Planering!

Jag försöker planera tävlingar inför nästa år men kan inte riktigt bestämma mig för hur jag ska lägga upp det hela!? Ska jag börja redan i januari uppe i Helsingborg på Trettonspelen eller ska jag vänta lite till. Jag är väldigt sugen på att komma igång och tävla snart igen, men ryser av tanken på att göra det mitt i smällkalla vintern!! Svåra beslut! Ska jag tävla så snart så måste jag punga ut med en massa pengar för alla licenser som ska lösas nu igen!

Den här tiden på året har man ju inte alls några andra kostnader att tänka på (jag är superironisk nu)!! Dessutom måste jag betala lagning och service på min klippmaskin där motorn hade gått sönder! Vilket ju också är ganska ironiskt med tanke på att jag själv inte har använt den överhuvudtaget på ett bra tag!! Jag har varit snäll och lånat ut den till andra! Kommer inte att hända mer! Den hade kanske ändå hade gått sönder om det varit jag själv som använt den, så jag skyller inte på någon, men det är ändå surt att den var trasig! Jag hade tänkt sälja den men nu känns det inte lönt då reparationen gick på ungefär lika mycket som jag tänkt sälja den för, jag hade gått plus minus noll! Myran får nog helt enkelt bara gilla läget med den här maskinen nu.

Han hatar den eller rättare sagt han är livrädd för den! Han vill helst bli klippt med helt tystgående trimrar. Jag hade därför tänkt att sälja min Lister och i stället införskaffa en bättre hundtrimmer för att underlätta klippningen. Nu får det väl bli droger i stället!! Alltså måste jag planera när jag ska klippa vilket inte tilltalar mig alls! Klippa gör jag när andan faller på, det vill säga när man är av nöden tvungen! Med andra ord dagen innan tävling när man inser att hästen ser ut som en korsning mellan ryamatta och myskoxe!! 

Tomten jag vill hemskt gärna ha en Heiniger Saphir, bara så att du vet!!

                                       

       

Lite tankar i dagens början!

Litet snabbt innan jobbet börjar! I gå red jag Lilla Loppan! En ganska grön sexåring tror jag. Ni vet en sådan som blev inriden när den skulle och sedan mest inte gjort något vettigt av sitt liv! En helt annan typ av häst än Myran. Ja vi håller oss till småkrypen här som ni ser! Den var liten och kvick till skillnad från Myran som är stor och långsam. Efteråt hade jag en diskussion med Vilda Hilda hur olika hästar kan kännas mot vad dom ser ut!

Vissa hästar ser mjuka och och liksom runda ut i sina rörelser när man ser dom från marken men när man sedan sitter på dom så är dom mer fyrkantiga i sitt rörelsemönster. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Myran t.ex ser nog lite stel och styv ut från marken men när du sitter på honom så känns han väldigt mjuk och rund i sina rörelser när man sitter på honom. Knatten, min förra häst, är ett annat exempel, folk som såg honom från marken fick intrycket av att han var het på och framåt lite av sig själv. Så var inte fallet på honom fick man vara på som en iller för att han skulle jobba på! Metallic, som jag red för några år sedan, såg ut som att han skulle var lite kantig i sina rörelser var väldigt mjuk och gungig att sitta på! Sen finns det ju givetvis hästar som känns som dom ser ut. Men skenet kan bedra!!

Knatten

Metallic

Bortglömd!!

Att bli bortglömd är straffet man får för att man inte bloggat på ett tag. Trafiken här var VÄLDIGT låg måste jag säga! Men jag får väl skylla mig själv.

Jag förstår inte riktigt hur jag tänkte när jag börjar blogga mitt i vintern när hästen ska ta det lugnt ett tag. I går tror jag att jag genomförde ett av dom mest oplanerade och oseriösa pass som kan tänkas. Jag hade någon idé om bommar och trav men avstånden blev helt åt helskotta! Den där idén om att hästen skulle trava med höga luftiga knän och "arbeta stärkande" genom kroppen fungerade så där. Myran paddlade sig mest över som en havssköldpadda på land medan Vilda Hildas häst hoppade studs! Efter att hoppat av tusen gånger för att korrigera avstånden på bommarna, utan att lyckas, så fick det till slut bli som det blev!

Myran var i alla fall rätt så glad och avslappnad på slutet så det var kanske inte helt bortkastad ridning trots att den långt var i från den plan jag hade från början.

Jag har ju faktiskt glömt att berätta att Vilda Hilda har flyttat hem från fancy hästvärld ute i Europa och numer är tvungen att nöja sig med tant som sällskap i stallet!! Stall Oseriös har återuppstått och är på väg mot nya mål och framgångar här framöver. Möt oss i en tävlingskafeteria nära dig om du törs sätta ditt goda rykte på spel!

Tant gör ett nytt försök!

Ok nu är det nästan exakt fyra månader sedan jag bloggade och det är nog det längsta uppehållet jag har haft här, tror jag? I princip skulle man kunna säga att jag slutat blogga för själv har jag inta ägnat många tankar åt denna blogg den här tiden. Men så fick jag ett ryck och här är jag igen, kanske till någons glädje eller förtret, vad vet jag.

Vadan detta uppehåll då? Jag har väl helt enkelt känt att jag inte har haft något att skriva om eller haft något jag ansett vara värt att delge. Vardagen har varit så påtagligt vardaglig att den inte har varit värd att beskriva helt enkelt. Inte för att den varit mindre vardaglig förut heller men då har mitt ego ändå tyckt att jag har haft något att delge ur. Så här är jag och mitt ego igen!

Vad har då hänt under dessa månader? Det har varit högt och lågt när det gäller ridningen! Från att i början av hösten fullständigt tappa min ridning till att nu återigen börja hitta tillbaka till den igen! Jag bytte tränare samtidigt som jag för tidigt gick upp i klasser, vilket så här i efterhand inte var det mest lyckade för mig eller Myrans självförtroenden. Vi blev osäkra båda två och Myran började stanna och jag backa, eller det var nog snarare tvärtom, jag började backa så att Myran stannade. Så det vara bara att gå ner i klasserna, gå tillbaka till grunderna och tanka nytt mentalt bränsle. För det satt i mitt huvud så klart. Jag vill för mycket ibland och då krånglar jag till allt i stället för att ta till mig det nya och bara fortsätta med det gamla som är bra och fungerar.

Men nu känns det som jag fått ihop det och Myran har också fått tillbaka sitt självförtroende. De sista tävlingarna har vi åkt hem med nollor och till och med en och annan placering. Det känns skönt att avsluta 2018 med fina rundor och bra känsla! Sista tävlingen för året är riden och nu är det vila från tävling i någon månad här framöver.

Uteritt med extra doft!

I går var vi några stycken som joggade ut en runda tillsammans. Myran har varit väldigt stabil att rida ut sedan vi flyttade och har hitintills gått fram överallt som vilken gammal turridningshäst som helst, så å han brukar faktiskt ta täten. Det gjorde han även i går men när vi kommit en bit på vägen blev han på helspänn och ville inte alls gå fram utan skulle vända och uppträdde som han brukade göra innan. Jag kunde inte se vad som skulle kunna vara anledning till hans plötsliga tvekan för allt såg enligt mig ut som det brukar. Det enda som skilde vad jag kunde avgöra var lukten av grisgödsel som plötsligt slagit emot oss.

