onsdag 15 november 2017

Tränat

Förra veckan tog Myran bussen till Borelund för att hoppa för Jacob. Han var jätteduktig och blev gillad och godkänd! Kul när man hittat en häst som man själv tycker är fin när även andra gör det!
Annars tränar vi på här hemma för Ryttarprinsessan och Fröken Grevie vilket har börjat ge resultat!

Myran har till och med börjat bli lite kvick när vi hoppar, enligt myrmått mätt i alla fall! Vi hoppade serie med oxrar och han tryckte ifrån rejält från marken och var snabb från backen på ett sätt som jag inte riktigt känt innan. Det ska bli så roligt att följa denna häst framöver och se vad han går för när vi väl kommer ut.

Gällande utflykter ut i verkligheten så får vi ligga lite lågt ett tag till. Min transport förväntas inte komma förrän i mitten av december och innan dess så är det svårt att komma iväg. Det blir dyrt att hyra lastbil bara för att tävla en klass på 90 cm och just nu finns det inga bra Pay and Jump att åka ut på vad jag kan hitta. Liten detalj till, min uppkörning gick ju så där och så pratar vi inte mer om den saken!!

Men vi får se? Så länge vi mest håller oss hemma så kommer nog bloggandet att var som det är just nu. Ett litet inlägg då och då när andan faller på! Vi ses när vi ses!
💗💘💚



torsdag 26 oktober 2017

Hoppla hopp!

I går hoppade vi för Ryttarprinsessan, jag och Myran. Det går framåt och i vissa språng imponerar han. Just nu handlar vår hoppning om att jag ska hålla galoppen, inte fibbla och låta Myran sköta hoppningen på egen hand, samtidigt som jag håller en fin position. Ja det låter ju så jädrans enkelt men det är sååå svårt. Jag tycker att Myran är lång och flat i formen och hade gärna satt honom mer på bakbenen. Men då blir det för mycket handridning och det vill vi ju inte ha!!

Jag är så sugen på att komma ut mer med Myran och om jag har tur så kanske jag kan få till en träning med Jacob på måndag. Myran behöver lufta på sig och se nya miljöer, nya hinder och nya människor.

Det har varit lite väl mycket hemmaridning dom sista åren med allt fraktstrul jag haft med mina djur. Nu tänker jag på Harry som ju var sjujävlig att lasta när han var hos mig. Att jag sedan lyckas införskaffa en till som anser att släp är av ondo det hade jag inte direkt tippat, inte efter att i alla år aldrig direkt haft svårigheter att lasta. Men tant har väl tappat handlaget på ålderns höst.

Hur som helst vi passar på att ta oss iväg när vi har tillgång till buss och på måndag har vi troligen det! I helgen ska jag dessutom träna på att backa, säkerhetskontrollera och plugga lastsäkring. Jag trodde att jag kunde köra släp, men ack vad jag bedrog mig. Jag tog ju en lektion för någon månad sedan inför uppkörning men jag blev helt nervös av den körläraren och kunde inte backa alls med släpet! Så jag avbokade en uppkörningen och ska nu göra ett nytt försök. Nu har jag inte kört något släp på flera månader så jag drar ut till Vilda Västern i helgen för att lära mig backa korrekt och riktigt, lastsäkra och kontrolla!!

Hur svårt kan det vara?? Hur svårt som helst tydligen!!



tisdag 24 oktober 2017

Härligt att vara här igen!!

övergångar! Ja mer spännande än så var det inte i går! Myran var ganska pigg och även ganska stel i höger bog! Det vore i och för sig konstigt om han inte satt fast och var lite stel här och var. Två landningar på nacken under det sista halvåret borde ju sätta sina spår på något sätt. Men det är inte värre än att man kan reda ut det med ridning ganska hyfsat? Han ska få handpåläggning och ir-terapi men jag har faktiskt haft lite andra saker att betala den sista tiden så han har helt enkelt fått vänta!!

Vi ägnade oss i alla fall åt det som vi brukar syssla med under våra ridpass när vi värmer upp! öppna och skänkelvikning l¨ängs med väggen. I vänster varv vill Myran inte alls ta in höger bog när vi rider öppna, den vill han helst skjuta ut och gå böjd som en banan i utsidan och inte trampa in med vänster bak under sig. Riktigt skitförbannad blev han när jag försökte putta in den utskjutande kroppsdelen. Lite bakbensstående och bakutsprång samt tjuvrusningar blev det. men sen blev han ganska fin. Sedan jobbade vi med övergångar galopp skritt på volt samt sträckte ut på långsidorna, han kändes rätt så fin efteråt.

Lite härligt suddiga bilder på mig och Myr!






Jag bloggar alltså finns Jag??

Hej jag är inte helt borta från jordens yta, bara från bloggens värld. Numera händer det väldigt få saker i mitt egna hästliv då vi är fast på anläggningen. Mitt nya släp har inte kommit ännu och även om det hade gjort det så hade jag inte fått köra det i alla fall. Förhoppningsvis så kommer jag väl inte att helt göra bort mig på uppkörningen om några veckor så att jag kan använda det när det väl anländer.

Myran är ju som bekant inte helt lätt att frakta runt på då han sysslar med avancerad akrobatik när han är ute och åker. Detta har kostat mig ett antal slantar så därför är jag inte så sugen på att låna lådor att köra runt honom i. Kostnaderna för defekta fordon efter Myrans framfarter har varit omfattande sista tiden.

