Appridning!

Nu är jag redo för våren hör du det vädrets makter, eller vem man nu talar om detta för? Jag hade precis bytt tillbaka till mina vanliga stigbyglar (med metallplattor) från mina vinterstigbyglar (dom i plast) så därför förfrös jag tårna igen när jag red i går! Jag är liksom färdig med det, att frysa om tårna. Men nu till något annat.

Jag har börjat, eller jag kanske ska säga jag har tänkt att börja rida med den häringa appen Equilab. Jag har nämligen bara använt den en och en halv gång! I går glömde jag bort att jag använde den när jag tog av mig västen där telefonen låg. Så i går var datan inte helt korrekt. Men i förrgår använde jag den hela ridpasset och det var väldigt avslöjande!

Jag tycker själv att jag rider ungefär lika mycket i varje varv. Enligt appen är jag helt ute och cyklar och jag har FEL! För när jag kollade sen hade jag övervägande ridit i vänster varv, det "fina" varvet att rida Myran i. Höger varv som är lite svårare för honom hade jag glatt undvikit att rida i. Jag var faktiskt förvånad för jag trodde verkligen att jag fördelade tiden jämnt i båda varven och att jag kanske dessutom skulle ägna högervarvet mer tid då det är "svårvarvet"? Så i går när jag red så var jag fast besluten att göra något åt detta och försökte verkligen vara uppmärksam på att fördela varven jämnt. Men då glömde jag ju bort telefonen som hängde på ett hinderstöd större delen av tiden! Men den tid jag hade telefonen på mig, gissa i vilket varv jag höll mig i mest? Jo då vänster IGEN!

Men skam den som ger sig och fortsättning följer för jag tänker fortsätta att apprida ett tag till här.  Utvärdering kommer, eller så får ni påminna mig! Vad tänker ni om att använda olika former av teknik när ni rider? Bra eller dåligt? Bilderna är om annat ganska roliga! Myran och jag vinglar ju omkring här i världen som de värsta fyllkajor;)!!

Jag gör övergångar i alla fall!!😂😂😂😂

Sötnöt

Han är en riktig sötnöt den där Piraten. Sötnöt och gottegris han gillar verkligen det ny godiset jag köpte, hästgodis med mangosmak!! Lite otippat med mango men hästarna verkar tycka om det. Nu har jag ridit Piraten två gånger och han känns som en pigg och glad häst med mycket motor. Han han känns mjuk och välriden. Det känns även som om han skulle kunna lägga av en och annan brall
också 💨😎! Första gången jag ska rida ut tror jag det blir sockiplastridbyxor och förbygel!

Om ni undrar vad sockiplastridbyxor är för något så är det sådana där med silicon på knäna dom gör ju att man sitter som klistrad på hästen, oftast! Jag är inte väldigt förtjust i dom annars då dom gör att man fastnar lite för mycket i sadeln, men sitter man på en häst som är lätt i gumpen kan dom vara bra.

I helgen var det tävling för mig och Pinglan. Vi åkte till Skabersjö och hoppade 1.20. Jag försökte VERKLIGEN galopperar. Jag glömmer lätt det och sitter då mest och fisrider varpå hästen inte är riktigt framme som den ska och sprången blir därefter. Jag tänkte skena så att det skulle bli det nog bli en lagom bra galopp. Tji fick jag och så pratar vi inte mer om den saken!!

I dag är det planerat att  hoppträna för Jacob med Piraten och känns det bra blir det nog en tur till Sydslätten nästa helg för att hoppa 1 meter. Mest för att jag vill se hur han är på tävling och 1 m är ju ingen höjd så att det skulle slita på honom även om vi inte är helt synkade ännu. Sedan är där inte några bra tävlingar förrän i Jan/Februari så då kan jag verkligen lägga fokus på att rida samman mig med Piraten så att vi är redo för nästa säsongs tävlingar när dom väl kommer igång. Min plan är att jag lägger in en extra växel när det gäller försäljningen någon gång i början på mars.

Ni får vänta lite till

Hej ni får vänta lite till på mer frekventa uppdateringar här. Ännu står det bara höpåsar och ett skåp i min box och dom är ju inte så roliga att skriva om. Eventuellt kommer det en häst nästa vecka men det återkommer jag om, då allt kan hända och inget är säkert förrän det är säkert;)!!

Numera har jag Smartie några gånger i veckan så mitt behov av ridning är inte helt otillfredsställt. I måndags var jag och tränade för Lennart Lindelöv vilket gav en lite ny kick och input. Lennart sa väl ungefär det jag tänker och som jag måste jobba mer med.  Pinglan måste galoppera mer och jag får inte försöka att öka galoppen med hjälp av sätet, som det lätt blir när jag inte tycker att hon går fram. Lätt sits och att driva med enbart underskänklen var det han fick påminna mig mest om och det fungerade ganska bra. Agda behövde inte skämmas ögonen ur sig i alla fall;)!

Jag red med andra ekipage med riktigt fina hästar och det i sig var inspirerande. Vi fick hoppa mycket linjer på böjd båge där det gällde att vara färdig i tid. Precis sådant som jag VERKLIGEN behöver träna på, då jag lätt tappar bort min ridning där. Nyttig och givande träning så nu har jag satt upp mig i "kö" på en plats. Det är en bit att köra men det får det vara värt, dessutom är det bara varannan vecka så det är rätt lugnt. Tyvärr är träningarna på samma dag som Agda tränar dressyr. Fast eftersom Agda är den bästa av ägare så låter hon mig "ta" Pinglan varannan vecka för att åka iväg. Vem behöver äga en häst själv när man är medryttare med en sådan ägare??

Hur går det med Harry då?

Harry och jag  tränar på här hemma i ridhuset. Det låter helt tokigt att rida inomhus nu när det är så varmt, men utebanan är lite väl dammig och vår gräsbana är fortfarande ett fält med hö. Om någon dag kommer man att pressa och plasta och då får vi vår gräsbana.

I går hopptränade vi som vanligt Harry blir stadigare och stadigare mellan hindren men går fortfarande inte riktigt fram och tar tag i dom själv. Detta kommer förmodligen att lösa sig av sig själv då vi kommer ut och vi får större ytor att röra oss på, där det blir lättare att hålla galoppen!

Harry har ju haft lite problem att landa i höger galopp tidigare men det börjar fungera ganska bra nu. Det går dessutom att få honom att byta när han landat i korsgalopp utan att bryta av. Byten har vi inte jobbat så mycket med ännu då Nina tycker vi ska vänta med det tills hans grundgaloppen är bättre. Han har under de senaste veckorna börjat få ett litet register i galoppen och den går nu att reglera  något snäpp både bakåt och framåt. Det är fortfarande en lång väg att gå men vi har kommit en bit.