Jag har hört att hästar kan reagera på gris men har aldrig varit med om det själv? I vilket fall som helst var Myran spänd halva turen och sedan var han som vanligt igen. Tills vi vände hemåt, han galopperar så fint på spåret och helt plötsligt tvärstannar han och kastar sig ut i fältet bredvid. Det enda som var annorlunda var återigen gödsellukten, varpå jag drog slutsatsen att min häst är av en känslig natur när det gäller dofter?? Tja varför inte han reagerar ju på både det ena och det andra som i hans mening kan göra tillvaron farlig, som människor på marken vid hinder, skäckar eller hästar i hagar på långt avstånd. Så varför inte dofter??

Känslig näsa det där!!

Kallt och hoppträning?

I går var det riktigt "kallt" alltså bara 23 grader! Det är konstigt vad kroppen kan vänja sig? Nu när det varit upp mot trettio grader i flera veckor så känns det kyligt vid temperaturer som i vanlig fall skulle kännas varma!

I går byggde vi om banan som vi har hoppat på dom sista träningarna och den nya innehöll allt sådant som jag tycker är svårt! Distanser på fyra och tre galoppsprång! Speciellt fyra har jag svårt för och har alltid haft! Myran hoppar ganska långt och har en tendens att bara vräka sig iväg lång som ett ösregn när vi landat vilket gör att jag måste vara mycket kvickare med att få honom tillbaka! På fyra och tre blir det därför svårt för mig då jag är lika långsam som en snigel i motvind ibland!! Något för mig att jobba vidare på.

Enligt dom som ser på så ser Myran stark ut men jag skulle inte beskriva honom som stark. Han är inte speciellt stark i anridningen mot hinder eller på transportsträckor utan han blir lång mellan hinder på distanser som är av det kortare slaget eftersom han hoppar så långt i landningen. Han måste helt enkelt vara mer på bakbenen även i den större galoppen så nu är det stenhårt jobb för få honom dit.

Jag måste även bli säkrare på banhoppning enligt Fru Stallägare vilket enligt hennes analys är en annan svaghet jag har. Jag är tydligen rätt så bra på enstaka hinder men blir osäker så fort jag ska rida bana och "tappar" då fattningen och bara rider iväg som ett jehu. Alltså måste jag hoppa mer bana även på träning. Tjusningen med ridning att det alltid finns något att fila på!! Love it och längtar till i kväll när jag får sitta till häst igen;)!!

Denna sommar!!

Sommaren har verkligen gått i solens tecken. Det är sol och värme så att det räcker och blir över för flera år framåt känns det som! Jag är inte superförtjust i värme och blir helt utslagen av den! Min semester har därför gått ut på att mest försöka att hantera värmen genom bad i plaskdammen, många fläktar och så lite fysisk aktivitet som möjligt;)!

Jag har även fyllt 50!! Det känns helt galet och var inget jag tyckte skulle firas på något spektakulärt sätt. Det blev en liten tripp till Köpendanamark med goda vänner och Måns! Sedan fick jag jättefina presenter av Måns, som jag själv valde och köpte i vanlig ordning! Jag tycker att det blir bäst så för då blir jag nöjd;)! I år gav Måns mig ett par ridbyxor och nya tävlingsskydd till Myran! 

Myran vilade i början av sommaren men är nu i full gång igen. Han har flyttat till en ny anläggning där han verkar att stormtrivas. Han har blivit så snäll att rida ut och jag vet inte om det beror på värmen eller om det är för att han blivit mer mogen? Det återstår att se när det blir kallare. I nya stallet finns skrittmaskin och i den går han varje dag 30- 60 minuter lite beroende på vad han ska göra annars. Vi håller på att orientera oss i omgivningen och det finns ganska mycket rundor och slingor att rida ut på.

Utöver det finns det en stor utebana med hinder som alltid står uppe. Där kan man verkligen även jobba med galoppen, vilket jag lägger rätt så stor fokus på just nu. Myran måste sitta mer på sina bakben nu och han behöver träna på att hålla en stor galopp utan att falla isär. Vi har även börjat träna för Stallägaren vilket gör det lätt att få till regelbundna träningar. Tyvärr blir jag ju som vanligt rätt förvirrad när jag får nya input från nya människor så jag har lite att jobba med mig själv.

Vi är anmälda till en del tävlingar framöver där vi ska hoppa 1.10 och möjligen 1.15 om 1.10 funkar bra. Just nu är Myran inne i någon fas där han kommit på att man kan smita förbi hindren och det måste jag ha lite koll på när jag rider. Han blir väl också förvirrad när jag är förvirrad antar jag?? Jag har nog burit runt honom lite för mycket och nu måste han börja bära sig själv vilket gör att han blir osäker och då får vi dom här "smitningarna" Vi får se hur det går på Ribban nästa vecka där vi är anmälda torsdag och lördag.

Myran har semester!

50- årskalas!

Plaskdamm med Katastrof

Fina presenter!

Rastlös och orkeslös

Väldigt dålig kombo! Min rastlösa kropp säger gör något och min orkeslösa säger skit i det! Så jag skriver lite här i bloggen i stället. I går var jag i Falsterbo och tittade på hoppning av amatörer, sjuåringar och sjustjärnor så nu är jag så jäkla sugen att börja rida Myran igen. Frågan är om man ska hämta lite sadel och träns och ta sig en tur på honom. Jag får se hur jag gör i kväll när det är lite svalare.

Jag har i alla fall orkat klippa gräsmattan som var fläckvis beväxt med jättehöga grässtrån och något annat grönt, fräken tror jag. Jag borde även städa mitt hus som ser ut som det är belägrat av dammråttor och annat smått, men det är för varmt att dra runt en dammsugare och där är så stökigt så jag vet inte var jag ska börja. Dessutom är inte Måns hemma och kan hjälpa till och det är ju inte rättvist att inte låta honom ta del av denna  sysselsättning. Allra helst skulle jag vilja hyra in en container och bra slänga allt, flyttstäda och sedan köpa nytt och börja om från början. Men det tar vi en regnig dag, alltså någon gång till jul??

I morgon börjar min semester och det är möjligt att jag åker ner till Falsterbo då med, får se. Det finns en sak jag har hittat som jag ska köpa på mässan i år och det är en så där platta till martingalen från iconik. Annars är mässan ganska förutsägbar det finns inte mycket där som man inte redan sett eller kan få tag på på nätet. Det finns inte heller direkt något jag "behöver" som jag inte kan köpa senare på något annat ställe. Något som slog mig i år är att många av de affärer som brukar vara där nere inte är där och att det är väldigt mycket stånd som säljer vanliga kläder eller icke hästrelaterade saker i som har dykt upp där ute på mässan? Mässan är numera lite Sjöbomarknad för överklassen kan jag tycka!

En sak som dock är bra är att man kan prova ridkläder för att se vilka modeller och storlekar som passar. Sedan kan man köpa det i lugn och ro på nätet eller om det kommer något erbjudande på just det plagget man är ute efter. Exempelvis provade jag en sådan där "nätridjacka" på mässan och klickade sedan hem den från en annan butik på nätet som hade 30% rabatt! En butik som tidigare brukade vara där nere. Jag antar att det är deras sätt att konkurrera med Falsterbo;)! Bild kommer senare!!

Sommarslö showdonkey ak Myran Milow FZ

Koll på hälsan!

Då var Myran kollad, böjd och klämd på och funnen frisk och kry. Han kan alltså få börja jobba igen när han vilat klart vilket är i slutet på nästa vecka.

Jag hann även att städa bilen i går, vilket var drygt ett år sedan! Jag HATAR att städa bil!! Det är så jävla tråkigt, tyvärr är jag dessutom för snål för att betala för det och då blir det som det blir, att jag städar den ytterst sällan. Ska bara tvätta den också och sedan ska den också in på kontroll. Jag misstänker starkt att den inte kommer att klara "böjprovet" på båda fram och att jag kommer att behöva lägga på nya däck. Inte läge då jag gärna vill ha lite pengar att semestra för.

