Ny vecka och en klassiker!

Jag ska verkligen försöka bättra mig med bloggandet nu och komma med lite fler inlägg mer regelbundet. Helgen gick förbi i en flygande fläng! I lördags tävlade jag med Korven, gick inte så bra.

Korven trillade tillbaka i gamla hjulspår och var inte alls med på noterna. Jag som trodde att hon efter tävlingarna sist hade kommit ifrån sin tveksamhet till hinder, men icke!! Det första hon gör när hon ska börja hoppa fram är att tvärnita på första språnget på det pyttelilla räcket. Där satte hon ribban för min ridning, alltså här gällde det att rida för att komma över inne på banan. Hur man sen tog sig över var av mindre intresse. Hon kändes helt jädra opålitlig inne på banan så jag tänkte att här får alla medel tas till. Fulridning helt enkelt. Inget lätta i handen här inte, utan mellan hand och skänkel de lux och så lite fågeldans på det.

Hinder ett stoed hon emot på men två gick ok. På trean en, oxer tänkte hon stanna men jag han smacka på så hon ändrade sig. Sedan var det en linje på sex galoppsprång fram till en grind med färgglada pinnar, vilken jag misstänkte att Korven inte skulle gilla. Så jag galopperar på för kung och fosterland, entusiastiskt flaxande med armarna och fläskar av henne lite långt ut för säkerhets skull. Korven hade inte chans att stanna men hon hann och andra sidan inte att hoppa heller;)! Hon galopperar liksom bara rakt igenom hindret och håller på att stupa på kuppen.

Min enda tanke är att jag vill banne mig inte gå omkull här för då blir jag ju jättesmutsig. Banan var lervälling. Men Korven hade antagligen så pass bra fart att hon hann springa ifatt sina ben utan att tappa mig så vi fortsätter lite skärrade till hinder nr fem. Hon hoppade jättefint på femman!! Sedan var det linje fram till sexan som vi tar oss över relativt flott, efter sexan står det målskärmar så där tyckte jag att det räckte och red ut! Tyvärr var det inte målskärmarna i fas ett utan två, så jag glömde liksom sista hindret och gjorde en klassisk Titti, blev utesluten för att jag glömde banan. Men i det stora hela så spelade det den här gången inte så stor roll, för vi kom över/genom alla hinder vi styrde mot i alla fall, vilket inte kändes helt självklart från början.

När jag blir stor ska jag......

INTE bli hästhandlare. Fy fanken vilket jobb det verkar att vara. Först ska man hitta en vettig säljbar häst till ett bra pris som man kan köpa in. Jag antar att man som hästhandlare handlar med hästar för att tjäna pengar så då vill man ju sälja hästen för mer pengar än vad man gav för den! Sedan ska man hitta en köpare som vill ge så mycket pengar för hästen som man själv vill ha. Borde ju inte vara så svårt kan man tycka, men jo det är nog det!

För att tjäna pengar så måste ju hästhandlaren på något sätt öka värdet på hästen under resans gång? Det finns ju lite olika sätt att öka värdet på en häst! Du kan åka ner i Europa där uppfödning av hästar sker i stor skala och där lägsta nivån på dessa hästar kan vara ganska hög. Därför kan du få ut mer pengar för denna häst när du säljer den exempelvis i Sverige.

Sedan kan man leta efter gröna oerfarna hästar som man kan få billigare eftersom dom inte befinner sig där som förväntas vara. Rider du dessa lite och utbildar och tävlar dom så kan du få ut mer pengar för dom senare. Detta sätt är lite mer långsiktigt och därför mer kostsamt. Kapitalet blir ju bundet.

Sedan kan man ju även vara riktigt ful och fräck och medvetet köpa trasiga eller galna hästar som du utan något som helst samvete säljer för dyra pengar och låtsas som om du inte hade en aning. Riskabelt, fult, taskigt  och inget jag rekommenderar!

Det finns säkert fler sätt och vanligt är nog att olika kombinationer av dessa förekommer men där förhoppningsvis nr tre är en avart. OM jag skulle bli hästhandlare när jag blir stor så skulle jag hålla mig till något av eller en kombination av de två första sätten. Där tror jag även att de flesta hästhandlare befinner sig också, för så goda tankar har jag om människor. Det tredje sättet är ju riktigt räligt måste jag säga och i god tro om mänskligheten i allmänhet och därav även hästhandlare, så tror jag dom tillhör en minoritet? Men vad vet jag.

