fredag 29 januari 2016

Nu ska det anmälas!


torsdag 28 januari 2016

Snart så!!

Nu har Harrys pass kommit, det har varit lite på avvägar men nu så är det här och Harry kan börja åka på riktiga äventyr! Nu ska bara licensen godkännas och sedan är vi redo för att anmäla till lillkillens försa riktiga tävling!! Det ska bli så spännande att se hur det kommer att gå!?

I går var vi och tränade för Pontus Molin i ett grannridhus. Vi red dit i regn och rusk och jag kände mig som en riktig ironwoman i mina dubbla jackor och mina regnbyxor,jag rider i princip ALDRIG ut om det regnar annars! Harry och jag var iklädda reflexer från topp till tå. Lite nervöst var det när vi red i väg för Harry var märkbart kort bakom sadeln och att sitta på ett regntäcke med regnbyxor gör inte precis så att man känner sig fastklistrad i sadeln. Vägen till ridhuset tog ca 15-20 minuter och jag trodde att Harry skulle vara lite lagom avrastad i skritt när vi kom fram. Icke, Harry var på sitt värsta durasellhumör och for runt med mig på ryggen. Tyglarna kändes ungefär som om dom satt fast i sargen och inte i någon känslig hästmun.

Han var helt omöjlig att få stopp på i början, så jag lät honom hållas tills han lugnat ner sig. Känslan var inte den bästa men det var ett nytt ridhus och jag har förstått att det är så han gör då han blir spänd. Något att jobba vidare på. På marken var det därför ingen höjdare på den här träningen men när vi väl kom till hoppningen, wow vad han hoppade! Harry hade endaste en enda liten bom på hela passet och ju större hindren blev ju bättre hoppade han. Eller stora och stora, hela 90- 100 cm vill säga. Men för oss är det stort just nu. Harry är en hinderklok häst tror jag?  Sätter du bara galoppen  ordentligt så är det bara att hålla honom rak och styra så fixar han resten själv. Han kommer nog att bli en häst som kan ta hand sig själv framöver, vilket ju inte är helt fel. Första tävlingen blir troligen en 0.90 i Skabersjö om ca två veckor.

Resten av veckan ser ut som följer för Harry, idag vila med skrittpromenad, fredag rida ut om vi hinner innan mörkret, annars blir det trim i ridhus, lördag rida ut och på söndag kommer Nina för att träna oss i dressyrens ädla konst, det är välbehövligt!! Nu känns det i alla fall som att vi börjar komma in i ett system som kan fungera för oss. Sedan börjar det även bli dags att Harry får lite fysioterapi vilket jag nu ska kolla upp och boka en tid för.

måndag 25 januari 2016

Månskensritt och snötrav

Det börjar bli ljusare på kvällarna nu, har ni märkt det? I fredags var jag i stallet när det började att skymma så jag snabbade mig att slänga på Harry alla grejer så att vi skulle hinna skritta ut en runda innan det blev beckmörkt. När vi kom ut var det ändå nästan mörkt, men bara nästan. Snön och månen lyste tillsammans upp omgivningen så att jag kunder rida ut längs med fälten i stället för på vägen. Det var till och med så pass ljust att jag vågade mig på trav och en liten galopp. Harry som inte är van vid att ridas ut i mörkret var pigg och lite spänd men det verkade som att han tyckte det var riktigt roligt ändå. Galoppen där i snön med månen ovanför, var ren och skär lycka och den fick mig att känna mig som ett ponnybarn igen!

I lördags hade vi städdag hemma och jag städade i sju timmar med endast ett uppehåll för stallet. När jag åkte till stallet hade jag städat i fyra timmar och var måttligt sugen på att rida. Men eftersom jag hört att det skulle töa dagen därpå och snön nu fanns till hands så red jag ut ändå. Det blev en timmes skön skritt och travrunda på snötäckta vägar. Där det inte var saltat låg snön lite packad och där gick det att trava i långsam, långsam trav. Harry går med broddar och med dom på så var det inte speciellt halkigt. Underlaget kändes ungefär som att rida på riktigt hård packad fibersand rent sviktmässigt. Så min planer gällande olika underlag under veckan har fungerat bra tycker jag.

I söndags var jag även inne i Lund och hoppade Metallic. Han var lite smågalen och försökte sig till och med på en bock?! Vi hoppade serie och Metallic kastade sig dödsföraktande genom den, med devisen "snabbast genom serien vinner!" Det var ju inte riktigt tanken utan tanken var att han skulle korta sig och runda sig i sprången och att hindren skulle hjälpa till att bromsa! Detta struntade Metallic högaktningsfullt i. Till slut fick vi till några fina vändor i serien och då avslutade vi. Metallic har inte hoppat på en månad så det var nog därför han var så på!

