Revidering av all planering och en pissig början på 2014??

Så kanske man kan sammanfatta det hela! Min plan för igångsättningen sket sig redan dag två. Knatten stod på tre ben när jag ställde in honom i boxen efter dagens skritt och trav pass! Det hela började ganska städat med skritt runt anläggningen, allt enligt planen. När vi kom in på hoppbanan för att börja trava kändes han jättehalt och ojämn och seg som en sugpropp. Jag hämtade Mr B för att be honom kolla. När jag travade upp för Bertil på långa tyglar fram och tillbaka vid ridhuset och lät honom gå helt fritt piggnade han till och älgade på utan att visa den minsta hälta. Mr B såg ingenting och han kändes som vanligt igen.

Därför gav jag mig ut på stora banan för att fortsätta,allt enligt planen. Det gick bra en bit men när vi kommit halvägs runt slog det fullständigt slint i uvudet på djuret och han tog ett rejält tag i bettet och ett rejält skutt framåt och började halvskena mot utgången. Jag fick stopp på honom efter bara några steg och tänkte att nu har han  nog lugnat ner sig och fått ut överskottsenergin!  Fel, när vi kom till samma ställe igen tog han åter tag i bettet och börjar tokgaloppera och småbocka mot en del av staketet. Där tvärvände han och körde ner huvudet mellan benen och började bocka som en galning, som tur var fick jag tag i ena tygeln och drog upp huvudet på honom för allt vad jag värd samtidigt som jag fick in honom på en volt och till slut fick stopp på odjuret!! Sedan tog jag mig från hoppbanan fortare än kvickt och kom in i ridhuset där jag kunde lugna ner honom igen.

Efter denna tur tyckte jag att det var bäst att linda benen med back on tracken, vilket jag gjorde innan han fick komma in i tryggheten i boxen igen. Sedan gjorde jag färdigt i stallet och kollade på hoppträningen. När jag kom tillbaka och tittade in i boxen ville Russ inte alls stödja på höger fram. Han stod och lyfte benet upp och ner och skrapade i luften med det och var tokhalt inne i boxen. Fan där rök den kotan eller så har han dragit senan, var min direkta tanke och sedan grät jag en skvätt samtidigt som jag tog ut en superhalt häst på stallgången för att linda av benet för att kolla om senorna var ok. När jag fått av lindan lugnade han ner sig och verkade märkbart lättad. Han ömmade inte över senorna och efter en stund utan lindan började han stödja på benet igen. Jag lindade på igen lite lösare och efter ett tag så stod han som vanligt igen. När jag tog ut honom utanför stallet så gick han som vanligt igen. Det återstår att se hur han är i morgon då Mr B ska kolla honom. Tur att vi ska tillbaka så snart till veterinären igen. En  ny behandling och längre igångsättning är med all sannolikhet att vänta!

Så Gott Nytt år och hej 2014 vad du nu kan ha att bjuda på! En något bitter Titti i mjukisbyxor som vägrar klä upp sig och vara social denna nyårsafton!

Hej igen och God fortsättning!

Sitter på jobbet och har lunch i min ensamhet så jag kan lika gäran blogga samtidigtt som jag äter nudlar! Jag har tagit en liten paus från bloggandet men nu är jag tillbaka igen! Julen är nu över och den har jag spenderat en hel del av i stallet, en annan del i vår soffa och en tredje del ätandes, eller var det kanske tvärtom? I vilket fall har det varit väldigt skönt att ta det lugnt. Hoppas ni alla haft en härlig jul ni med! Jag har fått väldigt fina julklappar. Jag fick ett par Freejump stigbyglar av Måns vilka jag suktat efter hur länge som helst och av mig själv fick jag ett par Kingslandridbyxor  och lite lindor och till Russ och av mamma fick jag en Ogilvypad. Man får passa på att vara hagalen när det är jul! Själv gav jag Måns en eltandborste! Han önskade sig det!!!

Med Knatten går det framåt för nu travar vi i hela tio minuter varje dag!! I mellan varven känns det som om han fortfarande är halt, vilket i och för sig kan vara svårt att avgöra då han dessutom är sjukt obalanserad och snubblig. Men jag rider på ändå som det är bestämt så får vi se vad som visar sig hos veterinären när vi är tillbaka den nionde! Jag misstänker att han kanske behöver en omgång till i leden men det får vi ju se! Men jag har ett seriöst igångsättningsupplägg för Knatten, han får banne mig jobba även när han ska skrittas och småtravas.

