fredag 31 januari 2014

Träningsvärk

Attans vad jag har träningsvärk i mina vader i dag! T Brown ogillar verkligen att springa så därför gör hon  sällan det, även om hon nu borde. Men sprang gjorde jag i går, flåsande som en blåsbälg försökte jag hänga med Russ utefter spåret där han lätt och luftigt klev fram. Ja klev inte lätt och luftigt fram någonstans. Jag kan verkligen inte se någon orenhet hos hästen nu, tvärtom travar han på som bara den och han ser så himla härlig ut. Jag blir så sugen på att rida honom när han ser ut sådär. Jag vet inte om det är behandlingen från i tisdags eller om det är att för att blödningen nu är läkt som gör att han ser fin ut men det spelar ingen roll, bara det att han är fin är ju toppen.

Min rehab fortsätter och idag tänkte jag skritta upphöjda bommar med honom på töm så att han får lyfta på benen ordentlig sen blir det lite jogg rakt fram på spåret i dag med, jag ska försöka att få honom lång och låg. Inte det lättaste med Russ som gärna blir kort och hög i nacken. Sedan kommer jag att vara helt slut tippar jag! I går jobbade jag på att få honom att gå i skänkelvikning och öppna på spåret, skitsvårt att göra det på töm då jag inte är så vass på det. Dessutom slår Russ som fan då han inte fattar så det gäller att hålla sig på behörigt avstånd. Till slut fick jag till det någorlunda i all fall inte helt hundra men lite sidvärtes ochövertramp blev det allt ändå.

Som sagt här ska det inte vilas någonting även om han inte får ridas, sjukgymnastik är det som gäller nu! Tydligen kan det bli lite olika reaktioner på behandlingen som orenhet i rörelserna, slöhet eller tvärtom som jättefin rörlighet till att han går i taket helt. Spännade att se vad som gäller i dag. På lördag får han vila i alla fall och bara gå utan remmar på sig.

Jag ska även rida Musse i dag som jag ska ha hela helgen. I dag blir det nog mest lite jogg och sedan kommer det att hoppas av bara den hela helgen. Vi har nästan inga anmälda till vår Pay and Jump och ännu färre lär det bli eftersom det börjat snöa igen! Men vi som står på anläggningen kommer att hoppa i ändå, i alla fall jag och M. Det kommer väl att sluta med att vi bygger och tar bort en hel tävlingsbana på två pers. Men vad gör man inte för att få hoppa lite på riktigt;)!!

onsdag 29 januari 2014

Helt häsnynslös!!

I går var jag nog inte den mest populära personen i ridhuset! Jag hade bestämt mig för att tömköra Russ så att ha fick jobba, trots att jag inte kan sitta på honom nu igen! Jag trodde verkligen att den värsta rusningen i ridhuset skulle var över då den brukar vara det vid den tiden, men ack så fel jag hade! När jag kom in i ridhuset var det rätt många där inne, inte som det kan vara när det är som värst men ett par ekipage red ändå runt där. I och för sig inte värre än att jag fick plats att tömköra men tillräckligt många för att jag skulle kunna vara en källa till irritation.

Jag hade alltså några val, att gå tillbaka till stallet och vänta på att folk skulle rida färdigt, att bara leda runt Knatten i skritt och hålla mig ur vägen på det sättet eller att helt enkelt försöka tömköra och hålla mig så mycket ur vägen det gick. Jag bestämde mig för det sista och själv tyckte jag inte att jag störde så himla mycket men jag kan tänka mig att andra tyckte det, det brukar vara så i alla fall??

Jag brukar försöka att ta hänsyn och inte göra sådana aktiviteter som kan störa som att tömköra eller longera när det är andra i ridhuset eller att tokgallopera när jag vet att dressyrtantern omkring mig blir skrämda av det, men igår sket jag faktiskt i allt detta. Jag höll mig ju trots allt mest på spåret och jag tog bara in på volt mycket korta stunder där det var tomt på folk, hästen får ju ändå inte gå på böjt spår. Jag försökte vända över när det inte var någon i närheten och jag saktade ner och stannade dom gånger vi verkligen kom i vägen. Förmodligen skrämde jag väl ändå de andra hästarna (lite) när jag och Knatten kom älgande i trav på spåret eller när Knatten fick för sig att bocka runt lite då och då! Men på det hela taget så var vi enligt min mening inte så mycket i vägen eller så skrämmande!

För att försvara denna själviska handling så är det för att jag verkligen inte vill halka efter i igångsättningen trots att jag inte får sitta på Russ denna veckan, jag vill inte bara gå runt, runt med honom för hand utan jag måste kunna jobba honom från marken och då är tömkörning ett av dessa alternativ. Som vädret är nu finns det bara ett ställe att var  på och det är att vara i ridhuset, så tyvärr så fick det bli så här i går! Nästa gång får jag väl helt enkelt planera bättre så att det är tomt!

Ponnymamma- en dröm i kras

Min tioåriga dotter vill inte rida, hon har gjort klart för mig att rida det är tråkigt det!! Jag som skulle bli rabiat ponnymamma! Jag har insett att jag inte kommer att få uppfylla denna dröm. Jag kommer att gå miste om så mycket roligt här i livet!!

Jag kommer aldrig att få stå på läktaren och få utskällning av min dotter för att hennes ponny har uppfört sig illa och att det givetvis är mitt fel. Jag kommer inte heller att få stå och skälla ut någon annans unge för att den med sin ponny rider på min dotter, fast det var mitt barn som red i vägen. Jag får inte vara med om att bli fullständigt toppriden av en bortskämd unge som gapar och skriker på mig på en tävlingsplats för att jag inte lyder hennes minsta vink.

Jag kommer inte att få stå och fundera på om det inte är dags att köpa en ny ponny eftersom den nuvarande ponnyn vägrar, då bortser jag helt ifrån att min avkomma rider som en kratta. Jag kommer inte heller att stå på läktaren och helt förbise mitt barns bristande förmåga utan tro att allt löser sig om vi bara skaffade denna bättre ponny till henne, för givetvis är det ponnyns fel och inte bristen på ridkunskap hos mitt barn som är orsaken till att det inte går bra.

Alla protester som jag skulle lämna in om orättvisa domare som dömt till min dotters nackdel kommer jag inte att få lämna in. Jag kommer inte att få köpa en svindyr ponny som har gått tusen SM så att även min telning kan få bra resultat på banan. Jag kommer inte att få anmäla att andras ponnyer (då de har vunnit över mitt barn) är för höga och att de borde mätas om med omedelbar verkan. Jag får inte klaga på allt mellan himmel jord som är fel på en tävling där det går dåligt för mitt barn, för det måste ju vara tävlingsplatsen det är fel på??

Jag missar alla boxar som ska mockas bara för att ungen inte själv vill mocka och jag kommer inte heller att få släpa in alla grejer från bilen då hon inte själv orkar göra det. Jag kommer inte att få köpa tjusig utrustning till ponny och barn så att de ser ut som julgranar med för mycket remmar på!

