Debut!

Så där nu har debuten i 1.20 på Myran gjorts! Jag vet att det i mångas ögon är en liten höjd men för mig är det ett steg mot att börja hoppa på "riktigt"! När vi gick upp till 1.15 i slutet på sommaren var vi, eller jag, inte alls redo för det och klyddade till det som bara den. Nu kände jag mig mer förberedd och klantade mig bara lite. Myran var helt omedveten om att hindren var större. Han var skitglad och busade nästan till det lite i svängen mot kombinationen.

Det bästa med helgens tävlingar är att Myran känns så himla glad och positiv. Det känns som att han känner sig stark och glad i kroppen och att han tycker att det är kul att hoppa! Han är liksom full av självförtroende! Jag har också fått mycket bättre känsla i min ridning och det smittar väl av sig antar jag. Jag älskar verkligen min häst och jag tycker att han har utvecklats så positivt det sista halvåret!

Häromdagen när jag hoppade av efter ett pass i ridhuset tänkte jag högt för mig själv "Det är nästan alltid roligt att rida på Myran, jag är alltid glad och nöjd över honom när jag sitter av!" Känner ni det med era hästar?? Har man bara en häst så tycker jag att detta ska vara en känsla man oftast har när man hoppar av. Som hoppryttare kanske det är så att man fokuserar på att hästen ska hoppa fantastiskt men att känslan i markarbetet inte är så viktig? Men man hoppar ju faktiskt inte alls lika ofta som man rider på marken så då är det ju bra om man inte är frustrerad varje gång man inte hoppar då? Så tänker jag i alla fall.

Sedan behöver man inte ha värsta dressyrkänslan men att man känner att hästen jobbar på bra efter sin förmåga, att den är så liksidig som möjligt att den är mjuk i sidorna och att den reagerar på hjälperna kvickt och lätt! Det jobbet ska kännas roligt att fila på! Hoppningen blir ju så mycket bättre då!

Den senaste tiden har jag varje ridpass lekt "springasåfortdetgårleken" med Myran, vilket han verkligen tagit till sig! Mitt på kortsidan ökar du galoppen, när det sitter ska man nästan bara behöva tänka framåt ur svängen och så ska hästen skjuta fart och verkligen öka upp galoppen mot långsidan! Mitt på långsidan kortar du av galoppen och så gör man om samma nästa långsida. Hästen stärker upp bakkärran för den måste ta fart med båda bakbenen ordentligt ur svängen, annars trillar den! Mitt mål med den här övningen är att ökningen ska ske med en så liten och lätt hjälp som möjligt! I början reagerade Myran inte särskilt för mina lätta hjälper, ökningen blev seg och minimal. Då fick han en rejäl hjälp och direkt beröm då han reagerade. 

Nu behöver jag nästan bara tänka ökning så reagerar Myran framåt! Han tycker att det är jätteroligt och det har gjort honom kvickare och hetare på hinder samtidigt som han får bakbenen under sig så att han inte blir så lång! Mycket lättare att hitta distanser då för mina distansblinda ögon!

Vägarbete i snålblåst

Under föregående vecka bestämde jag att under helgen rida ut både lördag och söndag. I lördags kom vi ut på en timmes tur men i söndags blåste det så satans kallt att jag bara mäktade med en kortare skrittrunda utomhus för att sedan gå in i ridhuset. Myrans vila är alltså över för den här gången och nu är det dags att köra igång träning inför våren- 2018!

Innan vår tur ut i Lördags var jag klok nog att longera Myran! Det var tur för han var i "Myran är på tårna" mood. Så fort jag släppte ut honom på linan så reste han sig rakt upp och sedan bar det av i bockrundor i ca fem minuter. Eftersom han inte var helt färdigbockad så tänkte jag att han skulle longeras även i andra varvet så att han kunde bryta benen lite jämt runt om. Tyvärr var jag inte snabb nog att knäppa i linan i tränset utan Myran for glatt iväg på egen hand i paddocken! Jag hann i alla fall stänga ingången för han skulle minsann inte fångas in. Glatt trumpetfrustande med svansen rakt ut, sprang han fram och tillbaka i full fart, så där retligt precis framför näsan på mig, som dom där djuren ibland kan göra när dom kommer lösa. 

Till slut fick jag i alla fall fångat honom så jag kunde sitta upp och rida iväg. Han var så snäll och beskedlig hela turen så att det var en ren fröjd att rida honom! Lösgaloppera mera säger jag bara!! Jag red lite trav på asfalt, lite trav på grusväg och mycket galopp på gammalt järnvägsspår. Jag har någon tanke om att jag ska rida en runda med fokus på intervallträning och nu testade jag av den. Tanken är att denna runda ska ridas minst en gång i veckan framöver för att konditionsträna oss. Längre fram i vår när mark, väder och ljus tillåter det kommer jag att rida ut ännu mer och då ska även klättring läggas till. 

