Tävling

I går var vi iväg och tävlade. 1.15 gick bra och där var vi nolla. I 1.25 var Knatten, ja vad ska man säga Knatten. Jag trodde att han släppt det där med vattenmattor men icke, den här hade ju krusade kanter!!! Han stannade aldrig men han försökte och kråkhoppade stillastående. Efter det kom jag aldrig riktigt till ridning så han smet förbi hindret efter!!

Vi slutade på 10 fel, ett ner, en smitning och två tidsfel:(! Men på den positiva sidan var han fin på den linje som många av A hästarna hade svårigheter med. Där kom vi perfekt och jag red helt enligt planen så den känslan tänker jag focusera på och inte det andra. Dessutom hoppade vi som vi aldrig hoppat förr på framhoppningen, där han var lugn och fin. Inne på banan kan han tända till och bli väldigt stark vilket gör att det blir lite av och på. Jag sitter då och tjuvhåller i svängarna och kommer inte ur sväng i tillräckligt bra galopp. Jag känner mig fortfarande lite osäker på att svänga efter att vi har gått omkull och även många gånger har hållt på att göra det. Det där högra bakbenet är ju inte alltid direkt att lita på.

M filmade 1.15 men inte 1.25 eftersom hon då satt och tjuvlyssnade på folk som pratade om russet på läktaren. En ganska känd ryttare som sysslar med försäljning och utbildning sa till sitt sällskap att dom skulle kolla in Russet eftersom han lagt märke till honom i den tidagare klassen. Nu förnekar sig ju aldrig Knattur och hans russjag valde naturligtvis att blomma ut i fullblom just då;)! Kände ryttaren blev lite besviken då han tydligen verkligen ville visa att han sett en fin häst och som han även tyckte att andra borde se. När han urskuldande hade sagt att "men den var fin i förra klassen", kände sig M tvungen att försvara oss och vände sig om sa att vi var lite ringrostiga och att Knattur inte alltid beter sig på detta sätt. Jaja, vi tragglar på och nån gång ska det väl sätta sig! Jag behöver mycket mer rutin och skulle behöva hoppa en massa fler hästar för att bli bättre och kunna rida Russet på ett bättre sätt, en ekvation som jag tyvärr inte kan få ihop!

Bättre och bättre

Har precis hoppat lilla Lina och det gick faktiskt riktigt bra i dag! Hon kunde nästan ligga kvar och vänta och inte tokrusa innan och efter hindren. Dessutom vågar jag nu börja rida och inte åka häst, vilket jag lätt gör då jag rider hästar jag inte känner. Nu ska jag iväg till Knattur och hoppträna! Hoppas det också går bra. Sen ska han dollas så att han blir fin till tävlingen i morgon. Det kommer att bli en lååååååång dag i morgon eftersom de är mängder av starter.

Har provat ytterligare en sadel, en Colbert Brother, den kunde jag mycket snabbt avfärda. Den låg dåligt på russet och när rumpan och jag kom upp skrek rumpan rätt ut NEEEEEEJ! Så nu kan vi ta bort den från listan i alla fall. Ska hoppa i Altairen nu. Jag red lite i den i går och den kändes faktiskt bra, sen är jag lite osäker på om den ligger så bra på russet? Ska se vad jag tycker om att hoppa i den? Än så länge så är Meredithen helt klart favoriten!! Lyckades även sälja min sadelprovar tid så jag fick igen dom pengarna också!

Äntligen

Leo har fått en ny grimma!!! Ni ser den gamla är ju helt omöjlig!!

Sadelprovningen fortsätter

Två CVD sadlar avklarade, för dyra, låg inte tillräckligt bra på russet och rumpan gav inte heller sitt gillande! Fast den ena tillhört Lisen Bratt Fredriksson och troligen haft hennes rumpas gillande. Där ser man smaken är som..... Nä kan inte skriva det:)! Nästa sadel ut är en Altair får se vad russ och rumpa har att säga om den?

Tankens kraft

Funderar på om jag ska köpa den här, eller låna.
http://www.bokus.com/bok/9789188940711/tankens-kraft-idrottspsykologi-i-teori-och-praktik/#blogs

eller den här http://www.bokus.com/bok/9789185433742/praktisk-idrottspsykologi/#blogs

Dissar

Jag avskyr Leos grimma(Leo är Knattens stallkompis)!! Den är helt omöjlig och faktiskt fruktansvärt ful! Den är lite för liten för Leo och så är den liksom lealös och den har ingen som helst struktur. Den är alltid ut och in eller bak och fram och när man ska vända rätt på den trasslar den fullständigt ihop sig. Varje gång jag är stressad när jag ska ta ut Leo och få på honom grimman, så funderar jag på om det inte faktiskt är helt ok att slänga andras saker och byta ut dem, i det här fallet anser jag att det är en god gärning! Dessutom är den knallorange, fult knallorange och Leo är en fux!! Det skär sig och är ingen vacker syn för ögat! Nä jag tror att Leo ska få en ny grimma av mig eller vad tycker ni? Så här såg det ut i morse när jag äntligen lyckades få på den!! Bak och fram! Jag hann/orkade inte ta av den och trassla rätt den för att sedan försöka få på den igen!! Sorry A men din grimma går fet bort!!!!