Jag kommer även att missa privilegiet att låta alla mina egna förhoppningar och önskningar ligga på min dotters axlar för att hon ska förverkliga dom. Jag kommer inte att få skälla ut min dotter och låta min besvikelse över eventuella misslyckande gå ut över henne. Inte  heller kommer jag att kunna hota henne med att vi säljer ponnyn om det inte går bra för henne när hon tävlar för det är ju för att hon ska vinna som jag har köpt  den mycket dyra ponnyn till henne!! Nej, jag kommer verkligen att gå miste om många höjdpunkter som ponnymamma! 
 
Jag hade sett fram emot att bli rabiat fotbollsmamma i stället. Då hade jag kunnat komma med expertutlåtande gällande fotboll (som jag inte kan ett dyft om)från läktaren. Nu får jag inte göra det heller då ungen inte vill spela fotboll längre utan att spelar teater! Vad ska jag då göra springa på castings med henne??

Mina drömmar är sannerligen grusade!

Om jag har förutfattade meningar om föräldrar, ABSOLUT!!
 

Frånvarande och ir-terapi

Hej hej har haft fullt upp sedan helgen och faktiskt inte hunnit/haft ork att skriva. Det är i och för sig inte så mycket som har hänt heller så det är ju ingen större förlust! Jag har dock ridit Russ i några dagar och satt igång och börjat trava igen då jag faktiskt, trot eller ej, upplevt att han INTE är halt, hallelulja! Men det kan ju varit en illussion. Hur som haver i går fick Knatten i alla fall behandling av en IR- terapeut som A har rekommenderat. Musse skulle kollas eftersom han känts lite skum och har varit litte gallig i en kota. Jag tänkte att det inte skulle skada om Knatten fick en liten genomgång han med och att det kunde vara bra att stråla vid blödningen han fått när han slog på sig!

Nu var det ju så klart inte bara det som var fel på djuret, enligt terapeuten hade Knatten inte ett rätt i någon muskel någonstans i kroppen, kanske lite lätt överdrivet men inte långt ifrån! Jag fick veta att min lille häst någon gång varit med om någon form av trauma som gjort att han stängt ner en massa nervabanor i kroppen och inte använt sina muskler rätt och överhuvudtaget?! Så kan det vara, jag har ju länge tyckt att han rör sig udda, så jag avfärdar inte det som sagts men jag vet inte riktigt om jag köper det helt rakt av heller, jag är rätt skeptisk till min natur!!

Hur som helst blev han dock behandlad och jag tror att hur det än ligger till så skadar det inte att få igång muskler lite här och var nu när han varit konvalecent så länge, lite mer och utökad rehab helt enkelt!! Behandlingen var i alla fall så pass omfattande att jag nu inte ska sitta på honom på en vecka utan bara motionera honom från backen, sedan får jag starta upp och rida där jag skulle ha varit i planeringen för igångsättningen igen så det gör ju inte så mycket till eller ifrån ändå! En mer försiktig och långsam igångsättning som den varit hittills kan man ju knappast en häst önska sig! Jag tycker nog att jag verkligen ger Russ alla förutsättningar han kan få för att framöver bli hållbar!

Musse var inte så illa däran så hans planering kan vi fortsätta att följa! Alltså blir det Pay and Jump i helgen och tävling om två veckor för honom!! Jag känner mig rätt positiv till livet just nu! Dessutom har jag lyckats få ihop pengar till sadeln jag väntar på och behöver inte tömma spargrisen fullständigt ändå. Vad mer kan man önska sig;)! Mindre deppig nu?!!:)

fredag 24 januari 2014

Barbackaritt och Compagel

Eftersom Russ är så himla tradig att skritta vid hand (han släpar benen efter sig och försöker hela tiden bita en i ryggen) och sadla förmådde jag mig inte att göra, så red jag barbacka i går! Inte ett dugg skönt faktisk för i dag har jag skavsår där solen inte skiner!! Man måste ha haft en mycket tåligare rumpa när man var liten för då red man ju barbacka jätteofta. Jag kan inte heller minnas att hästar var så hala på den tiden, det måste vara dagens glansspray som gör det med pälsen? Det hade dock en fördel att rida utan sadel igår och det var värmen för varmt och var det allt om baken!

Knatten var var snäll, jag hade halsrem på för säkerhetsskull, men hade han gjort något så hade jag säkerligen åkt av som en klick smör på en het potatis;)! Jag var i alla fall så pass seriös att jag red i gott och väl en halvtimme som jag avslutade i lite trav, eftersom jag vill känna om han kändes halt. Det gjorde han faktiskt inte så det ska bli spännande att kolla honom i dag! Han stampade inte heller med frambenen när jag gjorde i ordning honom efteråt vilket jag även det ser som ett bra tecken. Kanske, kanske slipper vi att åka tillbaka till Tornell igen?! Jag har självsvådligt behandlat hans ben med compagel vet som jag hade kvar hemma. Jag tror att den hjälper till att läka benet, den är ju antiinflammatorisk så det borde ju funka?

Denna salva är hur som helst annars helt mirakulöst bra måste jag säga och det säger jag av helt egen erfarenhet. Jag använder den nämligen på mig själv i tid och otid. Som nu när det är kallt så får jag skit ont i knäna och armbågarna. Det bränner och svider och värker och då kletar jag på riktigt mycket gel och sedan tar det bara några minuter så försvinner smärtan. Likadant gör jag när det värker i nyckelbenet, eller ryggen eller var det nu råkar göra ont någonstans. På med gel och vips känns det mycket bättre. Jag säger bara voltaren gel släng dig i väggen, en hästkur skall det vara! Det står visserligen på tuben att man skall ha handskar  på sig när man smörjer in sin häst med den men sådana världsliga saker lägger jag ingen större vikt vid. Än så länge har jag ju skinnet kvar på kroppen så så farligt kan det ju inte vara?!!

torsdag 23 januari 2014

Står och stampar!!

Jag står och stampar både bokstavligt och bildligt. Stampar för att det är så förbaskat kallt och stampar eftersom det händer nada på ridfronten för tillfället. Musseman har hoppfri vecka och Knatten går ju bara och latar sig eftersom han tycker så förbaskat synd om sig själv och bara piper över att han har ont i benet hela tiden;(! Kollade honom på lina en stund igår och han såg bättre ut i gårkväll än i tisdags morse, men han är fortfrande inte helt hundra. Inte enligt mitt öga i alla fall. Birgitta skrev på sin sida om diffusa hältor som ni kan läsa här.

Subtila hältor eller hältor punkt är något jag ser ÖVRALLT numera! Man blir helt skadad då man har en häst som inte är riktigt hel i benen. När jag ser andra rida sina hästar så tycker jag nog att minst 75% av dom går orent! Det måste väl ändå vara synvillor hoppas jag!! Jag litar inte på mitt omdöme alls när det gäller hältor för tillfället.

