Som lämlar på fjället!!

Jag tänker försöka rid ut så mycket som möjligt nu innan mörkret kommer! Dels för att Knatten är så tråkig att rida på anäggningen för tillfället och dels för att jag vill få så mycket uteritt som möjligt innan det inte går längre, för i ridhuset kommer man ju att få harva i tillräckligt ändå nu framöver!

Jag red ganska sent i går så jag gjorde ett försök med backarna och se på katten när jag kom fram var dom nästan helt öde!! Det var helt underbart när jag stod högst upp på högsta backen med utsikt över halva Lund, vädret var fantastiskt, färgerna undebara och luften frisk och klar och Knatten alldeles lagom på tårna! "Äntligen ensamma" var min tanke, det skulle jag ju inte ha tänkt för under tiden jag klättrade ner så var det som om folk bara vällde fram ur buskarna eller jorden eller var dom nu hade gömt sig! Nästa gång vi galopperade upp var vi verkligen inte ensamma längre utan på krönet var det minst sex personer som hade dykt upp, precis som om dom materialiserat sig ur tomma intet eller något! "O varför, varför kan vi aldrig få vara själva här" var tanken som dök upp i skallen då!!

Så jag avslutade galopparbetet upp för "långabacken" och red runt lite allmänt i området i stället!
Hur som helst, på det hela taget var det en skön tur där Knatten kändes som vanligt. Vi fick i alla fall tränat våra tempoväxlingar och övergångar som jag tragglar på med  och vi hann faktiskt med två repor upp för långabacken innan lämlarna dök upp!

Inte mer bling!!

Jag är rätt trött på bling men hur känner ni där ute är tycker ni fortfarande att det är det snyggaste som finns. Hade ni velat ha dessa tyglar? Inte jag i alla fall! Men smaken är ju som baken!!

Ture tävlar och lite ditt och datt.

I går var det tävling med Ture. Han debuterade i 1.10 med ett ner vilket man får vara väldigt nöjd med. I  1 meter rev han i princip alla räcken eller tre av fyra i alla fall och men han var väldigt fin på alla distanser och på oxrarna. Nu får vi se lite vad som händer framöver med Ture då det är lite saker på gång i hans liv.

Knatten har ju varit lite tråkig att rida sista tiden så därför har jag bokat tid till honom för en ordentlig genomgång hos en riktigt duktig veterinär. Han är inte halt men hans trav är inte alls lika bra som den varit och i galoppen står han emot lite. Hoppningen verkar inte vara påverkad men jag vill inte sitta och känna  mig osäker på om han är helt ok när jag rider. Men jag rider på som vanligt fram till dess.
Annars händer det inte så mycket annat på ridfronten, det är lite svårt att planera när saker och ting är som dom är. Under tiden njuter jag av det fantastiska höstvädret.

                              

Ingen ponnygalopp:(!

Som jag bestämt innan så red jag upp på St:Hans backar för att göra lite galopparbete i"långabacken".
Jag kunde ju ha räknat ut att backarna skulle var nerlusade med motionärer, men det kan jag hantera. Jag hade dock INTE räknat med att möta ett gigantiskt genomskinligt klot med människor inuti där uppe! Ni vet ett sådant dom har i bassänger, som man sedan springer omkring inuti, dom brukar ha sådan i Falsterbo i familjehörnan. Jag står mitt i en av backarna som är rätt så brant och uppe på krönet tornar denna boll upp sig. Knatten var redan innan spänd då joggarna nu har fått på sig toppluvor, detta var tydligen mycket skrämmande, för jag förstår inte annars varför alla joggare helt plötsligt tedde sig som monster i Knattens ögon?

Knatten hade nu som tur var mest fokus på joggarna som for omkring överallt och jag tror inte han hann se bollen innan jag snabbt vände honom åt andra hållet och började ta mig nedför backen igen. Jag är inte rädd av mig men jag ville helst inte uppleva hur Russ skulle reagera när bollen väl kom i rullning med människa och allt inuti. Absolut inte när vi stod i en lätt hal, väldigt brant gräsbacke som slutade i en asfaltsstig! Jag kan vara negativ och deppig men jag är banne mig inte suicidal! I min fantasi såg jag hur Russ reste sig rakt upp på bakbenen i backen för att sedan handlöst kasta sig tvärtom och fly iväg nedför, vilket med allra största sannolikehet hade slutat i en omkullridning och oss rullande runtomkring varandra i slänten med brutna nackar!!