Som det är nu får helgerna vara till för uteritt men det är lite sårbart för jag tänker banne mig inte rida ut i vilket väder som helst. Lördags var det ok men i söndags var det så där vidrigt som det bara kan vara i Skåne tror jag? Nollgradigt med en ganska stark isande nordanvind och hög luftfuktighet. Det går banne mig inte att klä sig varm när det är så! Då får en kortare tur räcka och sedan får det faktiskt bli ridhus. Det finns faktiskt gränser för hur seriös man kan bli som hobbyryttare. 

Efter ridningen i söndag passade jag även på att bli rejält sparkad på låret. Nu har jag en jättefin blå hov där och går men en lätt stapplande cowboystil. Det låter mycket bättre med cowboystil, än att jag rör mig som en åttiofemåring. Jag tackar kylan för att det inte blev värre än en lårkaka, för på grund av den hade jag mina chaps på och dom tog rätt mycket av smällen. Ett litet tag trodde jag banne mig att lårbenet var av för fy bubblan vad ont det gjorde. Tack var min härligt gyllenbruna ton så syns blåmärken inte så mycket på mig, vilket är bra eftersom jag är ganska klumpig. Eller som man också kan uttrycka det, jag har lite otur när jag rör mig!!

Vardag hela veckan...

Jag försöker att hitta en bra tävlingsplanering för Piraten. Det finns gott om tävlingar här nere i Skåne och jag skulle kunna tävla varje helg om jag hade velat det, men det hade ju varit lite att ta i. Jag försöker att hålla mig till tävling två ggr/månaden dels för Piratens skull men även för ekonomins. Det kostar en del att tävla och lönen ska räcka till mer än hästeriet.

Jag kommer att åka till Stävie nästa helg där kommer vi att gå ner i klasserna för att det ska kännas lätt och roligt för lille häst och mig;)! Därefter blir det Eslöv och sedan Perstorp i mitten av Maj. Sedan får vi se vad som händer Piraten är till salu så man vet ju aldrig hur länge han kommer att vara kvar? Jag får tänka långsiktigt men tänka i ett kortare perspektiv.

Lisa hittade inget oroande när hon gick igenom honom i går. Lite spänningar här och där som hon lossade men annars var han fin i kroppen vilket ju känns betryggande. Bättre att förekomma än förekommas av skador tänker jag! Nu blir det skritt i naturen några dagar och sedan ska vi vara fit for fight igen!! Det blir alltså ingen tävling denna veckan, däremot ska vi försöka att ta oss till havet i helgen och rida där. Det är ju poppis har jag sett på fb, där alla lägger upp sina vattenritter i form av filmer och bilder. Det lär ju inte jag göra eftersom jag är extremt dålig på att fota och filma. Men jag ska försöka. Vi ses!!

Veckoblogg?

Det tycks som att bloggen har blivit en veckoblogg? Jag uppdaterar helt uselt men om jag inte har något att skriva om så har jag inte. I helgen tävlade vi i Lund. Om det finns det inte så mycket att orda om förutom att vissa måste ha hästen mer fram för skänkeln och rida med en lugnare hand. Det har Vilda Hilda sagt och då är det så;)!! Nej skämt och sido så kom vi fram till samma analys båda två. Rundorna är inte helt dåliga men inte heller helt bra. Jag är i huvudsak rätt nöjd med min ridning men inte med resultaten om man ska sammanfatta det kort!

Just nu befinner jag mig in någon form av limbo med Piraten. Vi är i ett sådant där mellanstadium som man kan hamna i efter etta tag som nytt ekipage. Min analys i all fall. Vi har börjat rida ihop oss och mer av min ridning påverkar honom än förra ryttarens ridning. Jag tror att det gjort honom lite förvirrad i knoppen och kroppen. Jag kommer därför nu att backa några steg för att befästa oss som ekipage. Låter sjukt högtravande och flummigt men jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det annars.

Veckan inleds med skritt på tur. På tisdag ska Piraten få träffa ir- Lisa för att få ir- terapi och sedan blir planeringen därefter lite beroende på vad Lisa rekommenderar. Om ni vill veta mer så gå in på Lisas sida här och läs mer om vad det är för något. Vad man än tycker om alternativa behandlingar så tycker jag att denna fungerar. Hästarna blir väldigt mjuka, fina och rörliga efteråt. Eller så inbillar jag mig bara? Men jag har ridit ganska många hästar som regelbundet fått ir och en sak som är säker dom blir inte mer stela av det. Hur som helst så ska Piraten få prova på det!