Halt, ohalt, ojämn, markerar, ren fan vet alltså! Skitsvårt är det. Brukar ni också bli sådana att ni läser in för mycket i en hästs beteende eller rörelsemönster när ni rider eller ser dom från marken?? Ett tag levde jag efter devisen att så länge dom inte är tregradigt halta så är dom inte halta heltenkelt, alternativt känn inte efter eller kolla dom utan bara rid. Jag har helt tappat det tänket numera och frågan är om det är på gott eller ont? Man kan ju simulera fram hältor i huvudet faktiskt och rida därefter så att hästen inte går fram alls och därför inte går i någon jämn takt och på grund av detta känns oren! För tillfället vill jag knapptt titta på hästen när jag kommer till stallet!

Dessutom gör Russ något märkligt med frambenen främst det han smällt i men även med det andra. han går och stampar med dom i marken när man leder honom. Något stör honom uppenbart och han ser rätt tjurig ut när han gör det?? Någon som varit med om detta. Dessutom förefaller det som om att han blivit väldigt känslig för beröring på skenbenen och kotorna på båda fram. För han drar ibland till sig benen skitsnabbt när man råkar nudda vid dom när man ska borsta eller känna på dom? Detta är något som tillkommit nu de senaste dagarna? Detta beteende gör mig ju inte lugnare precis för i min fantasi så har väl hästskrället fått fibromyalgi eller något, då kan man väl vara känslig för beröring och känna smärta vid en lätt touch. Enligt Jonas kom troligen inte hältan på höger fram från kotan utan från blödningen för han reagerade överhuvudtaget inte på böjprov. Men hur kan man veta det säkert och borde den inte vara över nu det är ju mer än tre veckor sedan han slog på sig, om det nu var det han gjorde??

Mal, mal, mal gör tankarna samtidigt som min frustration bara blir större och större. Jag vill hoppa, jag vill tävla, jag vill använda mina nya mentala kunskaper, jag vill komma vidare, jag vill, vill, vill så mycket! Men stampar bara på här! Kanske inte ett av mina bättre inlägg men jag fick kräka av
mig i alla fall, tack för att ni lyssnade, eller inte:)!!!


onsdag 22 januari 2014

Panikmorgon!

Jag satte klockan på halvsex i gårkväll för att hinna med stallet innan jobbet så att jag skulle kunna vara hemma hela kvällen! Men vad händer jo jag glömmer den lilla detaljen att aktivera larmet. Tjugo i åtta vaknar jag och inser att jag försovit mig duktigt! Hästarna skulle ha fått mat och ha kommit ut redan sju på morgonen. Så det vara bara att kasta sig iväg till stallet i pyjamas och släppa ut och fodra och sedan kasta mig hem igen för att duscha och ge sig iväg till jobbet! Jag lyckades faktiskt med att klara detta på en knapp timme och det inklusive 30 minuters bilkörning! Men jag hann ju givetvis inte att göra iordning till min egen häst så då får jag ändå åka dit i kväll. Stackars familjen, som vanligt!!

Jag har faktiskt lagt ner ridningen på Knatten nu i några dagar eftersom jag inte för mitt liv kan motivera mig att sadla och tränsa och sitta upp bara för att sedan skritta runt, runt i ridhuset! Då kan jag lika gärna skritta honom vid hand där inne. Nu kan man inte ens rida runt anläggningen då det är fruset och halt på alla vägarna runt om. Att rida utanför anäggningen med Knatten som han är nu har jag ingen som helst lust med. Det är faktiskt så mycket lättare med konvalecenter på sommaren! Då är dom ändå så tröga och sega av värmen att man kan rida i princip var som helst. Som Knatten är nu är det med nöd och näppe som vi kommer förbi presennigen som vi måste passera för att ta sig runt ridhusen och stallarna. Det är mest roligt hela tiden nu!!

Surruss!!

tisdag 21 januari 2014

Då skrittar vi en vecka till!!

Kollade Russ på volt och han är fortfarande inte riktigt ren på höger fram. Så det blir att skritta en vecka till då! Nu tänker jag verkligen inte göra någon ny planering för igångsättning!! Det är ju inte lönt! Om djuret inte är bättre efter en veckas skritt så blir det återbesök igen vilket är lika bra att ta så snabbt som möjligt då jag bara har fram till 17 februari på mig innan det går in i en ny självriskperiod!! Det vill man ju helst inte, det är dyrt nog som det är ändå!!

Eftersom jag har ett tålamod som är lika med noll så börjar jag redan nu misströsta å det grövsta. Kommer han någonsin att kunna komma tillbaka på banan igen, i mina tankar är den stackars hästen i stort sätt utdömd redan nu!! Jag som hade sett fram mot att börja galoppera nästa vecka, tji fick jag, aldrig får man vara riktigt nöjd.

Men om jag nu ska vara mer positiv så kan jag berätta att jag har varit hos Andy igen och gått igenom min GameAgenda inför tävlingarna i Lillhagen. Snacka om att vara ute i god tid!! Jag har även fått i uppgift att göra lite olika GameAgendor för vardagliga händelser i mitt liv! Ni som undrar vad en gameagenda är så kan man väl kort och gott kalla det för en handlingsplan för hur man skall agera i olika situationer och på tävling. Jag tänker inte gå in närmre på vad som togs upp i min GA nu, men jag kan komma tillbaka till den sen när jag har genomfört tävlingen och berätta för er då! Jag kan säga så mycket som att jag ska använda mig en hel del av mina gråa sidor som jag faktiskt har!!
En ohalt Knatten på 3-årstest (läs om det här)

Mer mentalt!!

Hej jag har en liten fråga till er där ute! Vad anser ni om mental träning för ryttare? Som ni nog vet vid det här laget så har jag ju numera en mental coach som jag träffar lite då och då! I dag ska vi ha vårt tredje möte. Det ser ut som om allt fler intresserar sig för mental träning inom ridsporten och detta är något som jag själv skulle vilja arbeta med i framtiden, så därför undrar jag hur ni läsare ställer er till detta?

  • Skulle ni kunna tänka er att lägga mer fokus på mental träning för er ridnings skull, eller gör ni redan det?
  • Skulle ni kunna tänka er att lägga pengar på detta eller räcker det att göra det på egen hand på hemmaplan.
  • Skulle ni kunna tänka er att använda det bara för att bli bättre ryttare på hemmaplan eller bara för tävling, eller både och!
Länk till inlägg i Ridsport!

måndag 20 januari 2014

Ännu en helg som gått!

Nu är det vinter här i Skåne, det vill säga en riktigt skånsk vinter, med snålblåst, ingen snö, och fruset. Det är säkert minus femton minusgrader i vinden fast det står noll på termometern. Helgen bjöd inte på någon direkt spännande stallaktivitetn då Russ mest travar runt lite och Musse bara reds på marken. Jag hade tänkt att hoppa på lördagmorgon men prioriterade att sova i stället. Ytterst oseriöst men väldigt skönt.