Tyvärr har våra träningar på måndagar med Pontus blivit inställda då ridhuset inte längre gick att boka den tiden! Förmodligen innebär det även att hoppningen med Dante inte heller blir av. Så fruktansvärt trist!  Tyvärr är det väl så på en stor anläggnings som LCR, att alla inte kan få till tider som passar ihop med olika tränares tider, det är många som ska samsas om ytan. Det fina med att träna på LCR var att det är så smidigt för alla parter, mig, ägare och hästar! Nu känns det som att det blir ett sådant himla projekt och jag har redan dåligt med tid så extra tidsåtgång är inget jag behöver. Jag har ju även ett hem och en familj också som kanske kan få lite av min tid i alla fall! Nu rids dessutom Harry nästan varje dag och jag vill framförallt lägga både focus och pengar på honom. Vi får se vad som händer framöver?
Månen kom inte med på bild!



 

fredag 22 januari 2016

Koncentationssvårigheter

I går blev det bommar i alla fall och ridpasset avlöpte bra fram tills vi skulle börja med bommarna. När jag kom ut i ridhuset var vi ensamma och under uppvärmningen var vi ensamma men så fort vi skulle börja med bommarna så började det troppa in folk och fä. Först en som longerade i en hörna, det kunde jag och Harry hantera ok och vårt fokus var, kanske inte på topp men hyfsat. Sedan kom nästa in, det var ett dressyrekipage och för dom var det ok att bommarna var framme så vi fortsatte, nu något mindre fokuserat. Men sen kom det in en ponny som såg ut ungefär som på bilden här! Bildresultat för thelwellDå tappade både jag och Harry koncentrationen fullständigt! Harry hade mer ögon på den lilla tjocka ponnyn än vad han hade på bommarna och jag hade all sjå i värden för att få Harry att låta bli att krocka med den raggiga lilla varelsen. Jag försökte att rida bommarna i några varv men gav till slut upp då jag hade oerhört svårt för att hålla mig för skratt när Harry snubblade över bommarna för att han inte kunde släppa det raggiga djuret med blicken.

Harry hade allt fokus på ponnyn, vilket inte var så konstigt för även jag var helt tagen av dess uppenbarelse. Den var jättetjock och ganska lång i kroppen med ganska korta ben. Pälsen var nog minst två decimeter lång och fluffig. Därtill hade den en man som stod på alla håll och kanter och så sprang den med små, små steg. Den såg ut som en korsning mellan, isbjörn, mammut och shettis, med lite inslag av virvelmarsvin. Helt bedårande var den speciellt när den försökte kröka lite på nacken och gå i form. Vem kan koncentrera sig när en sådan springer omkring, inte jag och Harry i alla fall!

Jag vet att det är min akilleshäl det här med koncentrationen och konsekvensen i min ridning. Jag försöker verkligen jobba med det genom att planera mina ridpass innan så att jag har en plan att följa. Detta borde ju givetvis även fungera när man är mer än en i ridhuset men det blir oerhört svårt för mig då och i går med den lilla ponnyn blev det helt omöjligt!

Planen för i dag är promenad med Harry då jag inte hinner rida ut innan mörkret och jag vill inte rida för mycket i ridhuset heller då där är ganska hårt nu. I helgen blir det förhoppningsvis sköna uteritter i kylan!

torsdag 21 januari 2016

Det var en gång, igen

Jag återvinner igen eftersom jag vet att det kan vara jobbigt att gå tillbaka in en blogg om man är ny och det verkar som om här är en del nya läsare. Om ni har läst det innan så kan ni ju bara strunta i att läsa.

Det var en gång en liten jag som enligt min mamma blev galen i hästar redan när jag var ett år gammal. Jag såg Pippi Långstrumpfilmen och blev tydligen helt förälskad i Lillagubben. Sen den dagen var jag tydligen fast. När jag blev äldre satt jag klistrad vid rutan i bilen när vi var ut och körde och skrek högljutt häst, häst när vi körde förbi en hage med hästar. Helst tyckte jag att vi skulle stanna och klappa dom, men min mamma är rädd för hästar så det brukade inte hända.
Min mormor och morfar bodde på en gård på landet och deras grannar hade hästar. Dit tvingade jag dom att köra mig så att jag fick klappa och ibland sitta på dessa fantastiska djur. Jag kommer fortfarande ihåg känslan av upprymdhet och förtjusning. Hur underbart det var att känna deras mjuka mular, varma kroppar och hur fantastiskt det var att sitta på deras kraftfulla kroppar. Känner ni igen det? Då var jag kanske tre, fyra år gammal. Till slut tyckte mormor och morfar att det började bli pinsamt att vi jämt rände hos grannarna På bygden kanske man sa att dom var för snåla för att skaffa en egen häst till tösen?? En dag när morfar och min morbror hade varit på någon auktion (förr när jag var liten hölls det sådana lite runt om på landsbygden) kom dom hem med Pontus.