Jag har jobbat mycket med att öka galoppen på kortsidorna och korta på långsidorna. Jag har även ridit två bommar på marken med fokus på att han ska gå spikrakt och landa i rätt galopp efter bommarna. Vilket dom första gångerna var ren katastrof. Harry hade fan ben överallt då, till med i öronen kändes det som! Nu gör han det stadigt och fint! Detta jobb ser jag nu resultatet av i hoppningen och dom två sista träningarna har Harry gjort jättefina rundor när vi hoppat dom avslutande banorna. Han har varit i balans, landat i rätt galopp och nästan inte rivit någonting alls. Han behöver bli lite kvickare i språnget men det kommer med styrka skulle jag tippa på! Det hade varit så roligt att komma ut och tävla honom nu för att se om framstegen visar sig på tävling också.

Men tävling kräver att djuret går att transportera och det har Harry fortfarande bestämt sig för att det ska han då rakt inte!! Lastträningen har jag faktiskt  lagt lite på hyllan just nu, jag ska ta tag i det igen så fort han kommer ut till Knästorp. Troligen blir det om ca två veckor! Som sagt lastningen är ett lite kapitel för sig själv som jag inte orkar skriva om här. Den dagen Harry går att lasta på riktigt, ska jag berätta om hur vi har gått tillväga, steg för steg.


Om Harry själv får bestämma så ska maten vara på golvet #harrybestämmersjälv

Huu sa Harry....

Ungefär så kan man sammanfatta vad Harry tycker om små volter vare sig dom görs i trav eller galopp. Skitjobbiga helt enkelt för då måste man bära runt på sig själv!! Sista träningarna har vi jobbat med mycket volter innan hindren för att få dom fint runt innerskänkeln och lära dom att komma ur volterna i en bra galopp. Harry tycker att detta arbete är fruktansvärt jobbigt och försöker lite då och då komma ifrån jobbet genom att ta bettet och försöka dra iväg rakt fram i stället. Han är jädrans kvick och stark i dessa undanmanövrar. Visserligen så blir han fin och rund efter ett tag men man märker att det tar på honom för i slutet av denna typen av träningar är han helt färdig.

Harry behöver träna styrka, styrka och åter styrka och på så sätt förbättra kvalitén på galoppen så att den blir snabbare och kvickare. Harry har i sig själv en rätt så stor galopp men lite långsam och han behöver kvicka till sig! Så därför får vi traggla detta oavsett om Harry vill eller inte, han kommer inte ifrån det vare sig i hoppningen eller i dressyren till hans förtret.

Efter hindrena med volter fick vi även hoppa serie i går. Det gillar Harry jättemycket för då får man hoppa hinder och vara helt rak utan dessa i Harrys tycke onödiga volterna. Vi hoppade två kryss med studs,  ett galoppsprång oxer, ett galoppsprång, två kryss med studs. Oxern höjdes upp lite på slutet och var nog något över en meter. Harry har helt klart för sig vad som ska göras i serier numera och klarade av det galant. Sedan avslutade vi med en lite bana på långsida (typ) snett igenom, snett igenom. Sista omgången låg sista plankräcket på ca 1.10 och det är det högsta Harry hoppat med mig på ryggen i alla fall! Efter detta var Harry trött!

Fint jag ritat va??

Smartie igen

Veckans träning med Smartie gick bra tycker jag och nu känner vi oss redo för att debutera  1.20 till helgen. Jag gör i alla fall och tror jag det. Smartie är faktiskt en av dom lättaste hästar att hoppa jag ridit på länge! Jag tror att det är för att hon har en väldigt taktmässig galopp som gör att det är ganska lätt att hitta avstånd på henne. Hon ökar inte eller minskar på takten utan håller den jämn fram till hindret. Jag som annars är rätt så bra på att ratta till det mellan hindren och hitta avstånd som ingen mer än jag kan se, inte ens den häst jag rider för tillfället. Så har jag fått till det ganska så hyfsat på Smartie på en väldigt kort tid.

Jag har inte hoppat något högre än en meter sedan i oktober tror jag och höjder över en meter är för mig lite läskigt om jag inte har det i färskt i kroppen. Fast det var inte det på Smartie, visst 1.20 såg hisnande högt ut just i första anridningen. Ändå konstrade jag inte till så som jag brukar kunna göra och det var helt och hållet Smarties förtjänst kan jag säga! Hon känns helt enkelt trygg att hoppa! Jag tror ju inte att hon kommer att gå Grand Prix framöver, men i alla fall i upp till 1.30 tror jag att hon kan bli en riktigt fin häst. Hade jag haft pengar så hade jag mycket gärna kunnat tänka mig att ha henne själv. Men nu har jag inte det så det behöver jag inte fantisera om. Här är i all fall generalrepet inför helgen!!

Akta rumpan Harry!!

Så fortsätter mitt arbete med Harry både från ryggen och från marken. Förra veckan reds han inte alls utan jobbades enbart från marken. I söndags tränade vi dressyr efter en vecka utan mig och sadel och så bra som han gick då har han nog aldrig gått. Det måste vara alla ryggningar som gjort honom så fin och lösgjord, hihi! Jag hade ett jämt stadigt sug i bettet och han jobbade på jättebra i skänkelvikningarna och övergångarna. Härligt när de går bra med ridningen. Vi har även hunnit med en hoppträning och en uterritt i gott sällskap.

Jag har tänkt mycket på det här med hans bakskygghet för bommen och tänker att jag helt enkelt måste jobba med att bli av med detta! Hur göra? Jag tillverkade därför en "rumpsele" till Harry som han nu får går med när jag longerar, försöka duger ju,  han blev inte jätteförtjust i den kan jag säga! Jag måste kalibrera den lite till men jag tror att det kan vara värt att prova i alla fall. Harry for runt i linan och försökte får bort den, ett tag var jag lite rädd att han skulle få in en hov och fastna så jag behöver som sagt justera den lite till. Funderade lite på om man ska sätta fast bommen från släpet i rumpan på honom också men det kanske är lite väl att ta i:)!! Däremot ska jag nog göra rumpselen lite tjockare tror jag!

Förhoppningsvis får jag tillbaka min bil nästa vecka så att jag kan haka på släpet och dra Harry ut och in igen. Till Harrys förtret misstänker jag;)! På grund av det här med släpet har jag inga tävlingar inbokade med Harry just nu! Men Smartie ska få lufta svansen på söndag och debutera 1.20!!

I love big buts!!