Massa hästar och grejer på gång

På söndag kommer grannens hästar in till Lund eftersom jag övertalat denna trevliga kvinna att LCR är ett bra ställe att stå på! Hoppas även hon kommer att anse det? Jag och M kommer att ta hand om dem nästa vecka när Granne är utomlands och sedan kommer vi att hjälpa henne när hon inte själv har tid. För tid det är något jag verkligen har;)! Det ska bli kul med lite extra häst att rida igen eftersom det nu bara varit russ för hela slanten ett bra tag. Vi får ser hur det hela kommer att utvecklas men jag har planer som jag tidigare sagt.

Jag har funderat! Vad sägs om detta Lunds Civila Ryttare som jag satt och skissade på i går?

• En träff för de som är intresserade av tävling/träning för att vi tillsammans skall komma fram till en gemensam målsättning.
• Träningar tillsammans som kan filmas.
• Efteråt träffas vi för att vi tillsammans och enskilt skall kunna utvärdera träningstillfället på ett strukturerat sätt. Dessa utvärderingar skall sedan  ligga till grund för att vi lättare skall få en överblick av vad vi är bra på, vad vi behöver bli bättre på och vad vi absolut vill ändra. 
• De som är med i satsningen bestämmer tillsammans ca tre tävlingar (ej lagtävlingar) dit vi åker tillsammans. Vid dessa tävlingar filmas ritterna som vi sedan tillsammans går igenom och tittar på för att hitta styrkor och brister. Utifrån denna kartläggning lägger vi upp vidare planering och träning.
• Åka på lämpliga clinics tillsammans. 
• Mental träning (om jag kan få tummarna loss)
• HA KUL!!!!! ÄTA MYCKET GODIS

Vidare tankar och förslag mottages tacksamt! Tanken med detta är att få igång tränings/tävlingsverksamheten och öka på gemenskapen i klubben. Inte enbart tävlingsekipage kan komma i fråga utan även andra som bara är intresserade av att komma igång med en seriös, målmedveten träning eller som på något annat sätt vill vara delaktiga! Vi behöver kanske en duktig sponsorraggare, filmare, supporter mm.

KLICKA!

Dubbelbokad

Jaha så då har jag lyckats med att dubbelboka mig på söndag!! Trodde att jag kunde byta tävlingsdag hur lätt som helt från söndag till lördag. Men nej helt fel tänkt, lördagen är nämligen full och har reserver! Jag får försöka att ringa tävlingsansvarige och be snällt, kanske det går!

                                   

Sadelprovning

I går var jag på sadelprovning där jag provade och tittade på en del Prestigesadlar, nu gör jag lite gratis reklam här i bloggen, eller inte?

Jag har ju varit på jakt efter en ny sadel ett längre tag, det vill säga i en evighet. Jag har inte riktigt vetat vad jag vill ha och jag är även för snål (ej stadd vid kassa) för att bara rusa å stad och köpa en ny sadel. Nu hade jag i alla fall möjlighet att gratis prova en rad Prestigesadlar utan att det var något köptvång, vilket jag ansåg vara en ganska bra deal. Sagt och gjort jag bokade tid för detta event på Böckmans och jag, M och Knatten begav oss söderut.

Nu hade jag fått för mig att detta troligen var ett tjusigt evenemang där man nog gjorde bäst i att visa upp sig från sin bästa sida. Därför gick jag upp i svinottan för att hinna klippa Knattens frodiga hårväxt. På tre veckor har han lyckats få ännu längre päls än när jag klippte honom sist!! Piffade till tänderna åker vi iväg till Böckmans, Knatten nyklippt, med fint smörjda hovar och jag iförd rosa pikè och blåa ridbyxor och matchande blå fleece, mycket tjusiga. Jag var lite nervös för att kanske behöva visa upp min ridning inför människor som säkerligen skulle vara hur duktiga som helst. Ja, förväntningarna var minst sagt höga.

Vi anländer och jag och M går in i ridhuset. Jag kan väl uttrycka mig som så att jag nog inte hade behövt gå upp så tidigt för att klippa!! Det hela var inte alls så tjusigt som jag väntat mig. Jag tänker inte skriva om vad jag såg där nere för det är inte direkt snällt eller positivt. Däremot kan jag nog säga att tanken slog mig att det kanske inte var en ny sadel en del skulle ha lagt pengar på på i första hand, utan träning, ryktgrejer till hästen, en bra hovslagare samt tillägnande av hästkunskap! Tänker jag elitistiskt nu? Kanske är det jag som har helt fel och att det är så att det är grejerna som gör en till ryttare med stort R? Jag är förvirrad?? Jag tror att av dom som var där när jag var där så var jag den enda som INTE köpte en sadel! 