Nej det ville jag undvika så vi tog oss nedåt och vände om och red åt andra hållet för jag tänkte att vi kunde ta oss till långabacken från andra hållet. Knatten var väldans på tårna så kanske han sett bollen i alla fall? När vi kom från andra hållet så har dom naturligtvis fått upp bollskrället högst upp i långabacken och var i färd med att rulla ned den! Då bestämde jag mig för att rida hem igen vilket inte var helt lätt då Knatten promt skulle springa åt andra hållet, mot bollen, eftersom vi mötte en joggare med vit toppluva, huva! Till slut tog vi oss från backarna utan några skenturer eller andra olyckor. Väl hemma gick vi in på hoppbanan där Knatten fullständigt dog och blev lång seg och helt fruktansvärd att rida! Trots det kämpade jag på med övergångar, tempoväxlingar och förvända galopper tills jag kände att vi inte kom längre än så! Så min kravlösa ponnygalopp förbyttes till tradig ridskolehäst galopp!!

Tillbaka igen!

Så där nu har jag tjurat färdigt och tänker ta tag i saker och ting igen!! Jag fick lite skäll av Bästa Grannen som sa att jag var fjantig, vilket även M höll med om! Dom tycker så mycket så;)! I kväll har jag Russ själv och funderar på att bara rida ut på backarna och ponnygaloppera upp och ner för dom! Känns som att det är något som kan vara kul och kravfritt för både mig och häst att göra. Måns kom hem två dagar tidigare än vad jag trott så det tänker jag allt utnyttja till max!

På torsdag hoppar jag Ture och sedan ska vi iväg och hoppa tävling i Eslöv. Det blir sista tävlingen ute för året! Ture skall debutera 1.10 så det känns som att vi är lite på väg i rätt riktning lille Ture och jag. Han hoppar faktiskt bättre på de hinder som är lite större så det kanske är en riktig hit, vi får se efter helgen.

I går var M och hoppade Pay and Jump på en anrik hästanläggning här i Skåne. Med tanke på anläggningens rykte och status så tycker man att dom kanske hade kunnat ha en något bättre organisation kring sina Pay and Jumper. Sedan är det också trevligt om de som är funktionärer är trevliga, glada och visar upp lite servicemind mot även dom som är glada amatörer och inte bara mot proffsen. Ett bättre flyt mellan framridning och bana  och bättre flyt inne på bananan hade kunnat korta ner tiden avsevärt. Nu har dom blivit bättre än vad dom var för några år sedan men jag tycker fortfarande att det går för långsamt.

Nu ska man ju inte bara kritisera utan även komma med konstruktiva förslag på hur man kan ändra sig. Här är några tips, använd ringmaster med walkie talkies mellan framridning och bana så att dom kan skicka upp folk i skytteltrafik. Ha en speaker som sätter igång ekipagen inne på banan så att det inte blir en massa dötid mellan de två ekipage som ska rida sina två rundor. Ut med färdiga ekipage så fort som möjligt och in med det nya ekipaget, detta kan speakern ha lite koll på. Ändra inte om alltför mycket i startlistorn som lagts ut på nätet i sista sekund, som att exempelvis ändra från en tidig start till en betydligt senare. Jag vet att man ska vara flexibel och att det är många som rider flera hästar men att flytta en tidig start till en sen start i sista sekunden tror jag inte att man behöver göra.

Sist men verkligen inte minst, var trevlig och tillmötesgående mot alla oavsett om det är kändisar eller vanliga hobbyryttare! Kommer jag med en fråga så svara med ett leende på läpparna och med ett glatt humör, då kan man ta betydligt mer krångel än om man får en sur min och en blick som säger att man inte är vatten värd! Speciellt om funktionären i fråga direkt efteråt kvittrar glatt till ett proffs att "visst ska vi lösa det"!! Det gör oss dödliga lite bittra kan jag säga!! Ni funktionärer som bemöter folk på ett trevligt och glatt sätt tack så mycket ni är guld värda. Ni andra, jobba på bemötandet lite!! Släpp "sparka nedåt och slicka uppåtattityden", som tyvärr är så vanlig inom sporten, alla håller vi på med hästar och alla är vi värda att mötas med respekt, kändis, proffs, amatör eller hobbyryttare!

