fredag 22 februari 2019

Att tro på sig själv

Det är en svår konst att verkligen tro på sig själv, i alla fall för mig i vissa stunder! Speciellt när det gäller det här med distanser, då är mitt självförtroende ganska kasst faktiskt! Ibland får jag till det riktigt bra och ibland kan det bli rena katastrofen, det är min akilleshäl när det kommer till hoppningen. Att "pricka" rätt!

Bäst går det när jag låter bli att tänka på att det ska bli rätt och bara rider på ren känsla! Ju mer jag anstränger mig för att göra rätt ju lättare har jag för att göra fel! Kommer jag ur det moodet så blir det oftast ganska bra och det måste jag faktiskt börja lita på. Jag måste lita på mig själv att jag kan!! Det sa min tränare till mig i dag och det var en tankeställare! Så från och med nu måste jag våga säga och erkänna för mig själv att jag kan, jag är inte dålig på att rida! Jag är bra utifrån mina förutsättningar och jag måste tro på det! 

Lätt att säga men kanske inte alltid så lätt att leva upp till! När vi kommit fram till detta så försökte jag att rida i moodet "jag kan". Det gick bra tills vi höjde! Då kom känslan av sig, helt plötsligt var jag i tänket "jag måste rida rätt nu"! Så dom första sprången på banan gick si så där, det var "hoolyshit" distanser och jag hittar inga distanser språng. Vi fick avbryta! Sedan gjorde jag en mental volt! Andades djupt och försökte släppa tankarna på att prestera för att stället bara känna och lita på min känsla! Det funkade och Myran och jag fick till en härlig runda, en sådan som man blir lycklig ner i tårna av! Nu ska jag försöka känna mig bra så att jag rider bra!! För jag sitter på en härlig häst och han tror på mig!!

En av dom första gångerna jag satt på Myran!






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar