Inspiration!!

Jag är så sjukt taggad på att lära mig mer och bli bättre och få inspiration. Jag skulle så gärna vilja gå på någon clinic men kan inte hitta någon här i närheten! Om någon vet något så hojta gärna till!

Under tiden så kollar jag på Youtubeklipp från clinics, tipsfilmer och lyssnar på poddar. I går var jag på Eckermannclinic i köket när jag lagade mat! Sedan tjatar jag på Ryttarprinsessan och frågar henne tusen frågor, eller gnäller för att jag inte fattar;)! Under tiden försöker jag rida Myran bättre, mer noggrant och konsekvent och passa på att ta emot den hjälp jag kan få!

Jag har fått några uppenbarelser och Myran är så jädrans rolig att rida när allt funkar. Det jag saknar just nu är att komma ut och röra på oss. Träningen och grundridningen här hemma går framåt och det känns bra. Vi behöver även ut och röra oss i andra miljöer för att se vad som sitter och vad som det behövs filas på ännu mer. Jag känner mig lite låst just nu utan släp, men den som väntar...... ja ni vet!

Under tiden så får jag väl drömma mig bort på paddan i stället och minnas tiden med Knatten!!

Foto: Ewa Levau

Likheten mellan snö och Jerringpris!

Jerringpris och friskvårdsbidrag två tecken på att ridsport faktiskt är ganska folkligt och hälsosamt. Vi som håller på med det här visste ju att det var folkligt och att Peders och Allans prestationer är fantastiska. Så för oss "sekten" finns det inte så mycket att säga. Men som vanligt så blir det en storm av åsikter från "icke sektmedlemmar". Jag tänker inte gå in på det mer här men jag kan inte låta bli att tänka att det finns vissa likheter med det svenska folkets reaktioner på att ridsport vinner Jerringpris som när det snöar i Sverige!

Folk verkar liksom bli lika förvånade och upprörda varje gång!! Fan ridsporten har vunnit pris hur är det möjligt, hur kan det bara bli så!!?? Fan det snöar, det är halt, vi kan inte köra fort fort för då åker vi av vägen!! Ja det är ju så att varje gång det blir snö blir det halt och svårt att köra precis som att varje gång en ridsportprofil är nominerad till Jerringpris så visar svenska hästfolket sitt stöd!

Det snöar i alla fall minst en gång om året och har gjort det i några tusen år och ändå är förvåningen över snön och missnöjet med halkan ändå lika stor varje gång! Då kan man ju förstå och inte förvånas över att gemene man fortfarande inte riktigt förstått att ridsporten är ganska stor och populär och att vi röstar på våra hjältar när vi har möjlighet! Detta har ju faktiskt inte hänt lika ofta som det snöar!!

Vägarbete i snålblåst

Under föregående vecka bestämde jag att under helgen rida ut både lördag och söndag. I lördags kom vi ut på en timmes tur men i söndags blåste det så satans kallt att jag bara mäktade med en kortare skrittrunda utomhus för att sedan gå in i ridhuset. Myrans vila är alltså över för den här gången och nu är det dags att köra igång träning inför våren- 2018!

Innan vår tur ut i Lördags var jag klok nog att longera Myran! Det var tur för han var i "Myran är på tårna" mood. Så fort jag släppte ut honom på linan så reste han sig rakt upp och sedan bar det av i bockrundor i ca fem minuter. Eftersom han inte var helt färdigbockad så tänkte jag att han skulle longeras även i andra varvet så att han kunde bryta benen lite jämt runt om. Tyvärr var jag inte snabb nog att knäppa i linan i tränset utan Myran for glatt iväg på egen hand i paddocken! Jag hann i alla fall stänga ingången för han skulle minsann inte fångas in. Glatt trumpetfrustande med svansen rakt ut, sprang han fram och tillbaka i full fart, så där retligt precis framför näsan på mig, som dom där djuren ibland kan göra när dom kommer lösa. 