Säg nu att hästhandlaren kommit på ett bra sätt att öka värdet på sin vara inför försäljning! Då börjar det bli komplicerat det här, för nu ska hästen säljas och då kommer vi till köparen. Dessa förekommer det en massa av, antar jag, men dom beter sig inte riktigt alltid som man som hästhandlare kanske tycker är önskvärt? Det vill säga att dom bara köper hästen, är glada, nöjda och lastar den och åker hem.

Hästköpare är nämligen inte lätta att få nöjda! Det är sjukt mycket som ska klaffa. Som att hästen ska vara billig, aldrig varit skadad även om den är närmre trettio år. Den ska vara snäll, med den får inte vara tråkigt och den måste ha mycket motor och vara känslig fast inte visa det?! Den ska sväva fram som på moln om den ska springa dressyr men får för den sakens skulle aldrig, aldrig någonsin uppvisa tillstymmelse till humör eller temperament.

En hopphäst ska kunna gå minst 1.40, även om köparen själv aldrig någonsin kommer att hoppa mer än 0.90 på tävling och då får den verkligen inte skygga alls, inte ens när den möts av en galen mamma med paraply på en framhoppning vid en lokal tävling i Dyngsjö!

Sen måste den ju vara ren på röntgen, för ALL framtid oavsett vad den råkat ut för, kommer att råka ut för eller inte råkar ut för, eller vad den nu ska användas till! Skadad får den inte heller ha varit någonsin i sitt liv, även om den fyller 25 år nästa nyår! Inte ens en liten hovböld får den ha haft.

Så ska den vara billig också, inte mer är 75 000 alltså! Få ihop dom här ekvationerna om ni kan!!

Men säg nu att vi har med en skicklig hästhandlare att göra och affären går i land. Då bör hästhandlaren hålla kvar pengarna i fickan och hitta några likvärdiga hästar att ha i inbyte, precis som om det inte var svårt nog att hitta en;)! För det kan ju hända att den som köpt hästen inte är nöjd!

Det är ju ganska svårt att leva ett helt liv utan att göra någon missnöjd och hästhandlare borde inte vara några undantag, tvärtom, kan jag gissa. Då gäller det att navigera i missnöjets träsk för oavsett vilken kategori av ovanstående hästhandlare vi talar om, så kommer hästhandlaren, vid missnöje att räknas till kategori tre, den som illvilligt och medvetet köper in trasiga, galna, oridbara hästar för att snabbt sälja vidare och tjäna snabba pengar på!

Detta även om hästhandlaren verkligen har försökt att göra rätt och inte försökt lura kunden.  För hästhandlare kan man verkligen inte lita på, det vet ju alla!! För hur svårt kan det vara att sälja helt prickfria och perfekta hästar som ALLTID beter sig på samma sätt oavsett hantering eller miljö och som aldrig har eller kommer att vara skadade eller på annat sätt misshaga sin nya ägare!!

Dessutom låter missnöjda kunder mest så räkna med att bli uthängd i diverse social medier också! Men nöjda kunder då? dom finns det nog flera av. Men tyvärr så kommer alla dom som var nöjda med sitt hästköp förmodligen inte höja hästhandlaren till skyarna i några social medier. För det är nog så att missnöjda kunder hörs och syns mer än nöjda? Så bilden av hästhandlaren i offentligheten kan möjligtvis vara lite skev?

Men vad vet jag som liten glytt i mina framtidsfantasier? Men ändå, NEJ hästhandlare ska jag inte bli när jag blir stor!!

Aldrig är dom nöjda!!

Vi har tränat och tankar om naturen!

I går var jag och Myran med på vår första "hoppträning". Vi travade över kryss på den hisnande höjden 30 cm. Myran var inte så imponerad utan klev över mest i förbifarten samtidigt som han tittade på dom hästar som sprang omkring på fältet! Dom var jätteintressanta och lite smått läskiga. Han hade ändå full koll på fötterna för trots att bommarna inte var hans primära fokus fixade han det plättlätt! Detta var även vårt första pass på utebanan och det gick mycket lugnt och städat till.