Pontus var en 1-årig skäckig shettishingst. Kanske inte den lämpligaste hästen till en femårig flicka, men jag älskade honom! Han bets och var allmänt ouppfostrad som bara små shettisar kan vara. Pontus gick och skräpade med korna på gården. När han hade tråkigt så rymde han till granngårdarna och hälsade på de brunstande stona. Ibland lånade grannarna honom som teeserhingst för att se om det var dags att åka iväg och betäcka.
Han rymde jämt. En gång när mina morföräldrar hade fest, hade han varit försvunnen hela dagen. Inga av grannarna han brukade vara hos hade sett honom. Jag var fullständigt förtvivlad, så alla gästerna var tvungna att ge sig ut för att leta efter honom, i ösregn! När vi gett upp ringde dom från Blommeröd arabstuteri, som på den tiden låg en bit ifrån mormor och morfars gård. Dom undrade om det var vår hingst som ville in och betäcka deras tjusiga arabston (som på den tiden var några av de dyraste hästarna i Sverige). Skulle vi kunna komma och hämta honom för dom ville inte helst inte ha några avkommor efter en ostammad shettishingst!! Jag var överlycklig över att han kom tillrätta och Pontus var sur för att han inte fick bli närmre bekant med de tjusiga damerna, när han nu tagit sig hela vägen dit på sina korta ben.
Jag hade mycket roligt med Pontus och många skrubbsår och bett också för den delen. Han hade en förkärlek för att få av mig, och han var mycket uppfinningsrik ska jag säga. Min goda balans idag har jag nog Pontus att tacka för. Han reste sig, hon sparkade backut och när jag ändå satt kvar, letade han upp ett dörrhål och sprang in genom det samtidigt som han skavde av mig i dörrkarmen. När vi blev äldre och mer samspelta red vi ut långa rundor i skogen galopperade på fälten, hoppade banor (om Pontus kände för det, annars hoppade vi INTE) eller bara myste i hagen. Jag blir lite gråtmild när jag sitter här och minns honom och vår tid ihop.
Jag hade Pontus tills jag var tolv år, då fick han fång och var tvungen att avlivas. Aldrig har jag gråtit så som den dagen han åkte iväg till det eviga betet.Tack Pontus för den tid jag fick med dig, du gav mig många fina upplevelser och erfarenheter.

En sån där dag

I går var en sån där dag då det gick i ett på jobbet och jag dessutom kom iväg sent därifrån. Jag var snortrött och frusen när jag kom hem. Eftersom jag frös som en hund bestämde jag mig för att ta på mig termotights under ridbyxorna. Jag avskyr att ha långkalsonger då det kliar, skaver, känns klumpigt och är allmänt besvärligt, så jag begriper inte vad jag tänkte eller jo det vet jag, jag skulle hålla mig varm. Redan när jag är hemma känner sig mina ben snärjda och kvävda och jag känner mig minst 20 kg tyngre! OBEKVÄMT! Men då är jag redan på väg och tänker att det blir bättre när jag kommer ut i kylan. Inte, fortfarande obekvämt!

Så in i stallet kommer jag och känner mig obekväm, men jag har i alla fall en plan.Jag hade bestämt mig för att rida bommar och hade letat upp en övning på Hippson. Naturligvis var det folk i ridhuset som tränade dressyr. Jag kände att det inte var läge att plocka fram några bommar så där smög sig min planering. Jag fick bestämma mig för en ny plan och det var att jobba vidare med övergångar, rida innanför spåret för att inte ta stöd av väggen och skänkelvikning halvt igenom och galopp med mindre volter.

Jag skrittade fram länge och då kändes Harry fin och följsam, själv kunde jag mest känna hur obehagliga mina ben kände sig där dom var instängda. Harrys fina följsamheten tog slut någonstans vid den första övergången. Harry ville inte alls göra några övergångar han vill springa utan avbrott. Men jag kämpade på för jag hade en plan, visserligen en plan B men den skulle jag följa. Jag fick väl till någon hyfsad övergång i varje varv men annars var det mest skit med dom. Ok då går jag väl över till skänkelvikning då. Men varje gång jag svängde in halvt igenom kom det någon som var i vägen så att jag antingen fick tvära för tvärt eller inte tvära alls. Övningen blev därför helt inkonsekvent och jag fick aldrig till någon bra känsla. Harry var inte på det minsta humör att samarbeta och drog bara iväg i hundranittio med huvudet rakt upp i luften. Alltså ännu en övning som jag aldrig fick till. Mina ben var inte till någon hjälp då dom mest kliade och var orörliga. Förmodligen därav att Harrys framfart som en durasellkanin på speed!

Över till galoppen, här hade Harry definitivt checkat ut från all form av samarbete och skenade mest runt med mig lång som ett ösregn och med ett fast tag i bettet. Någon eftergift eller tempoväxlingar var det inte tal om. Själv hade jag tappat fokus på det jag höll på med och retade mig mest på allt och alla där inne, fast mest på mig själv och på dom förbaskade kalsingarna. När jag tittade på mig själv i spegeln kunde jag även konstaterade att jag satt i stolsits och att jag inte såg klok ut. Jag kom även fram till att jag inte kan rida och inte borde sitt på en häst överhuvudtaget. Då bestämde jag mig för att detta ridpass var ett projekt som borde läggas ned omedelbart, vilket jag gjorde.