Dagens outfit!

Längesedan jag visade dagens outfit, men här är en! Kvällspromenad kallar jag den för! Den består av rosa/svartrandig onepiece inköpt på HMs barnavdelning, chick reflexjacka från gud vet var och som accessoar en piffig Jack Russel med självlysande ögon under armen! Voilà färdig för en promenad ner i Knästorps centrum!! Givetvis putar jag med munnen och tittar med "underlugg" blicken under hela promenaden!!

Ger upp!!

När ska man ge upp? Jag får inte till det på tävling, det blir liksom stolpe ut hela tiden!! Nu i helgen stannade Russ dessutom i 1.20!! Det är ju inte ett gott betyg åt mig precis. I 1.30 gick det rätt ok men vi rev sista i första fasen och det var jag inte nöjd med det heller. Jaja jag vet jag ska fokusera på det som är bra och se det andra som utmaningar yadi, yadi!! Men jag har ingen lust att lyssna på mitt eget coachande peppbabbel just nu.

För tillfället  vill jag  bara sura och fundera på om de verkligen är lönt det här jag sysslar med. Ska jag fortsätta att harva runt i 1.20 och 1.30 och aldrig placera mig och alltid rida så att jag får minst fyra eller fler fel! Vad ger det liksom, ingenting känns det som i dag i alla fall. Hela helgen går bort åt att vara på en tävling för att sedan komma hem med nada!

Innan tyckte jag att det var roligt att titta på alla andra ekipage men numera är inte heller det roligt och hela tiden då jag är på tävlingsplatsen vill jag bara sova!! Jag blir sömning när jag är nervös har jag kommit på och det är en ganska tröttsam känsla att gå omkring i under en hel dag. Sedan när jag ska tagga till för att rida så är det jättesvårt och jag känner mig så håglös att jag ibland knappt kan komma igång. Kan vara därför det går dåligt, inte helt omöjligt faktiskt! Jag ska ta mig en funderare på vad jag vill göra med Russ framöver. Det är så mycket lättare med unghästar tycker jag, där är målen så tydliga och avgränsade. Då räcker det med att vara nolla och rider man inte nolla så är det ändå utbildning, winwin på något sätt. Men hur gör man med hästar som snart inte är unghästar längre om man är en något medioker ryttare som jag?

Knatten är 8 år om några månader och vi har fortfranade inte fått några färgade rosetter eller debuterat 1.40 bara det känns som ett misslyckande från min sida! Att gå ner i klasserna och kanske plocka rosetter där lockar mig verkligen inte och att tävla och ständigt "gör bort mig" i 1.20 och 1.30 känns inte heller så kul, vem tror jag att jag är liksom??

Om jag är gnällig och självömkande just nu , ohh jau! Möt den griniga, bittra och kinkiga Titti, jag tänker minsann inte ursäkta henne utan även hon får ha fritt spelrum här i bloggen!! Vill ni bli peppade och få livslusten tillbaka så får ni klicka er in på någon av de mer rosamolniga och odelat positiva bloggarna! Sådana finns det ju gott om så det borde inte vara något problem! Tror det är dags för mig att sluta nu! Här får ni se den bittra verkligheten på film!!

 

 

 

God natt

Tidig dag i morgon

Jag har skrivit om detta i ett tidiger inlägg men för er som inte har varit med så länge så kommer här lite kuriosa om Knatten.

När Knatten var liten hade hans mamma lite svårigheter gällande modersrollen och uppvisade tydligen ett visst avståndstagande från lille Knatten. Han fick istället ty sig till ett annat sto, som jag tror var en korsning mellan nordsvensk och ardenner. Någon form av kallblod var det i alla fall. Jag vet inte om han diade detta sto men hon förbarmade sig tydligen över honom och tog sig an honom när hans egen mor inte gjorde det.

