Stallägarens lov!

Jag vill bara skriva och berätta om min tacksamhet för er stallägare där ute! Ni är en förutsättning för att jag ska kunna hålla häst! Utan er hade jag fått ha hästen i trädgården och fått rida på en väg fram och tillbaka! Jag uppskattar verkligen att jag inte behöver det!! Hästen med antar jag?

Jag vet inte hur ofta ni får höra uppskattning från era hyresgäster, antagligen inte jätteofta! Jag har stått i ett par stall nu genom årens lopp och för det mesta har jag varit nöjd! Inte med allt men det mesta. På vissa ställen har det varit bättre än andra! Men oavsett så är det ändå någon som har upplåtit sitt stall och sin mark för att jag och mina stallkompisar ska kunna ägna oss åt vår sport eller hobby utan alltför mycket möda och besvär. Jag har aldrig önskat mig ett eget stall och jag kommer mest troligen aldrig att göra det heller!

För det fina i kråksången är att när något går sönder eller det behövs fixas något då är det inte mitt ansvar! Jag behöver inte harva ridbanan eller lägga in nytt underlag! Jag behöver inte bygga en skrittmaskin eller laga motorn på den när den vägrar dra runt karusellen! Jag behöver inte dra nya trådar eller slå i en ny stolpe när hästeländet sprängt staketet! Det är inte mitt ansvar när det läcker från taket och jag behöver inte fixa vattenkoppen när den frusit sönder.

Det är någon ANNAN som gör det. Någon ANNAN i det här fallet är stallägaren. Det är jag så glad för!! Jag hade aldrig själv orkat med allt det här arbetet! Skulle jag behövt göra det så hade jag väl förmodligen aldrig hunnit rida! Så tack alla ni som står ut med oss inackorderingar i ur och skur! Tack för för det både tidigare stallägare, nuvarande och kanske kommande! Det är värt varenda krona!!

Precis efter jag skrev detta inlägg sparkade Myran sönder dörren i ridhuset, vem fick fixa det jo min stackars hyresvärd. Det får bli gofika för att visa min uppskattning!!

Inspiration i vardagen, Hippson och vänner!!

Just nu är det ganska svajigt med motivationen när man fryser bara av att tänka på att sätt sig på hästryggen! Men just nu vid den här tiden är det ju som hästarna ska sättas igång på riktigt inför vårens tävlingar, tyvärr så vilar dom sig ju inte i form bara för att det är kallt! Så hur får man inspiration i vardagsridningen? Hur gör man för att inte bara harva runt på en volt så att både du och hästen blir både yra i pottan och uttråkade?

För att inte hamna där på volten försöker jag i alla fall att försöka tänka ut någon form av övning eller plan att hålla mig till innan jag sitter upp! Vissa dagar sprudlar uppfinningsrikedomen medan det andra dagar är helt stiltje och då behöver jag lite hjälp på traven. Då brukar jag tänka, vad behöver vi träna på just nu, vad behöver vi finslipa på eller vad behöver vi träna in som vi inte kan sedan innan?

När jag har klarlagt det så försöker jag komma på tidigare övningar eller rörelser som jag gjort för att träna på just det som jag nu kommit fram till att jag behöver träna på. Poppar inget upp i hjärnan söker jag på nätet. På Hippson tycker jag att det finns ett bra utbud. Eller så kollar jag in YouTube. Ibland hittar jag något i en blogg! Nätet är fantastiskt på det sättet och det finns inspiration bara en telefon bort även om du redan sitter på hästryggen.

En annan inspirationskälla kan vara ens ridkompisar, antingen kan du titta på dom eller så pratar ni när ni skrittar fram så kanske kompisen har något tips på ett bra sätt att samla hästen, stärka galoppen eller vad det nu är som är aktuellt. För att göra ridningen ännu mer effektiv så kan man också be kompisen att kolla om det du håller på med verkar vettigt, (förutsatt att kompisen vet vad hen talar om, vilket mina vänner givetvis gör 😉!)

Har ni några mer tips på hur ridningen kan bli mer inspirerande, effektiv och rolig så här i gråslasket och kylan?

Vem blir inte inspirerad av denna uppenbarelse!😜

Lite logdans på Björka och det är dyrt att tävla!

Förra helgen åkte vi iväg ett gäng till Björka för att hoppa öppen bana! Det var kallt som bara den så hästarna var pigga och glada! Myran tyckte det var roligt att få galoppera framåt och verkligen ha tid på sig att sträcka ut. Det var ett stort ridhus med många fina hinder och bra underlag! Myran var superfin och hoppade glatt allt jag styrde mot.