Efter träningen travade vi ett varv på Grevie Hästcenters "naturbana"! Vi är minsann med vår tid vi! Pappa K har klippt en sträng runt höfältet som vi får rida på innan höet har tagits på hela fältet. Jag tyckte att vi skulle slänga in lite pinnar att trava över och sedan att vi kanske efter höskörden skulle plantera lite träd så att man kan rida naturliga volter också. Mamma B hade en jättebra lösning, för hon föreslog att vi kunde rida runt bland träden i deras trädgård i stället;)! Jag tycker att det här med "naturbanor" är en briljant idé! Det ger liksom en helt annan tyngd och seriositet att säga att man rider på en naturbana än att man "bara" rider ut.

Jag rider ju väldigt gärna "ut". Att rida ut för mig innebär inte att jag slörider och lufsar runt. Jag har mål och mening med mina uteritter och tränar på diverse saker, som tempoväxlingar, övergångar, sidvärtsrörelser, kondition och klättring. Inga volter för vi har ju inte jättemycket träd här hos oss;)!
Därför kan jag inte låta bli att dra lite smilbanden då konceptet naturbana nu har myntats av en av våra toppryttare och att detta säljs in som något helt fantastiskt och nyskapande. Vad fanken är det jag och många med mig har sysslat med i så många år!!

Nu vill jag påpeka att jag tycker att det är jättebra att man från toppen nu försöker nå ut med att tävlingshästar mår bra av att se något annat än ridhusväggar och fibersand. Men något nytt är det inte och vi är rätt många som redan sedan tidigare varit medvetna om att träna sin häst för tävling kan man göra på många olika sätt, även i naturen. Så ut i skogen med er och far runt bland träden för nu är det så rätt. Säg att ni rider på er naturbana så riskerar ni inte att klassas som skogsmullar, om ni nu skulle oroa er för det!

Mycket natur ska det bli i sommar!1

Men hallå!

Dom sista veckorna har susat förbi i hundranittio. När man jobbar i skolan brukar det vara som mest att göra i maj-juni, så även år 2017. Förutom jobbet så har det även på hemmaplan varit en del på gång. Rassel har fått valpar, Piraten skulle säljas med allt det innebar och en ny häst var på gång!

Nu har Myran landat och vi har kommit igång så smått. Jag har hunnit rida tre gånger därav en gång helt på egen hand. Han är så fin, visserligen helt grön och som en treåring, men vad gör det när man sitter som ett fån med ett leende upp till öronen. Vi har även hunnit löshoppa honom bara för att se vad man har att göra med. Det gjorde han hur enkelt som helst och han visste precis vad som skulle göras.

Vi har även provat att lasta för att se hur det funkar och jag tror inte det kommer att bli några problem framöver. Nu har jag STORA planer för honom ska ni veta. Men mer om det vid ett senare tillfälle.

Korven har varit ute och luftat magen och nu har polletten trillat ner. Vi hoppar 80-90 klasser och från att man har fått sitta och passa på damen så att hon inte stannar så kan man nu bara "åka" med och hon hoppar på av sig själv. När vi kom in på banan i första klassen satt jag på en Korv som hade ett gott självförtroende och som visste precis vad som förväntades av henne och dessutom verkade tycka att det var riktigt roligt. Hon sög tag i hindren och var verkligen hindersökande. Det ska bli så roligt att se när Hurtbullen tar över tävlandet igen. Nu tror jag att Korven och Hurtbullen kommer att kunna hjälpa varandra där inne.

Korven har förhoppningsvis nu verkligen insett att hinder inte är läskiga och även om man kommer lite fel så är det inte hela världen utan att man kan ta sig över ändå. Där måste jag ge mig själv en eloge. Jag tror min entusiasm över att hoppa smittar av sig på hästen och så den verkligen tror att det går även om man kommer snett och vingt och på helt fel distans! Det är liksom lite av förutsättningarna man har som häst när man hoppar med mig på ryggen, att hästen reder ut det på egen hand för av mig har man ingen hjälp när det kommer till distanser och avstånd;)! Däremot älskar jag att hoppa även om jag inte gör det rätt så gör jag det glatt;)!! Där är ju en del vunnet.