Till slut fick jag i alla fall fångat honom så jag kunde sitta upp och rida iväg. Han var så snäll och beskedlig hela turen så att det var en ren fröjd att rida honom! Lösgaloppera mera säger jag bara!! Jag red lite trav på asfalt, lite trav på grusväg och mycket galopp på gammalt järnvägsspår. Jag har någon tanke om att jag ska rida en runda med fokus på intervallträning och nu testade jag av den. Tanken är att denna runda ska ridas minst en gång i veckan framöver för att konditionsträna oss. Längre fram i vår när mark, väder och ljus tillåter det kommer jag att rida ut ännu mer och då ska även klättring läggas till. 

Som det är nu får helgerna vara till för uteritt men det är lite sårbart för jag tänker banne mig inte rida ut i vilket väder som helst. Lördags var det ok men i söndags var det så där vidrigt som det bara kan vara i Skåne tror jag? Nollgradigt med en ganska stark isande nordanvind och hög luftfuktighet. Det går banne mig inte att klä sig varm när det är så! Då får en kortare tur räcka och sedan får det faktiskt bli ridhus. Det finns faktiskt gränser för hur seriös man kan bli som hobbyryttare. 

Efter ridningen i söndag passade jag även på att bli rejält sparkad på låret. Nu har jag en jättefin blå hov där och går men en lätt stapplande cowboystil. Det låter mycket bättre med cowboystil, än att jag rör mig som en åttiofemåring. Jag tackar kylan för att det inte blev värre än en lårkaka, för på grund av den hade jag mina chaps på och dom tog rätt mycket av smällen. Ett litet tag trodde jag banne mig att lårbenet var av för fy bubblan vad ont det gjorde. Tack var min härligt gyllenbruna ton så syns blåmärken inte så mycket på mig, vilket är bra eftersom jag är ganska klumpig. Eller som man också kan uttrycka det, jag har lite otur när jag rör mig!!

Kallt och skönt!!

Jag har nog aldrig blivit så glad över minusgrader som jag blev när jag såg temperaturen i helgen. Strålande solsken och frostskimrande gräs och INGEN lera på hästbenen, inga leriga små tassavtryck i hallen och INGET regn. Vad mer kan man önska sig av tillvaron så här i januari??

Myran har en liten vila just nu då han har gått rätt intensivt de sista veckorna. Det blir lösgalopp i ridhuset och promenader i rask takt. Eller jag vill gärna promenera i rask takt medan Myran helst vill strosa eller allra helst beta! Denna form av aktivitet kommer att gälla veckan ut och sedan så kör vi igång igen. Senaste nytt om släpet är att det ska komma i Januari, men det får vi ju se hur det blir med det?? Jag väntar.

Medan Myran vilar rider jag Ankans häst Eddie. Eddie är inte riktigt ense med mig om hur han ska ridas och anser att jag rider honom ganska klumpigt! Han är känslig Eddie, så jag får faktiskt inte ta för hårt i honom och inte skumpa runt på hans rygg för då blir han upprörd. Jag försöker anpassa mig så gott jag kan och det är sjukt nyttigt för mig att rida den här typen av häst. Myran och de flesta hästar jag haft brukar var väldigt tålmodiga och förlåtande! Jag antar att dom blir det av ren självbevarelse när dom varit hos mig ett tag eftersom jag kan vara lite "yvig"! Jag jobbar med mig själv att vara mindre yvig och då är det guld värt att sitta på känsliga hästar för där kan man minsann inte fuska!! Så vi tackar Ankan för lånet. När jag gör rätt blir Eddie nöjd och går då fint med även mig på ryggen!!

Ja mer har jag inte att säga denna gång, men jag ska försöka att inte dröja så länge mellan gångerna framöver!!

Nytt år, ny hjälm, nytt körkort!!

Jag har nått ett av mina mål för 2018! Jag lyckades efter lite om och men ta BE- kort. Ingen blev gladare än min körskollärare, som vid något tillfälle nämnde något om gråa hår?? Fast han skrattade ganska mycket också! Jag tackar EMV för deras oändliga tålamod, utan dom hade jag väl aldrig lyckats. Nu tycker säkert vissa som är inne och läser här att det var väl inget, men för virrpottan T. Brown var det inte helt enkelt! Men nu är det gjort och det är bara att tuta och köra!!