Vårt stora problem är ju som vanligt det här med distanserna. Lägger jag inte in ett galoppsprång för mycket så blir det ett för lite! Superwoman blir nervös på mig och sliter sitt hår samtidigt som hon förtvivlat skriker på mig! "Titti du får inte göra så! Är det sex galoppsprång så måste du rida på sex och inte fem, det blir ju farligt annars"! Men vad gör man för att inte backa in!! Det blev bra till slut när jag verkligen koncentrerade mig då fick vi in våra distanser som dom skulle vara.

Den här helgen blev det lite markarbete med förvänd galopp och sedan longering på söndagen! Ena dagen kallt som s... och sedan ösregn med snöslask och grå himmel, månadsskifte januari- februari när det är som skojsigast! Jag var lagom peppig på att åka till stallet men gjorde det så klart ändå. I söndags kunde jag bara inte förmå mig att rida så Myran fick hoppa studs på lina i stället! Måndag ska jag ta tag i mig själv och rida för till helgen blir det tävling.

Apropå tävling, fanken vad dyrt det är!! Jag satt och anmälde mig och kom fram till att det är en avsevärd del av mina månadskostnader som kommer att läggas på tävling framöver. Har det alltid varit så här dyrt eller är det jag som blivit lite smågniden på gamla dagar!? Hur som helst vill man tävla så är det bara att punga ut med runt 500 spänn för två klasser. Jag antar att det är ännu dyrare med dressyr??

Logdans!!

Inget socker, inget kött!!

Jag ska försöka sluta med socker och att äta mindre kött!!Ja ni som känner mig, jag vet det är helt galet! Jag är ju liksom köttätarnas köttätare och godis kan jag i perioder äta varje dag! Men nu ska jag försöka dra ner på detta!! Jag säger inte att jag ska sluta helt med varken socker eller kött utan bara försöka äta lite mindre av det. Det brukar vara det bästa sättet för mig att sluta med saker. Att förbjuda mig själv till något är liksom dömt att misslyckas från början! Jag har till exempel aldrig slutat röka, men jag röker inte! Skulle jag vilja röka cigaretter så får jag det, men jag vill inte så därför röker jag inte!

Åter till det här med kött och socker! Varför, jo främst av hälsoskäl faktiskt och då handlar det inte om vikten utan min stackars gamla slitna kropp. Jag har under år haft kroniskt ont i kroppen, det värker lite här och det värker lite där. Varje morgon stapplar jag mig ur sängen som en åttioåring som levt ett hårt liv för att så småningom vara så uppledad att jag kan ta mig till jobbet.

Förra hösten fick jag diagnosen fibromyalgi vilket gjorde mig väldigt förvånad!? Jag som är så frisk och stark liksom och ont har väl alla alltid?? Tydligen har inte alla det alltid, det sa läkaren i alla fall!!? Jag tror att det är för att jag rör mig i hästvärlden och att hästmänniskor ofta har ont lite här och var utan att en gör så stor sak av det!! Hur som helst fibromyalgin är inget som jag tänker låta hindra mig i mitt liv, man dör ju inte av att det gör ont, men det är lite drygt att det spänner och drar lite överallt! Jag blir ganska trött och på dåligt humör av det mellan varven. Men nog gnällt om det!

Hur som helst så har jag en bekant som minskat ned på socker och kött av hälsoskäl.  Hon hade också mycket ont och värk tidigare men det hade tydligen hjälpt henne? Så då tänkte jag varför, inte jag provar. Sedan ca två veckor tillbaka har jag börjat äta allt mer vegetariskt och jag har inte ätit godis en enda gång den här veckan;)! Jag tror faktiskt att jag märker skillnad! Jag har inte alls lika ont i kroppen just nu! Kanske är det placeboeffekten vad vet jag? Men funkar det så är det ju bra! Det finns även fler stora fördelar, i alla fall med mindre kött! Jag blir en ju en mycket godare och finare människa på kuppen! Jag är snäll mot BÅDE djuren och naturen samtidigt! Fast det ändå bara handlar om mig, jag själv och jag! Bra va!!

Sjukt narcissistisk och självupptagen men ändå så god och fin tant T!

OBS!! Vill bara säga att jag har gått förbi ett kakfat och blivit erbjuden godis i dag UTAN att röra det!

Så här ska det alltså inte se ut längre!!

Kallt, blåsigt, kallt!

Så kan man väl sammanfatta allt i dessa dagar! Föga inspirerande och rolig tid i stallet just nu! Man rider i ridhus och så rider man i ridhus lite till och drömmer om gräsgalopper! Myran är full gång och vi trimmar på här hemma med detaljerna, mer framme för skänkeln, mer lyhörd, kvickare reaktioner, mer lösgjord! Ni vet allt det där vardagspillet man sysslar med.