Nog om andra och tillbaka till min egen sadelutprovning. Jag provade först en Meredith och föll genast för denna sjukt mjuka och sköna sadel! När jag hoppade i den kände jag att jag inte föll fram som en groda som jag kan göra i m in egen om jag inte vaktar mig. Min rumpa kände sig som hemma och M sa att det syntes på mig att jag trivdes i den! Dessutom!!!!!! Knatten la inte över mig i den!!

Nu provade jag ju den nyaste, finaste modellen av denna sadel och då givetvis dyraste! Klart att jag som alla andra bara skulle kunna säga jag tar den kosta vad det kosta vill och bara shoppa loss. Inte jag inte jag är slugare än så, jag tänker bida min tid och vänta ut att det kanske kommer att komma ut en begagnad sadel som motsvarar det jag vill ha. Jaja, jag får kanske vänta länge, men då kan jag spara pengar under tiden och dessutom prova andra sadlar och modeller i stället. Klokt va?

Jag provade även den nya FANTASTISKA S1!! Maria Gretzer köpte en sådan!! Vad sa min rumpa om den då? Näää obekväm sa gumpen och det var ju tur det för den sadeln kostar 54 000 kr!!!  Min gump ratade även alla de andra sadlarna den provade också förutom Meredithen då! Jag har en väldigt kräsen rumpa faktiskt;))!

Jakten fortsätter! Nästa söndag ska vi prova begagnade sadlar!

S1 ej godkänd av gump!!

Godkänd av både rumpa och häst!

Fredag-Lördag

I går red vi bomövningen jag la upp en bild på, väldigt effektiv och svettig. Travbommarna i hörnen ändrade vi till galoppbommar i stället för annars hade det varit allt för mycket av och på. Både Knattur och Slips klarade det med bravur.  Mr B var med och hjälpte till, perfekt fredagsnöje!

Efter det kom jag för en gång skull hem i hyfsad tid för att fredagsmysa med familjen! Som vanligt somnade jag först av alla! För att inte känna att jag försummar mina nära och kära så brukar jag intala mig själv att jag faktiskt är en mycket trevligare person när jag sover. Kanske inte så rolig men snäll och medgörlig i alla fall.

I dag hade jag sovmorgon och sov till hela halv tio och stack sen i väg till stallet för att fixa och rida för att sen åka hem igen och hoppa grannens lilla häst, ni vet den som får en att känna sig som en nybörjare. Tyvärr hann jag inte rida innan för jag fastnade med att hjälpa till och lasta en häst. Jag tror att vi stod ute i ösregnet en timme innan den gick in till slut. Då fick den gå in och ut, in och ut! Personligen  tycker jag att sånt här är rätt roligt, när det inte är min häst alltså.  Tror nog inte hon som har hästen var lika road som jag dock. Pålle i fråga hade kommit på att den kunde krypa under bommen där bak, vilket medför att urlastningen blir så där rolig. Själv har jag inte bommar utan dörrar i  mitt släp vilket jag är tacksam för. Knatten har även han tendenser att överdriva urlastningen, vilket då lätt går att stoppa med dörrarna. Han får helt enkelt inte komma ut om han står och trycker utan får vänta snällt tills han står ordentligt.

Nog om lastning nu. Hoppningen med lilla Lina gick i dag något bättre än sist. Jag börjar fatta hur hon skall ridas nu och på slutet gick det faktiskt riktigt ok med stöd i hand och skänkel om utan att hon rusade i väg. J...la vad den hästen kan hoppa! Jag tror hon skulle kunna hoppa höghus när hon blir stark och ridbar på marken. Snygg är hon också. Om någon vill och kan lägga ner tid på henne så finns det här en sjukt fin häst. Men det krävs arbete. Hade jag haft pengar så.......! Vi får se vad som  händer framöver med henne. Jag tror att hon skall visas för ett av våra många proffs här nere i Skåne och kanske han är intresserad, vi får se. Men jag har en plan, men den berättar jag om senare.

Efter hoppningen åkte jag tillbaka till Knattur igen och red honom, intervall träning i stora ridhuset. 5 min glopp, 5 min skritt osv. Han var väldans fin och han börjar komma tillbaka i sin forna form igen:)! När knatten är fin, då är han fin och så himla rolig att rida! Speciellt i galoppen! Knattens galopp har mycket power samtidigt som den är mjuk som en katts.

Samtidigt som jag red satt det en tjusig dressyrryttare, Thomas Walker, och red en häst i ridhuset. Efteråt kom ägaren till den häst han red fram till mig och sa att Thomas hade kollat in Russet och tydligen blivit väldigt förtjust och sagt att Russet var en riktigt fin häst med härlig galopp!! Jag vet att jag skryter men ibland måste man göra det. För visst är det härligt om andra än bara man själv gillar ens häst.  För mig är det ett bevis på att jag inte är helt ute och cyklar när det gäller mina egna tankegångar om vad som är en bra häst. Knatten är min stolthet och han är den bästa häst jag ägt så därför känner jag mig berättigad till att skryta om honom ibland. Dessutom hittade jag honom på egen hand och har gjort allt med honom själv, därför är det extra roligt om någon berömmer honom! Nu är det nog med skrytet.

