Presentation

Hej nya och gamla läsare och välkommna hit till min blogg. Nafetiti heter jag men kallas för Titti för enkelhetens skull!! Du kanske har hittat hit från en annan blogg eller från någon annons jag har på hästnet eller så har du bara hamnat här, hur du än har hittat hit så är du hjärtligt välkommen i alla fall.  Lite kort så handlar den här bloggen om mig och mitt hästliv. Stora delar av den här bloggen har handlat om Knatten även kallad för Russet, men Knatten är nu tyvärr i Trappalanda
och jag letar efter en ny häst.

Jag skriver inte så mycket om jobb, familj här då jag jag tycker att det är lite för privat, men lite glimtar från även den delen av livet kan komma att dyka upp här och var. För att försörja mig arbetar jag som psykolog inom skolan i en mindre kommun här i Skåne. Jag bor tillsammans med Måns och vår 12- åriga dotter Mathea i en annan mindre kommun i ett litet, litet hus. Måns och Mathea är inte det minsta intresserade av hästar, kan tilläggas. I det lilla, lilla huset bor även hunden Rassel som givetvis är en Jack Russel!!

Min sambo Måns jobbar inom nöjesbranchen som tekniker och han kuskar under somrarna land och rike runt med bland annat Måns Selmelöv, Håkan Hellström, Timbuktu eller någon annan glatt sjungande person, det varierar lite! Själv har jag inget som helst med det livet att göra längre utan ägnar väldigt mycket av min lediga tid i stallet eller på hästryggen.

Hästar är och kommer troligen alltid att förbli mitt STORA intresse här i livet. Vill ni veta hur detta intresse började kan ni läsa mer om det här. Jag försöker att kombinera detta intresse med heltidsjobb, att vara en god mor och god sambo. Om ni frågar min familj hur det går vill jag nog inte vara där och höra svaret! Det är trixigt att få allt att gå ihop men det går alltid på något sätt med hjälp från vänner, familj och goda grannar!

Jag lever inte av ridsporten och är inget proffs, men en nog så seriös amatör som efter bästa förmåga, genom åren har tränar och tävlat ett antal hästar. Nu letar jag som sagt efter en ny stjärna som kan ersätta Knatten, vilket nog inte kommer att bli helt lätt. Knatten var en mycket personlig häst som hittade på både det ena och det andra. Knatten och hans forna bravader kan ni läsa lite närmre om här. Under tiden jag letar efter en egen häst rider jag de hästar som kommer i min väg både till vardags men även på tävling. Ni som läser bloggen kommer att få följa mig och de hästar jag nu rider och så småningom givetvis även den nya häst som jag förhoppningsvis kommer att ha i stallet snart.

Hoppas vi ses snart igen!!/ Med vänlig hälsning Titti

Knatten

Mathea

Måns

Rassel

 

Jag

 

Ponnymamma- en dröm i kras

Min tioåriga dotter vill inte rida, hon har gjort klart för mig att rida det är tråkigt det!! Jag som skulle bli rabiat ponnymamma! Jag har insett att jag inte kommer att få uppfylla denna dröm. Jag kommer att gå miste om så mycket roligt här i livet!!

Jag kommer aldrig att få stå på läktaren och få utskällning av min dotter för att hennes ponny har uppfört sig illa och att det givetvis är mitt fel. Jag kommer inte heller att få stå och skälla ut någon annans unge för att den med sin ponny rider på min dotter, fast det var mitt barn som red i vägen. Jag får inte vara med om att bli fullständigt toppriden av en bortskämd unge som gapar och skriker på mig på en tävlingsplats för att jag inte lyder hennes minsta vink.

Jag kommer inte att få stå och fundera på om det inte är dags att köpa en ny ponny eftersom den nuvarande ponnyn vägrar, då bortser jag helt ifrån att min avkomma rider som en kratta. Jag kommer inte heller att stå på läktaren och helt förbise mitt barns bristande förmåga utan tro att allt löser sig om vi bara skaffade denna bättre ponny till henne, för givetvis är det ponnyns fel och inte bristen på ridkunskap hos mitt barn som är orsaken till att det inte går bra.