In i släpet och ut igen och igen och igen...

Jag har fått lite tips av läsare här och det tackar jag för. Helgen har ägnats åt, gissa?? Lastträning vi har inte riktigt nått slutmålet ännu och det är at jag ska kunna sätta på bommen och stänga. Detta är nog den svåraste nöten att knäcka. Jag har får på bommen men då har han fått av den själv och kunnat ta sig ut. Tyvärr har han lärt sig hur han ska lyfta upp den både med och utan låst bom. Låser jag bommen  med sprinten går han under och tar med sig hela inredningen ut så därför låser jag den inte. Hellre då att han får av bommen och inte hela inredningen vilket inte precis ger honom mindre panik.

Momentet att få på honom på släpet sitter rätt så bra nu. Trots att vi efter varje omgång har vi haft våra mellanduster där han varit vid sidan av släpet, långt bort från släpet och på bakbenen viftande med sin framben i frustration. Jag har varit ytterst irriterande och vägrat släppa iväg honom från släpet. så någonstans har han kommit på att jag är minst jobbig när han är inne i släpet. Jag har nu kommit så långt att jag i slutet av varje pass kan få honom att stanna halvvägs ut och få in honom igen. För att sedan lugnt backa ut på mitt initiativ. Där slutade vi två pass i går. Sedan var både jag och häst helt slut! Jag har alltså inte kommit till mitt slutmål. Att lasta helt och hållet köra en liten runda, lasta av och sedan lasta på igen och stänga! När det sitter så är jag helt nöjd!

Men det får jag ta någon gång nästa vecka för nu ska bilen vara på verkstad en hel vecka och bilen jag får låna i stället har ingen dragkrok! Men det är nog lika bra att han får smälta det hela lite, sedan börjar vi om igen!

När det gäller det här med hans ovilja mot tryck bakifrån när han står i släpet, så undrar jag hur jag ska kunna "släcka" ut det på bästa sätt! Jag är ingen fan av att lasta med linor men i Harrys fall undrar jag om inte det hade varit bra? Inte för att få in honom för linornas tryck för det funkar inte utan för att helt enkelt vänja honom vid  att trycket bakifrån försvinner så fort han går framåt, för fram får jag honom nu? Men då behöver jag hjälp av någon som håller linorna. Eller så får jag bara fortsätta att jobba med att peta och trycka på honom bakifrån när han är inne och på så sätt vänja honom vid att det inte är farligt att något trycker där bak då man är inne i släpet. Just nu har jag i all fall kommit så långt att han kan stå still fast jag lägger spöt bakom honom som en bom! Från början sköt han ut som en kanon så fort jag närmade mig med någon bakifrån, så en liten bit på väg är vi!!

När jag lärt Harry att lastas utan problem tänker jag faktiskt utnämna mig själv till lastexpert! Jag tror att jag faktiskt även ska ge mig själv ett diplom också och sedan kan jag åka land och rike runt och lasta hästar i parti och minut!!;) Så får det bli!

 


Snart diplomerad lastexpert!

Steg 1 avklarat!

Jag hade ju tänkt att börja med mitt lastprojekt först i morgon men att vänta med att sätta igång med att lösa ett problem är inte något jag är bra på. Problem måste jag ta itu med så fort som möjligt annars blir jag stressad!

I dag var det ju strålande solsken och mild luft så att stå ute var ju bara angenämt. Därför kopplade jag på släpet så fort jag kom ut till stallet och körde upp det i en hörna av anläggningen. Mitt mål var att ha Harry uppe på lemmen och därifrån kunna backa av och på honom utan motstånd. När Harry insåg vad som var i görningen ville han först inte gå i närheten och backade bort i hundranittio. Men denna gång hade jag faktiskt skippat repgrimman och hade träns på i stället.

Det var mycket lättare att ha kontroll på djuret med bettet då han fullständigt skiter i trycket från repgrimman. Efter den första tokbackningen bort från släpet så insåg han ganska snabbt att det var rätt så obehagligt att backa bort från mig och att han inte kom undan trycket från bettet hur mycket han än försökte. Efter några gånger upp och ner från lemmen var han halvvägs inne. Efter ytterligare några försök var han helt inne och jag backade av honom och inte han själv. Sen kom han på att han faktisk gick in och ut från släpet, då började krångla och backa bort från släpet igen, men bara någon meter denna gång! Jag fick ganska snabbt upp honom från lemmen och därifrån ha honom som en jojo upp och ner. Efter en stund var hela Harry inne igen och då backade jag av honom och så lämnade vi släpet och gick på promenad.

Harry gick som ett skolexempel ur HR skolan, en halvmeter strax bakom och så fort jag stannade Harry också i givakt fortfarande en halmeter snett bakom mig Som att gå med en trött labrador!

Tillbaka vid stallet gick vi bort till släpet igen och då gick han i princip rakt upp med det samma! Denna gång hade jag honom som en jojo ut och in ur hela släpet och där jag kunde stanna honom halvvägs ut och sedan få in honom igen! Ett flertal gånger. I morgon fortsätter jobbet ut och in och slutmålet för dagen är att få på bommen och stänga, ta ut och sedan gå på igen. Helst några gånger, men vi får se vi tar en dag i taget. Men det känns som att Harry någonstans inser att det kanske är jag som bestämmer och inte han. Men Harry är å andra sidan inte den som är den så det återstå att se. Vi kan lika gärna får börja om från början igen!!

Men i dag är jag nöjd i alla fall och nu börjar helgen!

Naughty Harry är tillbaka!!

Hej på er ett tag sedan jag skrev igen trots att jag har haft föresatsen att var här inne lite mer frekvent. Huvudvärken från hell har tyvärr hindrat mig då den bidragit till att jag har varit helt oförmögen att stava och hitta ord. Mycket märkligt! Troligen har jag haft svullna bihålor för nu har min stålhjälm nästan försvunnit efter ett frekvent användande av nässpray.

Hur som haver så har jag och min huvudvärk varit iväg och tävlat men både Harry och Smartie i helgen. Vi kan väl säga som så att det var tur att Harry fick en rosett efter en felfri runda då han rent ut sagt var ett riktigt j...a as att lasta. Både på vägen dit och på vägen hem!!:/ I lastbil med en annan häst i!! Han har tagit sin ovilja att lastas till en helt ny nivå nu! Om man lastar direkt från ett stall och ingen annan utväg än att gå rakt på finns, så går han på släpet snäll som ett lamm. Finns det dock den minsta utväg, fram, bak eller åt sidan så nog fan hittar han den! Jag funderar på att uppfinna en upplåsbar/uppfällbar stallgång med vidhängande port att ta med sig på tävling!! Kan det gå typ?