Här är ett exempel på veckoplanering för Russ:
Måndag:
Skritta upphöjda bommar i på rakt spår. Trav längs långsidor med avsaktning vid kortsidorna. Trav längs med hela spåret samt rida snettigenom och byta varv. Skritt i lätt öppna och skänkelvikning samt halter och igångsättningar. (Lilla ridhuset)
Tisdag:
Skritt runt anläggningen, eventuellt utanför! Trav stora utebanan med fokus på rakritning och jämt stöd på bägge tyglarna för att få Russ stadig. Samsidiga hjälper i form av jättestora "framdelsvändningar". (Stora utebanan, grusväg runt anläggning).
Onsdag:
Skritt med fokus på på att svänga (stora vägar) där jag fokuserar på min sits och position för att få med mig hästen med minimala hjälper! Övergångar skritt/ halt, skritt/ trav. Fokus på att få Knatten uppmärksam på hjälperna och bli mer känslig för skänkeln. Trav innaför spåret!(Stora ridhuset)
Torsdag:
Se måndag, men med fler inslag av trav (15 min). (Lilla ridhuset)
Fredag:
Skritt runt anläggningen och trav  i form av "konditionsträning" genom att bara trava rakt fram lite längre stunder åt gången, avskrittning rundan utanför anläggningen) Stora utebanan.
Lördag:
Skritt med mycket inslag med avsaktning till halt, trav rida stora vägar i hela ridhuset, fokus på att svänga i trav (stor båge in och ut från spåret) med hjälp av sits och position. (Stora ridhuset)
Söndag:
Vila, skritt vitt hand eller skrittmaskin!

Viss  omfördelning av dagar kan behöva göras beroende på väder och vad som händer i ridhusen, men på det stora hela ska jag följa det. Lika bra att bli seriös och mer grå redan nu!

Musseman ska hoppas i helgen då vi har vår nyårskurs för Mr B. Då får vi hoppa på finhinder och göra övningar som Mr B blandat ihop från Maria Gretzer träning och  Rolf- Göran clinic, tror jag i alla fall. I dag ska Musseman bara få gå ett lösgörande pass i lite lät jogg för att vara fit for fight till helgen.

Vadå, pratar du med mig!!

Nu så, jag är beredd!

Julhälsningar från den lilla, lilla familjen i det lilla, lilla huset med den lilla, lilla hunden! 

Bilder på sadeln!

Helt själv på jobbet!

Eftersom jag är helt ensam på kontoret så kan jag lika gärna blogga när jag nu tar en lunchpaus. Nu är det dags igen! Med vadå, jo med att sälja sadeln så klart det är ju något jag gör titt som tätt, men nu är det faktiskt så att den inte passar Knatten så bra som jag skulle önska. Jag har vetat det länge men han har inte haft några problem med ryggen av den så jag har låtit det vara. Men nu har han fått sadelknutor och det beror säkerligen på två saker ett att han är grymt fettig och äcklig i sin långa päls och två att sadeln nog gnuggar runt den här skiten eftersom den inte ligger optimalt. Så är det någon som vill ha en CWD sadel så hör av er!

Eftersom Russ är så skitig så tog jag tag i saken och tvättade honom i morse, så nu är han nakenfis i stallet då han annars inte hade torkat på den här sidan av nyår!! Hans päls är ungefär så lång att man kan fläta honom på ryggen! Jag gnuggade igenom manen ordentligt också då det varit en plåga att se den uppifrån när man rider!! Skitig är bara ett av orden i beskrivningen av den! Men nu är han ren och täcken tvättade så att jag kan börja min bekämpning av dessa sadelknutor. Jag är faktiskt helt förfärad eftersom jag ALDRIG haft något sådant här på någon av mina hästar! Förslag på åtgärder förutom tvätt mottages med tacksamhet!

Annars har helgen gått i ett huj som vanligt! Jag har ändå inte lyckats köpa en enda julklapp och helt ärligt så har jag faktiskt inte den minsta lust att göra det heller. Julkänsla noll här!!
 
I går hade jag tänkt att rida ut och styrketräna lite med Knatten, jag hade tänkt att ta mig upp och ner för grusvägen med lutning uppe på St Hans. Men jag kom inte speciellt långt utan fick banne mig hoppa av djuret och leda honom en bit och för att sedan ta mig hem igen.

Att långa, långa Knatten kan bli så förbaskat kort är svårt att fatta! När vi precis kommit fram till backarna kom det en hund promenerande. Hundar är av någon anledning, som jag inte begriper, en anledning till att bete sig som en idiothäst. När hunden, som kom i stilla mak, var ca 10 meter bort blir Knatten stel som en fjäder och märkbart lätt i häcken, sedan exploderar han och försöker dra ner huvudet och bocka. Som tur var var jag snabb att få upp huvudet på honom och få honom att gå framåt så att bocken uteblev. Men då reser hans sig och tvärvänder i stället och börjar balanstrava/smågallopera hemåt! Inte något jag vill då han trots allt bara får trava i fem minuter om dagen! Sedan försvinner den hunden och Knatten går att vända igen, fortfarande kort som en ihopdragen fjäder med märkbart mycket tryck i benen och kroppen.