Detta är en dryg månad rent ekonomiskt har jag insett. Mycket räkningar utöver dom vanliga och så Falsterbo på det!! Men det löser sig säkert på något sätt, det brukar göra det i alla fall;)!

Längtar efter semester!

En vecka och två dagar till och sedan är jag äntligen ledig i några veckor. Just nu är jag helt slut i huvudet och vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag känner mig tom på formuleringar helt enkelt!!

I  morgon har jag tagit en dags ledigt och Myran ska vetcheckas. Ser allt bra ut då så får han vila en vecka till och sedan flyttar han till nya stallet efter Falsterbo skulle jag tippa på. Sedan är det dags för igångsättning och och träning igen. Jag har kollat lite smått på tävlingsplanering inför hösten men har inte satt något ännu. Myran ska gå några 1.10 i höst och när det sitter så är det dags för 1.20 tänkte jag, men det får vi se hur det blir med det!

Under Myrans vila roar jag mig med Ankans Eddie. Eddie kommer även han att flytta till samma stall som Myran. Jag kommer att rida och tävla Eddie en tid framöver nu när Ankan är upptagen med barnalstring och allt som hör till det! Vi får se när hon är tillbaka i sadeln igen men troligen någon gång i höst! Under tiden ökar jag på mitt konto av hästerfarenhet, vilket ju aldrig kan skada. Man lär sig alltid något ju fler hästar man sitter på!! Jag tackar sällan nej till att rida andras hästar och att ha två hästar att hoppa är perfekt. Hade det funnits möjlighet och tid hade jag gärna haft ännu fler;)!!

Mardrömmar och 1.10

Dom sista nätterna har jag drömt konstiga mardrömslika drömmar om jobbet. I en dröm hade jag dubbelbokat två familjer till bedömningssamtal så dom fick sitta ovanpå varandra inne på mitt kontor. Samtidigt skulle jag försöka komma på vilken unge som tillhörde vilken familj vilket var en mycket svår uppgift. Jag vaknade kallsvettig och med hjärtklappning.

I den andra drömmen skulle jag återkoppla en utredning jag gjort. Jag var tvungen att åka till Stockholm och göra detta för mamman hade flyttat dit med barnet. Där sitter jag med alla personer som ska lyssna på min återkoppling och jag har fullständigt kaos på mina papper som är handskrivna på baksidan av redan använda papper och där testresultaten, som är sjukt viktiga, är som borttrollade. Jag vaknar återigen kallsvettig och andas väldigt ytligt och hastigt. När väckarklockan sedan ringde på morgonen för uppgång var jag helt utmattad. Kanske hinta mitt undermedvetna mig om visst stresspåslag, eller vad tror ni??

Tack och lov så väntar semestern runt hörnet och Myrans har redan börjat så smått. På fredag åker han på kollo i Knästorp och ska bara fisa och lata sig i två veckor. 

Förra veckan var vi iväg och tränade för Ryttarprinsessan i onsdags och det gick så där... Myran var fisig och ofokuserad. Han både rev och stannade för att han tittade på precis allt annat än det han skulle. Mitt på en linje for han iväg åt sidan för att han fått syn på en cyklist utanför ridbanan som han var tvungen att springa bort och titta på! Att jag sitter på ryggen och vill något helt annat går honom fullständigt förbi! När han är sådan är han skitjobbig att rida!

Trots fisighet även på framridningen i lördags så debuterade vi 1.10 med ok godkänt. Jag tyckte det var SJUKT högt och backade av lite väl mycket in i kombinationen så vi fick ett ner där. Med mig är det så att så fort jag går upp en klass med en häst så är det jättehögt i mitt huvud! Det spelar ingen roll om jag skulle ha en häst jag rider 1.30 på och sedan ska gå upp från 90 till 1.00 på en annan häst. då är 1.00 SJUKT högt på den hästen medan det SJUKT lågt på 1.30 hästen! Mycket psykologiskt!

Men annars så gick det ganska bra! Vi hade förutom rivningen ett förhållande fin flyt och god rytm, lite väl långsamt kanske. Slutresultatet blev ett ner och ett tidsfel, för jag kanske tog ut svängarna lite väl så jag är ändå ganska nöjd. 

Hej bloggen

Jag tittar in om här som hastigast nu så här på morgonkvisten innan jag ska börja jobba. Bloggen går verkligen på sparlåga men jag har annat som jag prioriterar för tillfället så så får det vara.

Myran tuffar på både på tävling och hemma. Han har startat upp till en meter i dagsläget och han gör det väldigt enkelt så i helgen debuterar vi 1.10 på Henriksdal. Min plan är att det är sista starten innan han får lite sommarsemester i Bästa Grannens hage. Vetcheck ska bokas och sedan får han vila helt i två veckor och bara gå och lata sig i hagen.

Efter Falsterbo är semestern slut, förutsatt att allt ä ok i kroppen på honom. Då vankas det flytt till ny anläggning vilket jag hoppas ska bli bra för oss båda. Jag kände att det var dags med förändring då allt rullat på i samma hjulspår nu ett tag. Jag kommer att stå på en anläggning med enbart hoppryttare och tänkte att det skulle kunna underlätta träning och den dagliga ridningen för mig. Jag trivs på super i mitt nuvarande stall och det drivs av helt fantastiska människor, men tyvärr är det många av mina "ridkompisar" som inte längre har sina hästar där så jag känner mig lite ensam.

En vän till mig står på den anläggning jag ska flytta till och hon har talat så gott om den att jag blev sugen på att prova på att stå på en ren hoppanläggning. Stället ägs och driv av hoppryttare och det står alltid hinder uppe i ridhuset. Detta kommer att underlätta träningen en hel del. Jag kommer även att ha tillgång till skrittmaskin, och en stor utebana av fiber vilket är riktigt nice. Jag hoppas att jag och Myran kommer att trivas där.

Jag känner att jag behöver utmana mig själv lite och gå utanför min komfortzoon ibland. Då kan flytt vara en bra början, man blir så bekväm när allt bara rullar på i gamla hjulspår och ibland behövs det förändring. På onsdag ska vi iväg och träna på en annan anläggning för Myran behöver komma ut och åka och se nya ställen då han varit sorgligt isolerad eftersom han varit så dum med släpet.  Jag ska minsann verkligen se till att få valuta för släpet jag har nu, så jädra länge som jag väntat på det.

Tiden springer!

Tiden bara springer iväg så att jag knappt hinner med!! Blogginläggen kommer ju inte så ofta nu för tiden men så får det vara. Ni får ha tålamod med denna tant som är lite bekväm i sig själv ibland! Just nu är Myran i full gång och tävlandet har gått riktigt bra! Vi har hunnit med fem starter nu under våren och han har varit felfri i alla faktiskt. Inte tack vare mig alltid, ska väl tilläggas.

Släpet har ÄNTLIGEN anlänt och vi var iväg på vår debuttur förra helgen! Det gick ganska bra trots att Myran var mycket upprörd över den i hans tycke allt för långa turen till tävlingen. När vi kom fram och han lastats ur så var jag inte helt övertygad om att vi skulle få hem honom igen! Han var mycket skeptisk till att alls gå i närheten av släpet igen när han väl kom ur det! När det kom en åskskur och vi ville ha in honom igen tvärvägrade han. Jag och Hurtbullen hade dock inga som helst tankar på att göra honom sällskap utanför släpet, så vi gick in och han fick stå kvar utanför och bli dyngsur. Det var tydligen inte så himla roligt för han klampade till slut in till oss och ställde sig snällt på sin plats och stod lugnt kvar tills skuren var över!