Jag kan ju inte räkna med att det kommer att finnas ett stall att köra upp till för att lasta på alla tävlingsplatser och att rida till tävling är inte aktuellet ens här nere Skåne, trots att alla tävlingar ligger på krypavstånd här! Så det här med lastningen måste lösas en gång för alla! Han tycker nog inte att det är så obehagligt i släpet egentligen utan det är nog själva urlastningen som är det som ställer till det! Denna häst har en tvångsmässig ovilja mot tryck bakifrån och han har alltför många gånger lyckats bli av med trycket från bommen på ett olämpligt sätt när man har lastat ur honom. Då inte genom att gå framåt utan bakåt! Hur fanken gör man med en häst som går mot tryck bakifrån i stället för framåt och som inte heller tycker att det är jobbigt att rygga. Harry ryggar gärna, mycket och länge!

De flesta hästar tycker att det är jobbigt att rygga för länge och tvingar man dom till det så vill dom ju oftast ganska snabbt hellre gå framåt än bakåt, eftersom det är enklast. Men inte Harry då, så att "tvångsrygga" honom fungerar inte! Man skulle kunna stå och backa honom upp och ner och upp och ner hur länge som helst utan att han skulle anse att det enklaste bara hade varit att gå rakt upp på släpet. Tro mig vi har provat! Går man på honom bakifrån och motar på honom med pisk eller kvast så går han mot detta tryck i stället för i från. Vissa säger att jag skulle ha någon som piskade på honom där men jag tror bara att det skulle få rakt motsatt effekt och att han bara skulle bli förbannad och låsa sig och då skulle man inte kunna rubba honom varken framåt eller bakåt? Men jag vet inte!

Snabb som en vessla är han dessutom och stor, så att hinna parera honom varje gång han söker en utväg är inte helt lätt, inte för mig i alla fall. Denna utväg brukar då vara att springa vid sidan, gärna genom att väldigt nära stryka förbi en med bogen, lite väl nära. Det är här jag är för långsam och inte hinner med och vid dessa tillfällen finns inte den minsta respekt för min space!! Han har bogat ner mig och sprungit rakt över mig vid ett tillfälle. Så arg som jag var på honom då har jag aldrig varit någon gång före eller efteråt. Jag är inte rädd för honom men jag har full respekt för hans snabbhet och styrka! Vill han kan han faktiskt krossa mig!!

Jag har därför bestämt mig för att en gång för alla lösa detta, antingen på egen hand eller om jag inte lyckas försöka hitta någon som kan hjälpa mig!! Jag har avsatt hela helgen för en triangeldate, jag Harry och Blombert (släpet)! Jag tänker hålla på att ta ut och in honom om det så ska ta HELA helgen! Jag ska inte göra som jag gjort innan dvs slutat när han väl kommit in en gång utan, tanken är få in honom i släpet och låta honom stå där några minuter! Ta ut honom och låta honom vara i hagen en stund! Sedan börja om denna procedur minst tre gånger lite beroende på hur lång tid varje "pass" kommer att ta? Tar varje pass mer än tre timmar så lär jag inte hinna mer på en dag! På söndag gör vi om samma procedur igen! Får jag inte igenom det denna helg så får jag se om jag hittar någon som kan hjälpa mig och som typ är expert på lastning!

Med denna plan i åtanke har jag därför i veckan enbart hållit på med Harry från marken! Han ska stå, gå och stanna som jag vill, vart jag vill och hur jag vill! Ska han gå som en krabba åt sidan så ska han göra det! Åt sidled gillar han inte att flytta på sig så det är nog det jag får jobba med som utgångsläge! Han ska då gå på den linjen jag vill och inte där Harry vill. Han försöker att springa förbi mig eller backa ifrån mig när han ska göra detta men då är det bara att göra om och göra rätt. När han gör rätt får han paus från mig, gör han fel är jag på honom som en mygga! Nej jag slår honom INTE, utan snurrar runt och flyttar runt på honom och är allmänt jobbig! Sedan får han inte gå ett steg förbi  mig när vi stannar utan han ska hålla sig en halv meter vid sidan snett bakom mig! när jag säger till honom att backa undan för mig ska han göra det där och då och inte en sekund tidigare eller senare! Jag måste nog vara dödskonsekvent i detta handhavande för att kunna lösa lastningen framöver! Konsekvens som är min starka sida!! Not!

Låt den börja! Viljornas kamp!

Hade det inte varit för att han är så positiv att rida hade jag bundit honom i ett träd i Torupsskogen!!

Harry hittar bjudningen

I går kom den på riktigt, bjudningen på hinder, Harry har kommit ur "babybubblan" och gått över till stadiet "jag Tarzan du Jane, håll i dig" stadiet. Från att jag har fått rida framåt som ett jehu och Harry inte riktigt vetat hur han ska ta sig fram till hindren, så har han nu kommit till den fas då det ska bjudas på hinder till max. jag började skönja framåtbjudningen förra helgen på tävlingen och då var den ganska lagom tyckte jag. 

I går, inte så mycket lagom, utan kanske lite väl bra mellan varven. Så nu får vi jobba på den biten men det är som det ska tycker jag, unghästar har ju sina stadier. Längre fram får man se vilken typ av häst det är man verkligen har. En som är lätt att lägga i ett bra tempo och som bjuder lugnt och metodiskt, en häst som man får rida fram som en buffel och där man får rida som furie eller en som blir som en målsökande skuddmisil som tar tag i hinder för kung och fosterland där det gäller att lägga locket på! Jag strävar mot det första alternativer men kommer nog att sitta på ett mellanting mellan buffel och skuddmisil ett tag framöver. Unghästar är ombytliga minst sagt, precis som barn! Ena minuten fungerar allt jättebra på ett visst sätt sedan en dag fungerar det sättet inte alls utan man måste hitta ett annat!

Harry är så himla ambitiös! Han tar tag i uppgiften med hinder med stor entusiasm och sparar inte på krutet någonstans, han hoppar stort, han galopperar stort och han kämpar stort. Han är väldigt fokuserad på det han gör och struntar fullkomligt i omgivningen, här hoppas det inte undan i några hörnor eller skyggas för andra hästar, här ska hoppas.