Det mest spännande under helgens ridpass var nog att Knatten helt självmant längde ut i ganska fina mellanatraver på diagonalern i stora ridhuset. Jag tycker nog att han är ohalt och han är inte längre öm över området där det spräckta blodkärlet befinner sig. Men det här med hältor är ju lite knivigt och jag tycker att han känns så himla svajig när jag börjar trava honom. Jag försöker då tänka tillbaka till hur det var innan han blev halt och om jag inte minns helt fel så kunde han vara ganska svajig då med?? Eller!?

Ja jisses vad man kan noja när man rider. Å andra sidan så tycker jag att han går mycket jämnare med bakkärran och att han inte lägger över mig så mycket som innan, men det är också svårt att avgöra då jag mest rider rakt fram. Det här är nog i särklass den tråkigaste igångsättninge ever då jag inte ens kan rida ut med hästen längre. Dels vill man inte skritta ute i skånsk snålblåst och snöslask/isgata och dels så kan jag inte garantera att jag skulle kunna sitta kvar om Russ fick för sig att försöka skicka av mig! Det är en risk som inte ens jag vill ta även om jag inte brukar lägga ner så många tankar på huruvida jag kommer att sitta kvar eller inte!!

Det brukar liksom inte vara en issue för mig det här med rädsla då jag väldigt sällan eller nästan aldrig faktiskt är speciellt rädd för att något ska hända när jag rider! Jag tillhör dom här människorna som tar för givet att inget kommer att hända när jag sitter på en häst och så blir jag jätteförvånad när jag trillar av eller går omkull eller när något annat inträffar. När jag red in Knatten var jag lika förvånad varje gång han dängde av mig, för hur kunde det ske?? Att hästskrället kunde vara så kvick i sina annars så loja rörelser förvånade både mig och M, som hjälpte mig från marken. Inte förrän jag åkt av två gånger insåg jag att det där med halsrem har man inte bara för syns skull utan den är ju faktiskt till för att använda! Så när Russ skulle försöka få av mig tredje gången så var jag beredd och hade en fin rodeouppvisning inne i ridhuset men med hjälp av halsremmen så satt jag kvar, haha! Efter det har han faktiskt inte bockat med mig förrän nu då under igångsättningen. Däremot har jag flugit av några gånger då han gjort sina fina helomvändningar där han också är rätt så kvick av sig!


fredag 17 januari 2014

Surfat runt lite!

Jag har surfat runt lite och kollat in bloggvärlden lite här och där! En sak som slog mig är att många av de "största hästbloggarna" i Sverige har så väldigt få inlägg om just hästar!? Är inte det lite konstigt??

torsdag 16 januari 2014

Drömmer mig bort!

Jag längtar så att det gör ont i kroppen att hoppa Russ! Ingen annan häst är ändå som min lilla ponny på 1.68!!
För ett år sedan!!

Ogilvy padden!

Hej har lite torka på blogginlägg  just nu känner jag! Förslag mottages gärna! Så därför skriver jag ett meningslöst utrustningsinlägg här. För det verkar tillhöra ett måste i de flesta bloggar att ha med inlägg om utrustning. Själv skriver jag nog rätt så sällan om utrustning, förutom om alla mina misslyckade sadelköp då! Jag tycker att det är rätt så  tråkigt att läsa om andras utrustning, men det kanske bara är jag som tycker det. Blabla för att komma till saken så tänker jag faktiskt nu skriva ett litet utrustningsinlägg och recension här!

Jag har nog nämnt att jag köpt en Ogilvy padd men nog inte mer än så. Nu har jag använt den i några veckor och jag måste faktiskt säga att den är över all förväntan faktiskt. Att jag skaffade denna svindyra historia, för svindyr är den, beror på ren desperation! För det första för att jag alltid har ont i ryggen. Den senaste tiden har det varit gansk illa och jag tänkte att något måste göras. Efter att ha läst lite här och var om denna padd och att den skulle hjälpa mot både det ena och det andra så tänkte jag va katten, det är ju bara jul en gång om året och önska sig kan man ju alltid och så fick jag den av min mamma. Jag tycker faktiskt att den har hjälpt för mina ryggproblem! Nu har jag inte alls lika ont i ryggen efter ridningen som innan. Nu har jag mest ont i ryggen från stolen på jobbet men det är ju en annan historia.

För det andra så dövar padden mitt dåliga samvete då det gäller Knattens sadel som ligger sådär på honom. Nu kan jag i alla fall tro (för jag vet ju inte säkert om den hjälper honom) att den avlastar och jämnar ut trycket så att sadeln ligger mindre fel i alla fall. Vilket känns bra i min själ nu när han skall sättas igång och medan vi väntar på en ny sadel!

Så mitt betyg är följande!
Funktion människa: 4 av 5 gumpar. Lite ont i ryggen har jag allt fortfarande.
Funktion häst: 3 av 5 ryggar. Jag kan inte med 100% säkerhet säga att den hjälper Knattens rygg!
Utseende: 1 av 5 stjärnor. Jag tycker faktiskt att den är skitful! Kan bero på att jag valt färgen musblack, men jag är inte imponerad av de andra färgerna heller.
(Jag antar att utseendet även är en vanesak? Jag tyckte att utsvängda jeans först var skitfult, sedan skitsnyggt och nu åter skitfula så om ett år eller så kanske jag tycker att padden är jättesnygg!)
Pris: - 1 minusgrader.  Den är rätt onödigt dyr kan jag tycka (som all annan ridutrustning)!!
1900: -för en skumgummi bit, även om det nu är tempurskumgummi!!

Sammafattningsvis kan man säga att på det hela taget är jag nöjd med själva padden men tycker att den är ful och dyr!! Nu är det upp till er själva att bedöma om det är något för era sadelkammare!!

onsdag 15 januari 2014

Anmäl!!

I kväll öppnar anmälan till våran Pay and Jump 1-2 februari!! Anmälan!

tisdag 14 januari 2014

Nu är det inte snö i Skåne!!

Ny igångsättning!

På torsdag får jag börja trava igen och sedan ska det förhoppningsvis bara rulla på! Jag har lagt upp en ny igånsättning och enligt den får jag börja galoppera i januari och han skall vara i gång och kunna börja hoppas i mitten på mars!! Men det får tiden utvisa och jag tänker inte skriva om det mer här eftersom jag är rädd att jinxa det!

I kväll ska jag och gå igenom tävlingsplanering för Musseman med A och jag skulle vilja starta 1.10 med honom i Lillhagen den 8 februari och 1.10 här hemma på våra tävlingar som vi ska ha första helgen i mars. Tyvärr har vi våra nationella tävlingar här samtidigt som det är Göteborg Horse Show vilket är lite tråkigt då det är roliga tävlingar att vara funktionär på. Själv åker jag upp till Göteborg på söndagen med Ewa för att titta på lite finaler.

Innan dess är det Pay and Jump hos oss här kan ni se proppen och anmäla er! På lördagen är det ponny och stor häst vi börjar på 60 cm och sedan går det upp till 80 cm för ponny. Efter det är det stor häst från 80 cm till 1.00 m! På banan kommer vi att ha våra tävlingshinder men lite enklare och utan utsmyckning.

