måndag 11 februari 2019

Debut!

Så där nu har debuten i 1.20 på Myran gjorts! Jag vet att det i mångas ögon är en liten höjd men för mig är det ett steg mot att börja hoppa på "riktigt"! När vi gick upp till 1.15 i slutet på sommaren var vi, eller jag, inte alls redo för det och klyddade till det som bara den. Nu kände jag mig mer förberedd och klantade mig bara lite. Myran var helt omedveten om att hindren var större. Han var skitglad och busade nästan till det lite i svängen mot kombinationen.

Det bästa med helgens tävlingar är att Myran känns så himla glad och positiv. Det känns som att han känner sig stark och glad i kroppen och att han tycker att det är kul att hoppa! Han är liksom full av självförtroende! Jag har också fått mycket bättre känsla i min ridning och det smittar väl av sig antar jag. Jag älskar verkligen min häst och jag tycker att han har utvecklats så positivt det sista halvåret!

Häromdagen när jag hoppade av efter ett pass i ridhuset tänkte jag högt för mig själv "Det är nästan alltid roligt att rida på Myran, jag är alltid glad och nöjd över honom när jag sitter av!" Känner ni det med era hästar?? Har man bara en häst så tycker jag att detta ska vara en känsla man oftast har när man hoppar av. Som hoppryttare kanske det är så att man fokuserar på att hästen ska hoppa fantastiskt men att känslan i markarbetet inte är så viktig? Men man hoppar ju faktiskt inte alls lika ofta som man rider på marken så då är det ju bra om man inte är frustrerad varje gång man inte hoppar då? Så tänker jag i alla fall.

Sedan behöver man inte ha värsta dressyrkänslan men att man känner att hästen jobbar på bra efter sin förmåga, att den är så liksidig som möjligt att den är mjuk i sidorna och att den reagerar på hjälperna kvickt och lätt! Det jobbet ska kännas roligt att fila på! Hoppningen blir ju så mycket bättre då!

Den senaste tiden har jag varje ridpass lekt "springasåfortdetgårleken" med Myran, vilket han verkligen tagit till sig! Mitt på kortsidan ökar du galoppen, när det sitter ska man nästan bara behöva tänka framåt ur svängen och så ska hästen skjuta fart och verkligen öka upp galoppen mot långsidan! Mitt på långsidan kortar du av galoppen och så gör man om samma nästa långsida. Hästen stärker upp bakkärran för den måste ta fart med båda bakbenen ordentligt ur svängen, annars trillar den! Mitt mål med den här övningen är att ökningen ska ske med en så liten och lätt hjälp som möjligt! I början reagerade Myran inte särskilt för mina lätta hjälper, ökningen blev seg och minimal. Då fick han en rejäl hjälp och direkt beröm då han reagerade. 

Nu behöver jag nästan bara tänka ökning så reagerar Myran framåt! Han tycker att det är jätteroligt och det har gjort honom kvickare och hetare på hinder samtidigt som han får bakbenen under sig så att han inte blir så lång! Mycket lättare att hitta distanser då för mina distansblinda ögon!





måndag 4 februari 2019

Dålig på bilder!!

Jag är jättedålig på att uppdatera mina sociala medier med bilder! Jag använder nog kameran ovanligt lite med vår tids mått? Men jag har den här känslan att jag missar livet när jag fotar det i stället för att uppleva det direkt! Jag undrar om det är bara jag som känner så eller om det är fler. Det kanske är en generationsfråga också? Det känns som att många filtrerar livet genom en lins hela tiden, speciellt mina unga vänner, alltså dom under 40 år!! 

Jag satt häromdagen och skrollade igenom massor med instahistorier och kände mig som ett u- land i fotogenerering!! Samtidigt hur hinner folk med att fota allt hela tiden och lägga skimrande filter på??Jag får återanvända gamla bilder när jag ska "vara intressant" på sociala medier eftersom jag inte anser mig hinna ta upp min telefon och föreviga allting hela tiden. Det är nog inte helt fördelaktigt då jag ju jobbar stenhårt på att influera folk😆😆! Ja det var lite tankar om bilder det!