Det är jätteroligt att han har denna inställning som jag förhoppningsvis ska kunna  ta tillvara på för att framöver forma honom till en lydig och reglerbar hopphäst med ett gott självförtroende. För självförtroende har Harry verkligen! Han tar sig an det mesta med inställningen "Vad kul, vad ska vi göra nu, jag begriper inte riktigt hur jag ska göra, men jag är säkert JÄTTEBRA på det, bring it on bara!" Den inställningen är guld värd hos en häst. Visst försöker han komma undan om det är jobbigt genom lite olika metoder, men så är ju alla levande varelser, om man kan så följer man minsta motståndets lag så även Harry! Men det handlar ju mycket om styrka och den kommer ju med allt vardagsarbete, tid och styrketräning!

                       Här kommer ett gäng dåliga mobilbilder från filmen i söndags, håll till godo!

En liten rosilett

I går fick Harry sin första rosett genom att gå nolla i 0.90! Så det tar sig. Denna gången hade vi lite mer flyt runt banan och Harry börjar nog förstå vad som förväntas av honom. Planen är en 0.90 till och sedan debut i 1.00. Sedan tar vi det därifrån. Om allt går som planerat och vi inte drar på oss några skador eller stöter på andra problem så är det slutgiltiga målet för 2016 debut i 1.20!! Jag skiter i Breeders då jag inte vill jaga på honom hellre rätt och långsamt än snabbt och fel. Det är min nya devis.

Man lär sig något för varje häst och visserligen tog jag det rätt så lugnt med Knatten, men så här i efterhand så hade jag nog sett till att fler grundläggande saker skulle varit på plats innan jag gick upp i klasserna. Som ridbarheten, det Knatten inte hade i ridbarhet tog han visserligen igen genom sin talang då han hade så otroligt lätt för sig över hinder medan han mellan hindren for runt som en vivelvind. Harry har troligen också talang men han har inte lika lätt för sig som Knatten hade, tror jag, men i gengäld har han nog mycket större ridbarhet än vad Russ hade och han tar mer tid på sig för att "tänka" på det han gör.

Knatten höll ju tyvärr inte men jag tror inte att hans skador hade med min ridning att göra? Hans ledbrosk i höger fram var sprucket rakt av och det berodde troligen på ett yttre trauma längre bak i tiden. Men även om det inte var mitt fel så har jag ändå lärt mig något och det är att skynda långsamt och att se till att grunderna finns där innan man skyndar vidare.

Jag är mycket mer konsekvent och noggrann i min ridning av Harry än jag någonsin var med Knatten. Det beror delvis på att Harry inte är min och att pressen på att göra ett bra jobb är större, men också att jag lärt mig massor sedan jag köpte Knatten. För varje häst man har blir man lite bättre och klokare vilket innebär att varje häst också blir lite bättre riden. Det är det roliga med denna sport att man ständigt kan utvecklas. Man lär sig något nästan varje dag och man kan bli bättre på så mycket.

Nu ska Harry få en veckas återhämtning som inleds med ir-terapi för att hålla lille häst mjuk och fin. Sedan blir det longering och uteritter resten av veckan och ingen hoppning. Harry behöver nog smälta en del och kroppen kan också behöva vila lite. Jag tänker väldigt mycket på det här med hållbarhet och jag försöker variera arbete och underlag, men även att underhålla Harry med regelbunden massage och övningar från marken där han ska hitta sin egen balans. Detta gör jag inte själv utan det är en kvinna i stallet som hjälper mig med det. Jag märker skillnad på Harry när han får den här typen av behandling då han efteråt är mer elastisk och mjuk i kroppen än innan. Jag hoppas på att en kombination av allt detta ska hålla skador borta, mycket mer än så kan jag inte göra tycker jag!

Det har hänt en del sedan i somras!

Juli 2015

 

Februari 2016

Mer övergångar och serier

I går var det hoppning och det var serier som stod på programmet. Vi hoppade en serie med fyra räcken och två galoppbommar mellan varje hinder och sedan en serie med tre oxrar med att galoppsprång mellan varje. Vi fick värma upp genom att göra... gissa vad?? ÖVERGÅNGAR!! Dels skritt- trav och sedan trav- galopp. Det gick faktiskt riktigt bra i trav- skrittövergångarna och ok i galopp- travövergångarna. Från trav till galopp gör Harry väldigt fina övergångar nu medan kvalitén för dom på andra hållet är lite si så där. Men även dom börjar bli bättre. Här tar jag nu konsekvent in honom på en volt i övergången för att slippa dragkampen som annars blir av. Om jag konsekvent håller mig till detta sätt så kommer nog även dom att bli bättre och bättre. I trav- skritt gick det efter några varv att göra övergångarna på rakt spår utan att Harry drog iväg och trillade isär!

Det är något som jag kommer att försöka att tänka på att vara mycket mer noggrann i allt jag gör på hästryggen. Som att till exempel inte bara släppa allt bara för att jag är färdig med en övning och "bara" ska stanna för att det är nästa mans tur. Jag är slarvig då och skiter lite i hur halten blir eftersom det inte är halten som är syftet i sig. Jag nöjer mig då med att hästen bara stannar och inte med vilken kvalité halten görs. Hädanefter ska ALLA halter ridas in i precis som ALLA övergångar! ALDRIG slarva med detta. Det ska bli mitt nya mantra. Slarvmajan i mig ryser av obehag för att jag inte ska få flänga runt som ett ponnybarn som tjuvrider grannens hästar! Det har visserligen aldrig hänt vilket jag här måste förtydliga, men ni förstår hur jag menar?

Hur som helst Harry hoppade super i båda serierna och han överhoppade sig inte så förfärligt den här gången. Han tog fint tag i hindren på egen hand och sprången var väldigt jämna och fina när han förstod vad som förväntades av honom. Första gången vi hoppade räckeserien så blev Harry lite överväldigad över alla bommar och hinder som han skulle ta sig an på en gång och kravlade sig mer än hoppade sig igenom. Men efter det hoppade han som om han aldrig gjort annat än att hoppa serier.

Jag blir alltmer förtjust i honom både att rida och som individ. Han är tuff men ändå mjuk och på tårna men inte rädd. Han är nyfiken och vaken utan att vara stressad eller stirrig. Han är alltid den första att sticka ut huvudet ur boxen när man kommer in i stallet och står då och plirar nyfiket på en när man går omkring. Han älskar att bli kliad och masserad men är inte jätteförtjust i att stå och kela.



En kul killa att jobba och hänga med helt enkelt.

Övergångar

Jag har tyvärr inte hunnit skriva här då jag har varit lite upptagen av övergångar. Kanske inte helt sanningsenligt men något åt det hållet. Sist vi hördes vid har jag tränat  hoppning för Pontus och dressyr för Mini med varierat resultat. Förra veckan var det hoppning för Pontus och det var både högt och lågt på den träningen. Harry hade inte riktigt koll på hur högt man bör hoppa när det är 90 cm och överhoppade sig något grymt vissa språng medan han hoppade mer tveksamt över vissa hinder. Pontus tror att det är för att han är försiktig och därför blir lite osäker på hur han ska angripa hindren. Det återstår väl att se.