Detta kan vara en förklaring till att Knatten är lite dubbel i sin natur. Ena stunden fullständigt loj och flegmatisk för att i andra stunden bli fullständigt explosiv och på tårna. Det flegmatiska draget är nog det som är mest framträdande. Kallblod + Halvblod = Knatterruss.

Det roliga var att när jag fick reda på detta av uppfödaren så hade M precis läst en artikel om ett försök nere i Tyskland. Detta försök gick ut på att embryon från bra tävlingshästar sattes in i kallblodsston. Kallblodsstona fick föda och ta hand om fölen för att fölen skulle få riktigt god fet kallblodsmjölk för att växa sig stora och starka. De biologiska mödrarna kunde fortsätta att tävla och behövde inte tänka på att ta ut föräldraledighet. Experimentet fick tyvärr avslutas då fölen blev allt för lugna och loja för att användas till tävling!! Rätt roligt faktiskt med tanke på Knattens personlighet.




Tjock å go!

Tureskutt

I går var det träning med Ture i Stävies ridhus. Första träningen inomhus för Ture och mig och det gick bättre än förväntat. Vi hoppade någon variant av huset med linje på böjt spår och små lydnadshinder på diagonalerna och kombination längs med väggen. Linjen och kombinationen klarade vi bra men de där små hinderna som stod i mitten och på diagonalerna hade både jag och Ture väldiga besvär med att komma rätt på.

Har ni tänkt på att det så mycket svårare att komma rätt på ett litet sketet kryss än en något större oxer eller räcke?? Jag har lika svårt på Knatten som på Ture, eller det är faktiskt svårast på Ture. Han gör inte många knop över de mindre hindren kan jag säga men man ska ju inte rida eller hoppa dåligt bara för att det är litet!! Alla hinder skall hoppas lika väl och på samma sätt, stora som små.

Okristligt tidigt i morgonbitt hoppar jag studs med Knatterusset och på söndag tävlar vi i Sydslätten. Vi hoppar  1.20 och 1.30. Nu katten ska vi bli stadig och felfria i dessa klasser, jag vill ha rosetter!! Färgade dessutom det tycker jag att vi förtjänar;)!

                  Så här såg det ut sist vi var i Sydslätten då vi kom på 8:e plats i 1.30!!

Litta stressad

Fick äntligen nästan en hel natts sömn!! Den förbannade hostan har gjort det omöjligt att sova om nätterna. Den förbannde hostan har gjort livet surt! Att hosta kan tära så mycket på kroppen är helt ofattbart. Jag tog i alla fall tag i saken och fick utskrivet lite rejäl hostmedicin, en sådan som förr om åren hade en röd triangel! Det hjälpte tack och lov.

I dag känner jag mig lite bättre rent fysiskt men stressnivån är ändå hög. Måns är iväg och jobbar han har varit borta hela veckan och kommer inte hem förrän nästa torsdag. Detta innbeär ett jädrans pusslande för att få saker och ting att gå ihop med hästen, hunden, barnet och livet! Jag fattar inte hur jag har fixat det tidigare om åren. Jag har ju varit själv med allt innan och då fick jag ju allt att funka, då var dessutom Mathea yngre och kunde inte vara hemma själv vilket hon kan nu. Ändå så tycker jag att jag inte hinner göra någonting ordentligt.

Tack och lov att jag har hjälp med hästen nu i alla fall. I kväll blir det träning med Ture och MM (medryttaren) rider Knatten. Dotter vill i alla fall följa med och titta så då behöver jag inte ha dåligt samvete för att jag lämnar henne hemma. Hon gillar Ture mycket mer än Knatten och kan därför tänka sig att titta på när jag hoppar honom. Hon vägrar konsekvent att följa med till stallet när jag skall till Knatten. Jag har ofta dåligt samvete för Matheas skull, för att jag ägnar så mycket tid i stallet, speciellt när hennes pappa inte är hemma. Men jag vill verkligen, verkligen inte sluta att rida eller sälja hästen. Trots att det är en slitsam hobby som tar mycket tid i anspråk så ger det mig så otroligt mycket. Jag är nog lite klen i mig själv i dag, det tar på krafterna att vara sjuk och turnéänka samtidigt.

