Planering!

Jag försöker planera tävlingar inför nästa år men kan inte riktigt bestämma mig för hur jag ska lägga upp det hela!? Ska jag börja redan i januari uppe i Helsingborg på Trettonspelen eller ska jag vänta lite till. Jag är väldigt sugen på att komma igång och tävla snart igen, men ryser av tanken på att göra det mitt i smällkalla vintern!! Svåra beslut! Ska jag tävla så snart så måste jag punga ut med en massa pengar för alla licenser som ska lösas nu igen!

Den här tiden på året har man ju inte alls några andra kostnader att tänka på (jag är superironisk nu)!! Dessutom måste jag betala lagning och service på min klippmaskin där motorn hade gått sönder! Vilket ju också är ganska ironiskt med tanke på att jag själv inte har använt den överhuvudtaget på ett bra tag!! Jag har varit snäll och lånat ut den till andra! Kommer inte att hända mer! Den hade kanske ändå hade gått sönder om det varit jag själv som använt den, så jag skyller inte på någon, men det är ändå surt att den var trasig! Jag hade tänkt sälja den men nu känns det inte lönt då reparationen gick på ungefär lika mycket som jag tänkt sälja den för, jag hade gått plus minus noll! Myran får nog helt enkelt bara gilla läget med den här maskinen nu.

Han hatar den eller rättare sagt han är livrädd för den! Han vill helst bli klippt med helt tystgående trimrar. Jag hade därför tänkt att sälja min Lister och i stället införskaffa en bättre hundtrimmer för att underlätta klippningen. Nu får det väl bli droger i stället!! Alltså måste jag planera när jag ska klippa vilket inte tilltalar mig alls! Klippa gör jag när andan faller på, det vill säga när man är av nöden tvungen! Med andra ord dagen innan tävling när man inser att hästen ser ut som en korsning mellan ryamatta och myskoxe!! 

Tomten jag vill hemskt gärna ha en Heiniger Saphir, bara så att du vet!!

                                       

       

Lite tankar i dagens början!

Litet snabbt innan jobbet börjar! I gå red jag Lilla Loppan! En ganska grön sexåring tror jag. Ni vet en sådan som blev inriden när den skulle och sedan mest inte gjort något vettigt av sitt liv! En helt annan typ av häst än Myran. Ja vi håller oss till småkrypen här som ni ser! Den var liten och kvick till skillnad från Myran som är stor och långsam. Efteråt hade jag en diskussion med Vilda Hilda hur olika hästar kan kännas mot vad dom ser ut!

Vissa hästar ser mjuka och och liksom runda ut i sina rörelser när man ser dom från marken men när man sedan sitter på dom så är dom mer fyrkantiga i sitt rörelsemönster. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Myran t.ex ser nog lite stel och styv ut från marken men när du sitter på honom så känns han väldigt mjuk och rund i sina rörelser när man sitter på honom. Knatten, min förra häst, är ett annat exempel, folk som såg honom från marken fick intrycket av att han var het på och framåt lite av sig själv. Så var inte fallet på honom fick man vara på som en iller för att han skulle jobba på! Metallic, som jag red för några år sedan, såg ut som att han skulle var lite kantig i sina rörelser var väldigt mjuk och gungig att sitta på! Sen finns det ju givetvis hästar som känns som dom ser ut. Men skenet kan bedra!!

Knatten

Metallic

Bortglömd!!

Att bli bortglömd är straffet man får för att man inte bloggat på ett tag. Trafiken här var VÄLDIGT låg måste jag säga! Men jag får väl skylla mig själv.

Jag förstår inte riktigt hur jag tänkte när jag börjar blogga mitt i vintern när hästen ska ta det lugnt ett tag. I går tror jag att jag genomförde ett av dom mest oplanerade och oseriösa pass som kan tänkas. Jag hade någon idé om bommar och trav men avstånden blev helt åt helskotta! Den där idén om att hästen skulle trava med höga luftiga knän och "arbeta stärkande" genom kroppen fungerade så där. Myran paddlade sig mest över som en havssköldpadda på land medan Vilda Hildas häst hoppade studs! Efter att hoppat av tusen gånger för att korrigera avstånden på bommarna, utan att lyckas, så fick det till slut bli som det blev!

Myran var i alla fall rätt så glad och avslappnad på slutet så det var kanske inte helt bortkastad ridning trots att den långt var i från den plan jag hade från början.

Jag har ju faktiskt glömt att berätta att Vilda Hilda har flyttat hem från fancy hästvärld ute i Europa och numer är tvungen att nöja sig med tant som sällskap i stallet!! Stall Oseriös har återuppstått och är på väg mot nya mål och framgångar här framöver. Möt oss i en tävlingskafeteria nära dig om du törs sätta ditt goda rykte på spel!

Tant gör ett nytt försök!

Ok nu är det nästan exakt fyra månader sedan jag bloggade och det är nog det längsta uppehållet jag har haft här, tror jag? I princip skulle man kunna säga att jag slutat blogga för själv har jag inta ägnat många tankar åt denna blogg den här tiden. Men så fick jag ett ryck och här är jag igen, kanske till någons glädje eller förtret, vad vet jag.

Vadan detta uppehåll då? Jag har väl helt enkelt känt att jag inte har haft något att skriva om eller haft något jag ansett vara värt att delge. Vardagen har varit så påtagligt vardaglig att den inte har varit värd att beskriva helt enkelt. Inte för att den varit mindre vardaglig förut heller men då har mitt ego ändå tyckt att jag har haft något att delge ur. Så här är jag och mitt ego igen!

Vad har då hänt under dessa månader? Det har varit högt och lågt när det gäller ridningen! Från att i början av hösten fullständigt tappa min ridning till att nu återigen börja hitta tillbaka till den igen! Jag bytte tränare samtidigt som jag för tidigt gick upp i klasser, vilket så här i efterhand inte var det mest lyckade för mig eller Myrans självförtroenden. Vi blev osäkra båda två och Myran började stanna och jag backa, eller det var nog snarare tvärtom, jag började backa så att Myran stannade. Så det vara bara att gå ner i klasserna, gå tillbaka till grunderna och tanka nytt mentalt bränsle. För det satt i mitt huvud så klart. Jag vill för mycket ibland och då krånglar jag till allt i stället för att ta till mig det nya och bara fortsätta med det gamla som är bra och fungerar.

Men nu känns det som jag fått ihop det och Myran har också fått tillbaka sitt självförtroende. De sista tävlingarna har vi åkt hem med nollor och till och med en och annan placering. Det känns skönt att avsluta 2018 med fina rundor och bra känsla! Sista tävlingen för året är riden och nu är det vila från tävling i någon månad här framöver.