Nu finns det ju som tur är änglar här i världen så i helgen kom vi faktiskt iväg på tävling. Vi fick låna Ryttarprinsessans lastbil av stuterimodell och i den kunde vi ta oss iväg utan några missöden. Transporterandet gick hur bra som helst både till Sydslätten och hem, själva tävlandet lite si så där. 
Myran var spänd, spänd, spänd och när han är spänd och tittig på sin omgivning glömmer han bort att hoppa. Vi kom i alla fall runt banan med två stopp, eller han smet förbi rättare sagt och två rivningar. Inte något strålande resultat poängmässigt.

Nu var Myran inte så tittig på själva hindren utan på alla funktionärer som var placerade på banan! Sjukt obehagligt med alla dessa tvåbeningar som var precis överallt både bakom, framför och bredvid hindren enligt Myran. Det får vi träna på. Allt var även så mycket läskigare när man hoppade inne än när man tävlade ute tyckte nog den lille haren. Men det är något som vi får träna på framöver att man kan hoppa hinder även med människor på marken.

Under tiden får vi träna på hemma tills denna dyker upp!!






måndag 11 september 2017

Min Myra!

Jag älskar min Myra och ångrar inte en sekund att jag köpte honom, trots att han är en strulpelle de lux i släp! Allt är förlåtet när man sitter på hans rygg. Nu händer det saker varje gång man rider honom. Just nu håller vi på med att träna mycket med galoppen för att få honom kvickare och för ett större register.

Här är stubben guld värd då man kan ösa på och sedan dra ner på tempot. Nu börjar han kunna svänga runt på ganska små volter utan att bryta av i galoppen, byten till vänster börjar också att fungera allt oftare! Byten åt höger är svårt men även där har han i alla fall börjat förstå principen.

Men som sagt han gör framsteg varje dag och jag ser fram emot att sitta på hans rygg inför varje ridpass. Om man bara har en häst och det är ens hobby så tycker jag att det ska vara så att man ser fram mot sina pass på ryggen på denna häst! Den hästen ska vara rolig att rida i stort sätt varje dag och som det är nu så uppfyller Myran verkligen dom kraven.

Själv har jag blivit gammal och förståndig och avböjt att rida en häst för att jag är rädd för att flyga av! Japp den dagen har kommit då jag har betänkligheter mot att sätta mig på hästar som eventuellt tänker tappa en! Förr, förra helgen gick jag över med en häst och efter det kom jag fram till att jag faktiskt inte tänker riskera min gamla lekamen genom att försöka rida den igen! Numera vill jag bara rida "snälla hästar"! Jag har fortfarande ont i ryggen och det hade ju kunnat gå så mycket värre vilket en väninna till mig fått erfara efter att hon gått över. Hon skadade sig riktigt illa!!

Men Myran han är snäll han!






fredag 1 september 2017

Hopp!

Jag läste detta inlägg på Hippson och det gav mig hopp om framtiden! Jag hoppas att jag också kan sitta till häst och trimma när jag är 80 år! Jag tänker inte så väldigt ofta på min ålder, men ibland får jag värsta åldersnojan och känner att jag har så lite tid kvar när det gäller hästar och ridning! Jag menar hur länge till kan jag hålla på att rida unghästar och hoppa utan att bli en fara för mig själv och min omgivning. Tiden går ju så jäkla fort när man är över trettio!! Men jag har väl i alla fall några år till på mig??

Nog om denna noja i går hoppade Myran och jag och han var så duktig! Vi hoppade serie med fyra vilket vi inte gjort innan och serie/trekombination som också var nytt för oss! Litta vingligt dom första gångerna men när Myran fattade vad som skulle göras så gick det riktigt rakt och han fick till vissa riktigt fina språng. Han är kanske inte den kvickaste hopparen men det känns som att han har rätt bra tryck i sprången och han rättar sig väldigt fint dom gånger han river, vilket inte händer så ofta!!

När han blir starkare i bakkärran tror jag att han faktiskt skulle kunna bli riktigt bra. Men man vet ju aldrig men som sagt jag hyser hopp om allt möjligt just nu!!



onsdag 30 augusti 2017

Bloggar nog igen!

Två grå blev det att rida i går! Först min egen gråa ponnyhäst som fick gå ett pass på banan och sedan  åkte jag iväg och hoppade en annan grå ponnyhäst! Eller ponnyhästar är dom kanske inte direkt då Myran är runt 170 och den andra grå nog närmre var runt 175!

Grållan kan vi kalla henne för här är, ett femårigt sto efter Camaro M, precis som min älskade Knatt också var!! Dom är inte helt olika till kroppstypen eller känslan att sitta på. Jag ska träna hoppning på henne några gånger framöver tills hon fått lite rutin och sedan får vi se vart det landar. I helgen ska Grållan och jag även ut och galoppera stubb då det finns önskemål om det och vem är jag att säga nej till en galopp på stubben !!

Apropå olika hästar har Korven lärt sig flyga och gjorde en superfin runda med Hurtbullen för några helger sedan. Hon går numera under namnet Unikorven, för en Korv som flyger är inte helt olik en enhörning!!

Min egen grå!