På söndagen är det stor häst och då drar vi på med full tävlingsutsmyckning med blommor och allt samt lite mer tittiga hinder! Väldigt bra övning för det lite yngre och grönare hästarna att under lugn och ro kunna vänja sig vid tävlingshinder och en mer tävlinglik omgivning! Så det kan jag rekommendera! Tävlingsbana: Ridhus, Fibersand, 25x78, Framhoppning: Ridhus, Sand/träflis, 20x60, Framridning: Utomhus, Sand/träflis, 30x60. Anmälan och betalning görs via TDB så det är också enkelt och smidigt!

Om jag ska skryta så måste jag säga att vi är grymma på att hålla i tävlingar och pay and jumper på LCR! Det brukar vara väldigt välorganiserat och flyta på bra så kom hit om du vill få en bra start på tävlingsäsongen!!



måndag 13 januari 2014

Nu snöar det även i Skåne !!


Tävlingsplanering på listan

Ska konferera lite med A och och sedan börja anmäla till tävling! Nu börjar jag bli sugen att ge mig ut på tävlingsbanorna med Musseman! Under tiden får Russ tuffa på i skritt!!

Tävlingsplanering på listan

Ska konferera lite med A och och sedan börja anmäla till tävling! Nu börjar jag bli sugen att ge mig ut på tävlingsbanorna med Musseman! Under tiden får Russ tuffa på i skritt!!

söndag 12 januari 2014

Nöjd

Knatten verkar inte ha så ont i benet längre och Musseman gick som en klocka när vi var på Hagahill. Han var riktigt taggad och tog tag in hindren helt på egen hand han löste det även på egen hand dom gånger vi kom lite nära eller lite långt. Han orkade lätt två rundor med 15 språng så även hans kondis börjar bli riktigt bra. Jag red bra också för jag tramsade inte det  minsta och planerade hur jag skulle rida banan ordentligt. Det funkade riktigt bra för jag hade två rundor med bra flyt och vad mer kan man begära. Nu vet jag också hur Musse är att åka iväg med och det var inga problem. Han ga
lopperade lite i släpet på vägen dit  men var lugn på hemvägen. Nu ska jag äta kålpudding vi hörs i möra!!

fredag 10 januari 2014

Hagahill

På söndag är vi några stycken som har bokat in oss på Hagahill för att pejendjampa på deras fräsiga hinder! Vi packar in preszchwalskis, åsnan Ior och annat löst i släpen och beger oss i karavan. Med i bagaget har vi stuvat ner Mr B som skall gajda runt oss efter bästa förmåga. Jag skall vara gråare än aldrig förr och ta detta på det absolut största allvar.  Skämt och sido det skall bli kul att prova på hur Musse reagerar när man inte är på hemmaplan. Nu är han visserligen en erfaren herre som inte är purung i tävlingsliknande sammanhang men han är även en mycket känslig kille, så man vet inte riktigt.

Hur som helt så ser jag fram mot att ta mig några kilometer bort från anläggningen vilket jag inte har varit på år och dagar känns det som. Få lite nya vyer helt enkelt. Det skall tydligen vara en väldigt fin anläggning och hinderpark där och det är ju alltid lite upppiggande. Vi kör även hoppning här hemma på lördag så vi får till ännu en helgkurs. Jag tycker att det är perfekt att träna så här när det inte är tävlingsäsong, först lite grundlig teknik och gymanstikträning och sedan dagen efter vanlig banträning för att få kunna använda sig av teknikträningen och få flyt på det hela. Förra helgen hoppade vi ju studs och serie vilket gick väldigt bra. Jag har nog skrivit om det innan men jag upplever att Musse har fått ett helt annat förtroende och tilltro till sin egen förmåga under dessa månader som har gått sedan jag började hoppa honom. Man börjar även se hur han ändrat sig i kroppen och han börjar fylla ut där han skall vara utfylld.

Vi skall även ha Pay and Jump här på LCR den 1-2 februari jag kommer att länka proppen när den är färdig. Då är ni som bor i närheten välkommna att komma hit, ja andra med men det kanske är lite långt att köra från Dalarna eller Småland för en P&J? Tänkte mig börja med 1.00 och kanske en 1.10 med Musse på denna P&J, vi får se. Det är även snart dags att börja planera in tävlingar för honom men jag har ingen direkt brådska med det. Tävlingar har vi gott om här i Skåne både så att det räcker och blir över.

 
 
Lite hinder från Hagahill
                                      

torsdag 9 januari 2014

Att vara halt eller inte vara halt, det är frågan?

Ohalt på böjprovet men lite ojämn på volt på höger fram! Troligen inte på grund av kotan utan på grund av en blödning från ett brustet blodkärl! Det trodde Jonas i alla fall. Blödningen står och spänner och det kan var det som gör honom halt, eller något inte katten vet jag!? Jag slutar aldrig förundras över dessa djurs förmåga att bli halta! Som jag brukar säga, det finns två saker här i livet som man kan vara helt säker på! Att vi alla skall dö och att hästar blir halta!!

Så jag åkte hem med en ohalt häst fast den var halt skulle man kunna säga?? Nu blir det animalintomslag och skritt i en vecka sedan får vi börja trava igen och fortsätta igångsättningen nästan där vi slutade minus fem minuter då. Detta är ju positivt för jag hade väntat mig ny behandling och boxvila och skritta i evigheters evighet. OM det nu är detta som gör att han går orent, man kan aldrig vara säker. Nu ska jag försöka sova det har varit en lång dag!

Prata häst??

Hej eftersom det inte är så mycket ridning nuförtiden att fokusera på så funderar jag desto mer. Nu har jag ännu en fråga till er!

Brukar ni prata häst med människor som inte håller på med hästar själva? På jobbet, i skolan när ni träffar ickehästmänniskor privat mm?

Jag brukar försöka undvika det så mycket jag kan. Jag pratar nästan aldrig häst på jobbet och frågar någon någonting om hästarna så märker jag att jag försöker undvika det och korta av samtalet så snabbt som möjligt. Jag pratar i stort sätt aldrig häst med vänner som inte själva håller på, nu har jag inte så många av dom kvar, men om jag mot all förmodan skulle prata med dom så pratar vi om helt andra saker. Hemma med Måns och Mathea pratar vi inte heller om hästarna om det inte handlar om logistik eller liknande, jag kanske nämner att i dag gick det bra att rida eller att hästyen är halt men inte så mycket mer än så.

Varör är det då så här, jo en av anledningarna är för att jag inte tror att det intresserar folk i min omgivning med hästar och hästprat så då pratar jag inte om det. Jag skull ju själv ha inte varit så intresserad om någon pratade om exempelvis golf eller inredning med mig. Det är nog några av de mest ointressanta saker jag kan tänka mig och jag kan inte relatera till det.