Ojämna läder!!

Träningen gick riktigt bra och var betydligt mindre kaosartad än vad den kunde ha varit. Russ var mjuk och fin redan från början men la som vanligt över mig till höger i sadeln. Ni som varit med vet att detta är något som sker  mer eller mindre beroende på, ja gud vet vad?? I dag var det ganska mycket så jag gav upp och bestämde mig för att faktiskt korta det högra stiglädret. Ja, jag vet att det är big no no på det men det sket jag faktiskt i! Det kändes genast mycket bättre och Knutte flög över hindren mjuk som en gummibollskatt medna jag satt hyfsat mitt över honom!

Jag hade dock lite dåligt samvete över mitt fusk med stigbyglarna så när jag hoppat av och kommit in i stallet så kollade jag från marken hur tokigt det såg ut och om någon lätt skulle kunna genomskåda  mig framöver. Till min häpnad hänger stigbyglarna jämt längs med Russ sidor. När jag kollade hålen på lädren så visar det sig att dom nu var jämna och att dom var i hål 15 på båda sidorn, av detta drog jag följdaktligen slutsatsen att det högra lädret hade varit i hål 14 tidigare. Min fråga är nu, hur länge har jag egentligen ridit med ojämna läder?? I flera månader eller och varför har jag inte kollat detta tidigare!! En typisk klassisk Titti sak att göra skulle nog en del av mina bekanta kunna säga;)!!

Hösthosta och röriga tankar

I går var det ingen häst eller något stall för mig. Jag har skaffat mig en ny medryttare som hjälper mig två dagar i veckan, skönt. Hon hade hand om Knatten hela veckan då jag var i Luleå och allt verkade ha flutit på bra. Knatten var fin att rida när jag kom hem så jag är glad och nöjd! Jag har haft sådan otrolig tur med mina medryttare då dom har tagit mycket väl hand om mina hästar genom åren. Utan medryttare är det svårt att få ihop tillvaron då Måns är borta mycket, det går men det är svårt. Nu är ju Mathea som tur var äldre och kan vara själv ganska mycket men någon dag i veckan kan det vara skönt att inte behöva att åka till stallet utan bara åka direkt hem från jobbet! Dessutom får jag numera rätt så  mycket pikar från dotter om att jag försummar henne för hästens skull! Jaja man kan inte behaga alla här i världen!

I kväll har jag i alla fall hand om Russ själv och funderar på om jag ska hoppa med i kalabalikgruppen. På tisdagar är det träning för Mr B uppe på LCR, under utesäsongen är det ofta bara en grupp som kan bestå av allt från två elever till si så där en tolv stycken. Nivån mellan eleverna är milt sagt ojämn och hoppningen kan i mellanåt te sig lite kaosartad. Vanligen tränar jag och M själva för Mr B vilket gör att jag är lite bortskämd och kan tycka att det läggs allt för lite fokus på just lilla mig när jag hoppar med i en grupp;)! Därav att jag försöker undvika att hoppa på tisdagsträningarna.

Jag känner mig i övrigt lite osäker på vilket upplägg jag skall ha under veckan, det känns som man kommer av sig när man är borta så många dagar som jag var förra veckan, hela fyra dagar!! Men jag känner mig rätt så okoncentrerad över lag faktiskt. Jag har tagit över Matheas förkylning och hostar lungorna ur mig både natt och dag vilket medför att jag är lite snurrig i huvudet. Verkar detta inlägg rörigt och osammanhängande så är det för att jag är och rörig osammanhängande!!

 

Vår första prisutdelning!

Knatten och jag har nu varit inne på vår första prisutdelning och jag hoppas verkligen att det blir fler!! Vi kom sexa i 1.25 på Ribban i går. Tyvärr finns det inga bilder från den då M var lite svag i sig själv och inte orkade följa med tillbaka till banan, vilket inte är så underligt eftersom det var en promenad på ca tio mil t/r. Kanske lite överdrivet  men långt var det i alla fall. Jag är ju inte så van vid att jag placerar mig så att jag får komma med på prisutdelning så vi gick tillbaka till parkeringen direkt efter att vi ridit. Väl framme vid parekeringen när jag hoppat av kollade jag i telefonen och banne mig Russ och jag låg på sjätte plats! Så det vara bara att hoppa upp igen och rida hela långa vägen tillbaka!