Prosit

Inte mycket som hänt på hästfronten just nu. Tävlingarna i helgen gick så där då jag red uselt och inte alls fick till min ridning! I måndags var jag dunderförkyld så det kanske var förklaringen, vad vet jag! Nu är jag på benen igen i alla fall! Piraten har lugn vecka utan hoppning och har faktiskt fått vila helt och hållet i nu i två dagar. I morgon blir det massage för honom och på fredag nya skor. Sedan är vi redo att ta nya tag igen! Vi hörs!

En liten snutt från helgens tävlingar innan jag helt tappade det!!

En liten strimma vår..

Som det var bestämt skrittade vi ut i går! Som tur är så börjar det verkligen märkas att ljuset är på väg tillbaka. Trots att jag inte kom till stallet så tidigt som jag planerat så hann jag ut utan att behöva sätta på reflexer!  Oftast åker jag hem om mellan jobbet och stallet för att byta om, men ibland för att spara tid så tar jag med ridkläder och byter om i stallet. Det var vad jag tänkt göra igår men när jag kom ut i bilen insåg jag att påsen med ridkläder nog var kvar hemma så därför kom jag senare till stallet än beräknat. Men i dess ljusa tider så gjorde det ju nu ingenting.

Det här med mitt minne eller brist på fokus om man nu vill se det så spelar mig lite spratt mellan varven. Som häromdagen då jag kom upp i sadeln och blev skitförbannad för att "någon fan hade lånat min sadel utan att be om lov och dessutom ändrat stiglädren!!" Mitt i en harang av svordomar kom jag på att jag visst hade haft provridning på Piraten dagen innan, därav de korta lädren! Eller så händer det sådant som att jag glömmer banan eller tror att jag tagit med mig saker fast jag inte alls har gjort det. Eller när jag glömt var jag parkerat bilen och går till fel parkering! Ett irriterande drag hos mig själv måste jag säga!

Piraten var god och glad på vår uteritt och tyckte att det hade varit roligare att springa fort än att gå i sakta mak, men är det skrittpromenad som gäller så är det!

                            

                                 

Ville inte men gjorde ändå!

Jag kom sent till stallet igår efter en lång dag med mycket möten och farande hit och dit. Helt tom och mör i bollen, föga motiverad att rida! Efter stora inre stridigheter mellan Duktiga Titti och Lata Titti så vann Duktiga Titti. Piraten ikläddes allehanda ludd i kriget mot skaven och så tog vi oss i alla fall ut. Piraten var mycket tveksam till att följa med mig i stallgången då han visste att han skulle missa när maten delades ut. Men som det käcka, seriösa ekipage, vi försöker att utge oss för att vara så tog vi oss ändå ut i ridhuset. Visserligen utan någon som helst plan i pilotens tömda skalle. 

Men så kom jag upp på Piraten och som vanligt när man gör det så är alla problem och tråkiga känslor som bortblåsta! För han är alltid så glad, mjuk och positiv att sitta upp och rida på. Han är en sådan häst som får en att känna sig duktig fast man inte är det, om ni förstår vad jag menar. Inget är styvt eller stelt eller okänsligt hos honom. Han tuffar på som en glad liten boll och det känns som man kan fokusera mer på finlir än grovjobb som det är med vissa hästar! 

Utan plan så blev det ändå ett produktivt pass. Först lite jogg i lång och låg form och sedan körde vi en "flygande Jacob" som vi avslutade i lång och låg form i trav. Ni som tror att jag mitt i passet satte mig ner och gluffsade flottig kycklingrätt så är en "flygande Jacob" till häst något helt annat. Inget komplicerat i sig men ganska givande att göra. 

Det innebär att man längs med långsidorna rider några steg innanför spåret i en så stor kontrollerad galopp man bara kan. Hästen ska vara rak vilket inte är helt lätt då man inte har någon vägg att hänga på. På kortsidorna går man in på en volt där man försöker att samla hästen utan att använda för mycket hand utan med hjälp av sätet. Halsen ska helt vara så lång som möjligt fast hästen är samlad på bakbenen. Skitsvårt då piraten gärna kryper upp med nacken då man samlar honom. Detta är något som är vanligt förekommande då vi rider fram hos Jacob därav namnet. Man ska hålla på ganska länge för hästarna ska verkligen träna sig i att gå i den här stora galoppen. Det handlar alltså om lite längre pass i galopp. 

De första veckorna kroknade Piraten ganska snabbt vid den här typen av jobb, men nu har han fått upp flåset och vet vad det handlar om. Jag har fått höra att en hopphäst ska klara av att galoppera i 20 minuter i sträck utan problem så det är något jag strävar efter. Det är inget som man börjar med över en dag utan man får ju successivt bygga upp både kondis och muskulatur för att dom ska klara det. Mycket jobb med intervaller vid uteritter brukar ge bra resultat tycker jag. I dag blir det skritt i naturen för oss!! 

Suddig bild från helgens tävling

Glad kille efter avslutat jobb, maten väntar!!

Finaste!!