Vi lyckas ta oss ca fem meter sedan får Knatten syn på några andra hundar cirka hundra meter bort. Samma procedur som innan inleds och när jag går på honom för att få honom att gå fram så hoppar han på bakbenen samtidigt som han svänger runt lite hit och dit i snabba kast. Sedan försöker han ta sig upp för en gräsbacke där jag får stopp på honom vilket innebär att han återigen försöker resa sig i  den hala grässlänten!

Nu börjar jag tycka att det hela är rätt så obehagligt och jag  vet att ända sättet att få honom att sluta är att sätta skänlarna i honom och få honom att gå framåt ordentligt. Enda problemet med denna lösning  är att jag för tillfället inte får använda mig av den, så när Knatten för några sekunder står med alla benen i marken så hoppar jag av och jag börjar leda en något spänd häst som går med mycket höga ben och stora näsborrar förbi alla hundar. När vi väl kommit en bit ifrån hundarna lugnade han ner sig så att jag kunde sitta upp igen. Jag bestämde mig för att det fick vara nog med drama och red hem och red på ridbanan i stället!!

Jag brukar sällan vara rädd och det har nog aldrig hänt att jag hoppat av och lett honom men jag vågar inte riskera att åka av, inte för min egen skull så mycket utan för Russets! Jag vill ju inte gärna att han ska komma lös och dra upp allt det som nu håller på att läka. Så om det ska bli någon mer uteritt får det bli med nog bli i ett stabilt sällskap och med halsrem på!

Jag är helt övertygad om att Knatten kan göra likadant!

                              

Så var det jul på jobbet!!

Blå??

Har precis kommit hem från mitt första riktiga coachmöte med ingen mindre än Andy Swärd http://www.positivttankande.se                  Ni vet, den mentala coachen från ponnyakuten. Vi gick igenom min fokusprofil, som faktiskt förvånade oss båda lite! När jag sitter vid datorn kan jag förklara lite mer! Men jag var faktiskt mer blå än röd kan jag säga! Nu ska jag göra min första övning och börja med nya rutiner!

Byta adress och namn!!

I jul när jag har ledigt tänkte jag flytta bloggen och börja blogga med wordpress eller skaffa en egen domän. Jag är trött på alla konstig trafik som går via min sida, vilket tydligen är ett problem med blogger! När jag flyttar hade jag tänkt att hitta på ett nytt namn på bloggen vilket jag tycker är jättesvårt. Det ska ju var talande för mig och min blogg, jag kanske bara ska kalla den för Nafetiti Brown helt enkelt, men låter inte det lite tråkigt! Alla bra bloggnamn är redan tagna känns det som?! Har ni några förslag?

Fokusprofil ifylld!

Nu har jag fyllt i min fokusprofil och i em får jag se vart mitt fokus ligger någonstans. Det var lite svåra frågor i formuläret och jag fick tänka till lite här och där. Det ska bli spännande och se vart det landar någonstans. Efter att jag fyllt i formuläret var jag ju tvungen att googla vad det var jag hade fyllt i, jag hade googlat det innan också men inte så grundligt då jag ville vara hyfsat ovetande. Jag hittade lite information om hur dessa profiler kan se ut och lite vad dom innebär. Med den informationen tillsammans med hur jag upplever mig själv så tog jag fram en egen liten profil, i morgon tänkte jag se hur bra den stämmer eller inte stämmer med den profil som kommer att komma fram uifrån de frågor jag besvarat. Har jag någorlunda självkännedom tro? Facit får vi i morgon! Färgerna på bilderna här nedan symboliserar olika typer av fokus man kan ha, mer än så tänker jag inte berätta;)!

 

Inte tillräckligt stressad??

Jag tror jag har hittat den gemensamma nämnaren för personer som anses vara lyckade, det är personer som är stressade, helst på gränsen till utbrändhet! Är man lyckad om man är stressad i dag!! Ibland kan jag komma på mig själv att jag är lite stolt över att jag är stressad och det är ju helt galet, för är det verkligen något att vara stolt över? Kan man inte bara vara stolt över att pilla sig i naveln och skippa alla måsten i stället! I dag är det precis som att "om man inte är stressad så finns man inte"! Har man inte mycket att göra så är man inget värd, är antalet inbokade möten i kalendern måttet på ditt värde som människa?