Jag travade av Harry på lång tygel och det gillade Harry och var återigen samarbetsvillig, mjuk och lyhörd!! Mina ben var nu inte bara kliande och klumpiga, dom var dessutom genomfrusna. Jag skulle aldrig skylla på hästen för ett misslyckat ridpass, då hans sambetsvilja är sammankopplad med mitt fokus och min ridning. Men jag tänker däremot skylla på det förbaskade termoleggsen. No more, dom höll ju inte ens benen varma!!

Hoppas det blir bättre i dag och att i går bara var "en sådan där dag"!


tisdag 19 januari 2016

Ruggligt

I går när jag kom hem efter jobbet och skulle byta om till ridkläder kändes det inte så motiverande eller roligt att ha häst. Jag frös och tanken på att gå ut igen var inte ett dugg frestande. Men det finns ju inte något att be för så det var bara att hoppa i stallkläderna och sätta sig i bilen och halka iväg. När jag väl var framme kom nästa hinder på min mentala bana, att ta av mig mina varma sköna ruggelskor och sätta på mig ridstövlar!! Där gick min gräns. Jag bestämde mig snabbt för att byta dagens ridpass mot ett longeringspass i stället, så det fick det bli.

Jag hade tänkt mig att jobba med övergångar på linan, Harry hade tänkt galoppera av sig. Det var helt omöjligt att få honom att gå i trav i början av passet. Han galopperade och galopperade och galopperade. När han fått av sig den mesta överskottsenergin försökte jag få honom att gå i lite lugn trav och göra övergångar, men det gick så där. Så därför ändrade jag  planen till att jobba med galoppen i stället genom att öka och minska volten, det var jobbigt för Harry att korta sig på den mindre volten så det är nog något jag ska jobba vidare på när jag har honom i lina. Efter galoppen fick han trava av i lång och låg form och när han var trött gick det bättre. Sedan skrittade vi långsamt på små volter där han skulle trampa långt in under sig med inner bak. Något som Harrys massör visat mig, detta för att få igång bakdelen och för at få honom att hitta sin balans. När han gjort det några varv skrittade jag av honom. Efter detta pass var i alla fall jag varm. Resten av veckan ska jag i alla fall försöka följa min planering.





måndag 18 januari 2016

Snögalopp

I går var Harry och jag ute och galopperade i snön igen! Det är hur härligt som helst och Harry frustade och pustade nöjt. Jag frös inte det minsta inte ens om fingrar eller fötter utan jag var nästan lite svettig. Om det nu ska vara vinter så är det så här den ska vara, så mycket minusgrader så att man inte får snöstyltor och solsken så att man känner sig lycklig. Om det hade varit mer snö hade det varit perfekt, ca 30-40 cm till, då hade man kunnat rida på alla fält häromkring och uterittsmöjligheterna hade varit fantastiska. Men jag är rätt nöjd ändå att jag lyckades med att rida ut både lördag och söndag för nu väntar en vecka med ridhusridning igen!

Planen för Harry ser ut som följer

Måndag: Markarbete, fortsatt jobb med galoppen med tempoväxlingar och mindre volter. Skänkelvikning och övergångar. Fokus på att få Harry att få ut halsen och få ett fint stöd på bettet.
Tisdag: Vila med promenad
Onsdag: Jobba med bommar
Torsdag: Jogga i trav och galopp, fokus lång och låg form!
Fredag: Tömkörning/longering, eller vila med promenad (beror på om det är folk i ridhuset).
Lördag: Rida ut
Söndag: Rida ut
Uteritterna beror helt på väder och underlag och funkar det inte med uppsuttet så får vi promenera!

Denna vecka blir det ingen hoppning då Fröken Grevie är på semester!


söndag 17 januari 2016

BRRRR!

Nu är det kallt här i Skåne , i alla fall med skånska mått mätt! Minus åtta grader var det tydligen i går morse. När jag kom till stallet var det i alla fall bar fem minus och vindstilla så det var inte allt för farligt tyckte jag. Jag hade bestämt att jag skulle rida ut och den här gången kom vi ut också. Harry är broddad runt om och han får ha på broddarna tills vintern är slut nu!! Alltså inga ursäkter för att inte rida ut!

Harry är vad jag kallar för "krispig" just nu. En krispig häst är en häst som är på tårna och lite killig på kroppen. Krispiga hästar kan fara i luften, bocka eller göra andra oväntade utfall. Därför tänkte jag att det var lika bra att longera först innan vi red ut. Tyvärr levde Harry rövare på linan och bockade loss vilket stimmade upp den stackars dressyrhästen som var i ridhuset. Eftersom jag är en hänsynsfull människa slutade jag givetvis att longera. Jag var dock inte så pigg på att rida ut Harry på ett osäkert underlag när han var så på tårna så vad göra! Jag satt upp och hoppades på det bästa och for runt i ridhuset i en något spänd galopp. Jag vet inte om dressyrhästen blev lugnare av det men ingen kan ju direkt hindra en från att rida i ett ridhus. Det finns vissa gränser för även min hänsyn och den går vid att när det gäller valet att ge sig ut på en skitspänd häst på tveksamt underlag och riskera både häst och mitt lov till att göra en dressyr upprörd, så får dressyrhästen bli upprörd.