Jag tycker personligen att det är sjukt roligt att göra det i praktiken men det är förbaskat tråkigt att skriva om det? Jag menar hur spännande är det att skriva om att jag gör övergångar från skritt till galopp eller ryggar min häst eller vad det nu är jag sysslar med där i ridhuset! Inte jätte faktiskt!

Men jag har bestämt mig för att vara lite mer regelbunden i mitt bloggande så därför tänker jag att det är bättre att skriva lite än ingenting alls. Jag vet inte om jag lagt upp filmerna från första tävlingen innan men dom kommer här i alla fall.

Ni kan ju försöka bortse från Vilda Hildas kommentarer och fingrar mitt i kameran, eller så ger det filmerna ett extra lyft. Jag kan ju säga att Vilda Hilda är hård att ha med sig som coach på tävling! Första dagen var jag nöjd med min runda förutom att Myran tittade till på första i kombinationen och rev.

Vilda Hilda däremot blev så upprörd på mig att hon slutade filma! Sedan gick hon och tittade på mig med bitter och oförstående blick när jag glatt kvittrade på om hur duktiga jag och Myran hade varit, trots titt och nedslag. Hon var fullständigt oförstående till hur jag kunde vara nöjd när jag nu ridit så dåligt att hästen nästan stannade och sedan rev. Petitesser tyckte jag och gick och fick positiv bekräftelse på annat håll! Ryttarprinsessan var mycket snällare i sin bedömning av min ritt så jag valde att strunta i Vilda Hilda och bara lyssna på Ryttarprinsessan i stället! Man kan ju välja vad man vill ta till sig;)!

Andra dagen var vi felfria och jag var nöjd och glad med Myran Pyran igen! Jag fick till och och med positiv feedback från Vilda Hilda för den rundan!

Helt vanlig vardag!

Alltså vädret är verkligen ombytligt! För några helger sedan kändes det som att våren var här och man kunde sitta ute och dricka kaffet i solen på stallplanen och nu är det storm och ishalka!

Hästarna i stallet är igång och just nu har jag två att rida, vilket jag haft i några veckor nu! Myran så klart och så hjälper jag till med andras hästar när dom är bortresta. Lite jobbigt med två men också roligt då man aldrig kan rida för mycket. Familjen blir ju som vanligt försummad men dom är ju vana!

Just nu är det inga tävlingar på gång vilket är rätt så skönt på ett sätt men också lite tråkigt. I helgen ska vi försöka att ta oss i väg till någon öppen bana och träna där. Annars går allt sin gilla gång och vardagen är påtaglig med jobb, stall, rida, äta sova! Inget superspännande utan mest lugnt och stillsamt!

Jag har ju tänkt att jag ska bli bättre på att blogga men det är så förbaskat svårt när den ena dagen är den andra lik. Men för att knyta an lite till föregående inlägg så funderar jag vidare på det här med saker och konsumtion.

En mycket relevant fråga man kan ställa sig som ryttare är hur många schabrak behöver man?? Hade ni frågat mig för några år sedan hade jag nog sagt "hur många som helst"! Men i dag så skulle jag nog säga "några stycken". Från att hellre köpa billigt och mycket har jag gått till att köpa bättre kvalité och färre! Jag har nog inte handlat något nytt schabrak på över två år! Samma gäller med många andra av mina saker till hästen!

Förr hade jag tusen träns nu har jag kanske tre för att variera bett och tryck från nosgrimmor! Visserligen finns det en massa som jag "vill ha" men så tänker jag att "behöver jag verkligen det" och kommer jag fram till att nej det gör jag inte så skiter jag i att köpa det. Det borde göra underverk för plånboken men tyvärr märker jag ingen större skillnad:)! Hur tänker ni där ute blir man lyckligare av många saker till hästen!?

Är detta lycka!! Nej!

Det här är lycka

Hållbarhet??

Hållbarhet ett ord som dyker upp överallt nuförtiden! Jag tillhör väl den generation som haft en barndom och ungdom som växt upp med känslan av att jordens resurser är oändliga! Numera är man ju mer än väl medveten om att så är inte fallet.

Jag måste erkänna att jag inte är speciellt miljömedveten eller på några sätt direkt bidragit till att jordens resurser ska räcka mer än min livstid ut. Men då man ständigt blir påmind så börjar det väl även tränga in i min skalle att jag är en del av problemet och att jordens fortlevnad även angår mig!