På söndag sadelprovning med Prestige on Tour, på Böckmans återkommer med rapport!

I dag

Tänkte rida det här i dag!

Det blev vila!

I går blev det vila och en runda i karusellen. Vi har som tur är en skrittmaskin på anläggningen, inte den mest fancy, men dock en skrittmaskin! Jag brukar låta Knatten gå i den när jag fixar stallet alternativt efter att han blivit riden. Bra komplement när man som vi har små hagar där dom inte har så stor möjlighet att röra sig. Att skritta för hästar är som att simma för människor har jag hört.

Annars har det inte hänt mycket på hästfronten, lite hoppträning i tisdags som det inte finns så mycket att orda om! J har haft honom måndag, onsdag och i går vilade han som sagt. I eftermiddag tänkte jag rida bommar med M och Slipsen och sen hoppa på söndag tror jag.

Nästa helg blir det äntligen tävling i Helsingborg, där jag tänkte att vi skulle hoppa 1.15 och 1.25, om nu inget oförutsätt händer! Jag är väldigt sugen på att tävla eftersom det inte varit så mycket av den varan den här sista tiden. Nu är det ju inne som gäller och det gillar jag, har alltid tyckt bättre om att hoppa inne än ute. Jag tror att det är för att det är kortare avstånd och det finns mindre tid att tänka, vilket aldrig är bra för mig att göra. Jag  rider ofta bättre när min hjärna inte är inkopplad alltför mycket i processen;)! När den är det börjar jag konstra till saker alldeles för mycket.

Vila eller inte vila det är frågan?

Frågan är om Knattur ska vila i dag eller inte. Är sugen på att rida lite bomövningar men M vill att vi ska följa med och klättra i morgon. Fredagar är i allmänhet Knattens vilodag så här är det svåra beslut att ta!

Ibland är det för få dagar i veckan att hinna med allt på känns det som och ibland! Får se vad jag känner i stallet?

Lite mer historia

Eftersom jag är hemma och vabar i dag så kan jag ju passa på att berätta lite mer om mitt tidigare hästliv. Jag har berättat om Pontus och Lollo. Ett kort tag hade jag en ponny som hette Patsy. Hon tillhörde LCR och jag hade henne en kort period nät jag var 14 år. Om Patsy finns det inte så mycket att skriva om direkt. Jag tävlade henne föga framgångsrikt eftersom vi jämt stannade ut oss. Ingen period jag minns med glädje direkt. Efter Patsy slutade jag rida under många år, förutom ett halvårs ridande när jag var 18.

Jag hade alltså ett uppehåll på ca nio år minus ett halvår innan jag tog upp mitt intresse igen. När jag var 23 ungefär blev jag tillsammans med en kille som bodde på landet. Dom vi hyrde hus av hade även ett inackorderingsstall och min kompis, Pajen, red stallägarnas häst. I stallet stod en travare som ägdes av en ung tjej. Flickebarnet hade tröttnat och hästen var helt försummad varpå Pajen kommer på att jag kan ju kanske börja rida den. Tja varför inte?

Jag följde med till stallet och tittade på djuret som var stirrig och mager. Han bar Namnet Ingo Sig. Ingo hade inte haft det lätt här i livet, det framkom att sedan han försvann från travet så hade han varit hos ett flertal ägare. Han stannade aldrig länge på ett ställe utan for vidare. Han var stirrig och fick han inte komma ut med det samma på morgonen så klättrade han, bokstvaligen, på väggarna, eller boxvandrade. Han var svår att hålla hullet på eftersom han stirrade av sig all mat. Han var inte gosig och han hade ett ganska distanserat förhållande till människor. Han var helt enkelt en av dessa missförstådda hästar som finns där ute i världen. Mitt hjärta smälte och jag tänkte att även han behövde en chans här i livet, så jag började rida igen! Ingo var oridbar och jag ringrostig.

I början kunde Ingo inte gå på en volt eftersom han var helt oböjbar och han kunde inte galoppera, däremot kunde han skena i trav!! Att stoppa Ingo då han väl fått fart var i början omöjligt eftersom han la tungan runt bettet, inte över, utan runt! Innan  jag kom på detta så skenade vi, i trav, runt om i nejderna! Andra ville inte rida ut med oss eftersom Ingo hade en tendens att hetsa upp sig lite vilket var mycket stressande för andra hästar.

Ingo var tvungen att vara först eftersom han annars studsade som en känguru för att ta sig förbi. Nu är ju inte jag den som ger mig så jag ansåg att detta borde man träna på, att vara sist. Dock krävdes det nerver av stål hos den häst som då skulle vara först då Ingo inte bara studsade utan också höljutt frustade och pustade den andra hästen i häcken vilket medförde smått hysteriska ridturer i vårat sällskap. De enda som stod ut med oss var faktiskt Pajen och hennes mycket flegmatiska häst Carlos. Carlos ville inte gärna gå framåt av sig själv så Ingo var här ett utmärkt sällskap eftersom han var som en blåslampa i rumpan på Carlos.