Dagen efter hoppträningen var det dressyrträning vilket kanske inte var det mest ultimata upplägget för Harry. Han kändes lite matt och trött och när han är det så faller han isär och bara drar iväg i hundra nittio med huvudet rätt upp i luften. Han var i och för sig riktigt fin mellan tjurrusningarna och kunde då gå i en riktig trevlig form, men sedan föll han ihop igen. Vi jobbar mycket med övergångar på dressyrträningen och denna gång skulle vi göra övergångar mellan trav och galopp. Harry löste detta genom att ta tag i bettet och springa ännu fortare då jag vill gå ner i trav, alltså är det övergångar vi får fortsätta att jobba med. Sedan fick Harry vila i några dagar.

I lördags red vi sedan ut och jag försökte att rida övergångar även ute men det var helt omöjligt när man inte kan ta in honom på volt. Jag övergick därför till tempoväxlingar i stället och på så sätt blev det en riktigt härlig runda med en fint avspänd Harry den sista biten av vägen hem. Efter vår tur stack jag och Sidekick till Borelund för att titta på träningar för Pether Markne. Jag tror att det var landslagsträning för juniorer och youngriders. Väldigt inspirerande trots att det var svinkallt och man frös rumpan av sig. Om det är någon jag verkligen, verkligen skulle vilja träna för så är det Pether Markne.

I söndags skulle vi tävlat i Skabersjö men kom inte med då det var fullt. Jag bestämde mig därför att låtsas att jag red för Markne och försökte göra som han beskrev för sina elever att dom skulle göra. Det var egentligen inte speciellt komplicerat utan väldig enkelt, inga kluriga övningar utan mer att man skulle jobba med övergångar och tempoväxlingar för att få hästen självbärig. Inget nytt eller revolutionerande utan bara back to basic, men ack så svårt ändå.

Så med Pethers ord ringande i öronen så jobbade jag Harry med målet att inte behöva dra och slita i honom utan att han skulle samla sig mer för min vikt och små förhållningar, att få ut halsen på honom och att han skulle "hamna" mellan min hand och skänkel. Jag började i skritt- halt då övergångar i trav- skritt alltid börjar med att Harry försöker smita från  genom att dra iväg då han inte hittar någon balans. Bara det att stanna i en halt är skitsvårt för Harry då han inte kan stå still. Men jag gav mig inte utan varje gång han försökte slingra sig ur halten så red jag honom framåt och gjorde om halterna tills han gick in i dom utan att vobbla runt med sig själv.

Sedan var det övergångar trav- skrit- trav. På rakt spår blir det för mycket kamp med Harry så istället gjorde jag en ca 10 m volt i varje hörn och på varje långsida. trav in i volten och en övergång till skritt efter halva volten med fokus att få ut honom mot yttertygeln med innerskänkel och vara ställd i bålen. Då var det lättare för Harry med övergångarna då han inte hade möjlighet att sticka iväg på samma sätt, skritt några steg och sedan övergång till trav i på väg ut till spåret. Jag behövde inte dra och han fick in inre bakben under sig. Efter några varv gjorde han riktigt fina övergångar och jag gick över till tempoväxlingar i stället.

Sedan jobbade jag med tempoväxlingar i galopp efter ungefär samma princip. Tempominsknigarna på volter vid kortsidorna och en tempoökning ut ur volten i mitten på kortsidan för att ha en bra galopp genom hörnan som man sedan bara kan fortsätta i på långsidan. Jag tänker att jag gärna vill växla upp mitt på kortsidan innan hörnet då jag vill komma ur svängen med bra galopp för så ska det ju vara när man hoppar.

Att sitta och samla i svängen blir ju liksom tvärtom. Lika bra att lära dom detta från början. Sedan kan man ju jobba med samlingar var man vill men nu i början vill jag galoppera ur hörnen. Har ingen aning om jag tänker rätt men det känns logiskt?? Hur som helst Harry blev skitfin på slutet och kändes som en gummisnodd i hela kroppen med ett fint stöd i bettet. Min bästa prestation under passet var att jag var konsekvent och höll mig till min plan som jag hade från början, det brukar löna sig;)!!

Nu blir det två lugna dagar och sedan är det hoppning för fröken Grevie och tävling till helgen. Jag längtar till varje gång jag ska rida Harry då jag nu har en plan att följa och ett mål som jag vill uppnå. Målet är en häst som är lydig, mjuk och självbärig, jag vet hur jag vill att det ska kännas och varje pass är en väg mot det målet! Ja sedan ska vi ju hoppa hinder också men det blir ju så mycket bättre om grunderna sitter bra. Harry är min "gör om gör rätt häst"! Konsekvens och målinriktning från början!!

            Små steg mot stora mål:)!

Snart så!!

Nu har Harrys pass kommit, det har varit lite på avvägar men nu så är det här och Harry kan börja åka på riktiga äventyr! Nu ska bara licensen godkännas och sedan är vi redo för att anmäla till lillkillens försa riktiga tävling!! Det ska bli så spännande att se hur det kommer att gå!?

I går var vi och tränade för Pontus Molin i ett grannridhus. Vi red dit i regn och rusk och jag kände mig som en riktig ironwoman i mina dubbla jackor och mina regnbyxor,jag rider i princip ALDRIG ut om det regnar annars! Harry och jag var iklädda reflexer från topp till tå. Lite nervöst var det när vi red i väg för Harry var märkbart kort bakom sadeln och att sitta på ett regntäcke med regnbyxor gör inte precis så att man känner sig fastklistrad i sadeln. Vägen till ridhuset tog ca 15-20 minuter och jag trodde att Harry skulle vara lite lagom avrastad i skritt när vi kom fram. Icke, Harry var på sitt värsta durasellhumör och for runt med mig på ryggen. Tyglarna kändes ungefär som om dom satt fast i sargen och inte i någon känslig hästmun.

Han var helt omöjlig att få stopp på i början, så jag lät honom hållas tills han lugnat ner sig. Känslan var inte den bästa men det var ett nytt ridhus och jag har förstått att det är så han gör då han blir spänd. Något att jobba vidare på. På marken var det därför ingen höjdare på den här träningen men när vi väl kom till hoppningen, wow vad han hoppade! Harry hade endaste en enda liten bom på hela passet och ju större hindren blev ju bättre hoppade han. Eller stora och stora, hela 90- 100 cm vill säga. Men för oss är det stort just nu. Harry är en hinderklok häst tror jag?  Sätter du bara galoppen  ordentligt så är det bara att hålla honom rak och styra så fixar han resten själv. Han kommer nog att bli en häst som kan ta hand sig själv framöver, vilket ju inte är helt fel. Första tävlingen blir troligen en 0.90 i Skabersjö om ca två veckor.