Varför verkar det att vara fint att ha mycket att göra? För det verkar ju som att det är det, fint alltså att stressa, varför skulle man annars ständigt beskriva hur mycket man har att göra och hur fullt upp man har, hur många viktiga möten man ska hinna på, hur många projekt man har igång eller planerar. Jag skriver så här i bloggen ibland, att jag är så stressad att jag har så mycket jag måste göra blablabla, kanse för att det är det jag tror att folk vill höra, men är det verkligen det? Är man helt ointressant om man inte springer snabbare än ekorren i filmen "På andra sidan häcken"?  Förmodligen för vem vill läsa om att idag har jag pillat lite med mitt navelludd och att jag sedan låg i sängen hela dagen och att jag vägrade plocka ur diskmaskinen och att damsuga, jag inredde inte heller om mitt hem och när jag var i stallet så gjorde jag allting jättelångsamt och ineffektivt! Eller vill någon kanske läsa om det med?

Det här var bara en tanke som slog mig just nu i julstressen, som jag faktiskt inte känner av alls. Jag funderar på att även låta dammråttorna vara med och fira på julafton och granen har vi redan klätt så den behöver vi inte tänka på, julklapparna tänker jag köpa på Rusta för där är inte en själ dagen innan julafton och julskinkan är redan rökt och väntar bara på att griljeras så jag kan gott andas lugnt och inte stressa ihjäl mig! Dessutom jobbar jag alla mellandagar så då har jag gott om tid att göra allt det jag inte hunnit göra färdigt. Så i dag slår vi ett slag för slappheten för man måste ju vila sig ibland.

Hallå!

Men var har alla tagit vägen nu helt plötsligt?? Är ni och julhandlar eller fixar ni klart allt på jobbet innan jul, städar ni? För här har ni inte varit i alla fall! Så här låg statistik har jag faktiskt inte haft sedan jag började att blogga. Jag har bloggat i snart i ett och ett halvt år nu, vilket jag kanske inte trodde när jag började, att jag skulle fortsätta vill säga!? Jag har ju en tendens att tröttna på saker och ting men tydligen inte att blogga??

I går red jag efter att ha mockat i en evighet. Knatten har lagt sig till med en ovanligt korkad ovana att stå och slabba med höt i vattnet. Detta medför att boxen ser ut som ett sjöslag varje dag man kommer dit, hade någon tittat in så hade den personen trott att jag aldrig mockade till djuret! Sedan kissar han även mängder, mer än någon annan häst jag varit med om vilket inte heller gör saken bättre, har han diabetes tro? Jag ska nog be veterinären kolla det nästa gång jag är där.  I går fick jag därför mocka ur tre stora kärror skit vilket tog en evighet. Efter det mockade jag både lilla och stora hagen så själva mockandet tog i går längre tid än vad ridandet gjorde. Jag hade en lång inre övertalning av mig själv att jag faktiskt skulle klä på Russ sadel och träns för att rida också ,vilket jag tappat lusten för under mockningen.

Övertalningen lyckades och jag skrittade mina 40 minuter i ridhuset. Jag lös med min bröstbenssol så att det stod härliga till, rena julafton faktiskt. Om det funkade ingen aning egentligen men jag vill tro det. Jag tror att det är svårt att avgöra det utifrån att man bara skrittar, men jag vet inte. I dag tror jag att Russ ska få gå i skritten för jag känner inte för att rida skritt i dag, eller så får han skritta på töm jag får så se vad jag hinner!!

Mot stallet

Nu har avslutat allt på jobbet för i dag och slänger iväg ett snabbt inlägg innann jag stänger ner datorn. I dag får det nog bli trim i ridhuset, vilket innebär att jag skrittar på volter och serpentiner och gör lite lätta öppnor, slutor och skänkelvikningar utan för mycket tvärning. Man kan faktiskt gör väldigt mycket i skritt när man tänker efter. I dag tänkte jag även fortsätta att med att träna på att låta "bröstbenet lysa" och visa vägen. Ni kan läsa mer om det här så slipper jag förklara. Jag läste detta i fredags och har lyst med bröstbenet hela helgen, även när jag hoppade och red ut. Framförallt hjälper det mig att hålla blicken uppe vilket är något man lätt glömmer i alla fall jag, men även många andra med mig tycker jag mig se. Det funkade även väldigt bra när jag hoppade serien för då höll jag mig lättare upprätt, jag har ju en tendens att åka mer och mer fram mellan öronen på hästen ju längre in i serien jag kommer, dessutom hoppade vi faktiskt väldigt rakt också vilket kan ha berott på "ljuset i mörkret"! I kväll skall vi i alla fall träna på detta i skritt!! Återkommer om resultat och kanske en lite mer tankar om sitsen.