Alla protester som jag skulle lämna in om orättvisa domare som dömt till min dotters nackdel kommer jag inte att få lämna in. Jag kommer inte att få köpa en svindyr ponny som har gått tusen SM så att även min telning kan få bra resultat på banan. Jag kommer inte att få anmäla att andras ponnyer (då de har vunnit över mitt barn) är för höga och att de borde mätas om med omedelbar verkan. Jag får inte klaga på allt mellan himmel jord som är fel på en tävling där det går dåligt för mitt barn, för det måste ju vara tävlingsplatsen det är fel på??

Jag missar alla boxar som ska mockas bara för att ungen inte själv vill mocka och jag kommer inte heller att få släpa in alla grejer från bilen då hon inte själv orkar göra det. Jag kommer inte att få köpa tjusig utrustning till ponny och barn så att de ser ut som julgranar med för mycket remmar på!

Jag kommer även att missa privilegiet att låta alla mina egna förhoppningar och önskningar ligga på min dotters axlar för att hon ska förverkliga dom. Jag kommer inte att få skälla ut min dotter och låta min besvikelse över eventuella misslyckande gå ut över henne. Inte  heller kommer jag att kunna hota henne med att vi säljer ponnyn om det inte går bra för henne när hon tävlar för det är ju för att hon ska vinna som jag har köpt  den mycket dyra ponnyn till henne!! Nej, jag kommer verkligen att gå miste om många höjdpunkter som ponnymamma! 

 

Jag hade sett fram emot att bli rabiat fotbollsmamma i stället. Då hade jag kunnat komma med expertutlåtande gällande fotboll (som jag inte kan ett dyft om)från läktaren. Nu får jag inte göra det heller då ungen inte vill spela fotboll längre utan att spelar teater! Vad ska jag då göra springa på castings med henne??

Mina drömmar är sannerligen grusade!

Om jag har förutfattade meningar om föräldrar, ABSOLUT!!

 

Ett intresse som vem som helst kan förstå!!

Det är en del folk som inte håller på med hästar som inte förstår det här med ridning, undrar varför?

Jag menar vad finns det att undra över?  Är det inte fullständigt normalt att sitta upp på en häst när det är minus 15 grader och veta att när man hoppar av så gör man det med tio med förfrusna tår, tio förfrusna fingrar samt en fullständigt nedkyld lekamen som känns som om den aldrig någonsin mer kommer att tina upp? Vad är det för konstigt med att man på vintern gärna vistas flera timmar i ett svinkallt ridhus bara för att titta på en träning eller en tävling. Hur kan man inte förstå det?? 

Det är väl ingen som kan tvivla på rimligheten i att under en stor del av året vada runt i gegga till knäna och hålla på med 600 kilos djur som är indränkta i dito? För därefter kommer ju sommaren då man kan svettas floder tillsammans med en svettig häst, som dessutom drar till sig alla flygfän i världen, vilka inte bara försöker äta upp hästen utan även dig? 

Det kan väl varenda människa förstå, att det är förnuftigt och genomtänkt att gå upp klockan fyra på morgonen för att tävla, och sedan komma hem helt utmattad klockan sju på kvällen, speciellt när själva tävlingsmomentet varar sammanlagt ca en och en halv minut, max (vid hoppning)?  När man dessutom under de här timmarna (mellan de en och en halv minuterna) kan få vistas ute, antingen i brännande sol, oupphörligt regn eller minus grader och där det enda skyddet mot vädret är bilen eller en nedkyld ridhusläktare.

                                                               I ösregn i flera timmar                                            

Det är väl inget konstigt med att trilla av och bryta både det ena och det andra, eller dra ur led någon kroppsdel och få ont överallt, för att sedan så snabbt som möjligt vara tillbaks i sadeln igen. Det är väl inte heller något konstigt med att ifrågasätta personalen på sjukhuset (där ryttare är välkända som helt jävla omöjliga) och tycka att dom reagerar lite överdrivet när dom ger oss order om att INTE sitta upp igen. Bara för att man har ett och annat öppet köttsår eller någon oläkt fraktur betyder ju inte det att man inte kan rida så fort man kommit utanför sjukhusets väggar? Förstår inte alls varför något av detta skulle vara svårt för en utomstående att relatera till!

                                

På väg till hästen för att rida, direkt från sjukhus!