Det kanske var tur att vi inte blev förevigade på bild för Knatten vägrade att stå fint när vi väntade på rosetten. Han var lite ur ramen skulle man kunna säga, med bakbenen långt bakom sig, ryggen sänkt och huvudet rakt upp i vädret. På ärevarvet hade jag full sjå att hålla honom för han ville minsann inte gå sist utan först. När vi gick ut från banan poserade han hur malligt som helst genom att visa upp sig i sin finaste balanstrav à la arab vilket innebär att han går med svansen högt i vädret, huvudet rakt upp med uppspärrade näsborrar och med mycket höga framben! Mycket stiligt enligt Knatten men jag vete katten om jag kan hålla med om det. Han var mycket nöjd med sig själv i alla fall och det med rätta för han var jätteduktig när han hoppade!

Tur som tokiga hade vi med för både jag och Knatten gorde vårt allra bästa för att få ner ett av hindren i fas två, jag var i med foten i stödet och Knatten drog bägge bakbenen längs med bommen! Hindret stod och vaggade ett bra tag men bestämde sig sedan för att hålla sig upprätt. Resten av banan hade vi bra flyt i och i fas ett red jag enligt planen och fick faktiskt till det riktigt bra. Jag hoppade bara en klass för både jag och M var dunderförkylda och trötta så därför strök jag mig ur 1.30. Man ska ju sluta på topp. Nästa helg börjar vi att tävla inne och jag hoppas att vi nu kan skärpa till oss och börja få lite placeringar framöver också. Målet är en färgad rosett i 1.30 innan 2013 är slut!

Varken jag eller Russ är bra på det här med posering!!

På föreläsning om socialamedier

Klart jag måste blogga lite då! I em åker jag hem till skåneland vilket ska bli så skönt, fast jag gillar hotellsängen, den kommer jag att sakna! Hutlöst tidigt i morgonbitti är det hoppning! Jag längtar! På söndag tävlar vi och det är årets sista utetävling. En liten placering hade inte suttit fel, mitt självförtroende hade behövt det! Återkommer när jag är online igen! 

Vela lite till faktiskt

Strök mig från tävlingarna som jag efteranmälde i går! Jag vill hellre vara hemma med mitt sjuka barn i stället för att komma hem mitt i natten, igen! Mathea som sällan är riktigt sjuk har åkt på en rälig förkylning av något slag och har legat utslagen i två dagar. I går ringde hon mig i stallet och pep att hon behövde mig och att jag skulle komma hem på en gång. Knatten åkte in i stallet kvickt som attan och jag körde hem då jag kände mig som världens sämsta mamma som inte var med min lilla sjuka telning. Det ska i och för sig tilläggas att barnet faktiskt har en far som tar mycket väl hand om henne så det är inte så farligt som det låter!! Men det hindrar inte det dålig samvetet ändå.

Stackars arma barn som har en mor som gillar hästar och viger en stor del av sitt ickearbetande liv åt detta intresse. Så det kan bli! När jag var barn fanns det inget jag önskade mig högre än att min mamma hade tyckt om hästar, tänk om min mamma hade haft en egen häst när jag var liten. Min mamma har knappt ens tittat på någon av mina hästar, hon har aldrig kört en transport och hon har nog bara varit med på tävling en enda gång i mitt liv, tror jag. Hästarna har jag fått sköta på egen hand. Hon har å andra sidan aldrig hindrat mig från att rida och hon har stöttat mig mycket ekonomiskt så jag klagar verkligen inte. Hästintresset är helt och hållet mitt eget och det gör mig verkligen inget men ibland händer det att jag tycker att det är orättvist att jag fått så lite backning hemifrån.

Mathea komme antagligen att säga samma sak om mig i framtiden när det gäller hennes intresse/intressen.

Kommit tillrätta!

I Luleå

Sitter i flygbussen på väg till hotellet där jag omgående tänker lägga mig och sova!! Planet gick halvsju i morse så jag gick upp halv fem! Så tidigt går jag inte ens upp när jag tävlar. Nu blir det fyra helt hästfria dagar men desto mer umgänge med andra skolpsykologer! Vet inte riktigt vad jag tycker om det bytet;)!