Själva tävlandet gick galant. Vi debuterade 1 meter och dessutom i avdelning A med två faser! Myran var helt på det klara med sin uppgift och nollade båda faserna. Jag red som en kratta och Myran räddade oss flera gånger som ni kan se på filmen! Trots att han är rätt långsam så är han förvånansvärt kvick i framtassarna??

Myran är ju ofta en ganska ofokuserad häst men när han kommer in på en tävlingsbana så blir han helt plötsligt väldigt koncentrerad och vet precis vad han ska göra. Hitintills har det varit så i alla fall. Vi får hoppas det håller i sig! På träning kan han vara helt ute i det blå och titta på allt utom hinder. I bland när man rider mot ett hinder så undrar man om han överhuvudtaget ser det? Uppenbarligen gör han det för han har hitintills lyckats att ta sig över med bådas våra liv i behåll?

Nu ska han gå några 1 meter här fram till midsommar sedan blir det vila i två veckor i Bästa Grannens hage med Winja!

Tävlat en del!

Jag har hunnit med några starter på Myran nu så snart är det dags för debut i 1.00! Förhoppningsvis i helgen men det hänger på om släp h.......tet kommer eller inte😠! Är det inte det ena så är de det andra!! Just nu är det transportstyrelsen som k..kar till det. Ursäkta mitt fula punktspråk men jag är rätt så less på alltihopa för tillfället!!

Men åter till tävlandet Myran har varit så duktig på de tävlingar han varit på. I helgen var vi i Henriksdal. Där har vi ju faktiskt varit en gång förut och då hoppade Myran både hinder och ut ur lastbil. Den här gången hoppade vi bara hinder och Myran gjorde det som om han aldrig gjort annat i hela sitt liv! Han var dessutom en mönsterhäst från början till slut! Inget kast med liten Titti på framhoppningen, gick på lastbilen som en gammal avdankad travare och var helt enkelt allmänt behaglig att ha och göra med!! Så guldstjärna för Myran!!

Jag hoppade även Lady som även hon var som ett litet urverk. Tvår rosetter på två rundor! Fina, fina hästar!! Det var två rundor där jag även är nöjd med min egen ridning! Jämnt, fint och inga konstigheter från min sida på någon av hästarna. Då är det roligt att rida!

I går hopptränade vi och Myran var toppenfin då med! Vi hoppade dubbla vattenmattor med lite vatten i och det gjorde han utan att tveka. Just nu älskar jag verkligen Myran? Kärleken till mina hästar brukar stå i proportion till hur bra dom sköter sig;)! Får se hur älskad han är efter en uteritt i snålblåst??

Kul med respons

Jag har fått en del respons på mitt sista inlägg här! Det här med stall och hästhållning väcker verkligen känslor märker man och det är ju väldigt bra. jag har fått en massa kommentarer på min fb och det är alltid roligt när folk reagerar. Mer av det!

Jag har egentligen inget att tillägga i frågan och jag står fast vid min åsikt. Jag tror att min häst mår rätt ok trots sin hage för han är pigg och glad när jag rider. Benen verkar än så länge hela och magen håller sig i trim (pepparpeppar), man får vara försiktig med vad man uttalar så att man inte jinxar saker och ting. Hade det inte varit för det förbaskade skitvädret så hade hästarna till och med snart kunnat gå i gräshagarna som är större och roligare för dom, men så kul ska vi inte ha det!!

Det måste vara något fel med naturen, årstiderna har blivit helt förskjutna! Måste vara vi gräsliga människor som ställt till det. Jag tänker inte gå in på det här men vi hästmänniskor måste vara ena jädra miljöbovar!!

Annars så har påsken avlöpt utan något större väsen. Jag är värdelös på traditioner och helgfirande. Inte ens en liten färgad fjäder har jag i mitt hem och inga påskliljor för den delen heller. De lediga dagarna har jag firat med att vara i stallet, promenera med hundarna, lyssna på ljudböcker och lata mig i soffan. Myran är i full gång och nu ska det minsann tävlas om jag får bestämma. Vi får höra vad pålle säger om det. Släpet är på ingång och borde kunna hämtas ganska snart. Jag har sett det för det står i Svedala, det ska registreras och besiktigas så det är det jag väntar på nu. Det är gigantiskt och ser mer ut som en arbetsbod än ett hästsläp. Jag tror att jag kan bo i sadelkammaren faktiskt!!

Scrollar runt

God morgon på er!! Jag sitter här i lugn och ro med min latte och kollar runt på lite på fb. Hamnar i något hästforum och läser något om vad folk gör med sina hästar när det är snöstorm. Riktigt ointressant om ni frågar mig! Kollar vidare och frågor om både ditten och datten dyker upp, inte så intressant det heller. Sedan kommer jag till Anna Hassös krönika i Ridsport som någon delat, jag har börjat läsa den innan men inte hunnit läsa färdigt den, så det gör jag nu. 

Jag håller med henne, klart hästar ska få vara hästar och gå ute och med kompisar och allt det där. Jag läser även kommentarerna där alla goddigoddi människor skriver om hur duktiga dom är på att ha sina hästar ute 24/7 på sina lösdrifter. Bra för dom! 

Men så tänker jag på min egen hästhållning som förmodligen skulle vara som rött skynke för alla som håller med Anna där i tråden. För min häst är en av dom där som bara är ute en liten del av dagen och som går i en sådan där liten ruta som alla goddisar hatar. Inte heller går han ihop med en annan häst utan får leka med hagkompisen över ett staket i stället. Jag har det inte så för att det är det bästa för min häst utan för att det är det bästa för mig och min ridning som mitt liv ser ut just nu!! 

I den bästa av världar så hade min pålle fått gå i kuperade hagar tillsammans i en flock, vi hade älskat det både jag och häst. MEN för här kommer det ett stort men. Jag vill också kunna rida inomhus när vädret är skit och det är mörkt när jag slutat jobbet under vinterhalvåret. Jag vill ha möjlighet till träning där jag inte alltid behöver åka iväg. Jag vill ha hyfsade möjligheter att rida ut och jag vill ha bra foder till hästen. Jag vill även ha den service som mitt stall kan erbjuda då det underlättar för mig att hinna rida, för jag prioriterar att rida framför att hästen går i jättehage. Jag vet, visst är det förfärligt. Jag vill även ha råd att tävla och träna samtidigt som jag ska kunna betala stallhyran. Avståndet till stallet från jobb och och hem är också en viktig faktor för mig.

Tyvärr innebär mina önskemål att hästen inte har det optimalt i sitt hästliv, tyvärr så är det hagar, tid för utevistelse och hagkompis som fått stå tillbaka. Jag har ännu inte hittat ett stall som uppfyller allt jag önskar eller faktiskt vet är det allra, allra bästa för hästen! Här följer en lista med sådant jag önskar av ett stall

• Nära hem och jobb
• Tillgång till ridhus med bra underlag
• Daglig utevistelse
• In/utsläpp fodring av häst som ingår
• Möjligheter att rida ut
• God kvalité på foder
• Bra stallmiljö
• Stora hagar
• Hagkompis
• Rimligt pris
• Skrittmaskin
• Uppvärmd sadelkammare
• Spolspilta med varmvatten

Listan kan säkert göras längre men i huvudsak är det detta jag är ute efter. Mitt stall uppfyller många av mina önskemål men långt ifrån alla. Jag har ännu inte hittat något stall i närheten där exemplvis "hagsituationen" är optimal. Är jag och mina stallkompisar onda människor för att vi har häst som vi har??? Är jag en dålig människa och djurplågare för att jag väljer bort 12 timmars vistelse i hage för min häst för min bekvämlighets skull och för att jag vill ha ett ridhus. Antagligen i massor med människors ögon. Men då får det vara så! 