Jag fick en ny hjälm av Måns i julklapp, den numera traditionelle julhjälmen. Det bidde en Miss Shield, utan bling och blong, då jag främst ska ha den som vardagshjälm. Den provade jag häromdagen och den kändes bra, väldigt liten men bra! Nu tror jag att det är så att mina tidigare hjälmar egentligen har varit för stora men jag hatar när det klämmer på huvudet så därför har det blivit så. Nu tänkte jag att jag faktiskt skulle skaffa en som satt som den ska, lite ovant men säkert mycket säkrare!

Hjälmen gjorde att jag red riktigt bra på träningen sist och att Myran skötte sig riktigt fint. Det kan ju omöjligt ha berott på något annat?? Nu börjar jag bli riktigt sugen på att komma ut och visa upp oss för även om vi inte skulle vara så bra så kommer vi att vara så snygga, jag och Myran!!

Myran fick även han en ny sak, en grimma, visst passar han i den härliga röda färgen. Nu är det så att Myran får nya grimmor jämt och ständigt eftersom han tar sönder dom i parti och minut. Jag vete katten vad han sysslar med men trasiga blir dom i alla fall!! I går fick han panik på stallgången och slet sig!! Nej jag använder inte balsnören i uppbindningarna och så pratar vi inte mer om den saken!! Det var lite stimmigt i stallet, då vi var många som var där samtidigt och hästar höll på att skos!

Myran ogillar VERKLIGEN ljudet som blir när hovslagare slår skor mot städet. Han blir stel som en pinne och vänder blicken inåt och är på helspänn. Helst vill han även stå med huvudet intryckt i väggen för att vara på den säkra sidan! Är han inte i sin box vill han bara fly!! Något att tänka på inför hans framtida åkturer! Det får bli luva med plugg i öronen när han åker i nya släpet!!

2018! Jag minns Geggamojans år 2017!

Tvätta ben, tvätta ben, tvätta ben är väl det som är signifikant för hösten och vintern 2017! Det har i stort sätt regnat varje dag sedan någon gång i september!!

Förutom regn och geggamoja så innebar 2017 även att jag återigen har blivit hästägare! Under Falsterboveckan inhandlades ett styck stort grått häst som fick smeknamnet Myran trots att han mer påminde om en elefant i storleken;)! Milow FZ som är det riktiga namnet är född 2011 och fylldes således sju år i går!

Nu är han mer som en fyra-femåring både mentalt och utbildningsmässigt. Som en fyraåring då det kommer till tävling och fem år rent mentalt. Alltså är han en riktig pain in the ass mellan varven för närvarande. Men det kommer nog att bli bra så småningom.

Under 2017 försökte jag mig även på att vara hästhandlare vilket gick så där eller rättare sagt inte alls!! Piraten var hos mig i ett halvår och försöken att sälja honom fick mig att inse att handla med häst inte är något som jag kommer att ge upp karriären som psykolog för;)!!

En häst som faktiskt blev såld var Pinglan! Hon har det väldans bra med sin nya familj och det går super för dom på tävlingsbanorna!

Jag har tävlat Korven med blandade resultat. Korven, jag och Hurtbullen kommer att fortsätta vårt samarbete även under 2018 och vi har en plan.

Jag avslutade året med att börja springa rundor med doggarna! Jag har faktiskt lyckats med att springa minst två dagar i veckan i HELA fem veckor. Jag har aldrig någonsin kommit över tre veckor så bara det är en bedrift! Ska verkligen försöka tvinga mig att göra detta även under 2018! Men jag lovar inget, för jag gör inte nyårslöften!!

Jag har börjat träna för Ryttarprinsessan och även hjälpa henne lite med hennes hästar när hon behöver det! Ryttarprinsessan är envis, hård och skoningslös och tvingar mig att rida rätt och riktigt!! Sjukt svårt men kommer förhoppningsvis att ge resultat framöver. Om inte annat så har både jag och Myran träningsvärk!

Mål för 2018 är E- körkort till nya släpet som aldrig verkar komma. Att Myran ska komma ut och röra på sig i olika sammanhang. Att jag ska bli riktigt tight på hästryggen och att ha en häst som verkligen är igenom i kroppen och hoppar som en gud.

Hoppas 2018 blir ett riktigt bra år nu och "Må alla ben vara med oss"!