Men det är inte bara därför, utan även för att när man pratar häst med folk "utanför" så måste man nästan alltid försvara sitt intresse! Utomstående har, upplever jag, en tendens att nedvärdera det här med hästar och gärna göra sig lite löjliga över det. Dom är ofta bara helt oförstående och verkar inte ens vilja försöka att förstå om man väl skulle ge sig tid att förklara eller prata om det. För även om man inte är intresserad av något så kan man ju ändå visa att man försöker förstå. Men när det gäller hästar och hästliv så finns det liksom inte. Utan folk skojar mest bort det eller ställer riktigt korkade frågor för att göra sig löjlig över det här med hästar. Jag orkar i alla fall inte förklara att det faktiskt är skitsvårt att rida och att det är fysiskt ansträngande eller att hästar inte är några stora köttstycken utan känslor eller förmåga till kommunikation. Jag repekterar deras ointresse men jag har svårt att acceptera deras förlöjligande av hästar och ridning som i sin tur förlöjligar det som är en så stor del av mig. Så därför undviker jag i största möjliga mån att prata häst med utomstående det finns det så många andra jag kan göra med ändå.

Känner ni igen er eller är det bara jag som upplever det såhär?
Hur bemöter ni det om ni känner igen er?

Kommentera jag är nyfiken??

Folk kan vara så tröttsamm!

tisdag 7 januari 2014

Hästkunskap

Hej jag har en liten fråga till er där ute i stugorna!

Hur mycket häst kunde ni innan ni skaffade er första häst?
Hur tillägnade ni er den kunskapen?
Hur mycket anser ni att man ska kunna om hästar innan man skaffar en egen häst?

Själv kommer jag från en familj som inte är någon hästfamilj, dock hade min morfar lantbruk med djur och han i sin tur var uppväxt med arbetshästar som ung. Här fick jag mina första kunskaper om djur och hur man tog hand om dom, jag hade egna getter och en egen ko innan jag fick en häst och jag var runt djuren stora delar av min dag. Morfar hade nog de mest elementära kunskaper när det gällde hästar men hade gedigna kunskaper om andra djurslag. Så att vara runt djur var rätt självklart för mig när hästarna kom in i mitt liv. Sedan dess har jag ju lärt mig alltmer på vägen och om jag får säga det själv så har jag bra grundläggande kunskaper när det kommer till hantering av dessa djur. Men man kan alltid lära sig mer och man måste vara nyfiken och fråga, titta, prova och göra för att lära sig och bli bättre.

Min skola om hästar började på ridskolan där fick jag lära mig hur man tränsade och sadlade på riktigt, man hängde i stallet från det man kom hem från skolan tills det var dags att äta på kvällen. I stallet fanns det personer som man tittade på och som "kunde" häst. Ridskoleschefen var föredetta kavallerimilitär och  han i sin tur hade hängt med gamla hästkarlar sedan sina barnsben. Kunskapen om hästar, som den var då, fanns i väggarna.

Var man intresserad fick man ta större ansvar för hästarna och man blev kanske skötare eller fick på något annat sätt hjälpa till att ta hand om hantera dessa stora djur. Man lärde sig att man inte fick vara rädd, att man skulle vara bestämd och tydlig. Man lärde sig att se hur hästarna fungerade och betedde sig i olika situationer och hur man skulle hantera detta. Man fick ta in halm och hö och portionera upp foder, mocka och ta hand om blessyrer som hästarna fått. Vid kolikanfall fick man se hur hästarna betedde sig när det fick symtom och  vara med att hålla dom i rörelse och man fick vara med och vaka över dom. Man tittade på benen och såg dom konstiga ut så kom någon som kunde och säga vad det var det för fel och hur man skulle ta sig an detta. Man var som en fluga på väggen och lyssnade när veterinären var där. Man snappade upp det ena och det andra här och där bara för att man var omringad av människor som kunde häst. Man läste i böcker i teori och jämförde med verkligheten. Man träffade på många olika hästar och man fortsatte att lära sig om hältor, beteenden, hull, foder mm. Ofta i ett sammanhang av kunniga hästmänniskor eller i samråd med dom.

Men i dag känns det som att man går en helt annan väg och denna väg förefaller att leda en på avvägar när det gäller den grundläggande kunskapen om hästar och hästhantering. I dag skaffar man först häst och sedan lär man sig, förhoppningsvis på vägen. Tyvärr verkar inte alla göra det utan tror att bara  för att man lärt sig rida så har allt det andra kommit på köpet. Man kan inget om hantering av häst från marken, man kan inget om bemötandet av hästar, man tror att dom är stora gosiga gulledjur som man kan behandla som sådana. Efter ett tag tar hästen över och blir farlig. Man har ingen koll på elementär hästvård och man förstår inte att hästen är ett dynamiskt djur som påverkas mycket av sin omgivning och av hanterande. Nu börjar problemen dyka upp och då tar man förhoppningsvis tag i dom i stället för att från början ha lärt sig och på så sätt kunnat förhindra dom. Då tar man kanske hjälp av en kunnig person och så lär man sig på vägen och det är det inget fel, på bara man lär sig och utvecklar sin hästkunskap så att man på bästa sätt kan ta hand om sitt djur. Eller så tar man hjälp av en inte så kunnig person, eller en oseriös person som bara vill tjäna pengar på ens okunskap och man lär sig inte mer och blir inte en kunnigare hästmänniska. Här öppnar sig även en djungel av olika metoder som heter tjusig namn men som egentligen bara är god grundläggande hästkunskap och som man borde ha lärt sig långt innan man skaffade en egen häst att ta ansvar för.

Nu hinner jag inte skriva mer och det blev lite virrigt och jag kan nog utveckla detta inlägg mer längre fram.

Försöker hålla mig till sanningen!

Jag försöker att hålla mig till sanningen och inte försköna när jag bloggar vilket jag hoppas att ni som läser tror på. För är det inte så att saker och ting kan förskönas på de mest fantastiska sätt? Framförallt på nätet. Om du är hyfsat tekniskt kunnig och väljer ut väl valda delar av ditt liv att skriva om så kan vem som helst framstå som en helt fantastisk person på nätet. Nu är jag ju mest inne på sidor som handlar om hästar och där är det ofta som jag får känslan av att verkligheten inte riktigt stämmer överens med nätbilden. Jag vet inte om det är så här överlag inom även andra områden, men jag tänker alltid att saker och ting nog inte alltid är vad dom ser ut att vara, gör ni det med!

Exempelvis hemsidor man kommer till via hästannonser antingen om det gäller försäljning, utbildning eller annat som rör hästar. Jag ser det med kritiska ögon för jag vet hur det faktiskt kan se ut i verkligheten. En annan sak är när man lämnar bort sin häst för exempelvis tillridning vilket jag läste om i en nystartad blogg, det som skrivs här har jag tagit upp ett flertal gånger med folk i min omgivning. Jag skulle personligen aldrig lämna iväg min häst för tillridning om jag var en obetydlig person i proffsens ögon. För gillar dom inte hästen själva utan anser att den är medioker så lägger dom inte ner mycket tid på dessa hästar. Inte alla men många gör på detta sätt.

Men åter till det här om skönmålning så skrev jag detta för ca ett år sedan! Nu ska jag åka upp till mitt geggiga stall, med min håriga föga tjusiga häst i och rida ett helt oglamoröst pass i skritt!! Mycket tjusigt faktiskt!!
Så himla glamoröst faktiskt!!


måndag 6 januari 2014

God fortsättning!!