Nu till helgens tävling där Myran var en riktig stjärna i mina ögon! Vi var anmälda till 1.10 och 1.20 men jag fick kalla fötter inför 1.20 och strök mig. När jag red 1.10 försökte jag rida fort i fas två och vi var dubbelnolla och placerade! Fortfarande inga färger på rosetten men ändå en rosett, som jag som vanligt glömde att hämta! Myran är inte den snabbaste av hästar men han försöker verkligen och i 1.10 är han en sådan klippa och hjälper till och räddar situationer när jag klantar till dom. Eftersom han gick så bra i första klassen så ville jag inte gå in och sabba den goda känslan, ifall jag skulle få hjärnsläpp när det blev högre. Jag får ju lätt det när jag ska gå upp i höjd.

När vi bestämt att stryka oss fick Myran gå på släpet och vi gick för att fixa mat till oss. När vi kommit ifrån släpet frågar jag Vilda Hilda om hon stängt skötardörren. (Jag vågar inte ha den öppen när Myran ska stå själv och vänta, han har ju faktiskt tagit sig ut det hållet tidigare). Vilda Hilda säger att det har hon säkert gjort så då är det bra med det! Vi äter och sedan går jag till släpet och bilen för att köra hem!

Väl ute på parkeringen ser jag från långt håll att inte är dörren stängd inte! Där står Myran och plirar ut lugnt och fint, utan både grimma och halsrem. Jag brukar ju annars praktiskt taget surra fast djuret i släpet när han står obevakad eller när han ska åka. Han har åkt och stått med både grimma, superkort grimskaft och halsrem då jag fortfarande är traumatiserad av hans tidigare eskapader i släp! Han har fått panik två gånger och hoppat över bommen varav en gång kommit utfarande genom skötardörren och landat på nacken. Jag försöker förebygga att detta ska hända igen! Nu gick det bra och jag tror att Myran kanske skulle kunna börja åka utan halsrem nu. Men han får nog ha den ett litet tag till, i alla fall för mina nervers skull.

Här fick jag upp kameran i alla fall!




torsdag 31 januari 2019

Stallägarens lov!

Jag vill bara skriva och berätta om min tacksamhet för er stallägare där ute! Ni är en förutsättning för att jag ska kunna hålla häst! Utan er hade jag fått ha hästen i trädgården och fått rida på en väg fram och tillbaka! Jag uppskattar verkligen att jag inte behöver det!! Hästen med antar jag?

Jag vet inte hur ofta ni får höra uppskattning från era hyresgäster, antagligen inte jätteofta! Jag har stått i ett par stall nu genom årens lopp och för det mesta har jag varit nöjd! Inte med allt men det mesta. På vissa ställen har det varit bättre än andra! Men oavsett så är det ändå någon som har upplåtit sitt stall och sin mark för att jag och mina stallkompisar ska kunna ägna oss åt vår sport eller hobby utan alltför mycket möda och besvär. Jag har aldrig önskat mig ett eget stall och jag kommer mest troligen aldrig att göra det heller!

För det fina i kråksången är att när något går sönder eller det behövs fixas något då är det inte mitt ansvar! Jag behöver inte harva ridbanan eller lägga in nytt underlag! Jag behöver inte bygga en skrittmaskin eller laga motorn på den när den vägrar dra runt karusellen! Jag behöver inte dra nya trådar eller slå i en ny stolpe när hästeländet sprängt staketet! Det är inte mitt ansvar när det läcker från taket och jag behöver inte fixa vattenkoppen när den frusit sönder.

Det är någon ANNAN som gör det. Någon ANNAN i det här fallet är stallägaren. Det är jag så glad för!! Jag hade aldrig själv orkat med allt det här arbetet! Skulle jag behövt göra det så hade jag väl förmodligen aldrig hunnit rida! Så tack alla ni som står ut med oss inackorderingar i ur och skur! Tack för för det både tidigare stallägare, nuvarande och kanske kommande! Det är värt varenda krona!!

Precis efter jag skrev detta inlägg sparkade Myran sönder dörren i ridhuset, vem fick fixa det jo min stackars hyresvärd. Det får bli gofika för att visa min uppskattning!!



tisdag 29 januari 2019

Inspiration i vardagen, Hippson och vänner!!

Just nu är det ganska svajigt med motivationen när man fryser bara av att tänka på att sätt sig på hästryggen! Men just nu vid den här tiden är det ju som hästarna ska sättas igång på riktigt inför vårens tävlingar, tyvärr så vilar dom sig ju inte i form bara för att det är kallt! Så hur får man inspiration i vardagsridningen? Hur gör man för att inte bara harva runt på en volt så att både du och hästen blir både yra i pottan och uttråkade?