Jag har inte slutat blogga

Även om man kanske kan tro det så har jag inte slutat blogga, jag har bara tagit ett litet uppehåll!
Jag har varit hemma med sjukt barn och har mest tagit det väldigt lugnt sista tiden. Efter tävlingarna i Skövde var det precis som att all min energi och motivation bara försvann. Jag hade trott att det skulle vara tvärtom, att jag skulle komma hem och vara på topp och supertaggad på att rida, träna och tävla,  men tyvärr var det precis tvärtom.

Tävlingarna kändes lite som stolpe ut för mig, inte för att det gick direkt dåligt men det gick ju inte heller superbra och jag kände mig inte nöjd med min egen prestation eller ridning. Knatten skötte sig utmärkt men jag var ofukuserad och klantig helt enkelt. När jag har ridit hemma så har jag inte heller haft någon riktigt bra känsla på länge varken när det gäller markarbete eller hoppning. Knatten är rätt så trött och slö, inte så att han känns ofräsch eller något, men sådär tradig som han kan vara på sommaren när det är lite varmt. Han och jag har nog varit lika oengagerade helt enklet, det kanske är jag som har smittat av mitt humör på honom.

Nu börjar det i alla fall kännas lite bättre igen och hoppningen i går gick ganska bra Knatten är dock lite nochalant i bland men i övrigt så hoppar han väldigt väl i alla fall enligt M och Mr B, själv tycker jag bara att han känns matt i sprången och att han inte har samma fart och fläkt som tidigare. Men det kan ju vara så att det är för att han nu verkligen hoppar som han ska, på styrka och teknik och inte på fart längre. Jag är förvirrad.  Dessutom hoppar vi inne nu för att komma igång inför inomhussäsongen vilket även det kanske bidrar till att det känns annorlunda nu. Katten vet?

Jag har även tränat med Lille Ture, som inte är så liten längre, han har växt både på höjden och bredden ser det ut som. Bästa Grannen har gjort ett fantastiskt jobb med honom och han är jättefin att rida. Vi tränade för en tränare jag aldrig ridit för innan och hon kom med lite råd och tips som jag kunde ta till mig och lägga på erfarenhetskontot.

Det är roligt att rida för andra tränare men det kan även ställa till det en del. Om det är en tränare som vill ändra allt för mycket på ens träning på en gång så blir i alla fall jag väldigt förvirrad och rider då snarare sämre än bättre. Men en tränare som inte är allt för lågt från ens grundtränares tänk kan däremto tillföra en del nya imput utan att det blir allt för förvirrat för mig:)!

Det kändes som om detta skulle funka i alla fall så vi får se om jag kanske kan få en plats i den gruppen framöver, nu var jag bara reserv. Knatten fortsätter jag att träna för Mr B i alla fall då det funkar bra för oss. Förhoppningsvis kommer det väl även att tillkomma någon gästträning med Maria Gretzer längre fram i höst eller vinter.

I morgon åker jag på utbildningskonferens i Luleå i fyra dagar så då har jag inte så mycket häst att skriva om. Men man vet aldrig vi hörs! Här kommer förresten bilden på äggahuvudet!!

                                      

                                       

Knatten älskade Russ:)!!

Världens längsta hals!!

.....och ännu lite mer velande men det blev en Uvex!

Efter att ha provat tusentals med hjälmar, ja kanske lite överdrivet, men jag har provat massor med hjälmar så bestämde jag mig för ett uvexägg till slut! Uvex Perfexxion Active hette ägget, hoppas det nu inte var en av dom som var återkallade? Det var  den av alla hjälmar som gjorde att man såg minst deformerad ut i alla fall. Jag hade tänkt att vänta lite till att skaffa en ny hjälm, men min gamla hjälm är så svettig, äcklig och illaluktande att jag inte stod ut med den längre.