Inte heller kan det vara konstigt att man hellre köper havre till hästen än falukorv till sig själv när pengarna är nästan slut. Framförallt hur kan folk inte inse tjusningen med att ständigt stå på ruinens brant eftersom man ska betala skoningar, veterinäravgifter, licenser, nya vintertäcken eller något annat som Pålle behöver. Alltså vem vill åka på solsemester med familjen när man i stället kan lägga den tiden och dom pengarna på några träningar och tävlingar som genomförs i något av tidigare nämnda svinkalla ridhus?   

Nej, jag kan VERKLIGEN inte förstå varför någon skulle vara det minsta skeptisk och frågande inför tjusningen med hästar och ridning?? Gör ni?

Foto:Ewa Levau

Högst statistik???

Jag kan nu se att det inlägg som har haft flest besökare är inlägget med stilstudien i utvägran!! Wonder why?? Är det för att det är mer intressant att se när det går dåligt för någon än när det går bra, eller är det på grund av något annat? Bara en lite fundering från min sida!

Det finns ju vissa människor här i världen som gottar sig i andras misslyckanden och olycka för att de kanske  får dom att känna sig bättre själva? Är detta unikt för hästvärlden eller är det bara allmänmänskligt? Ska motvilligt och skamset erkänna att även jag har gjort detta vid några tillfällen i mitt långa liv :(! Då har det dock rört sig om människor jag inte tycker om, eller som jag tycker förtjänar det av en eller annan anledning för att dom är "onda", för så primitiv är jag. Annars så brukar jag glädjas jag åt andras framgång och tycker det är roligt då folk i min omgivning lyckas eller att de är duktiga.

Det är troligtvis även dessa människor som bara inte kan säga något positivt, men som däremot gärna berättar för dig då du gör något som är mindre bra eller dåligt. Tråkigt!! Har ni någon sådan människa i er omgivning och hur hanterar ni den personen i så fall? Blir ni ledsna eller kan ni bara skaka det av er för att personen är som den är? Konfronterar ni personen?

Jag har själv träffat på en del sådana här människor, framför allt inom ridsporten. Då dessa kommit med sina tråkiga kommentarer har jag försökt att inte ta åt mig allt för mycket, men självklart  har jag ändå blivit ledsen och negativt påverkad av de negativa åsikter som dessa personer gärna delar med sig av. Jag har inte konfronterat dessa personer då det ofta gör det här ganska subtilt och för att jag har känt mig dum som tagit åt mig, kanske är det jag som överdrivit det hela? Svårt tycker jag. Jag har då bara slutat umgås med personerna i fråga och låtit vänskapen rinna ut i sanden. Dumt kanske då dessa personer kanske inte är medvetna om sitt beteende och jag hade kanske gjort dom en tjänst om jag påpekat det för dom?

För visst kan man ibland låta sin egen bitterhet gå ut över andra, återigen måste jag skamset säga att även jag gjort så här vid vissa tillfällen då jag varit avundsjuk eller för att "ge igen". Jag är inte stolt över det precis!! Dock är det inget som jag satt i system utan jag brukar faktiskt säga positiva saker till folk omkring mig. Speciellt om jag tycker att något är bra eller fint så säger jag det till folk. Hoppas jag i alla fall.

Är det så enkelt??

                                                                         

När katten är borta.....

Som jag skrev innan så är det inte så mycket häst dom här två veckorna. J har hand om Knatten och naturligtvis passar han på att bete sig när jag inte är närvarande. Stackars J åkte av och Knatten beger sig på utflykt in till city! Det är så typiskt Knatten på något sätt. Han lyckas ta sig genom halva stan utan att får den minsta skråma eller ens ta i sönder träns och tyglar, lite som när han gick ut genom framdörren i släpet!

Jag har fantiserat om vad som skulle kunna hända om man flög av och tappade hästen inne i stan. I mitt fantasiscenario ser jag en skenande häst som slidar runt på asfalten, går omkull och skrapar upp alla ben och övriga kroppsdelar, alternativt trafikkaos, påkörd häst och nedsprungna damer, barn och hundar!! Eller varför inte allt på en gång. Jag kan tänka mig att dessa tankar for genom stackars J:s huvud när hon jagade efter Knatten. Hemskt nog att tappa sin egen häst men fy katten för att tappa någon annans!

Även om han inte förtjänade det fick han både äpplen och gräs på vägen hem av polisen och mötande tanter. 

