls så uppmärksam som jag annars skulle vara! Mitt i ett galoppsprång tvärnitar djuret kör ner huvudet mellan benen och knycker till samtidigt som han vänder, jag var helt oförberedd och flög som en vante i marken! Jag slog mig inte direkt så det var ingen fara men jag blev väldigt överrumplad!! Efter det var jag mer på min vakt så när han försökte göra om samma sak igen hann jag med och fick upp huvudet och tillbaka balansen så att jag undvek att dratta av igen!

Så mycket som jag åkt av det senaste halvåret har jag inte gjort sedan jag hade Knatten!! Tror ni att det är åldern kanske??  Man blir lite långsammare, lite mindre smidig och lite sämre balans?? Som tur är så har jag ju inte riktigt vett att blir rädd så än så länge är det ingen fara! Visserligen så undrar min kiropraktiker om jag inte ska byta hobby, men nej inte än.

Så innan uppsittning i dag så är det longering av grått djur som gäller, det brukar ta udden ur honom;)!!