Jag gör ändå så gott jag kan för att min hästs behov av att vara häst ska tillfredsställas. På somrarna får han i alla fall gå ute dygnet runt och äta gräs i en stor hage. Jag rider i stort sätt varje dag och jag försöker variera min ridning när det gäller underlag och miljö i den mån det går. Dagar han vilar går vi på promenad och finns det möjlighet så får han lösgaloppera så att han får sträcka ut och röra sig hyfsat fritt. När han är inne så står han på halm så han har alltid något att tugga på. Det kanske inte är nog i många människors ögon men nu är det som det är och jag tänker inte sluta med häst för att jag inte lyckats hitta ett stall med "ALLT". När jag gör det då lovar jag att jag ska flytta och Myran ska få galoppera på gröna ängar med hagkompisar 24/7. Tills dess så gör jag så gott jag kan för min häst med det jag valt och jag tänker inte skämmas för det heller!! 

Vi kom iväg!

Vi tog oss iväg till Sydslätten i lördags. Myran skötte sig exemplariskt och lekte inte en enda gång "kast med liten Titti"! Vi fick med oss hem vår första rosett då vi tog oss felfritt runt den enorma banan på hela 80 cm! Den här gången var banpersonalen mindre hotfull så att Myran kunde koncentrera sig på hindren i stället för på annat runt omkring!

Den här gången red jag fram till alla som stod på marken så att Myran fick se att det faktiskt bara var vanliga människor som stod där och inte hästätande odjur! Hinder verkar han inte titta på direkt utan han reagerar mer på det som är runt omkring! Om två veckor är planen att vi åker till Stävie själva eller med Fröken Grevies buss. Det går rykten om att mitt släpp är på ingång, men som vanligt så tar jag dessa rykten med en nypa salt!

Även lastning och resan gick bra och Myran stod nöjt med de andra hästarna och var inte speciellt stressad varken när vi lastade eller åkte. Det ska nog bli bra med resandet också här framöver!

I söndags blev det uteritt med Korven, Hurtbullen och ett annat ekipage. Äntligen lite sol och känsla av att våren kanske är i antågande??  Denna tillställning gick även den hyfsat lugnt och städat till. Där var någon liten incident med ett dike och en slänt men det är inte så mycket att orda om så det gör jag inte heller. Man kan väl säga att det sällan är tråkigt med Myranpyran i alla fall:)!

Myran Milow Huligan

Myran är nu anmäld till årets första tävling så vi får hoppas att vi kommer iväg? Vi liftar med Fröken Grevie i hennes buss och Myran kommer att få sällskap av Korven och Lisa så det borde inte vara några problem. Men man vet ju aldrig med det djuret!

Myran har visat sig vara rätt så mångfasetterad och han skiftar mellan att vara världens coolaste och lugnaste till att vara en tickande bomb. Knatten brukade jag beskriva som flegmatiskt explosiv och denna beskrivning passar faktiskt rätt så bra på Myran med. Han är inte den snabbaste eller kvickaste hästen men när han väl gör något så kan det liksom bara hända utan förvarning. Han kan tjura till och då visar han det men sedan går det precis lika fort över. Han är arbetsvillig men tar det emot så protesterar han genom att resa sig, slå eller bocka. Han är visserligen inte jättesvår att övertala men lite jobbigt kan det vara mellan varven

Nu har jag haft honom drygt ett halvår och börjar få lite pejl på honom. Han är ljudkänslig och tycker verkligen inte om höga ljud som bankar, typ hovslagare som slår på sitt städ. Saker som han anser inte är på sin plats är förskräckliga och då kan det vara rätt svårt att övertyga honom från ryggen att ta sig förbi. Skäckar skrämmer skiten ur honom. Han får tokpanik när man stänger bakom honom i ett släp men är lugn när han stängs in från sidan. Människor på marken inne på hoppbanor är konstiga och dom bör man inte ta blicken ifrån och helst inte gå förbi heller.

Han är en marodör!! Han tar i sönder ca två- tre grimmor i månaden. Han har alltid nya småsår på benen och i huvudet när man tar in honom men är, peppar, peppar, nästan aldrig speciellt påverkad av det. Han har slagit sig själv sönder och samman i släp två gånger där han landat på nacken så att jag trott att han brutit den. Konvalescenten har varit kort och när han satts igång igen efter en vecka har han varit hur mjuk och fin som helst i kroppen?? Han har fastnat med grimman i stålstaket vid intag och dragit med sig halva staketet utan att förefalla ett dugg påverkad efteråt. Detta har han lyckats med sedan han kom i min ägo och året är nytt så vi får se vad han ska hitta på 2018??

Han är verkligen en Titti häst och jag älskar honom nästan lika mycket som Knatten!! Ja jag har honom rätt så bra försäkrad!!

Borta bra och hemma häst!

I helgen åkte jag med familj till London och Derby för att träffa pappa och en vän till dottern! Trots att jag bara varit ifrån stallet tre dagar känns det som flera veckor, visst är det konstigt, men det är nog så när man gör något dagligen år ut och år in??

Hur som helst, Myran ha blivit omhändertagen av stallkamrater och har vilat sedan i torsdags. Måste komma i håg att longera innan jag rider honom!! Myran är oftast snäll men när han vilat och det är kallt är han en liten filur!! Han bockar och reser sig! Senast i torsdags flög jag av honom igen och denna gången var det helt och hållet Myrans fel!

Han gjorde en riktig fuling faktiskt!! Oftast när han är så där bockig så är jag beredd när jag börjar galoppera och håller upp huvudet på honom och driver på honom framåt så han inte kan bocka. I torsdags kändes han pigg men inte så farligt spänd så jag var inte alls så uppmärksam som jag annars skulle vara! Mitt i ett galoppsprång tvärnitar djuret kör ner huvudet mellan benen och knycker till samtidigt som han vänder, jag var helt oförberedd och flög som en vante i marken! Jag slog mig inte direkt så det var ingen fara men jag blev väldigt överrumplad!! Efter det var jag mer på min vakt så när han försökte göra om samma sak igen hann jag med och fick upp huvudet och tillbaka balansen så att jag undvek att dratta av igen!

Så mycket som jag åkt av det senaste halvåret har jag inte gjort sedan jag hade Knatten!! Tror ni att det är åldern kanske??  Man blir lite långsammare, lite mindre smidig och lite sämre balans?? Som tur är så har jag ju inte riktigt vett att blir rädd så än så länge är det ingen fara! Visserligen så undrar min kiropraktiker om jag inte ska byta hobby, men nej inte än.

Så innan uppsittning i dag så är det longering av grått djur som gäller, det brukar ta udden ur honom;)!!

Lägg av!!

Helt ärligt var detta verkligen nödvändigt vädrets makter. I morgon börjar ju våren så varför den här förbaskade skitsnön nu?? Ja det är vackert, ja det lyser upp tillvaron men inte i början av mars för helskotta! Mitt släp kommer ju aldrig kunna ta sig hit från Göteborg nu!

Ja ja det går ju inte att göra något åt eländet så det är väl bara att gilla läget!! Trots skitväder och allt så red jag faktiskt bägge hästarna i går. Inte så länge på någon av dom men tillräckligt för att får gjort det jag ville. Myran kändes verkligen pigg och fräsch och vi galopperade i stort sätt hela passet då det var den gångart där man frös minst. I går var botten i ridhuset ok men nu är den tydligen frusen!! Jag som skulle hoppträna i kväll och verkligen hade sett fram mot det. Men det får vänta tills botten tinat å andra sidan så är det ju inte direkt någon brådska att toppa formen som det ser ut nu;) Så att ligga lite lågt ett tag till ska väl inte direkt påverka framtida tävlingstillfällen. Den som väntar.......