Harry försökte som tur var inte att bocka med mig på ryggen, han drog bara dra ner huvudet och skjöt lite rygg men det var väldigt lätt att avstyra genom att hålla upp huvudet och rida på framåt. Så efter några varv inne i ridhuset tyckte jag det var dags att ge mig ut. Jag bad dressyrryttarens medhjälpare att släppa ut mig så jag slapp sitta upp där ute igen, Harry är inte så bra på att stå stilla vid uppsittning, ännu! Så ut kom vi och halt var det. Harry börjar turen med att backa ut på en isfläck eftersom han tyckte att vi skulle gå till stallet. Men har jag bestämt mig så har jag och efter lite övertalande och bambihalkning kom vi iväg.

Första delen av rundan var Harry ganska spänd. Jag har ingen aning om han har blivit riden i snö tidigare men för oss var det i alla fall första gången, så jag visste inte riktigt hur han skulle reagera. Men rundan avlöpte utan några större dramatiska utbrott och vi hittade till och med ett fält där det gick att galoppera. Så nu har jag och Harry ridit vår första snögalopp. Med tanke på vintern i Skåne kan det även vara den sista. Men som vädret ser ut nu så hoppas vi på ännu en härlig snörunda.

Vi hörs!

fredag 15 januari 2016

Äntligen hoppträning

Så var det dags för hoppträning igen. Vi hoppade serie, för första gången tror jag, och det var svårt och lite jobbigt sa Harry! Harry är inte så snabb ännu men han hoppar otroligt väl och använder varje uns av sin kropp i språnget. Nu har jag redan glömt hur serien var men tror att det var travbom- kryss- ett galoppsprång- räcke- ett galoppsprång - oxer- två galoppsprång- oxer- ett galoppsprång- räcke. Det kan vara så att jag bara har hittat på det första räcket??

Hur som helst så var det rena styrketräningen för Harry och han var ganska mör på slutet. Vi hoppade på medellinjen så vissa av sprången såg jag i spegeln! Riktigt fina framben såg det ut som lille häst har. Han hoppar med väldigt mycket rygg och det känns som han har bra scoop i sprången. Dom känns väldigt kraftfulla i alla fall. När han blir starkare och snabbare då tror jag att han faktiskt kan bli riktigt, riktigt bra!

På marken hände det saker med Harry nästan varje dag nu! Jag har väl inte varit superimponerad av hans rörelser men nu kan man mellan varven få en riktigt wowkänsla när man rider honom. Traven börjar bli allt bättre att reglera och har blivit mycket mjukare med mer schwung! Galoppen börjar jag ju att börja reglera mer nu våra mindre volter har redan gjort mycket på bara tre dagar. Det är så roligt med unghästar för man märker all utvecklig så fort, det händer saker från gång till gång när dom är gröna!

Obs det var inte serien på bilden vi hoppade men något liknande.

tisdag 12 januari 2016

Väntar och markarbete

Jag väntar på en massa saker nu för tillfället känns det som och är det något jag avskyr så är det att vänta. Jag väntar på att posten ska fixa mitt paket, jag väntar på ett pass och jag väntar på bättre tider!

Nu har jag återigen kommit in i en liten formsvacka rent humörmässigt. Jag gör ju det mellan varven, ofta när jag har kört på i ett högt tempo ett tag så brukar jag braka ihop rent mentalt efteråt. Det handlar inte bara om ett högt tempo när det gäller jobb eller logistik utan även när jag gjort mycket saker när det gäller hästarna. Jag har ju varit utbränd för många år sedan och sviterna sitter fortfarande kvar tror jag.

Hur som helst i söndags tränade jag dressyr igen och fick lite tips på hur jag skulle jobba framöver. Nu handlar det om att få Harry reglerbar i de olika gångarterna och att fortsätta att bygga upp styrkan. Mycket övergångar blev det och mer fokus på tempoväxlingar. Vi fick också börja att jobba med skänkelvikningar och att galoppera på mindre volter. Harry kändes jättefin och jag fick en liten aha upplevelse.

I måndags vilade Harry och fick gå på promenad och galoppera på lina efteråt. I dag red jag och hade som målsättning att fortsätta det arbete som vi gjorde i söndags. Ridhuset var rätt så fullt med folk och fä och så det vara lite svårt att hålla planen exakt som jag tänkt mig. Vägarna blev lite hej och hopp då man fick kryssa mellan dressyrtränande ekipage och annat löst folk. Hade jag tänkt mig en väg så nog katten dök där upp ett annat ekipage just precis där mitt voltspår skulle gå. Men jag och Harry är rätt så anpassningsbara så vi fixade det rätt bra ändå.