Men jag jobbar vidare under devisen att det aldrig är för sent att bli bättre och tränar på. Någon gång ska jag väl lära mig;)!

Roligt i stallet

Just nu är det spännande att åka till stallet varje dag! Jag har massor med saker jag vill göra med Myran och se hur han reagerar på. Jag har ridit ännu en gång men vi höll oss bara i skritt och trav denna gång. Jag "vågade" inte galoppera då det var lite ståhej i en änden av ridhuset. Traktorn skulle in och harva så där var läktare som det sprangs på, portar som öppnades och traktor utanför som brummade.

"Hell No att jag tänker gå dit ner" sa Myran och studsade iväg och andra hållet "Hell Yes, det ska vi minsann visst då göra" sa jag och tvingade det stackars djuret att med darriga ben gå ner och titta på eländet. Kanske inte riktigt så, men vi var inte helt eniga om hur pass farligt det var där nere! Så vi kompromissade genom att vi inte galopperade när det var så stökigt utan bara travade. Det gick Myran med på. Vi får se vad vi gör i dag då ena bakskon är på väg av. Jag som tyckte att jag var förutseende och bokade in hovslagaren om tre veckor!!

Själv ska jag i alla fall hoppa Korven då vi ska tävla till helgen om nu Korven fått på den skon hon trampade av i går. Här går det vilt till i hagarna tror jag minsann, hästarna verkar i alla fall slå klackarna i taket när man inte är där och håller koll.

Vi hörs här kommer lite tjockisbilder i hagen! Varför hinner jag aldrig fota när djuren står tjusigt!!

Nu är han här!

Han har anlänt The Mighty Ant eller som jag i vardagligt tal kommer att kalla honom, Myran. Visserligen är han stor så varför jag kallar honom för Myran är fullkomligt ologiskt, fast ändå inte för i min hjärna finns det en logik. "en myra är fler än ingen elefant" var en tanke som flög genom min hjärna när jag såg Milow som han egentligen heter. Fråga mig för guds skull inte varför? Jag är konstig helt enkelt;)!

Vem är han då denna häst? Han är en 6 år gammal och kommer från Belgien med en inte helt pjåkig hoppstam, Mylord Carthago- Darco- Libero H. Han  har inte i gjort så mycket livet ännu då hans ägare inte riktigt haft tid för honom. Nu ska han i alla fall vara hos mig och sättas i arbete vilket ska bli så spännande och jag är så glad att jag får förtroendet att få jobba med honom.

Han kom i fredags och har funnit sig väl tillrätta. I lördags longerade jag honom och i söndags satt jag upp. Det var ett tag sedan han blev riden sist så det var lite osäkert hur han skulle reagera. Men han tog det fint och det kom bara någon liten bock när han skulle igång i galopp och det var nog mest för att han tyckte att det kändes konstigt med mig klängande där uppe. När det var avklarat galopperade vi i båda varven utan några större problem. Han känns lite som en tre- fyraåring att rida just nu då bakdelen inte riktigt vet vart framdelen sysslar med men det kommer han nog få bättre koll på ganska snabbt.

Han har en sån där härlig mjuk galopp som jag älskar och rätt så bra trav också som känns mjuk och rytmisk. Jag satt med ett enda stort leende i hela ansiktet i går när vi for runt i ridhuset. Jag har nog blivit lite smått förälskad måste jag erkänna. Det är inte Knatten, men feelingen är liknande så här i första stunden i alla fall.

Jag har förstått att det är den känslan jag är ute efter, hur Knatten kändes att rida.  Än så länge har ingen häst jag suttit på varit i närheten! Kanske är det inte så hästar ska kännas men det är det jag söker hos en häst. Jag vet,  jag romantiserar Knatten jättemycket numera men han var speciell och ibland hittar man något som bara fäster i själen och så kan man inte glömma den känslan utan söker efter den igen. Så jävla flummigt så nu får jag nog hejda mig;)! Tiden får utvisa om Myran kan leva upp till mina förväntningar. Visst är han söt🐜