Helgen som gått

Som vanligt har jag inte bloggat något i helgen men nu har jag skrivit ett litet tidsinställt inlägg här på tidiga morgonkvisten;)! Helgen har gått i full fräs, för ovanlighetens skull, annars brukar jag ju försöka sova så mycket som möjligt men det har jag faktiskt inte gjort nu.

I Lördags var jag i stallet tidigt och skrittade ut med Knatten och joggade Musseman. Jag har faktiskt inte hunnit rida Musse någonting i veckan, för tro det eller ej det tar en faslig tid att "bara" skritta i 45 minuter varje dag. Prio ett måste ju ändå vara barn och Russ och med åtta timmars arbete så är det inte mycket tid att vinka på precis. Jag är själv hemma med Mathea igen och vill gärna umgås lite med henne innan hon ska gå och lägga sig! Så därför jag inte ridit Musse under veckan. Men det tar vi igen i helgerna:)!

Efter stallet i lördags åkte jag och avkomman till Emporia eftersom hon skulle titta på sin teaterfröken i julparaden där. Annars hade jag INTE åkt till Emporia en vecka innan Jul, kan jag lova! Jag gillar inte köpcentrum i vanliga fall och Emporia är köpcentrumens, köpcentrum, fasansfullt heltenkelt, glassigt, glammigt, exklusivt och mycket, mycket , mycket. Jag blev trött på att gå i affärer bara av att gå runt utanför dom!!

Vi gick in på Hollister i alla fall, för det ska man göra enligt alla som varit på Emporia. Jag kan säga att spökhuset på vilket tivoli som helst är mindre skrämmande och klaustrofobiskt än den butiken. Jag var sjösjuk innan och det blev inte bättre av att gå omkring där inne. Även Mathea tyckte att det var hemskt där inne. Om det är något som kan vara bra att föra över på sitt barn så måste det vara avogheten mot att handla kläder och hänga på köpcentrum!! Fast tyvärr gällde Matheas ogillande nog bara Hollister för Mathea ville åka tillbaka till Emporia för att hon skulle handla alla sina julklppar där, hu! Jag var mycket noga med att påtala att det kunde hon väl gör med pappa i stället för med mig, moahhahaaha! Jag tänkte att det kan dom ju kanske göra på måndag innan julafton, när jag jobbar!! Jag vet att du är inne och läser ibland älskling så då vet du det!!;) Nog om denna mardröm!

I går hoppade vi världens längsta serie, jag glömde fota den och jag har glömt hur många studs det var vi hoppade men det var många, många för serien sträckte sig från ena sidan av ridhuset till den andra i alla fall och vårt ridhus är typ 90 meter långt eller något!! Serien avslutades med ett galoppsprång och en oxer som längdes ut efter hand. En riktigt ordentlig styrketräningsövning var det verkligen!! När jag kom in och såg den blev jag lite orolig för hur Musse skulle reagera, första gången han såg en serie blev han ju jättestressad och försökte att bara springa igenom den så fort som möjligt. Men han skötte sig hoppade rakt, jämt och ganska lugnt igenom den. Sista rundan hoppade han runt och fint och igenom i hela kroppen på alla hinder utan att vara det speciellt stressad.

Det har hänt otroligt mycket med Musse på bara två månader, vilket även Mr B och A (Musses ägare) tycker. Han hade ju faktiskt i stort sätt bara gått och skrotat i drygt ett år. Det är riktigt roligt när man verkligen ser att det man gör ger resultat. Jag är evigt tacksam för att jag får rida Musse och hoppa honom, det vill jag att du ska veta A!!

Efter hoppningen kom Ewa och knådade på Russ som tyckte att det var jätteskönt. Han var som en skeleklump i nästan hela kroppen förutom upp i länden på höger sida. Det är ju där han gått och spänt sig under en ganska lång tid och jag hoppas att det är benbiten som varit grundorsaken till detta och att det därför ska gå att komma till rätta med denna spänning på riktigt nu när den är borta. Men det återstår att se.

Ewa är verkligen engagerad och ambitiös och jag kan rekommendera henne! Jag kommer att anlita henne mer kontinurligt nu framöver när Russ ska igång igen för att ytterligare öka hans chanser att bli full återställd. Ewa är nyligen färdig som fysioterapeut hon kommer att jobba med behandling av hästar framöver. Hon håller på att bygga upp sitt företag och vill ni komma i kontakt med Ewa så kan ni höra av er till henne via mig. När hemsidan är uppe kommer det att finnas en länk till den här på bloggen!