När vi avslutade var Harry både rak och reglerbar och fick till och med lite schwung i steget. Jag tyckte att jag kom till samma känsla jag hade efter träningen i söndags och det var det som varit målet med passet. Sedan hade jag gärna velat att våra vägar och mitt fokus hade varit bättre men på det hela taget så var jag nöjd.

I morgon blir det hoppträning och det ser jag fram mot!



måndag 11 januari 2016

Nahhrgg Posten narhhg!

Just nu är jag mycket irriterad på posten och deras regler, ibland blir saker och ting helt absurda trots att tanken är god. Min historia som, inte är unik handlar om ett litet paket med några lyktglas och ett handtag. Jag beställde dessa grejer häromdagen genom att först prata med företaget och sedan skicka ett sms med min beställning. Företaget var snabba och beställningen gick iväg.

Eftersom jag skrev ett sms så slarvade jag med mina uppgifter och skrev Titti och inte Nafetitit som den som skulle ha paketet. Jag får min lilla avi från posten och traskar glatt in på Ica för att hämta mitt paket. ICKE sa pojken som stod bakom disken namnet stämmer ju inte med avin. Jag tittar frågande på avin där det då står Titti och pekar på min bild på legget och säger "men det är ju jag det kan du ju se och du kan ju kanske också se att mitt namn slutar på titi och att det är där Titti kommer ifrån?". Men NEJ man kan INTE hämta ut paket om inte namnet stämmer överens mellan avi och legitimation. Surt fräsande går jag därifrån och tänker att det var ju attans vad han var rigid då, men det måste ju vara för att han var ung och nitisk, tänkte jag. Jag tänkte helt fel!

Nästa dag gick jag glad i hågen in på Ica igen och ser nöjt att det står någon annan bakom disken, en som jag tänker är lite mer flexibel och som kan tänka själv. Fel igen!! Jag fick höra att "regler är regler och dom är till för att följas" och "tänk det finns många förskingrare och bedragare där ut i världen" och "posten har mycket strikta regler om detta" Jo det är ju sant förstås. För tänk om jag nu hade kommit och någon annan som kallade sig för Nafetiti Brown eller Titti Brown, eller vad dom nu skulle kalla sig, Tora Brown kanske, hade kommit och hämtat ut mitt paket och jag sedan kom dit och det var borta för att Tora Brown eller vem som nu hade varit där och "förskingrat" det, då hade jag minsann varit väldigt glad för att "regler är regler och att dom är till för att följas".

Men nu kan ju detta som tur inte hända eftersom ingen kan hämta ut mitt paket inte ens jag! För det är ju säkert mycket lättare att förfalska en bild på en legitimation än ett namn, eller hur tänker man på posten? Jag fattar inte riktigt??

Det är hur som helst tur att jag inte jobbar på Ica för jag hade nog skitit i postens regler och faktiskt lämnat ut paket både till höger och vänster till folk med Leffe och Kicki eller Smulan på avierna om både efternamn och bild stämde överens med den legitimation som den som hämtade paketet visade. Även om det nu skulle stått Leif eller Kristina på legget. Fast vid närmre eftertanke så kanske inte Smulan hade fått sitt paket, någon måtta på smeknamn får det ju ändå vara, det tycker ju till och med jag eftersom regler är regler!!


torsdag 7 januari 2016

Missat

Jag insåg att jag missat Rolf Görans clinic eller missat och missat. Helt glömt bort att den skulle gå vara men det blev jag minsann varse när jag gick in på facebook! Det finns en  sammanfattning av vad som togs upp på clinicen på Hippson som jag i alla fall har läst! Jag får väl försöka få tummarna loss nästa gång det går en intressant clinic av stapeln.

Hur som helst när jag läste artikeln så tänkte jag på mitt ridpass i går och min tanke gällande hur jag skulle rida detta pass stämde väl överens med de tankar som sammanfattades på Hippson, gällande tempoväxlingar, aktivering av bakben, sits och hand mm. Det var ju jättebra så långt men om jag nu så här i efterhand ska gå igenom gårdagens ridpass så finns det en del att säga om hur det verkligen gick till!

Dressyr för hopphästar – 13 lärdomar från Rolf-Göran Bengtsson
1. Var petig med detaljerna
Jo, nog försökte jag vara petig med detaljerna, som att vi skulle göra övergångar vid just den punkten som jag bestämt. Men det höll inte Harry alls med om, han tyckte till att börja med att övergångar till en långsammare takt eller gångart skulle ske ca fem meter längre bort än vad jag bestämt. Här försökte jag sitta med en stilla och stadig hand och med stadig sits för att få Harry att sakta ner där jag ville. Nu var förmodligen varken min sits stadig eller min hand stilla eftersom Harry inte verkade förstå ett dyft av vad jag menade?
  