Ja vilka turer vi hade, en raksträcka betydde enligt Ingo upplopp, så då stack han. Ett öppet fält betydde enligt Ingo upplopp, så då stack han. Att rida betydde enligt Ingo upplopp, så då stack han! Att svänga in på en volt, eftersom han inte kunde svänga, för att stoppa honom gick inte. Så min metod var att ta sikte på ett tätt snår någonstans och försöka styra in i det för att motståndet av kvistarna skulle stoppa farten. Vi brukade synas som ett streck ute på fälten och vi var allmänt kända som dom som skenar  över fälten, i trav. Att hästar kunde trava så fort hade jag ingen aning om innan jag red Ingo!!
Till slut kom jag i alla fall på det här med tungan och Ingo fick tungsticka och ett pessoabett vilket medförde att jag nu fick lite kontroll över våra ridturer.

Jag tränade väldigt seriöst med Ingo. Vi tränade dressyr och vi hopptränade.  Ingo lärde sig att galoppera och att gå på en volt.Till slut gick han till och med i en ok form och var i fint hull. Ja han blev riktigt fin faktiskt. Efter två år fick jag Ingo eftersom flickan som ägde honom inte ridit någonting nästan sedan jag började rida honom. Jag hade dock börjat känna att det fanns vissa begränsningar med Ingo, som trots allt var en 13- årig travare. Jag ville vidare i min ridning, så därför sålde jag Ingo för 3000:- till en nybörjarkille. Ingo fick det väldigt bra hos sin nya ägare och han var mycket älskad och uppskattad där. Ingo stannade där tills han blev så gammal att det var dags att åka till eviga betet. Ännu ett lyckligt slut alltså!

Pajen, Carlos och Ingo

Ingo och jag

Medryttare

Nu har J börjat komma igång att rida igen så jag har två hästfria dagar i veckan igen. Jag har genom åren alltid haft en medryttare till mina hästar eftersom det ju finns annat i livet än häst, svårt att tro ibland. Jag har nästan alltid haft turen att hitta bra medryttare, som har varit duktiga på att ta hand om och rida mina hästar.

Jag tillhör inte dom som tror att jag är den enda i hela världen som kan rida min häst, det finns det  tusentals andra där ute som också kan göra, det är jag övertygad om. Jag har inte heller i jätte stort behov av att hävda mig, tror jag. Jag känner inte direkt någon avundsjuka om någon annan rider min häst bättre än jag, gör dom det så gör dom det förmodligen för att dom är bättre ryttare än jag.

Kanske beror det på att jag har ett väldigt litet kontrolbehov då det kommer till mina hästar. Jag hade en gång en medryttare som jag aldrig såg rida efter det att hon provridit hästen, och hon hjälpte mig i många år! Jag kör efter parollen att känns dom bra och ser fina ut så har medryttaren med all sannolikhet gjort ett gott jobb. I och med det så kan jag helt släppa att jag har häst vissa dagar i veckan och göra annat, som att exempelvis umgås med min annars så försummade dotter och sambo (om han nu skulle råka vara hemma).

Nä medryttare är guld värda i min värld, vad har ni för erfarenheter av medryttare där ute? Det hade varit kul om ni berättade det här!

Utdelning

Jag skrev ju om en övning med skänkelvikningar, fattningar och byten som jag gjorde i torsdags. Den var sjukt bra och gav verkligen utdelning, för Knatten var såååå fin på hoppträningen i lördags. Han låg kvar och väntade han ryckte inte och han fick in såna pärlor till språng så att jag nästan hade manken i magen. Bommarna vi red på framridningen gick han över som smör både i trav och galopp. Super känsla faktiskt, vilket jag kunde behöva efter min mindre lyckade hoppning på lilla hästen förra veckan. En riktig peng var han.

Söndagen var hästfri (typ) för jag följde  med M till Böckmans för att kolla på grejer. Jag provsatt en mängd sadlar och där var vissa som jag gärna provat på Knatten. Jag fick sitta i en Buté som bara var som balsam för häcken, vill ha!! Någon som kan sponsra mig med en 30 000?? Nähä inte det nä? Ska nog försöka få tummarna loss och åka ner till Böckmans med Knatten för att prova lite sadlar på honom för att se om där är någon vi kan ha, båda två, tyvärr lär det inte vara en specialdesignad buté!

Efter Böckmans åkte vi för att titta på när Monica tävlade dressyr. Monica är vän/dressyrtränare och fd hopptränare till mig. Hon är en fantastisk tränare, jag vet ingen som kan förklara så bra som hon! Hon är dessutom en ständig räddare i nöden när jag stått utan stallpalts eller när man behöver dryfta något problem man har med hästen. Det var kul att se Monica rida men i övrigt var det ganska trist på tävlingarna.