Brrrrrrrrr ****💨💨💨

Om jag hade haft ett släp hade jag fan i mig lastat och kört dom 100 metrarna som jag har bort till ridhuset!! Så kallt är det i dag! Att vistas utomhus måste räknas som ett avancerat självskadebeteende!! Den vind som viner fram här över den skånska slätten måste göra dom futtiga fem minusgraderna till minst femtio minusgrader!! Endast mammutar, snöleoparder eller isbjörnar kan trivas i detta!

Det är nästan så att jag saknar leran;/! Tänk att man aldrig kan vara riktigt nöjd, men sån är jag! Jag är i alla fall tacksam för att vi har tillgång till ett ridhus, att rida utomhus är INTE ett alternativ!

Tävlingssuget jag kände i helgen är helt avkylt i dagsläget! Bara tanken på att vistas på en tävlingsplats när det är så här får mina tår att frysa!!

I dag ska två hästar ridas eller i all fall en ridas men två ska motioneras i all fall! Först ut får bli Flinga och sedan får jag se om jag överhuvudtaget är rörlig nog för att rida även Myran. Jag tror dock att jag kommer att jobba honom för hand då det är lättare att bli varm när man jobbar dom från marken än från ryggen. Hur som helst så får jag verkligen stålsätta mig för att göra det som göras ska!

Hur gör ni, struntar ni i era planer om väder, vind eller andra omständigheter gör att det tar emot att rida eller göra det ni planerat med hästen? Förr i tiden var jag mer kom si kom sa och hade ingen direkt plan jag följde. Numera har jag en veckoplanering som jag faktiskt försöker att följa i den mån det går. Jag kan stuva om bland dagarna lite beroende på mående, väder eller vad som nu kan hända runt omkring, men själva innehållet i planeringen försöker jag verkligen att hålla på! Vila en dag, bommar någon dag, uteritt minst en dag/vecka nu på hösten och vintern, hoppning någon dag och sedan trim någon och jogg någon dag!!

Vardag igen

Efter min minisemester i Göteborg så är jag tillbaka i vardagen igen. Vi hade det kanon, Bästa Grannen och jag där vi fick se mycket fina hästar, ritter och andra inspirerande inslag. Jag blev hur sugen som helst på att sätta igång med träning och tävling nu inför vårsäsongen!

Tyvärr har det passat på att bli så svinkallt så att all inspiration tyvärr frös till is lite grann. Att vara utomhus är nästan helt olidligt här i Skåne när det blåser nordanvind och är några minusgrader. Det förtar något av tjusningen med det som har med hästar och ridning att göra. Jag är glad att det inte är några tävlingar inplanerade till helgen för min kropp hade motsatt sig det å det bestämdaste. Snälla våren kom nu!!

Har jag tur så kommer både våren och släpet samtidigt?? När jag var på mässan i Göteborg snackade jag med dom på Equi- Trek.  Tydligen var mitt släp på väg till Sverige och borde anlända till Skåne inom en inte allt för avlägsen tid nu. Dom kunde inte lova att det blev i slutet av denna veckan men sa att helt säkert så borde det var hos mig om ytterligare en vecka i alla fall. Jag var skeptisk, men vi får väl se. Hur som helst så existerar det i alla fall!! Vilket varit lite oklart tidigare?

Nöjd

Känner mig rätt nöjd här i soffan denna kväll. En lyckad hoppträning under eftermiddagen, ett glas vin här precis bredvid, fyra dagars ledighet framför mig, varav två uppe i Göteborg! Jag och Bästa Grannen åker till Göteborg Horse Show torsdag till fredag, med hotell och allt! Vardagslyx på hög nivå. Ibland är livet toppen!

Det ska bli skönt med en liten semester just nu! Jag känner mig allmänt sliten, jag har ingen aning om varför, men jag är kroniskt trött, alltså mer kroniskt trött än vanligt! Dagarna går i hundranittio och jag vet inte vart tiden tar vägen? Jag vill inte påstå att jag känner mig stressad men något är det!? Våren kanske? Jag harnågot vagt minne av att denna känsla inte är helt främmande. Det var kanske var likadant förra året, vid den här tiden? Eller så är det bara att jag har mycket att göra? Skit samma från och med i morgon ska jag bara njuta av dagen. Jag ska se på fina hästar, kanske handla något på mässan, äta gott och dricka gott och sen sova i en hotellsäng och det bästa av allt, inta en stadig hotellfrukost på fredag morgon. Hotellfrukost är den enda frukost jag brukar äta! Frukost är ju det viktigaste målet på dagen så det gäller ju att passa på när tillfälle ges! 

Det går bra nu...

Jag är inne i ett skov av extrem klantighet! Vissa skulle kalla det otur men jag måste nog erkänna för mig själv att det handlar om klantighet från min sida!! Förra veckan var det avsittning och hjälm som gick åt hel! I går fortsatte jag av bara farten och backade in i en annan bil när jag parkerade. Min bil klarade sig fint men inte den andra bilen tyvärr! Så det vara bra att sätta en liten lapp på framrutan med telefonnummer och ursäkt.

Så fort dom öppnar ska jag ringa och
prata med mitt försäkringsbolag. Jag har precis skickat in en skadeanmälan om hjälmen, så dom blir säkert glada för ytterligare en anmälan från mig. Bästa kund hos Folksam 2018 och då har det bara gått en och en halv månad på året!!

När jag ändå var i farten så lämnade jag sadeln på Myran utan gjord! Han brukar ALDRIG skaka på sig men just i går tyckte han det var lämpligt. Så precis när jag vänder ryggen åt Myran hör jag ljudet av häst som skakar på sig och ljudet av ett brak när sadeln far i golvet! Jaha, tänkte jag, varför inte en spräckt bom i Brunon när jag ändå håller på!! Nu klarade sig sadeln med blotta förskräckelsen och ett märke på bakvalvet, men ändå!!

Något säger mig att jag ska fara fram i en något lugnare takt framöver och kanske vara lite mer uppmärksam på saker och ting runt omkring mig?? När jag berättade för Måns så var han inte ett dugg förvånad. Han brukar också påpeka att jag drar fram som en orkan så att allt far i golvet eller går sönder när jag går omkring. Jag brukar inte hålla med honom om det, men det ligger kanske något i det ändå för även min morbror brukar komma med det påståendet!!

När jag ändå ringer till försäkringsbolaget ska jag kanske passa på att teckna en drulleförsäkring? Vad tror ni dom säger om det??

Ridhjälm är bra att ha.....

Nu är det nästan en månad sedan jag var här inne senast. Jag hinner helt enkelt inte skriva lika ofta som förr, eller rättare sagt, jag orkar inte skriva lika ofta längre! Jag har mycket att skriva och läsa på jobbet vilket gör att motivationen att skriva på fritiden minskat avsevärt! Dessutom så gör jag inte så mycket i hästlivet heller för den delen som är värt att skriva om i tid och otid.

Men jag existerar fortfarande så det kan jag ju skriva att jag gör i alla fall. Vi tränar på hemma jag och Myran! Transporten lyser med sin frånvaro så vi är fortfarande helt hänvisade till en ganska begränsad tillvaro i Staffanstorps kommun! Som tur är så har jag tillgång till bra träningsmöjligheter inom kommungränsen i form av Ryttarprinsessan och Fröken Grevie som har sett till att min och Myrans utveckling inte helt stannat av.