2. Gå inte rakt på ”det läskiga”
Det gjorde jag inte heller, det vill säga att sitta upp direkt på Harry utan att longera innan. Efter klippningen  häromdagen blev Harry väldigt pigg och han gillar inte heller renskinnet han har under sadeln utan bockar som den värsta bronco när man tar ut honom i ridhuset. Nu var det kanske inte läskigheten för människan som menades men den tycker jag nog att man också ska tänka på;)!

3. Skynda långsamt
Nej jag har ingen tanke på att hoppa 1.20 med Harry i vår och vila har han precis gjort.

4. Små tempoväxlingar
Som jag skrev under punkt 1, jag hade tänkt göra små fina tempoväxlingar. Vi har bara inte riktigt kommit därhän ännu! Visserligen gör vi stora tempoväxlingar på Harrys initiativ, som att växla upp till halv sken längs med långsidorna. Det tar ungefär två varv innan jag får stopp på honom ibland. Hur länge ska man sitta med lugn fin hand egentligen, ska ta upp det på träning nästa gång!?

5. Framför skänkeln
Jodå så att! Just nu springer  han lite väl långt framför skänkeln, typ springer mest ifrån den!

7. Stadig hand som hästen vågar följa
Jag gör så gott jag kan men misstänker att det går så där. Jag känner att det behövs någon som skriker på mig ett tag.

8. Rak häst som följer vägen
Jo men det går faktiskt hyfsat bra, jag försöker  tänka på att rida innanför spåret då och då så att han inte ska hänga på väggen. Sen kan Harry faktiskt vara jätterak i halsen också, den pekar spikrakt uppåt och framåt mellan varven, speciellt när Harry skenar längs med långsidorna. Fast det är nog inte den formen av rakhet det syftas på antar jag

9. Halvhalter bakifrån och fram
Vadå halvhalter?, vi har svårt med halter punkt! Får jobba mer med det tror jag!

10. Fram med ”näsan”
Låter enkelt men är så förbaskat svårt, vi jobbar vidare med det med!

11. Undvik stolsits
Den sitsen som ingen vill ha men som är så lätt att sätta sig i menar ni?

12. Förbered bytet
Just nu jobbar vi med att fatta rätt galopp. Men jag tänker på det i all fall!

13. Övning ger färdighet – använd fantasin!
Jo nog fantiserar jag alltid! Jag fantiserar om att jag en dag ska kunna rida som Roffe själv. Ska det hända så får jag nog allt lägga på ett kol med att öva!

Det är svårt att rida men det är aldrig för sent att bli bättre;) Tjusningen med denna sport!!




Jobba med stress

Slut på ledigheten! Inleder med att hålla föreläsning om stress och trauma. #vararminsovmorgon #tillbakapajobbet #slutpaledigheten #ironi


onsdag 6 januari 2016

Film Pay and Jump

Jag har nu lagt upp filmen från helgens Pay & Jump. Harry skötte sig väldans bra tyckte jag. Den här gången var det lite mer tävlingslikt med tittigare hinder och blommor. Harry var lugn på framhoppingen trots att den var så där hysterisk som den är på P&J och lokala tävlingar. Hästar for som popcorn runtomkring oss men Harry brydde sig inte det minsta om det utan gjorde sin grej.
 
 I 0.80 var vi sedan felfria medan vi hade ett stopp och ett ned i 0.90. Stoppet tar jag på mig helt och hållet då jag inte hade honom helt rak och framme för skänkeln. Jag lägger bara ut filmen från 0.80 då jag inte vill visa filmer när jag rider dåligt;)! Allt handlar om yta och framgång här i bloggvärlden vet ni, (för er som inte förstår så var jag ironisk nu!)Men filmen från 0.90 är skitkass då Wingman som vanligt vänt och vridit på telefonen så att den är upp och ner. Jag orkar inte hålla på och ändra den heller!
 
Inne på banan stod han emot lite och tog inte riktigt tag i hindren men hoppade ändå helt ok. Vi behöver nu träna på att tävla så att han vet vad han ska göra även på tävling. Jag kommer att låta honom ta tid på sig för vi har verkligen inte bråttom. Målet för våren är stadiga rundor i 0,90 och 1.00 där han går fram i bra grundgalopp och tar tag i hindren. När det väl sitter så blir det ny planering och nya mål.
 
Harry ska få den tid han behöver, även om championat och sådant hade varit roligt att rida så är inte det något jag tänker prioritera framför en häst som i framtiden ska hoppa med god själkänsla och självförtroende. Även om Harry är fem nu så får man inte glömma att han är som en grön fyraåring rent ridmässigt. En bättre ryttare än jag hade säkert kunnat pressa upp honom i klasserna snabbt men det är inte något som en glad amatör som jag ska ge mig på!
 
 

Så kallt!!

Nu kom vintern till Skåne vilket innebär bara några minusrader fast det känns som 20 minus, minst, i alla fall för oss skåningar. Jag är glad att jag red ut så mycket som jag gjorde innan för nu är det svinkalla, blåsiga skritturer som gäller om man ska vara utanför ridhuset. Vilket hela min kropp skriker NEJ till, men jag lär väl bli så illa tvungen förr eller senare:(!