Efter behandlingen skrittade vi ut i det förtjusande vädret snålblåst och fuktregn, det var ganska skönt så länge vid hade medvind. Knatten gillade dock inte när vi red i motvind och jag kan hålla med honom om att det var rätt så obehagligt. Annars är det skönt att hinna ut när det fortfarande är just för det bra mycket roligare att skritta ut än vad det är att skritta inne i ett ridhus, trots regn och blåst! Men även enbart skrittandet närmar sig sitt slut för på fredag får jag trava!! Tjoho, bara i fem minuter men ändå och efter det får vi om ytterligare tre veckor galoppera!! Jag längtar så mycket efter att galoppera på Russ för han är som en stor stor katt att rida på om man jämför med andra hästar!!



Inte konstigt att man blir sjösjuk och klautstrofobisk!!

Tiden är bokad!!!!

Om en vecka ska jag på mitt första möte med min mentala coach! Lite som att gå över till den mörka sidan med tanke på att jag är psykolog! Men det struntar jag i, det känns som att det kommer att komma något bra ur det här och jag känner mig riktigt motiverad! Det är första gången på riktigt länge som jag känner mig så här upprymd inför något och det måste ju betyda någonting antar jag!!

Red Bull eller nåt...

Jag har ju varit inne i en lite negativ stämning dom sista månaderna. Jag har klagat, pustat, stånkat och stönat en del både när det gäller det ena och det andra här i livet. Det känns som om jag bara står

och stampar och eller trampar vatten och att jag inte kommer någonstans, jag har svårt att ta mig ur det själv, något måste göras.  Jag anser att det är ok att klaga, men inte hur länge och hur mycket som helst. Så därför känner jag att det är dags att göra något åt saken, tyvärr kan det vara svårt att göra något åt det på egen hand så därför käner jag att jag behöver ta hjälp utifrån.

Så vad göra, gå i terapi, kanske det naturliga valet för en psykolog, men nej det är inget för mig inte nu i all fall. Jag tyckte att det var urtråkigt att bli terapeutad när jag gick i terapi, vilket jag gjort (ingår i min utbildning) och  jag tycker att det är tråkigt att själv hålla terapier så det är inget jag vill fördjupa mig i precis, varken privat eller proffessionellt. Så nej terapi vill jag inte gå i.

Så jag tänkte mig att då får jag väl söka mig till en annan proffession för att ta hjälp och valet föll på coaching och en coach, för psykologer får jag nog av genom jobbet;)! Nej skämt å sido jag är nyfiken av naturen och coaching verkar intressant. Jag tror att jag kan slå några flugor i en smäll genom att själv ge mig en chans att personligt, ridmässigt och yrkesmässigt hitta nya infallsvinklar och göra något nytt som jag i framtiden kan ha nytta av. Jag behöver en boost av någonting i alla fall, en mental Red Bull helt enkelt!

Lite fix och ett möte som nu blir av!

I går fick Knatten "vila" eftersom han skulle fixa tänderna och vaccineras! Tänkte att det var lika bra att passa på nu när han ändå bara skrittas. Så nu är han fix och färdig inför nästa år! För en gångs skull var jag ute i god  tid med vaccinationen. Varje år är det annars likadant, när det börjar bli dags så har jag det i bakhuvudet och vet på ett ungefär när det ska ske. När jag sedan väl kollar upp det ordentligt i passet visar det sig oftast att det skall ske dagen efter, typ. Vilket innebär lätt panik och telefonterror av min vaccinationsveterinär. Som tur är så brukar hon kunna komma förbi så att det blir inom ramen för tiden, men det är alltid på håret. Man lär av sina misstag, not!! Men nu har vi synkat med M så då kan ju hon hålla reda på tiden i stället:)!

I eftermiddag ska jag på ett spännande möte, jag har nämnt det här innan men jag tänker hålla på vad det är för möte tills jag varit där! Men jag hoppas att det ska ge mig en knuff framåt mot mina mål i framtiden. Jag berättar mer senare!

Ja det var allt för den här gången, vi ses senare!!

Uteskritt

I går tog vi oss ut från anläggningen och skrittade en halvtimme på cykelvägarna på Fäladen. Jag har köpt reflexer och väldans bra små cyklelampor på Jula som man kan sätta på stigbyglarna. Jag tänkte köpa några stycken till och sätta lite här och var på utrustningen nu när det ska skrittas i parti och minut!

Här var det ljus!

Knatten skötte sig utmärkt och han verkade glad och nöjd, vilket även jag var,  över att komma ut lite och se något annat än ridhusen och grusvägen runt anläggningen. På hemvägen blev hand dock lite kort i ryggen och det kändes som om han eventuellt skulle kunna bli lite explosiv. Men det tycker jag bara är positivt, än så länge i alla fall, för det finns inget värre än att sitta på en slö och uttråkad häst enligt mig. Lite vakenhet och kvickhet ser jag gärna eftersomjag ser det som ett tecken på friskhet;)!