Jag har verkligen försökt, men dressyrtävlingar tråkar helt enkelt ut mig. Alldeles för lite action för min smak, dessutom får man inte skratta och stoja på läktaren utan att folk blänger surt på en. De som känner mig vet att just det att vara tyst och stillsam inte är något som jag klarar med bravur precis. Jag är högljudd och bullrig och har svårt att styra mig själv i detta avseende, så är det bara. Därför är dressyrtävlingar något jag bör undvika för allas trevnad;)!

I övrigt har det varit ganska lugnt på hästfronten så jag får återkomma när det hänt något mer.

Serie som vi hoppade i lördags 

In med baken

I förrgår var jag faktiskt riktigt seriös! Jag satt ner hela ridpasset, nästan! Dom som känner mig vet att nedsutten ridning inte är någon av mina starka sidor! Eftersom jag väldigt sällan (läs aldrig) sitter ner i trav om jag kan undvika det så fattas denna bit i min ridning. Nu har jag ju uppnått den ålder då man bör handla klokt och förståndigt (händer inte så ofta) så jag beslöt att vara just klok och förståndig genom att ta itu med denna brist i ridningen. Därav ett helt ridpass djupt nedsutten (skumpande) i sadeln genomförde skänkelvikningar, galoppfattningar och galoppombyten över bom. Allt detta för att få in och igång Knattens ytterben och därmed även få in hans bak.

Denna övning som M och L red för för Mr B innehåller två bommar längs med medellinjen samt skänkelvikningaar och galoppfattningar. Syftet är att få hästen att använda inre bakbenet och få det in under sig. Mitt på kortsidan vänder man in och vänder halvt igenom i skänkelvikning vid väggen fattar man galopp och vänder rätt över banan där den ena bommen ligger, över bommen gör man ett galoppombyte. Strax innan nästa kortsida saktar man av till trav och gör likadant på andra hållet.

Vid det första fattningarna var Knattens innerben allt annat än in under honom, men efter ett tag fick vi in det i både höger och vänster varv. Det var extra knepigt i början eftersom jag brukar fatta för yttre skänkeln och inte direkt använda den inre, detta medför att jag inte alltid har så bra koll på inre bak vid fattningar.

När jag druckit klart kaffet och klätt på mig är det dags att ta sig till stallet för lite hoppträning. Klockan är kvart i sju en lördag morgon och jag har kommit upp utan att väckarklockan ringt. Det hade aldrig hänt en veckodag när jag ska till jobbet, att jag vaknat och gått upp utan ett långvarigt snoozande innan. Visst är det märkligt!! Eller snarare helt naturligt!

                                          

Glöm inte packa ner mig!

Nybörjare

Har ni också varit med om att man kommer upp på en ny häst så känner man sig som en nybörjare? Det har jag i alla fall. Nu har jag ju i stort sätt bara ridit Knatten de sista åren och det märks tydligt när man kommer upp på en ny häst. Man kan inte knapparna och det som funkar i vanliga fall funkar inte alls nu. Det kanske bara är jag som upplever det så? Kanske går man omkring i illusionen att man är en ganska bra ryttare bara för att man sitter och rider sin egen häst som man kan utan och innan, medan man egentlige är rätt så usel på att rida.

I går fick jag rida grannens häst för hon vill att den ska tävla lite hoppning. Själv är hon dressyryttare, väldigt duktig, som har den hästen för typ tillridning. Jag är helt övertygad om att det hade gått helt fantastiskt om hon hoppade den själv men hon vill inte lägga pengar på licens för att tävla en häst som inte är hennes egen. Jag har då givetvis villigt ställt mina tjänster till förfogande och varit övertygad om att det här gör ju jag lätt som en plätt. Tills igår då, lilla hästen for runt som en skållad råtta med mig på ryggen samtidigt som hon har spasmatiska ryckningar i huvudet. Dessutom var hon väldans känslig för skänkeln samtidigt som hon "sprang" iväg från den, mycket ovanlig känsla eftersom Knatten är precis tvärtom, alltså skänkeldöd.

Mycket frustrerande. Till detta uppvisar hon humör och blir rätt irriterad på mig då jag gör något som hon inte är van vid. Stackars grannen försökte instruera mig att rida mer på hennes sätt, som hästen är van vid, alltså som en dressyrryttare med sätet. Inte min kopp av te om man säger så. Hoppryttare som jag är så vill jag gärna stå i lite lätt sits med rumpan lite ovanför sadeln vilket medförde att hästen kände sig osäker och bara for iväg med huvudet rätt upp samtidigt som hon vilt skakade på det. Ingen vacker syn alltså.

Hästen är dock väldigt glad över att hoppa vilket hon gärna vill göra i en flygande fläng. Återigen får grannen slita sitt hår när hon fruktlöst försöker få mig att göra på hästen och hennes sätt, dvs sitta tungt i sadeln mot hindret vilket inte är något som jag brukar göra, lite mer tyskt alltså!! Här krävs det en del träning känner jag, vi får se vart det slutar.