Speciellt nervigt måste det också ha varit att ha Russet springande lös och ledig på asfalt. Vi som känner honom vet alla att Knatten inte alltid har sina egna ben med sig och att han håller på att gå omkull lite titt som tätt då man rider honom på helt vanligt underlag! Nu tror jag att Knatten nog har tagit det ganska lugnt på sin framfart. Det finns ju buskar och grästuvor även i stan och jag kan tänka mig att han nog stannat ett antal gånger för att förfriska sig. För Knatten är mat oftast prio ett!!

Sen kan man ju fråga sig hur det är med hans lokalsinne för han gick åt helt fel håll! Jag har hört att hästar tar sig hemåt när dom är lösa, fast det kanske inte Knatten hört talas om? Någon hade sett honom på väg mot stationen, kanske skulle han ta tåget till Hässleholm för att därifrån ta sig till Hörröd där han är uppfödd? (H:et i Catch me H står för Hörröd, så nu vet ni det!) Ja man kan sannerligen fråga sig vad som rörde sig i Russets huvud under hans lilla utflykt. Han var inte svettig eller andfådd när han fångades in så han verkar inte ha farit fram alltför dramatiskt? Om någon där ute mött Knatten så hör gärna av er och berätta hur han betedde sig.

Fy vad saker och ting hade kunnat sluta illa!!!

Dissar

Jag avskyr Leos grimma(Leo är Knattens stallkompis)!! Den är helt omöjlig och faktiskt fruktansvärt ful! Den är lite för liten för Leo och så är den liksom lealös och den har ingen som helst struktur. Den är alltid ut och in eller bak och fram och när man ska vända rätt på den trasslar den fullständigt ihop sig. Varje gång jag är stressad när jag ska ta ut Leo och få på honom grimman, så funderar jag på om det inte faktiskt är helt ok att slänga andras saker och byta ut dem, i det här fallet anser jag att det är en god gärning! Dessutom är den knallorange, fult knallorange och Leo är en fux!! Det skär sig och är ingen vacker syn för ögat! Nä jag tror att Leo ska få en ny grimma av mig eller vad tycker ni? Så här såg det ut i morse när jag äntligen lyckades få på den!! Bak och fram! Jag hann/orkade inte ta av den och trassla rätt den för att sedan försöka få på den igen!! Sorry A men din grimma går fet bort!!!!

Russet går 3-årstest

När Knatten var tre skulle han givetvis gå 3-årstestet, så här i efterhand kan man fråga sig om detta var så lämpligt?

Knatten gjorde precis ALLT som man INTE skulle göra. När vi tränade hemma gick allting väldigt bra. Vi kanske skulle ha tränat mer någon annanstans men det tänkte ju inte jag på!! Mr B som höll i löshoppningen  var mycket nöjd med hans prestationer hemma och trodde nog att han nog skulle kunna hoppa till sig minst 8:or. Visningen vid hand gick också bra och Knatten visade prov på ganska fin trav och skritt, kanske skulle han även göra bra ifrån sig på gångarterna? Gänget runt Knatten hyste stora förhoppningar, som alla gör med sina treåringar.

Tyvärr var Knatten inte  själv riktigt med i de här tankegångarna, för två veckor innan treårstestet kom han fram till att han faktiskt inte alls ansåg det nödvändigt att använda sig av sin trav. Sin tidigare ganska så luftiga och taktmässiga trav blev markbunden och kort, antagligen för att han för tillfället gick in i en olämplig växtfas. Men, men det var ju inte resultaten som var det viktiga (även om han gärna hade fått bli diplomhäst) utan att vi nu nått 3-årstestet som varit slutmålet för inridningsperioden och avslutningen inför sommarbete och vila.

Dagen innan Dagen D kommer kommer Knatten ut ur boxen och äter upp en väldig massa mat i stallet. Detta innebär att Knatten blir longerad och får gå i skritten MYCKET för att inte få kolik. Koliken uteblir tack och lov, men i stället har jag nu en mycket trött treåring. Inte mycket att göra åt och han hade ju ännu en natt att vila upp sig på. Dagen för treårstest inträder och Knatten ska göras fin och presentabel. Redan där skiter det sig!