Jag tycker själv att det går framåt och jag faktiskt har utvecklats en del i  i ridning;)! Nu kan det vara så att det bara är jag som tycker det, vad vet jag!?

I min strävan att bli bättre så har jag följt en gammal visdom  som nog alla ryttare har hört någon gång i sitt ridliv. Ni vet, "För att bli en bra ryttare måste man trilla av 100 gånger"! Eller typ något sådant. Jag har lyssnat och tagit in må ni tro och har därför drattat av ytterligare en gång, bara för att vara på den säkra sidan då! Myran ställer dessutom gärna upp i min strävan. Så förra onsdagen tyckte Myran och jag att det var en lämplig dag för utveckling och framåtskridande.

Vid veckans träning hade jag som ambition att vara fokuserad och tillämpa allt jag nu tränat på här sista tiden, alltså att inte rida på "holyshitdistanser" som jag annars lätt kan hemfalla åt. Det gick bra fram tills att vi skulle hoppa den avslutande banan. En liten distans på fyra galoppsprång sket sig fullständigt. Inget ovanligt i mitt liv, så därför tycker man ju att jag borde ha lärt mig vid det här laget!! Men nej! Det lite som,  jag såg en distans, sen var den borta och sen var den där fast ändå inte liksom, om ni förstår vad jag menar??

Alla dessa tankar på fyra ynka små galoppsprång kan ju bara sluta i en, vad vi vid det här laget kallar för en "Klassisk Titti", alltså där finns faktiskt inget utrymme att hoppa alls. Snäll (eller dum) hur man nu vill se det så hoppar Myran i alla fall! Han har inte en chans och fick bommen mellan frambenen och stupade nästan i backen. Nu är Myran trots sin lite långsamma uppenbarelse ändå rätt kvick i benen och lyckades hitta sin balans igen. Själv var jag var nära att hitta min med, där jag hängde på Myrans hals! Där tog dock hans tålamod med mig definitivt slut varpå hans la in en väl placerad bock som skickar mig i marken som kanonkula. Jag landade rätt på skallen så att det verkligen smäller i hela ridhuset.

Nu har jag nog en ganska tålig skalle så jag kom undan med en lättare hjärnskakning och en stel och styv nacke. Det hade kunnat gå så mycket värre och jag är glad att jag alltid rider med hjälm för utan hjälm vete fanken om huvudet hade varit i brukbart skick i dag!! Hjälmen gick åt helvete och sprack i en av sina fogar uppe på, så nu är den obrukbar. Mycket sorgligt för det var min fina nya Miss Shield som jag fick i julklapp av Måns! Miss Shield jag älskade dig och det var kul så länge det varade!!

Ps. Är det någon som vet om det stämmer att det är livstids garanti på Samshieldhjälmarna!! Dom är ju inte gratis precis!!Ds

Inspiration!!

Jag är så sjukt taggad på att lära mig mer och bli bättre och få inspiration. Jag skulle så gärna vilja gå på någon clinic men kan inte hitta någon här i närheten! Om någon vet något så hojta gärna till!

Under tiden så kollar jag på Youtubeklipp från clinics, tipsfilmer och lyssnar på poddar. I går var jag på Eckermannclinic i köket när jag lagade mat! Sedan tjatar jag på Ryttarprinsessan och frågar henne tusen frågor, eller gnäller för att jag inte fattar;)! Under tiden försöker jag rida Myran bättre, mer noggrant och konsekvent och passa på att ta emot den hjälp jag kan få!

Jag har fått några uppenbarelser och Myran är så jädrans rolig att rida när allt funkar. Det jag saknar just nu är att komma ut och röra på oss. Träningen och grundridningen här hemma går framåt och det känns bra. Vi behöver även ut och röra oss i andra miljöer för att se vad som sitter och vad som det behövs filas på ännu mer. Jag känner mig lite låst just nu utan släp, men den som väntar...... ja ni vet!

Under tiden så får jag väl drömma mig bort på paddan i stället och minnas tiden med Knatten!!

Foto: Ewa Levau

Likheten mellan snö och Jerringpris!

Jerringpris och friskvårdsbidrag två tecken på att ridsport faktiskt är ganska folkligt och hälsosamt. Vi som håller på med det här visste ju att det var folkligt och att Peders och Allans prestationer är fantastiska. Så för oss "sekten" finns det inte så mycket att säga. Men som vanligt så blir det en storm av åsikter från "icke sektmedlemmar". Jag tänker inte gå in på det mer här men jag kan inte låta bli att tänka att det finns vissa likheter med det svenska folkets reaktioner på att ridsport vinner Jerringpris som när det snöar i Sverige!

Folk verkar liksom bli lika förvånade och upprörda varje gång!! Fan ridsporten har vunnit pris hur är det möjligt, hur kan det bara bli så!!?? Fan det snöar, det är halt, vi kan inte köra fort fort för då åker vi av vägen!! Ja det är ju så att varje gång det blir snö blir det halt och svårt att köra precis som att varje gång en ridsportprofil är nominerad till Jerringpris så visar svenska hästfolket sitt stöd!

Det snöar i alla fall minst en gång om året och har gjort det i några tusen år och ändå är förvåningen över snön och missnöjet med halkan ändå lika stor varje gång! Då kan man ju förstå och inte förvånas över att gemene man fortfarande inte riktigt förstått att ridsporten är ganska stor och populär och att vi röstar på våra hjältar när vi har möjlighet! Detta har ju faktiskt inte hänt lika ofta som det snöar!!

Vägarbete i snålblåst

Under föregående vecka bestämde jag att under helgen rida ut både lördag och söndag. I lördags kom vi ut på en timmes tur men i söndags blåste det så satans kallt att jag bara mäktade med en kortare skrittrunda utomhus för att sedan gå in i ridhuset. Myrans vila är alltså över för den här gången och nu är det dags att köra igång träning inför våren- 2018!

Innan vår tur ut i Lördags var jag klok nog att longera Myran! Det var tur för han var i "Myran är på tårna" mood. Så fort jag släppte ut honom på linan så reste han sig rakt upp och sedan bar det av i bockrundor i ca fem minuter. Eftersom han inte var helt färdigbockad så tänkte jag att han skulle longeras även i andra varvet så att han kunde bryta benen lite jämt runt om. Tyvärr var jag inte snabb nog att knäppa i linan i tränset utan Myran for glatt iväg på egen hand i paddocken! Jag hann i alla fall stänga ingången för han skulle minsann inte fångas in. Glatt trumpetfrustande med svansen rakt ut, sprang han fram och tillbaka i full fart, så där retligt precis framför näsan på mig, som dom där djuren ibland kan göra när dom kommer lösa. 

Till slut fick jag i alla fall fångat honom så jag kunde sitta upp och rida iväg. Han var så snäll och beskedlig hela turen så att det var en ren fröjd att rida honom! Lösgaloppera mera säger jag bara!! Jag red lite trav på asfalt, lite trav på grusväg och mycket galopp på gammalt järnvägsspår. Jag har någon tanke om att jag ska rida en runda med fokus på intervallträning och nu testade jag av den. Tanken är att denna runda ska ridas minst en gång i veckan framöver för att konditionsträna oss. Längre fram i vår när mark, väder och ljus tillåter det kommer jag att rida ut ännu mer och då ska även klättring läggas till. 