Efter ridturen släppte jag ut honom med Musseman i stora hagen där han nu får gå igen. Knatten tyckte att det var toppen med sällskapet. Denna mening delades nog inte av Musseman som nog ansåg att han hade det bra som det var innan, utan den otroligt störiga individen som kom in och verkade vilja umgås!! Men efter lite gnabbandes så gick det fint och det hoppas jag att det fortsätter att göra eftersom jag gärna vill att Knatten skall kunna gå ihop med en annan häst!

Jag hann även med ett litet privatstallmöte där på kvällkvisten. Vi fick information om eventuella förändrigar vilket det blev lite diskussioner kring. För min del hoppas jag att styrelsen kommer att godkänna dessa förändringar och att de kommer att genomföras, men det får tiden utvisa. Ja det var allt för den här gången, ska kolla vad som hände i mitt liv för ett år sedan!!

Uppsutten!

Nu har jag suttit på Russ! Det var hårigt, långsamt och gungigt att sitta på honom igen efter nästan två månader! Knatten har aldrig varit någon höjdare att skritta eftersom han behöver gå i ett något högre tempo för att ha styrfart. Men å andra sidan behöver man ju inte oroa sig för att åka av en för het häst så det är ju bra.

Jag har nu en mission här under vår lååånga skrittperiod och det är att få min lilla ponny lite mer vaken och kvick för hjälperna, för det kan man ju jobba på även i skritt!! Så när jag skrittar så kräver jag av Knatten att han skall reagera på mina hjälper blixtsnabbt eller ja i alla fall snabbt. Så en snabb kick och sedan ben som inte vidrör djuret alls, det är min skrittmelodi. Sedan jobbar vi på rakriktning framför spegel och på ett jämt stöd i bettet. Detta kan man ju faktiskt göra i skritt och dessa små mål gör att jag inte dör av uttråkning! Någon dag nu ska jag även försöka mig på att skritta ut, nu är det ju barmark igen så det borde funka!

Under tiden Knatten rehabiliteras underhåller jag min ridning på Musseman. Han har utvecklats jättemycket under dom här månaderna tycker jag och är jätterolig att rida. Vu hoppar serier på helgerna och lite vanlig hoppning på tisdagarna. Hoppningen i serier är ju rena styrketräningen och  nu börjar man känna det börjar ge resultat! I början kastade han sig igenom hela serien men nu hoppar han igenom den. Galoppbommen framför serien var väldigt svår för honom dom första gångerna och han klarade inte av att lägga in ett galoppsprång mellan den och första hindret utan kastade sig hysterisk över den i stället. Nu kortar han sig fint mellan bommen och första hindret och använder sig av sina bakben ordentligt för att trycka ifrån och över. Så vi övar på eftersom övning ger färdighet. Målet är att kanske starta någon gång i början av mars. Kanske till och med på våra hemmatävlingar om det finns någon klass som passar!

Återblick

Dags för en lite återblick eftersom jag inte har något kul att skriva om i nuläget! Detta skrev jag för ett år sedan. Tydligen hade kylat lägrat sig över skåne vid den här tiden förra året?? Någon som minns? Inte jag i alla fall men tydligen var det kallt!

Rebloggat från 12-12-03
Det var nog ganska kallt eftersom vattnet hade frusit i stallet. Den här gången var det inte min box som vattenkoppen sprack i. Det brukar det vara annars tycker jag. Förr om åren var det ett årligt förekommande fenomen att min vattenkopp stod och sprutade hej vilt. Gärna när man hade anlagt en fin bädd. Har ni mockat ut en bädd med några hundra liter vatten i? Inte roligt!

När jag stod på LCR med Harald hände detta på nyårsafton 2002! Vid åttatiden på kvällen ringde hon som kvällsfodrade och sa att det sprutade vatten och att det nog gjort det ett tag för det hade börjat rinna ut i stallgången. Detta var när jag väntade Mathea och jag var i åttonde månaden!! Ganska höggravid faktiskt, min avkomma var beräknad att komma 7 februari. Jaha det var bara att ställa nyårsfilén åt sidan, hoppa i stallkläderna, be den blivande fadern att snällt följa med för att hjälpa till att köra dynga!

Som tur var, var Harald ok trots att det nog inte varit så mysigt för honom med en fontän i boxen, coola, coola Harald. Ut med hästen på stallgången och börja skyffla. Nu var det så kallt att vattnet frös på stallgången och utanför stallet så det var nära att jag drattade på min något förstorade gravidända när första kärran skulle köras ut. Som den rådiga kvinna jag nu är så tog jag resolut med mig en skyffel och en skottkärra, halkade iväg till ridhuset och fyllde kärran med ridhusbotten som jag sandade med. Sen var det bara att köra!