Resten av veckan ser ut som följer för Harry, idag vila med skrittpromenad, fredag rida ut om vi hinner innan mörkret, annars blir det trim i ridhus, lördag rida ut och på söndag kommer Nina för att träna oss i dressyrens ädla konst, det är välbehövligt!! Nu känns det i alla fall som att vi börjar komma in i ett system som kan fungera för oss. Sedan börjar det även bli dags att Harry får lite fysioterapi vilket jag nu ska kolla upp och boka en tid för.

Äntligen hoppträning

Så var det dags för hoppträning igen. Vi hoppade serie, för första gången tror jag, och det var svårt och lite jobbigt sa Harry! Harry är inte så snabb ännu men han hoppar otroligt väl och använder varje uns av sin kropp i språnget. Nu har jag redan glömt hur serien var men tror att det var travbom- kryss- ett galoppsprång- räcke- ett galoppsprång - oxer- två galoppsprång- oxer- ett galoppsprång- räcke. Det kan vara så att jag bara har hittat på det första räcket??

Hur som helst så var det rena styrketräningen för Harry och han var ganska mör på slutet. Vi hoppade på medellinjen så vissa av sprången såg jag i spegeln! Riktigt fina framben såg det ut som lille häst har. Han hoppar med väldigt mycket rygg och det känns som han har bra scoop i sprången. Dom känns väldigt kraftfulla i alla fall. När han blir starkare och snabbare då tror jag att han faktiskt kan bli riktigt, riktigt bra!

På marken hände det saker med Harry nästan varje dag nu! Jag har väl inte varit superimponerad av hans rörelser men nu kan man mellan varven få en riktigt wowkänsla när man rider honom. Traven börjar bli allt bättre att reglera och har blivit mycket mjukare med mer schwung! Galoppen börjar jag ju att börja reglera mer nu våra mindre volter har redan gjort mycket på bara tre dagar. Det är så roligt med unghästar för man märker all utvecklig så fort, det händer saker från gång till gång när dom är gröna!

Obs det var inte serien på bilden vi hoppade men något liknande.

Väntar och markarbete

Jag väntar på en massa saker nu för tillfället känns det som och är det något jag avskyr så är det att vänta. Jag väntar på att posten ska fixa mitt paket, jag väntar på ett pass och jag väntar på bättre tider!

Nu har jag återigen kommit in i en liten formsvacka rent humörmässigt. Jag gör ju det mellan varven, ofta när jag har kört på i ett högt tempo ett tag så brukar jag braka ihop rent mentalt efteråt. Det handlar inte bara om ett högt tempo när det gäller jobb eller logistik utan även när jag gjort mycket saker när det gäller hästarna. Jag har ju varit utbränd för många år sedan och sviterna sitter fortfarande kvar tror jag.

Hur som helst i söndags tränade jag dressyr igen och fick lite tips på hur jag skulle jobba framöver. Nu handlar det om att få Harry reglerbar i de olika gångarterna och att fortsätta att bygga upp styrkan. Mycket övergångar blev det och mer fokus på tempoväxlingar. Vi fick också börja att jobba med skänkelvikningar och att galoppera på mindre volter. Harry kändes jättefin och jag fick en liten aha upplevelse.

I måndags vilade Harry och fick gå på promenad och galoppera på lina efteråt. I dag red jag och hade som målsättning att fortsätta det arbete som vi gjorde i söndags. Ridhuset var rätt så fullt med folk och fä och så det vara lite svårt att hålla planen exakt som jag tänkt mig. Vägarna blev lite hej och hopp då man fick kryssa mellan dressyrtränande ekipage och annat löst folk. Hade jag tänkt mig en väg så nog katten dök där upp ett annat ekipage just precis där mitt voltspår skulle gå. Men jag och Harry är rätt så anpassningsbara så vi fixade det rätt bra ändå.

När vi avslutade var Harry både rak och reglerbar och fick till och med lite schwung i steget. Jag tyckte att jag kom till samma känsla jag hade efter träningen i söndags och det var det som varit målet med passet. Sedan hade jag gärna velat att våra vägar och mitt fokus hade varit bättre men på det hela taget så var jag nöjd.

I morgon blir det hoppträning och det ser jag fram mot!

Missat

Jag insåg att jag missat Rolf Görans clinic eller missat och missat. Helt glömt bort att den skulle gå vara men det blev jag minsann varse när jag gick in på facebook! Det finns en  sammanfattning av vad som togs upp på clinicen på Hippson som jag i alla fall har läst! Jag får väl försöka få tummarna loss nästa gång det går en intressant clinic av stapeln.

Hur som helst när jag läste artikeln så tänkte jag på mitt ridpass i går och min tanke gällande hur jag skulle rida detta pass stämde väl överens med de tankar som sammanfattades på Hippson, gällande tempoväxlingar, aktivering av bakben, sits och hand mm. Det var ju jättebra så långt men om jag nu så här i efterhand ska gå igenom gårdagens ridpass så finns det en del att säga om hur det verkligen gick till!

Dressyr för hopphästar – 13 lärdomar från Rolf-Göran Bengtsson
1. Var petig med detaljerna
Jo, nog försökte jag vara petig med detaljerna, som att vi skulle göra övergångar vid just den punkten som jag bestämt. Men det höll inte Harry alls med om, han tyckte till att börja med att övergångar till en långsammare takt eller gångart skulle ske ca fem meter längre bort än vad jag bestämt. Här försökte jag sitta med en stilla och stadig hand och med stadig sits för att få Harry att sakta ner där jag ville. Nu var förmodligen varken min sits stadig eller min hand stilla eftersom Harry inte verkade förstå ett dyft av vad jag menade?
  
2. Gå inte rakt på ”det läskiga”
Det gjorde jag inte heller, det vill säga att sitta upp direkt på Harry utan att longera innan. Efter klippningen  häromdagen blev Harry väldigt pigg och han gillar inte heller renskinnet han har under sadeln utan bockar som den värsta bronco när man tar ut honom i ridhuset. Nu var det kanske inte läskigheten för människan som menades men den tycker jag nog att man också ska tänka på;)!