Som det är nu får helgerna vara till för uteritt men det är lite sårbart för jag tänker banne mig inte rida ut i vilket väder som helst. Lördags var det ok men i söndags var det så där vidrigt som det bara kan vara i Skåne tror jag? Nollgradigt med en ganska stark isande nordanvind och hög luftfuktighet. Det går banne mig inte att klä sig varm när det är så! Då får en kortare tur räcka och sedan får det faktiskt bli ridhus. Det finns faktiskt gränser för hur seriös man kan bli som hobbyryttare. 

Efter ridningen i söndag passade jag även på att bli rejält sparkad på låret. Nu har jag en jättefin blå hov där och går men en lätt stapplande cowboystil. Det låter mycket bättre med cowboystil, än att jag rör mig som en åttiofemåring. Jag tackar kylan för att det inte blev värre än en lårkaka, för på grund av den hade jag mina chaps på och dom tog rätt mycket av smällen. Ett litet tag trodde jag banne mig att lårbenet var av för fy bubblan vad ont det gjorde. Tack var min härligt gyllenbruna ton så syns blåmärken inte så mycket på mig, vilket är bra eftersom jag är ganska klumpig. Eller som man också kan uttrycka det, jag har lite otur när jag rör mig!!

Kallt och skönt!!

Jag har nog aldrig blivit så glad över minusgrader som jag blev när jag såg temperaturen i helgen. Strålande solsken och frostskimrande gräs och INGEN lera på hästbenen, inga leriga små tassavtryck i hallen och INGET regn. Vad mer kan man önska sig av tillvaron så här i januari??

Myran har en liten vila just nu då han har gått rätt intensivt de sista veckorna. Det blir lösgalopp i ridhuset och promenader i rask takt. Eller jag vill gärna promenera i rask takt medan Myran helst vill strosa eller allra helst beta! Denna form av aktivitet kommer att gälla veckan ut och sedan så kör vi igång igen. Senaste nytt om släpet är att det ska komma i Januari, men det får vi ju se hur det blir med det?? Jag väntar.

Medan Myran vilar rider jag Ankans häst Eddie. Eddie är inte riktigt ense med mig om hur han ska ridas och anser att jag rider honom ganska klumpigt! Han är känslig Eddie, så jag får faktiskt inte ta för hårt i honom och inte skumpa runt på hans rygg för då blir han upprörd. Jag försöker anpassa mig så gott jag kan och det är sjukt nyttigt för mig att rida den här typen av häst. Myran och de flesta hästar jag haft brukar var väldigt tålmodiga och förlåtande! Jag antar att dom blir det av ren självbevarelse när dom varit hos mig ett tag eftersom jag kan vara lite "yvig"! Jag jobbar med mig själv att vara mindre yvig och då är det guld värt att sitta på känsliga hästar för där kan man minsann inte fuska!! Så vi tackar Ankan för lånet. När jag gör rätt blir Eddie nöjd och går då fint med även mig på ryggen!!

Ja mer har jag inte att säga denna gång, men jag ska försöka att inte dröja så länge mellan gångerna framöver!!

Nytt år, ny hjälm, nytt körkort!!

Jag har nått ett av mina mål för 2018! Jag lyckades efter lite om och men ta BE- kort. Ingen blev gladare än min körskollärare, som vid något tillfälle nämnde något om gråa hår?? Fast han skrattade ganska mycket också! Jag tackar EMV för deras oändliga tålamod, utan dom hade jag väl aldrig lyckats. Nu tycker säkert vissa som är inne och läser här att det var väl inget, men för virrpottan T. Brown var det inte helt enkelt! Men nu är det gjort och det är bara att tuta och köra!!

Jag fick en ny hjälm av Måns i julklapp, den numera traditionelle julhjälmen. Det bidde en Miss Shield, utan bling och blong, då jag främst ska ha den som vardagshjälm. Den provade jag häromdagen och den kändes bra, väldigt liten men bra! Nu tror jag att det är så att mina tidigare hjälmar egentligen har varit för stora men jag hatar när det klämmer på huvudet så därför har det blivit så. Nu tänkte jag att jag faktiskt skulle skaffa en som satt som den ska, lite ovant men säkert mycket säkrare!

Hjälmen gjorde att jag red riktigt bra på träningen sist och att Myran skötte sig riktigt fint. Det kan ju omöjligt ha berott på något annat?? Nu börjar jag bli riktigt sugen på att komma ut och visa upp oss för även om vi inte skulle vara så bra så kommer vi att vara så snygga, jag och Myran!!

Myran fick även han en ny sak, en grimma, visst passar han i den härliga röda färgen. Nu är det så att Myran får nya grimmor jämt och ständigt eftersom han tar sönder dom i parti och minut. Jag vete katten vad han sysslar med men trasiga blir dom i alla fall!! I går fick han panik på stallgången och slet sig!! Nej jag använder inte balsnören i uppbindningarna och så pratar vi inte mer om den saken!! Det var lite stimmigt i stallet, då vi var många som var där samtidigt och hästar höll på att skos!

Myran ogillar VERKLIGEN ljudet som blir när hovslagare slår skor mot städet. Han blir stel som en pinne och vänder blicken inåt och är på helspänn. Helst vill han även stå med huvudet intryckt i väggen för att vara på den säkra sidan! Är han inte i sin box vill han bara fly!! Något att tänka på inför hans framtida åkturer! Det får bli luva med plugg i öronen när han åker i nya släpet!!

2018! Jag minns Geggamojans år 2017!

Tvätta ben, tvätta ben, tvätta ben är väl det som är signifikant för hösten och vintern 2017! Det har i stort sätt regnat varje dag sedan någon gång i september!!

Förutom regn och geggamoja så innebar 2017 även att jag återigen har blivit hästägare! Under Falsterboveckan inhandlades ett styck stort grått häst som fick smeknamnet Myran trots att han mer påminde om en elefant i storleken;)! Milow FZ som är det riktiga namnet är född 2011 och fylldes således sju år i går!

Nu är han mer som en fyra-femåring både mentalt och utbildningsmässigt. Som en fyraåring då det kommer till tävling och fem år rent mentalt. Alltså är han en riktig pain in the ass mellan varven för närvarande. Men det kommer nog att bli bra så småningom.

Under 2017 försökte jag mig även på att vara hästhandlare vilket gick så där eller rättare sagt inte alls!! Piraten var hos mig i ett halvår och försöken att sälja honom fick mig att inse att handla med häst inte är något som jag kommer att ge upp karriären som psykolog för;)!!

En häst som faktiskt blev såld var Pinglan! Hon har det väldans bra med sin nya familj och det går super för dom på tävlingsbanorna!

Jag har tävlat Korven med blandade resultat. Korven, jag och Hurtbullen kommer att fortsätta vårt samarbete även under 2018 och vi har en plan.

Jag avslutade året med att börja springa rundor med doggarna! Jag har faktiskt lyckats med att springa minst två dagar i veckan i HELA fem veckor. Jag har aldrig någonsin kommit över tre veckor så bara det är en bedrift! Ska verkligen försöka tvinga mig att göra detta även under 2018! Men jag lovar inget, för jag gör inte nyårslöften!!

Jag har börjat träna för Ryttarprinsessan och även hjälpa henne lite med hennes hästar när hon behöver det! Ryttarprinsessan är envis, hård och skoningslös och tvingar mig att rida rätt och riktigt!! Sjukt svårt men kommer förhoppningsvis att ge resultat framöver. Om inte annat så har både jag och Myran träningsvärk!

Mål för 2018 är E- körkort till nya släpet som aldrig verkar komma. Att Myran ska komma ut och röra på sig i olika sammanhang. Att jag ska bli riktigt tight på hästryggen och att ha en häst som verkligen är igenom i kroppen och hoppar som en gud.

Hoppas 2018 blir ett riktigt bra år nu och "Må alla ben vara med oss"!