Sista ledighetsdagen festade jag till det och gick upp kvart över fem på morgonen, naturligtvis för att hoppa. Som vanligt styrketränade vi hästarna och hoppade serie i stora. Men innan vi kunde göra det var vi tvungna att plocka bort dressyrstaketet som stod kvar i ridhuset. Om vi var positivt inställda, nja tveksamt! Men vad gör man inte för att få hoppa!!

Musseman går från klarhet till klarhet och han har börjat få självförtroende och försöker inte längre hoppa bara för att få det överstökat utan gör det mycket mer avslappnat nu. Han fick till några riktigt fina språng och hoppade upp sig ordentligt på slutet. Det är sån känsla när man börjar få kvitto på att det man gjort faktiskt funkar och att hästen blir starkare och säkrare på sig själv. Det är dessa upplevelser som får en att aldrig tröttna på att rida, att man utvecklas var för sig och tillsamman. Varje häst är unik på sitt sätt och lär en något nytt, fast man är en gammal tant vid det här laget, kan man fortfarande lära sig och utvecklas, Inom vilken annan sport kan man det?? Kanske någon men ingen som jag kan komma på nu på rak arm i alla fall.

Efter hoppningen kom Maxime från Bruno Delgrange för att prova sadlar på Russ. Min rumpa är ju rätt kinkig, vilket jag skrivit om innan och  mina ben något udda i sin utformning, sjukt långa överben. Detta i kombination med Knattens långa, breda och extremt rörliga ponnyrygg, gör att det inte är det lättaste att hitta en bra begagnad sadel som skall funka för oss båda. En  ny sadel finns inte på den ekonomiska kartan, knappt en begagnad heller men jag är rädd om Russ och vill att det ska bli bra nu när han är opererad och allt. 

Nästan alla sadlar jag hittat själv på annons, som är något att ha, är för smala i bommen för hästen eller för små eller för hårda för mig. Jag fick tipset av en kompis att höra av mig till Maxime eftersom hon trodde att jag skulle gilla Bruno Delgrange sadlarna, så då gjorde jag det. På den vägen är det och givetvis låg en av hans sadlar som en smäck på Russ och var som en dröm för min rumpa. Som tur var var den lite för kort i kåporna för mig för det här har gått lite fortare än vad jag tänkt mig!! Dock verkade det som att det fanns en begagnad sadel i Frankrike som troligen skulle kunna passa både mig och hästen! Då får jag lite längre tid på mig att skrapa ihop pengarna i all fall! Galet, galet, galet! Nu ska jag "bara" sälja den sadel jag har nu!! Någon som är intresserad??



Ett intresse som vem som helst kan förstå!!

Det är en del folk som inte håller på med hästar som inte förstår det här med ridning, undrar varför?

Jag menar vad finns det att undra över?  Är det inte fullständigt normalt att sitta upp på en häst när det är minus 15 grader och veta att när man hoppar av så gör man det med tio med förfrusna tår, tio förfrusna fingrar samt en fullständigt nedkyld lekamen som känns som om den aldrig någonsin mer kommer att tina upp? Vad är det för konstigt med att man på vintern gärna vistas flera timmar i ett svinkallt ridhus bara för att titta på en träning eller en tävling. Hur kan man inte förstå det?? 

Det är väl ingen som kan tvivla på rimligheten i att under en stor del av året vada runt i gegga till knäna och hålla på med 600 kilos djur som är indränkta i dito? För därefter kommer ju sommaren då man kan svettas floder tillsammans med en svettig häst, som dessutom drar till sig alla flygfän i världen, vilka inte bara försöker äta upp hästen utan även dig? 

Det kan väl varenda människa förstå, att det är förnuftigt och genomtänkt att gå upp klockan fyra på morgonen för att tävla, och sedan komma hem helt utmattad klockan sju på kvällen, speciellt när själva tävlingsmomentet varar sammanlagt ca en och en halv minut, max (vid hoppning)?  När man dessutom under de här timmarna (mellan de en och en halv minuterna) kan få vistas ute, antingen i brännande sol, oupphörligt regn eller minus grader och där det enda skyddet mot vädret är bilen eller en nedkyld ridhusläktare.

                                                               I ösregn i flera timmar                                            

Det är väl inget konstigt med att trilla av och bryta både det ena och det andra, eller dra ur led någon kroppsdel och få ont överallt, för att sedan så snabbt som möjligt vara tillbaks i sadeln igen. Det är väl inte heller något konstigt med att ifrågasätta personalen på sjukhuset (där ryttare är välkända som helt jävla omöjliga) och tycka att dom reagerar lite överdrivet när dom ger oss order om att INTE sitta upp igen. Bara för att man har ett och annat öppet köttsår eller någon oläkt fraktur betyder ju inte det att man inte kan rida så fort man kommit utanför sjukhusets väggar? Förstår inte alls varför något av detta skulle vara svårt för en utomstående att relatera till!

                                
På väg till hästen för att rida, direkt från sjukhus!

Inte heller kan det vara konstigt att man hellre köper havre till hästen än falukorv till sig själv när pengarna är nästan slut. Framförallt hur kan folk inte inse tjusningen med att ständigt stå på ruinens brant eftersom man ska betala skoningar, veterinäravgifter, licenser, nya vintertäcken eller något annat som Pålle behöver. Alltså vem vill åka på solsemester med familjen när man i stället kan lägga den tiden och dom pengarna på några träningar och tävlingar som genomförs i något av tidigare nämnda svinkalla ridhus?   

Nej, jag kan VERKLIGEN inte förstå varför någon skulle vara det minsta skeptisk och frågande inför tjusningen med hästar och ridning?? Gör ni?



Foto:Ewa Levau

lördag 4 januari 2014

Som lovat!

Jag har ju lovat att jag skall berätta mer om det här med mental träning som jag nu gett mig in i. Det är verkligen intressant och jag har nu varit hos Andy två gånger och har en tredje gång inbokad om någon vecka! Det finns framförallt två anledningar till att jag gör det här, jag vill rida bättre och jag är intresserad av den här formen av träning och vill lära mig mer om det. Bästa sättet att lära sig en sak är att göra, i alla fall för mig. Så jag tog tag i saken och ringde till Andy Swärd som var den coach jag kände till som var duktig i ryttarsammanhang. Jag fick en tid för ett informationsmöte och redan när jag satt mig i bilen på vägen hem från detta möte bestämde jag mig för att det här vill jag göra!!

Innan första mötet fick jag fylla i ett frågeformulär på nätet för att vi skulle få fram vilken fokusprofil jag har. Ni kan läsa mer om Garudas fokusprofil här. Detta är ett verktyg som många coacher inom affärvärlden och idrottsvärlden använder sig av. Útifrån dessa frågor får man sedan fram en profil som ska ge en bild av hur man fungerar i olika situationer, var man har sitt fokus någonstans. Dessutom hjälper det dig och coachen att få ett gemensamt språk skulle man kunna säga. Nu är denna form av testning inget nytt för mig och det som kom fram var inte revolutionerande men ändå intressant och faktiskt lite förvånade för både mig och Andy.