Efteråt bad jag grannen, stackars kvinna, som har ett oändligt tålamod om hon kanske vill hjälpa mig lite med Knatten på marken också för det finns en del som jag känner att jag kan förbättra. Då skrattade hon bara, vet inte riktigt hur jag ska tolka det? Känner mig i dag som en nybörjare och mitt övermod är som bortblåst! Men hinder är till för att övervinnas så jag får träna mer helt enkelt. Ur misslyckande föds framgång om man gör om och gör rätt, eller?

Det ska tilläggas att jag verkligen försökte sitta ner igår för jag har ridsår på rumpan. På slutet fick vi i alla fall till ett lugnt fint hopp, i trav, och en rund fin galopp, med mig i lätt sits! Grannen undrade om jag kunde korta denna runda fina galopp lite när jag stod upp i lätt sits, men då svarade jag glatt NEJ! Kanske det går nästa gång, om det nu blir det någon nästa gång? Grannen kanske tänkte om i natt när hon har drömt mardrömmar om mig och lilla hästs mardrömslika framfart igår!

Dålig uppdatering

Har varit lite slö, men jag är helt slut när jag kommer hem! Dessutom har jag verkligen försökt anstränga mig att vara en god mor och sambo! God mor funkar hyfsat sen tar orken slut och jag slocknar som ett ljus när det är dags för att vara social och trevlig mot sambo. Men jag sover i alla fall i vardagsrummet så han kan ju se mig och höra mig snarka! Han får helt enkelt vara nöjd med det lilla😍! På ridfronten inget nytt!!

Vill ni veta vad knölen var?

Det får ni inte för knölen är fortfarande en olöst gåta. Knatten är nu böjd, röntgad, utltraljudad och genomkollad utan att man blev mycket klokare över vad knölen är för något. Det starkaste tipsen för dagen är att de är en bindvävsknuta som uppstått när han drämt i knät. Det kan även vara en tumör, men det är förhoppningsvis inte så sannolikt.

Nu är det bara att hålla koll på den så att den i alla fall inte blir större, för då får man utreda vidare och se ifall det är en tumör eller inte. Han är hur som helst fullständigt oberörd av den. Det som retar mig är att Knatten inte en enda gång vi har varit iväg har visat hur benet kan vika sig när han går. Jag börjar misstänka att dom ute i Löberöd inte tror på mig, utan tror att jag är ett hysteriskt våp som bara överdriver det här med  snubblandet. Men visst är det typiskt att när man väl är iväg så visar hästskrället inget av det man vill att han  ska visa!?

Jag ska i all fall rida honom och stärka upp muskulaturen runt knäna eftersom han är svag i sina bakknän. Så får vi se var vi hamnar. Backar här kommer vi!!

Russet går 3-årstest

När Knatten var tre skulle han givetvis gå 3-årstestet, så här i efterhand kan man fråga sig om detta var så lämpligt?

Knatten gjorde precis ALLT som man INTE skulle göra. När vi tränade hemma gick allting väldigt bra. Vi kanske skulle ha tränat mer någon annanstans men det tänkte ju inte jag på!! Mr B som höll i löshoppningen  var mycket nöjd med hans prestationer hemma och trodde nog att han nog skulle kunna hoppa till sig minst 8:or. Visningen vid hand gick också bra och Knatten visade prov på ganska fin trav och skritt, kanske skulle han även göra bra ifrån sig på gångarterna? Gänget runt Knatten hyste stora förhoppningar, som alla gör med sina treåringar.

Tyvärr var Knatten inte  själv riktigt med i de här tankegångarna, för två veckor innan treårstestet kom han fram till att han faktiskt inte alls ansåg det nödvändigt att använda sig av sin trav. Sin tidigare ganska så luftiga och taktmässiga trav blev markbunden och kort, antagligen för att han för tillfället gick in i en olämplig växtfas. Men, men det var ju inte resultaten som var det viktiga (även om han gärna hade fått bli diplomhäst) utan att vi nu nått 3-årstestet som varit slutmålet för inridningsperioden och avslutningen inför sommarbete och vila.

Dagen innan Dagen D kommer kommer Knatten ut ur boxen och äter upp en väldig massa mat i stallet. Detta innebär att Knatten blir longerad och får gå i skritten MYCKET för att inte få kolik. Koliken uteblir tack och lov, men i stället har jag nu en mycket trött treåring. Inte mycket att göra åt och han hade ju ännu en natt att vila upp sig på. Dagen för treårstest inträder och Knatten ska göras fin och presentabel. Redan där skiter det sig!

På treårstest ska ju hästen vara flätad vilket Knatten hade mycket starka åsikter mot. Han var av åsikten att flätas ska det baske mig inte göras. Knattens beteende i stallgången var vid den här tiden något oslipat. Han var precis överallt och ingenstans, samtidigt som jag fruktlöst försökte att få ett grepp om i alla fall en liten mantuss. Det hela slutar med att Knatten lyckas stämpla min fot, eller närmare bestämt min lilltå och knäcker den! Ni som brutit en tå vet att detta är inte skönt och att man blir något halt. Jag gav upp och M som är en hejare på att göra flyingeflätor tog över.  Hon lyckades med att göra fina flätor trots Knattens spasmatiskt huvudkastande, steppande, vilda protesterande.