För att inte hamna där på volten försöker jag i alla fall att försöka tänka ut någon form av övning eller plan att hålla mig till innan jag sitter upp! Vissa dagar sprudlar uppfinningsrikedomen medan det andra dagar är helt stiltje och då behöver jag lite hjälp på traven. Då brukar jag tänka, vad behöver vi träna på just nu, vad behöver vi finslipa på eller vad behöver vi träna in som vi inte kan sedan innan?

När jag har klarlagt det så försöker jag komma på tidigare övningar eller rörelser som jag gjort för att träna på just det som jag nu kommit fram till att jag behöver träna på. Poppar inget upp i hjärnan söker jag på nätet. På Hippson tycker jag att det finns ett bra utbud. Eller så kollar jag in YouTube. Ibland hittar jag något i en blogg! Nätet är fantastiskt på det sättet och det finns inspiration bara en telefon bort även om du redan sitter på hästryggen.

En annan inspirationskälla kan vara ens ridkompisar, antingen kan du titta på dom eller så pratar ni när ni skrittar fram så kanske kompisen har något tips på ett bra sätt att samla hästen, stärka galoppen eller vad det nu är som är aktuellt. För att göra ridningen ännu mer effektiv så kan man också be kompisen att kolla om det du håller på med verkar vettigt, (förutsatt att kompisen vet vad hen talar om, vilket mina vänner givetvis gör 😉!)

Har ni några mer tips på hur ridningen kan bli mer inspirerande, effektiv och rolig så här i gråslasket och kylan?

Vem blir inte inspirerad av denna uppenbarelse!😜

måndag 28 januari 2019

Lite logdans på Björka och det är dyrt att tävla!

Förra helgen åkte vi iväg ett gäng till Björka för att hoppa öppen bana! Det var kallt som bara den så hästarna var pigga och glada! Myran tyckte det var roligt att få galoppera framåt och verkligen ha tid på sig att sträcka ut. Det var ett stort ridhus med många fina hinder och bra underlag! Myran var superfin och hoppade glatt allt jag styrde mot.

Vårt stora problem är ju som vanligt det här med distanserna. Lägger jag inte in ett galoppsprång för mycket så blir det ett för lite! Superwoman blir nervös på mig och sliter sitt hår samtidigt som hon förtvivlat skriker på mig! "Titti du får inte göra så! Är det sex galoppsprång så måste du rida på sex och inte fem, det blir ju farligt annars"! Men vad gör man för att inte backa in!! Det blev bra till slut när jag verkligen koncentrerade mig då fick vi in våra distanser som dom skulle vara.

Den här helgen blev det lite markarbete med förvänd galopp och sedan longering på söndagen! Ena dagen kallt som s... och sedan ösregn med snöslask och grå himmel, månadsskifte januari- februari när det är som skojsigast! Jag var lagom peppig på att åka till stallet men gjorde det så klart ändå. I söndags kunde jag bara inte förmå mig att rida så Myran fick hoppa studs på lina i stället! Måndag ska jag ta tag i mig själv och rida för till helgen blir det tävling.

Apropå tävling, fanken vad dyrt det är!! Jag satt och anmälde mig och kom fram till att det är en avsevärd del av mina månadskostnader som kommer att läggas på tävling framöver. Har det alltid varit så här dyrt eller är det jag som blivit lite smågniden på gamla dagar!? Hur som helst vill man tävla så är det bara att punga ut med runt 500 spänn för två klasser. Jag antar att det är ännu dyrare med dressyr??

Logdans!!

torsdag 17 januari 2019

Inget socker, inget kött!!

Jag ska försöka sluta med socker och att äta mindre kött!!Ja ni som känner mig, jag vet det är helt galet! Jag är ju liksom köttätarnas köttätare och godis kan jag i perioder äta varje dag! Men nu ska jag försöka dra ner på detta!! Jag säger inte att jag ska sluta helt med varken socker eller kött utan bara försöka äta lite mindre av det. Det brukar vara det bästa sättet för mig att sluta med saker. Att förbjuda mig själv till något är liksom dömt att misslyckas från början! Jag har till exempel aldrig slutat röka, men jag röker inte! Skulle jag vilja röka cigaretter så får jag det, men jag vill inte så därför röker jag inte!