Måns fyllde kärrorna jag körde iväg (vaggade iväg , ni vet hur gravida rör sig) till gödselstacken ca 100 m bort. Samtidigt som jag körde funderade jag på om mitt barn skulle vara det första som föddes på det nya året med tanke på att det var en ganska ansträngande sysselsättning. Jag tror inte att min barnmorska hade tyckt att detta var en bra syssla för högravida mig (å andra sidan var hon rätt kinkig överlag när det gällde min hobby). Men Mathea hade inte för avsikt att komma för tidigt så vi tömde boxen utan att vattnet gick, hade varit rätt vitsigt om det hänt i och för sig;). Jag körde nog iväg si så där tio fulla kärror med dyngsur bädd, otroligt glamoröst nyårsfirande faktiskt!! Gissa om nyårsmiddagen var god efteråt! och att jag slocknade som en sten innan 12- slaget!

Snacka om att kvinnor kan!! Ja, Måns var också duktig, men jag hade nog aldrig bett honom följa med om jag inte hade varit i ett välsignat tillstånd, då hade jag gjort det helt själv!

 

Tusen år sedan sist!

När jag var tonåring brukade min mamma bjuda mig på Göteborg Horse Show! Det är ju ungefär tusen år sedan! Men 2014 ska jag dit, biljett är bokad och betald!! Ska bara dit på söndagen eftersom vi har tävlingar hemma den helgen, hur nu LCR tänkte där?  Liten kompromiss alltså hemmatävlingar som funktionär på lördag och Gbg på söndag! Nu ska det sparas pengar till shopping!  

Ännu en helg avklarad!

Ännu en helg i slapphetens tecken. Jag vaknade som vanligt snortidigt av mig själv trots att jag inte behövde det. Men det passade ju bra för då hann jag med extra mycket slappande när jag klom hem från stallet efteråt. Det känns som det var eoner av tid sedan jag tävlade och var iväg en hel dag under helgen, det känns faktiskt som om att det var i ett annat liv! Det känns som att jag aldrig någonsin mer kommer att tävla igen, det känns som om jag aldrig kommer att få sitta på min häst!! Fast nu är det bara en vecka kvar, sedan får jag sitta upp igen. Det känns som evigheter!! Visst är det roligt att rida på Musseman men det är ändå inte Knatten!!

Gud vad jag längtar efter att få hoppa honom igen, ingen annan häst jag ridit är som Knatten att hoppa! Nu har jag i och för sig inte ridit så många hästar som är i Knattens klass tidigare och med klass menar jag att det finns kapacitet att gå högre än 1.30!! Sen om han har mer kapacitet än att gå 1.40 det vete katten men 1.40 ska vi nog kunna tråckla oss över! Men oj vad jag går händelserna i förväg nu, jag kanske ska börja med att skritta först och inte ta ut saker och ting i förväg man vet ju aldrig vad som kan hända med dessa djur och deras extremiteter!! I dag ska vi i alla fall vanka runt anläggningen några varv, som vanligt då!

Under tiden som jag skrittar på så får ni nöja er med lite sporadiska, lätt tråkiga inlägg. jag har inte en skannat av nätet när det gäller vad som händer och sker i hästvärlden eller bloggvärlden, jag har inte ens kollat på den minsta sändning från Globen!! Jag känner att jag kanske börjar koppla bort hästvärlden lite??



                    Foto: Ewa Levau

Så länge sedan att det känns som en dröm, det kanske det var, för det ser ut som om jag sover!

Snabbt inlägg på fikapausen

Tillbaka på jobbet igen med en hel hög av jobb som ligger och väntar glatt på en!! Hela fm har jag ägnat åt att lägga in nästa års tider i outlooks kalender som vi ska använda oss av på jobbet och synkat den med telefonkalender mm. Men och detta är ett stort men, jag gillar det inte alls! Jag vill fortsätta att föra min analoga papperskalender och inte använda en digital. Där är jag som med havren, varför byta ett vinnande koncept mot ett okänt och enligt min åsikt mycket krångligare system. Jag är en bakåtsträvare när det gäller vissa områden det sticker jag inte under stol med!!

För mig är min papperskalender en stor trygghet och ger mig en känsla av att ha struktur och kontroll över min tillvaro, vilket är väldigt viktigt för mig då jag har vissa drag av bokstavskombination i mitt beteende. Men nu måste jag byta min kalender mot en digital i stället vilket skrämmer skiten ur mig rent ut sagt. Jag är faktiskt en gammal tant som dessutom har vissa anarkistiska drag i mig som gör att jag måste sätta mig på tvären och morra lite åt detta.  Men nu är det bestämt så på jobbet så då får jag väl finna mig i det för mer antisocial än att jag mer än morrar åt det är jag inte. Hinner inte skriva mer nu måste hinna fika också!!