Om jag skulle göra något väldigt drastiskt för miljön som enskild person så måste det vara att sluta rida och hålla på med hästar. Herre min dar vad denna sport måste tära på jordens resurser!! Om vi pratar om att vi lever i ett konsumtionssamhälle så ligger ridsporten nog i en liga för sig!! Materialsport upphöjt till hundra!!

Alltså bara på en enda tävling måste ju ett halvt lands oljereserv gå åt!! Transporter och lastbilar som slukar organiskt bränsle i parti och minut! Hur bra kan man dra med en elektriskt driven bil undrar jag i mitt stilla sinne! Finns det elektriskt drivna hästlastbilar?? 

För att inte tala om sopberget som vi inom ridsporten måste bidra till!!  Förra säsongens schabrak måste ju hamna någonstans och för att inte tala om alla andra prylar vi ständigt måste ha nytt av? För visst måste man ha tusen schabrak och dom senaste benskydden och ridbyxorna och ja vad det nu är vi ser att ALLA andra har! 

Som sagt jag är INTE något föredöme på något sätt och jag har massor med saker själv. Jag har säkert genom åren kasserat både det ena och andra utan att sopsortera. Jag har ingen direkt tanke med inlägget, som att det ska väcka oss ur vår miljöomedvetna slummer eller något. Däremot så funderar jag en del på detta när jag sitter helt ensam i min avgasalstrande bil på väg till stallet att detta är ju på något sätt helt vansinnigt med apokalypsen runt hörnan.

Apropå apokalypsen hur gör man med hästen då? Det är också något jag fungerar över? Det enda jag på rak arm kommit fram till att om inte annat så får man väl äta hästen!!

Ja sånt här funderar jag på!!

Miljöboven!

Tio dagar av 2019

Det är tionde dagen på det nya året och jag fick lite lust att skriva ett litet inlägg. Jag har ju försummat bloggen å det grövsta under 2018, inte av någon speciell anledning egentligen? Jag får se om jag tar tag i det under det nya året?

För mig flöt 2018 på undan något större rabalder. Myran kom ut och tävlade då mitt länge efterlängtade släp dök upp i maj efter ett halvårs väntan. Det gjorde han med bravur och hoppade en hel rad med nollrundor i 1 m. Sedan tog vi semester i hettan och Myran gick och slöade i hagen hos bästa grannen. När Myrans sommarläger var slut flyttade vi till ett nytt stall och började träna för en ny tränare. Nya tränare och system kan ibland göra mig förvirrad och det blev jag! Samtidigt kom Myran på att man kan testa olika former av bus som att springa förbi hinder och tappa sin ryttare.

Vi tävlade igen efter sommaruppehållet och gick upp lite väl fort i klasserna med tanke på att ridningen lagts om en del. Resultaten blev därefter, inte så många nollrundor längre. Vi gick ner i höjd och jag började hitta min ridning igen! Nu gick det bättre och nollrundorna blev fler och vi fick till och med några placeringar i slutet av året då Myran och jag började bli riktigt stabila i 1.10. Vi avslutade tävlingsåret 2018 med en dubbelnolla i en 1.15.

Myran fick lite vila med lättare ridning under två veckor för att sedan sättas igång igen. Vi började tävlingsåret 2019 på trettonspelen i Helsingborg där Myran gick två 1.10 med ett ner. Ganska bra början för det kändes väldigt stabilt och säkert! Vi behöver fortsätta på att slipa på att galopper mer ur svängarna så att vi får ett galoppsprång mindre när vi hoppar. Vi har resten av januari på oss för sedan drar tävlandet igång på riktigt i februari.

Det kortsiktiga målet är att debutera 1.20 innan februari är slut! Det lite mer långsiktiga målet för 2019 är debut i 1.30, om jag vågar?? Jag har inte hoppat det sedan jag hade Knatten och det var några år sedan nu! Tant börjar bli gammal och lite räddhågsen och har börjat tänka på att hon faktiskt inte är osårbar. 2018 var året då T. Brown flög av som aldrig förr!

Jag tror att Myran dängt av mig en fem, sex gånger sedan jag började rida honom!! Jag misstänker att han slagit Knatten faktiskt. Antingen så beror det på att Myran har hittat en riktigt effektiv teknik, eller så har tant sämre balans. Det kan var en kombination också?? Hur som helst har det fått mig att inse att hästar kanske inte är helt ofarliga att sitta på. Jo det visste jag ju innan också men det var inget jag tänkte på när jag satte mig på en ny häst! Numera är jag lite mer picky med vad jag sätter mig på! Det blir nog inga flera hästar som kommer att ridas in av mig under 2019 i alla fall;)!

Vi får se vad som händer framöver och om jag kommer att skriva här mer frekvent!

God fortsättning alla!!

2019 här kommer vi!!