Åter till det här med kött och socker! Varför, jo främst av hälsoskäl faktiskt och då handlar det inte om vikten utan min stackars gamla slitna kropp. Jag har under år haft kroniskt ont i kroppen, det värker lite här och det värker lite där. Varje morgon stapplar jag mig ur sängen som en åttioåring som levt ett hårt liv för att så småningom vara så uppledad att jag kan ta mig till jobbet.

Förra hösten fick jag diagnosen fibromyalgi vilket gjorde mig väldigt förvånad!? Jag som är så frisk och stark liksom och ont har väl alla alltid?? Tydligen har inte alla det alltid, det sa läkaren i alla fall!!? Jag tror att det är för att jag rör mig i hästvärlden och att hästmänniskor ofta har ont lite här och var utan att en gör så stor sak av det!! Hur som helst fibromyalgin är inget som jag tänker låta hindra mig i mitt liv, man dör ju inte av att det gör ont, men det är lite drygt att det spänner och drar lite överallt! Jag blir ganska trött och på dåligt humör av det mellan varven. Men nog gnällt om det!

Hur som helst så har jag en bekant som minskat ned på socker och kött av hälsoskäl.  Hon hade också mycket ont och värk tidigare men det hade tydligen hjälpt henne? Så då tänkte jag varför, inte jag provar. Sedan ca två veckor tillbaka har jag börjat äta allt mer vegetariskt och jag har inte ätit godis en enda gång den här veckan;)! Jag tror faktiskt att jag märker skillnad! Jag har inte alls lika ont i kroppen just nu! Kanske är det placeboeffekten vad vet jag? Men funkar det så är det ju bra! Det finns även fler stora fördelar, i alla fall med mindre kött! Jag blir en ju en mycket godare och finare människa på kuppen! Jag är snäll mot BÅDE djuren och naturen samtidigt! Fast det ändå bara handlar om mig, jag själv och jag! Bra va!!

Sjukt narcissistisk och självupptagen men ändå så god och fin tant T!

OBS!! Vill bara säga att jag har gått förbi ett kakfat och blivit erbjuden godis i dag UTAN att röra det!

Så här ska det alltså inte se ut längre!!




onsdag 16 januari 2019

Kallt, blåsigt, kallt!

Så kan man väl sammanfatta allt i dessa dagar! Föga inspirerande och rolig tid i stallet just nu! Man rider i ridhus och så rider man i ridhus lite till och drömmer om gräsgalopper! Myran är full gång och vi trimmar på här hemma med detaljerna, mer framme för skänkeln, mer lyhörd, kvickare reaktioner, mer lösgjord! Ni vet allt det där vardagspillet man sysslar med.

Jag tycker personligen att det är sjukt roligt att göra det i praktiken men det är förbaskat tråkigt att skriva om det? Jag menar hur spännande är det att skriva om att jag gör övergångar från skritt till galopp eller ryggar min häst eller vad det nu är jag sysslar med där i ridhuset! Inte jätte faktiskt!

Men jag har bestämt mig för att vara lite mer regelbunden i mitt bloggande så därför tänker jag att det är bättre att skriva lite än ingenting alls. Jag vet inte om jag lagt upp filmerna från första tävlingen innan men dom kommer här i alla fall.

Ni kan ju försöka bortse från Vilda Hildas kommentarer och fingrar mitt i kameran, eller så ger det filmerna ett extra lyft. Jag kan ju säga att Vilda Hilda är hård att ha med sig som coach på tävling! Första dagen var jag nöjd med min runda förutom att Myran tittade till på första i kombinationen och rev.

Vilda Hilda däremot blev så upprörd på mig att hon slutade filma! Sedan gick hon och tittade på mig med bitter och oförstående blick när jag glatt kvittrade på om hur duktiga jag och Myran hade varit, trots titt och nedslag. Hon var fullständigt oförstående till hur jag kunde vara nöjd när jag nu ridit så dåligt att hästen nästan stannade och sedan rev. Petitesser tyckte jag och gick och fick positiv bekräftelse på annat håll! Ryttarprinsessan var mycket snällare i sin bedömning av min ritt så jag valde att strunta i Vilda Hilda och bara lyssna på Ryttarprinsessan i stället! Man kan ju välja vad man vill ta till sig;)!

Andra dagen var vi felfria och jag var nöjd och glad med Myran Pyran igen! Jag fick till och och med positiv feedback från Vilda Hilda för den rundan!