På treårstest ska ju hästen vara flätad vilket Knatten hade mycket starka åsikter mot. Han var av åsikten att flätas ska det baske mig inte göras. Knattens beteende i stallgången var vid den här tiden något oslipat. Han var precis överallt och ingenstans, samtidigt som jag fruktlöst försökte att få ett grepp om i alla fall en liten mantuss. Det hela slutar med att Knatten lyckas stämpla min fot, eller närmare bestämt min lilltå och knäcker den! Ni som brutit en tå vet att detta är inte skönt och att man blir något halt. Jag gav upp och M som är en hejare på att göra flyingeflätor tog över.  Hon lyckades med att göra fina flätor trots Knattens spasmatiskt huvudkastande, steppande, vilda protesterande.

Lastningen går förvånansvärt bra och vi beger oss av till anrika Flyinge för att visa upp den för dagen snyggt, flätade och mycket blanka Knatten. Vi var ett helt litet sällskap som följde med Knatten på hans STORA dag. Jag nervös och haltande på grund av min brutna lilltå, dom andra lugna och avslappnade och Knatten, ja Knatten han var helt frånvarande och katatonisk. Jag vet inte om det var nervositeten eller den enligt Knatten alltför intensiva träningen dagen innan som påverkade honom, men han verkade trött och frånvarande när vi kom fram

Jaja det går säkert bra inne då vaknar han nog till och visar upp sig från sin bästa sida. NOT! Knatten var fullständigt oengagerad och hade inte alls några tankar på att anstränga sig under den största stunden i sitt treåriga liv. Han gick i korsgalopp, att byta galopp var rakt omöjligt, att hoppa var jobbigt och fast han visade på en ganska god teknik så fick han inte några poäng för hans prestation i övrigt var vid tillfället faktiskt urusel. Han var helt opåverkbar och ägnade oss ingen som helst notis fast vi freneteiskt piskade och ville få honom att i alla fall tänka lite framåt. Alla hårda ansträngningar från vår sida gick honom fullständigt förbi. Den enda som inte ansträngde sig det minsta under dessa minuter var faktiskt Knatten. Synd att inte J som visade vid hand blev bedömd, för hans trav var i alla fall niomässig, minst, även om inte Knattens var det.

Nöjd Knatten

Alla var vi faktiskt rätt sura på honom för även om vi inte väntat oss att han skulle vinna så hade via all fall trott att han skulle få klart godkända poäng!! Vi hade ju sett honom både hoppa och sprattla fint hemma så helt tappad bakom en vagn var han ju faktiskt inte. Men det är Knatten (och många andra treåringar) i ett nötskal. Det är inte alltid att formtoppen infinner sig när den ska, och Knatten han gör alltid lite som han själv vill. Han var i all fall jättenöjd med sig själv!! Det såg så ut i alla fall!

En liten lista

Jag råkade ju radera ut inlägget jag tidigare skrev om saker som jag inte klarar mig utan. Eftersom jag gärna delar med mig av det jag känner till och vet som kan underlätta ens vardag så kommer ett nytt inlägg om detta.

Saker som är ett måste för mig:

·        Gaffatejp(även känd som silvertejp), är ett måste då man kan ha denna tejp till  mycket. Kan användas till att exempelvis laga, täcken och bilar med.

·     Buntband, kan användas till att stänga säckar, laga täckes spännen, sätta upp eller sätta fast saker med. En och annan stripes återfinns även på mitt släp där det varit behov av en sådan.

·        Superlim, sist men absolut inte minst, detta mirakelmedel kan man fixa allt möjligt med. Jag har lagat en nosgrimma och klistrat ihop sömmar med superlim, lagat mina ridstövlar med det, fixade även skären på en Lister sax med superlim (har klippt hela russet med dessa skär). Mina glasögon är lagade med superlim och har varit det i flera år nu! En toppen produkt helt enkelt.

                                                         

Annat som jag använder mig mycket av:

·        Stübben glycerintvål, smörjer jag med varje dag efter ridpasset.

·        Silikonlinda, lindas runt bett och kindkedjor vid behov. Man kan förändra och ”bygga” om bett med denna uppfinning så att ett enda bett fungerar på olika sätt. Ger ett gott sug i munnen hos hästen.

·        Rullsporrar, ett måste på hästar som får skav bara man tittar på dem (Knatten).

·        Raka bett, dom enda bett Knatten inte får sår i munnen av!

·        Pelhambett, detta är ett av mina favoritbett, har funkat på många olika hästar som varit tjorviga i munnen och som inte gillat eller funkat på vanliga bett.

Ni som läst det förra inlägget märker att det inte är riktigt likadant som det förra, men vad katten jag har ju ingen datahjärna ju!