Lastningen går förvånansvärt bra och vi beger oss av till anrika Flyinge för att visa upp den för dagen snyggt, flätade och mycket blanka Knatten. Vi var ett helt litet sällskap som följde med Knatten på hans STORA dag. Jag nervös och haltande på grund av min brutna lilltå, dom andra lugna och avslappnade och Knatten, ja Knatten han var helt frånvarande och katatonisk. Jag vet inte om det var nervositeten eller den enligt Knatten alltför intensiva träningen dagen innan som påverkade honom, men han verkade trött och frånvarande när vi kom fram

Jaja det går säkert bra inne då vaknar han nog till och visar upp sig från sin bästa sida. NOT! Knatten var fullständigt oengagerad och hade inte alls några tankar på att anstränga sig under den största stunden i sitt treåriga liv. Han gick i korsgalopp, att byta galopp var rakt omöjligt, att hoppa var jobbigt och fast han visade på en ganska god teknik så fick han inte några poäng för hans prestation i övrigt var vid tillfället faktiskt urusel. Han var helt opåverkbar och ägnade oss ingen som helst notis fast vi freneteiskt piskade och ville få honom att i alla fall tänka lite framåt. Alla hårda ansträngningar från vår sida gick honom fullständigt förbi. Den enda som inte ansträngde sig det minsta under dessa minuter var faktiskt Knatten. Synd att inte J som visade vid hand blev bedömd, för hans trav var i alla fall niomässig, minst, även om inte Knattens var det.

Nöjd Knatten

Alla var vi faktiskt rätt sura på honom för även om vi inte väntat oss att han skulle vinna så hade via all fall trott att han skulle få klart godkända poäng!! Vi hade ju sett honom både hoppa och sprattla fint hemma så helt tappad bakom en vagn var han ju faktiskt inte. Men det är Knatten (och många andra treåringar) i ett nötskal. Det är inte alltid att formtoppen infinner sig när den ska, och Knatten han gör alltid lite som han själv vill. Han var i all fall jättenöjd med sig själv!! Det såg så ut i alla fall!

På sjukhuset

Röntgad! Inget syns där! Knatten ser rosa elefanter och det är tveksamt om han någonsin mer ska kunna röra sig, så trött av lugnande! Får se vad ultraljudet visar?? Mystiskare än mystiskt!!

I respekt för hästen

Jag såg det här prorammet och blev återigen påmind om vilka fantastiska djur hästar är och vilket ansvar vi som håller på med hästar har. Om vi behandlar dem väl så skulle dom ta ner månen till oss om vi bad om det, det ska vi inte glömma! De är helt i våra händer och det är upp till oss att bahandla dom så att det har det så bra som möjligt. Ni som skyller på hästen när den gör fel eller som ni inte vill tänk efter en gång till, "Vad gjorde jag för fel som gjorde så att hästen begick ett misstag? "
Ibland glömmer man kanske det.

Jag försöker att ha det här i tanken och oftast är jag medveten om att det är mitt fel när Knatten inte gör som jag vill. Men ibland blir man arg och glömmer det och tycker att gud vad dum han är som gör på det sättet. Det är när man inser sina misstag och försöker rätta till dom som gör att man blir en bättre ryttare och som leder till utveckling. Det irriterar mig mycket när en person som rider och som uppenbarligen själv gör fel skyller på hästen. Man har ju sett en del sådana incidenter genom åren både på tävling och träning. Typ " Den dumma hästen stannade, det är fel på den" och så har hästen blivit lagd i botten tusen gånger och räddat både sig själv och ryttaren, men nu fått nog. Som sagt oftast är det vårt fel.

Följ länken, titta och tänk. Jag brukar annars vara skeptisk till "hästpratare" och sånt som kallas "natural horsemanchip" eftersom jag tycker att man gjort en stor grej av av något som helt enkelt bara handlar om kunskap och helt vanligt hästvett. Filmen om Buck handlar om att helt enkelt utveckla detta och använda det i praktiken. Tyvärr är det nog så att det finns mängder av människor som har häst och som inte har någon aning om vad de sysslar med och då kan hästen bli ett väldigt farligt djur.

Vet inte om jag har haft tur genom åren för mina hästar har alltid betett sig väl och förefallit vara trygga och nöjda hästar. Knatten är nog den som varit "olydigast" av mina hästar och då pratar vi om respekten för space som han har lite svårt med, men som jag ständigt påminner honom om. I övrigt är han rätt så okomlicerad att hålla med, lastar sig själv, går att sko och klippa. Det är väl de områden som brukar medföra problem för en del. Speciellt lastningen verkar vara en stor grej för många? Verkar sjukt jobbigt att ha en svårlastad häst.

Fast min andra häst, Lollo, som jag fick när jag var nio år var nog vad man kan kalla för en problemhäst. Hinner inte skriva om henne nu men ska försöka göra det i kväll, så återkom gärna.