Det fyra typerna i fokusprofilen är Blå- Integrator som har fokus på andra, Grön- Utvecklare som har fokus på förändring, Röd- Resultatsökare som har fokus på prestation och Grå- Grundare som har fokus på kontroll. Vid vårt första möte var Andy nog rätt övertygad om att jag var mest röd och kanske grön, med lite inslag av blå och väldigt lite grått. När jag gjort profilen visade det sig att jag faktiskt var övervägande blå, med ganska stora inslag av lika mycket rött och grönt och med väldigt lite grått. Det som förvånade oss var att jag faktiskt hade mitt största fokusområden inom Integratorfältet och inte inom det röda Reultatsökarfältet. Så det kan bli. Tänk att jag faktiskt är en omtänksam människa som tycker om att vara enig med andra?? Suprise, Måns såg skeptisk ut när han fick höra det!! För i de flestas ögon och även i mina egna är jag nog mest flammande röd!

Kontentan av det hela är att jag måste träna på att vara lite mer grå eftersom det är där jag brister, jag måste skaffa mig bättre kontroll och vara mer fokuserad. Detta innebär att den virriga, pratiga och okoncentrerade Titti får hålla sig undan när jag tränar hädanefter. Jag har redan börjat och försöker verkligen att koncentrera mig under alla ridpass och träningar. Dom som rider med mig kommer hädanefter förmodligen att tro att jag är skitsur men det är jag inte jag är bara mer grå!!




Smiley:)!!

I går var Knatten inte halt!! Men jag säger inte helt hej förrän vi varit tillbaka hos Jonas. Nu ska jag betala räkningar, tjoho. Lite sent, jag vet, men ändå!! Sedan ska jag ut till Bengts och lämna en sadel jag har provat och så ska jag rida inomhus! Trots det fina vädret för trot eller ej solen skiner här i dag!!

Fotoserie: Ewa Levau




fredag 3 januari 2014

Har du koll på din logga!!

Kommer ni ihåg förr förra julens debatt gällande ändringarna i TR? Då fick dessa ändrigar läggas på hyllan ett tag men nu har dom plockats fram och dammats av igen. Har du koll på din tävlingsutrustning, om inte så har ridsportförbundet gjort ett mycket pedagogiskt material som du kan se här och här. Jag har som tur var inte längre några tävlingsschabrak blaffiga loggor så jag behöver inte oroa mig för det i alla fall. Men det är lika bra att lusläsa reglerna ändå, för hur var det med sadel och benskydd, kan jag ha mina Veredus skydd och är det lönt att skaffa en Bruno Delgrange sadel, deras logga går ju inte av för hackor precis?

En annan sak jag tänkt på är att några som man inte hörde så mycket från när det begav sig med ramaskrina kring loggor var tillverkarna, eller så kanske jag  missade det? För tillverkare måste ju vilja att deras märkning skall synas både stort och smått på allt och alla. Kan detta vara ett steg mot att märkeshysterin avtar inom ridsporten? Eller kommer Kingsland, Equlityline, Equiline, Veredus mfl, mfl börja lobba stenhårt för sina loggor? För om man inte kan få spons så är det ju inte lönt att köpa utrustning med blaffiga loggor om man ändå inte får visa upp den offentligt, vilket många tillverkare måste tycka vara väldigt irriterande!

Tänk som det kan bli och jag som äntligen har fallit för trycket gällande märkeshysterin och börjat samla på mig både det ena och det andra "rätta" och snygga emblemen på min utrustning!! Vad tycker ni där ute den här gången då, har ni redan rensat i tävlingsgarderoben?

Nedan följer ett utdrag ur TR  Gemensamma regler s.26:
 
Gäller from 1 januari 2014

Identifiering av tillverkarmärkning (ej sponsorer)

På tävlingsbanan under tävlingsritten eller motsvarande och under prisutdelningar



får namn eller logotyper på tillverkarmärkning som identifierar tillverkaren av ickesponsrade

kläder och utrustning förekomma. På ridkavaj/frack får synlig tillverkar


märkning förekomma på knappar. Övrig synlig tillverkarmärkning får förekomma på



ficklock eller 3cm² på annan placering. På ridskjorta/ridblus får synlig tillverkarmärkning

endast förekomma på en maximal yta av 3 cm². På ridbyxa i hoppning, distans

och i fälttävlans hopp prov och uthållighetsprov får synlig tillverkarmärkning endast

förekomma på vänstra benet med en maximal yta av 80 cm² (20 cm lång 4 cm bred)

och på en bakficka, tillverkarmärkning på byxans linning och fickkant får förekomma.

På ridbyxa i dressyr och Working Equitation får synlig tillverkarmärkning endast förekomma

på byxans linning och fickkant. På vojlock/schabrak får synlig tillverkarmärkning

förekomma med en maximal yta av 200 cm² på varje sida.

 

onsdag 1 januari 2014

Det här med händerna....igen!

Jag läste precis i Arnolds blogg om det här med liggande hand vilket jag tidigare haft lite funderingar kring. Jag rebloggar detta inlägg igen.

Skrivet 22 jan 2013
Jag har funderat på en sak. När man lär sig rida så lär man sig att händerna inte ska vara liggande utan att tummen ska vara mer uppåt än åt sidan, visst var det så det sades på ridskolan? Jag har fortfarande för mig att en liggande hand är no,no, eller? Varför jag undrar?

Jo jag har gjort en högst ovetenskaplig undersökning av hoppryttare och utifrån denna undersökning dragit slutsatsen, att ett flertal av de ryttare som anses vara proffs och/eller som rider på hög nivå i hoppning rider med liggande hand (gärna med armbågarna rätt ut från kroppen).Varför är det ok för dom men inte för oss dödliga? Eller är det så  att dom  vet något som dom vägrar dela med sig av till pöbeln? Har jag missat något, har det blivit ok? Eller?

Jag vet att när jag vid något tillfälle, då jag var ung, tog efter någon jag såg upp till som red på detta sätt, då fick jag minsann skäll av min tränare. För så fick jag minsann inte rida. För att rannsaka min egen ridning i dag har jag försökt titta på inspelningar där jag rider för att se om jag har lagt mig till med denna ovana jag med. Tyvärr var alla mina filmer så pluttigt filmade så det gick inte att se riktigt. Jag tror inte jag rider med en liggande hand för ingen har sagt något om det men jag är inte helt säker så jag får nog kolla lite på det i dag! Man ska ju inte kasta sten i glashus.

Ganska bra hand va!!
                       

2014 och halt häst!!

Det går bra nu!! Har bestämt en sak i alla fall! Går detta inte vägen slutar  jag med hästar, för gott! Orkar inte börja om en gång till med inga pengar och därför behöva skaffa en medioker unghäst, igen! Hästar som hoppar som Knatten, till det priset finns liksom inte!! Adjö från Queen Drama Titti