I dag i är sista dagen på min ledighet. En ledighet som har inneburit att jag gjort allt det som jag har svårt att hinna med då jag jobbar! Dagarna har försvunnit i en rasande fart och jag känner mig inte det minsta utvilad. Men i dag ska jag bara ta det lugnt, inte flaxa eller flänga iväg någonstans, utan mest hänga i soffan tillsammansmed min bästa kompis Netflix. Jag är ju i grund och botten en lat och bekväm människa vilket jag måste påminna  mig om mellan varven.

Harry är i full gång och rids nu med tanke inför vårens tävlingssäsong, han behöver stärka upp hela sig själv så att han blir mer stadig i formen och reglerbar. Jag jobbar mycket med övergångar och tempoväxlingar nu när jag är i ridhuset. Traven har börjat bli mer reglerbar medan galoppen mest handlar om att han ska gå framåt ordentligt och inte bara bli springig och lång. På söndag ska vi träna dressyr igen vilket jag verkligen känner att vi behöver.

Nu ska jag sätta mig och göra en tävlingsplanering för kusinerna. Rödluvan är en ordningssam människa som vill ha styr på saker och ting och hon önskar en planering så då ska hon få det med!


Liten möter stor!

fredag 1 januari 2016

Betala och hoppa

I morgon ska Harry kvastas in i det nya släpet så att vi kan åka iväg så jag får betala & hoppa! ska bli spännande och se hur det går. Inte betalningen & hoppningen då utan om vi kommer iväg alls! Men som sagt vi kör trång gång och kvast med det samma den här gången! Så det borde funka. Lillkillen ska tralla runt på 80 och 90 cm hade jag tänkt. Det blir nog bra, ska be någon filma så att ni också kan få se det!

Jag hade tänkt att jag skulle visa upp en nyklippt och tjusig Harry. Någonstans vid åtta på kvällen och endast två hallonmattor till lunch kände jag att det inte var ett projekt jag borde ge mig på. Så jag blaskade av Harry med en halv flaska pälsglans i stället så hoppas att pälsen lägger sig av bara förskräckelsen. Jag klippte även manen lite hastigt och lustigt och jag misstänker att den inte är så vacker som jag skulle vilja. Fast kommer man nästan direkt från Vilda Västern så får man se lite buskig ut väl? Nu är jag trött och ska sova! God natt!

Till mig från mig

Ibland måste en kvinna köpa sig själv lite bling! Taket glittrar så fint!!


Hej 2016

Jag hoppas att du kommer att bli ett år som kommer att gå till historien som ett toppen år. Jag har redan dragit mitt 2015 som ni kan läsa här, så då behöver jag inte uppehålla mig längre vid det.

Inför det nya året tyckte jag att det var dags för en ny design, vad tycker ni, själv tycker jag den blev helt ok! Jag ska verkligen försöka bättra mig i år och skriva mer frekvent här på bloggen. 2015- året har varit lite upp och ner och jag har inte varit så inspirerad. Nu med Harrys förestående tävlingsdebut och vidare äventyr hoppas jag att det ska ge upphov till fler inlägg.

Vad vill ni att jag ska skriva om, ska jag bli lite elak, skriva mer åsikter, träning, personligt, tankar eller bara fortsätta som vanligt? Jag undrar vad ni vill ha. (Vilda Hilda jag vet att du vill att jag ska vara elak, så det behöver du inte säga). Tyvärr är jag lite feg när det gäller elakheter och vill inte gärna trampa folk på tårna, fast ni som träfat mig IRL vet att jag kan ha en rätt skarp tunga. Tyvärr, eller tur beroende på hur man nu ser det så är jag inte lika vass när jag skriver.

Lite personligt om mig kan jag förmedla här. Jag äter aldrig frukost, om jag inte serveras en hotellfrukost när jag går upp. Detta händer ytterst sällan hemma hos mig eller typ aldrig om jag inte gör den själv. Min obligatoriska frukost är flytande och består av två jättestora kaffelatte, på pulverkaffe! Baristor värden om hade förmodligen skälvt av fasa om dom hört något sådant!
Medan jag intar denna näringsrika frukost, den innehåller faktiskt allt man kan behöva på morgonen, koffein och naturlig sportdryck, så läser jag bloggar och kollar TV. En vanlig vecka går jag sen till jobbet och är där i sisådär åtta timmar: Varje gång jag är ledig kan jag konstatera att jag faktiskt egentligen inte har tid att jobba. Jag menar jag har ju fullt upp när jag är ledig och begriper inte hur jag ska hinna med att jobba också. Tyvärr är jag ingen troféfru så jag är så illa tvungen att dra in pengar på egen hand, fy och usch.

Men i dag är jag ledig och kommer att åka till båda stallen och fixa där och rida kusinerna (Harry och Metallic), sedan ska jag iväg och kolla på en lite försenad julklapp som jag vill ge mig själv om den är som jag hoppas. Liten cliffhanger där, jag återkommer!

skål för det nya året