3. Skynda långsamt
Nej jag har ingen tanke på att hoppa 1.20 med Harry i vår och vila har han precis gjort.

4. Små tempoväxlingar
Som jag skrev under punkt 1, jag hade tänkt göra små fina tempoväxlingar. Vi har bara inte riktigt kommit därhän ännu! Visserligen gör vi stora tempoväxlingar på Harrys initiativ, som att växla upp till halv sken längs med långsidorna. Det tar ungefär två varv innan jag får stopp på honom ibland. Hur länge ska man sitta med lugn fin hand egentligen, ska ta upp det på träning nästa gång!?

5. Framför skänkeln
Jodå så att! Just nu springer  han lite väl långt framför skänkeln, typ springer mest ifrån den!

7. Stadig hand som hästen vågar följa
Jag gör så gott jag kan men misstänker att det går så där. Jag känner att det behövs någon som skriker på mig ett tag.

8. Rak häst som följer vägen
Jo men det går faktiskt hyfsat bra, jag försöker  tänka på att rida innanför spåret då och då så att han inte ska hänga på väggen. Sen kan Harry faktiskt vara jätterak i halsen också, den pekar spikrakt uppåt och framåt mellan varven, speciellt när Harry skenar längs med långsidorna. Fast det är nog inte den formen av rakhet det syftas på antar jag

9. Halvhalter bakifrån och fram
Vadå halvhalter?, vi har svårt med halter punkt! Får jobba mer med det tror jag!

10. Fram med ”näsan”
Låter enkelt men är så förbaskat svårt, vi jobbar vidare med det med!

11. Undvik stolsits
Den sitsen som ingen vill ha men som är så lätt att sätta sig i menar ni?

12. Förbered bytet
Just nu jobbar vi med att fatta rätt galopp. Men jag tänker på det i all fall!

13. Övning ger färdighet – använd fantasin!
Jo nog fantiserar jag alltid! Jag fantiserar om att jag en dag ska kunna rida som Roffe själv. Ska det hända så får jag nog allt lägga på ett kol med att öva!

Det är svårt att rida men det är aldrig för sent att bli bättre;) Tjusningen med denna sport!!

Film Pay and Jump

Jag har nu lagt upp filmen från helgens Pay & Jump. Harry skötte sig väldans bra tyckte jag. Den här gången var det lite mer tävlingslikt med tittigare hinder och blommor. Harry var lugn på framhoppingen trots att den var så där hysterisk som den är på P&J och lokala tävlingar. Hästar for som popcorn runtomkring oss men Harry brydde sig inte det minsta om det utan gjorde sin grej.

 

 I 0.80 var vi sedan felfria medan vi hade ett stopp och ett ned i 0.90. Stoppet tar jag på mig helt och hållet då jag inte hade honom helt rak och framme för skänkeln. Jag lägger bara ut filmen från 0.80 då jag inte vill visa filmer när jag rider dåligt;)! Allt handlar om yta och framgång här i bloggvärlden vet ni, (för er som inte förstår så var jag ironisk nu!)Men filmen från 0.90 är skitkass då Wingman som vanligt vänt och vridit på telefonen så att den är upp och ner. Jag orkar inte hålla på och ändra den heller!

 

Inne på banan stod han emot lite och tog inte riktigt tag i hindren men hoppade ändå helt ok. Vi behöver nu träna på att tävla så att han vet vad han ska göra även på tävling. Jag kommer att låta honom ta tid på sig för vi har verkligen inte bråttom. Målet för våren är stadiga rundor i 0,90 och 1.00 där han går fram i bra grundgalopp och tar tag i hindren. När det väl sitter så blir det ny planering och nya mål.

 

Harry ska få den tid han behöver, även om championat och sådant hade varit roligt att rida så är inte det något jag tänker prioritera framför en häst som i framtiden ska hoppa med god själkänsla och självförtroende. Även om Harry är fem nu så får man inte glömma att han är som en grön fyraåring rent ridmässigt. En bättre ryttare än jag hade säkert kunnat pressa upp honom i klasserna snabbt men det är inte något som en glad amatör som jag ska ge mig på!

 

 

Det myses i bloggvärlden

Mys, mysigt, mysa är just nu några av de mest vanligt förekommande orden i bloggvärlden har jag märkt. Det myses så det bara osar om det ute på nätet. Jag tänkte därför att jag och Harry också skulle mysa till det i går, i släpet som jag hämtat. Jag antar att jag tyckte släpet var mysigare än Harry och följande konversation följde när Harry väl gick med på att gå in i det:

- Sjukt omysigt här inne sa Harry och backade kvickt ut igen.
- Inte då, titta så mysigt det är här inne Harry, sa jag och drog in honom i släpet igen.
- Jag är nog böjd att INTE hålla med dig om det, sa Harry och backade ut igen.
- Jo då Harry här är JÄTTE mysigt inne, sa jag och traskade in med Harry igen.
- Det måste jag nog överväga, UTANFÖR släpet, sa Harry och backade  ut igen, den här gången lite långsammare.
- Men snälla Harry kom in igen så att vi kan mysa här inne, du och jag, det blir väl trevligt.
- Vadå trevligt eller mysigt, vad är det egentligen som du tycker är så förbakat mysigt här inne, undrade Harry?
- Jo men det är väl mysigt att stå i en liten låda och stirra rätt in i en vägg, rofyllt och ombonat liksom, försökte jag förklara för Harry. Varpå Harry frågande tittar på mig och något mer eftertänksamt backade ut, fast bara halvvägs den här gången.
- Men kom in igen är du gullig Harry, känner du inte så ombonat det är här inne?
- Ombonat sa du? sa Harry och gick in igen
-Ja mysigt och ombonat, känner du inte det Harry.
- Kanske lite sa Harry och stannade kvar i släpet.
- Ja titta så mysigt vi har det här inne Harry, du och jag. Det är så mysigt att du faktiskt kan få en godis, för att förhöja mysighetsfaktorn.
- Jo godis är mysigt, det gillar jag sa Harry.
- Då är vi överens då, du och jag Harry, om att det är mysigt här inne! För i så fall kan du få backa ut långsamt och gå till din box och din mat igen.
- Jo men det är nog rätt så mysigt ändå, sa Harry och backade ut långsamt och fint!
- Vad duktig du är Harry, du är så duktig så att i morgon ska du få träna på att mysa i släpet helt själv med luckan där bak stängd, det kommer att vara mysigt det!
- Mmm, sa Harry, fast redan med tankarna på maten inne krubban.
Jag tror faktiskt inte att han hörde det där sista jag sa om luckan och att mysa på själv? Kanske lika bra det??

Fortsättning följer!



Bild från; http://www.chronofhorse.com/forum/showthread.php?335511-The-Thelwell-2012-Calendar