Denna sommaren var rena dödsstöten för min Charles Owen hjälm och mina andra "sommarhjälmar" som jag annars använt gillar jag inte längre. Den ena borde jag dessutom ha kasserat för länge sedan då den varit med om både det ena och det andra. Den andra ful Uvexen får jag ont i huvudet av eftersom den inte passar så bra, dessutom är dom båda sommarhjälmarna skitfula. Charles Owen hjälmen är visserligen ok utseendemässigt men förutom odören från den så är den dessutom alldeles för stor för mig, fast jag lagt in Matheas cykelhjälmstoppning i den!! Jag köpte den när jag fortfarande hade dreads, mitt huvud blev två nummer mindre när jag klippte av dom!

Uvexhjälmar är ju mer populära hos dressyryttare har jag sett, så jag kommer fortfarande att vara helt ute på hopptävlingar. Det skiter jag i för jag tycker faktiskt att den nästan är snygg, till skillnad från de flesta andra hjälmar på marknaden. Jag gillar inte alls utseendet på de hjälmar som är populära inom hoppningen som KEP och Samshield och allt vad dom nu heter. Dom får mig att se ut som en bortkommen medicinboll på avvägar! Denna uvexhjälm får mig mer att se ut som ett sofistikerat ägg, ska ta en bild i kväll så får ni se vad ni tycker!

Velar hit och dit

Jaha nu har jag ändrat mig och ska inte tävla i Halmstad utan i Sydslätten i stället och dessutom spontananmälde jag mig till i morgon i Dagstorp! Så det kan bli! Sedan kom jag på att jag inte har någon att ta med mig i morgonkväll men det löser sig antar jag, annars får jag väl åka själv?

I går tränade jag lite kondition med Knatt ute på stora hoppbanan som är 80 x 100 m. Jag galopperade oavbrutet 8 varv i ett 350 meters tempo, jag tror att det var i 350 meters tempo i all fall, hur som helst så var det i en frisk galopp? Det blev faktiskt nästan 3 km när jag räknade på det. Efter det skrittade jag i två varv och red sedan lite travbommar och gjorde skänkelvikningar och volter. Sedan red vi över en bom i galopp på volt samt ökade och minskade galoppen i vart femte steg.

Sen var jag klar och lade ner honom i trav några varv för att avsluta det med avskrittning runt anläggningen. Att skritta av tyckte Russ var jobbigt och han hade nog helst velat att jag bar runt honom i stället för att jag satt på ryggen. Men jag måste säga att Russ har ganska så bra kondis faktiskt för han orkar rätt så mycket!!

I kväll kommer bästa vännen Ewa och ska känna igenom Russ, Slips och Leo. Hon ska göra sin examen som fysioterapeut och vår hästar blir examensarbetet! Om ni i framtiden vill ha er häst behandlad så kan ni använda er av Ewa. Eller så kan hon ta fina foton på er;)!

Foto: Ewa Levau

Lång tid sedan vi sågs!!

Hej på er alla, det var ett tag sedan jag skrev här. Dotter har varit krasslig, jag har varit krasslig och inte helt mig själv och vårt modem har varit krassligt. Tydligen tål modem inte att få vatten på sig?? Alltså har jag inte haft någon internetuppkoppling på ett par dagar och 3G där hemma är rätt så uselt så jag har struntat i att blogga helt enkelt. Det har nog ändå inte spelat någon roll eftersom jag varit extremt inaktiv både då det gäller häst och liv i övrigt. Jag och dotter har mest legat i soffan och halvslumrat eller tittat på tv eller filmer. Men nu är jag åter i livet igen opch hoppas att jag kan uppbåda någon form av entusiasm inför både häst och liv:)!!

Lite update gällande tävlingsplanering kan ni få i alla fall om två veckor tävlar vi på Ribban och om tre veckor åker vi troligen till Halmstad. Jag rider nog 1.30 som högst båda tävlingarna, tror jag, kanske 1.35 i Halmstad jag kommer faktiskt inte ihåg vilka klasser där var. Jag hade lite tankar på att debutera 1.40 på Ribban men jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag känner mig ganska osäker på min ridning för tillfället så jag får se. Det känns som att man bör ligga på topp mentalt när man ska debutera 1.40 och där är jag inte riktigt nu kan jag säga. Men svackor kommer och svackor går så vi får väl se hur det blir med saker och ting.

Lite så här har det känts att rida på sista tiden!!