I smittans tider!

Jag har tagit det säkra framför det osäkra och legat lite lågt med tävlandet här nu på grund av den skit som flyger runt där ute. Som tur är finns det inbyggd tränare på gården så träningsmässigt är vi i fas.

Själv är jag inte supernojig när det gäller smittorna för när man läser noga är det inte mer i år än vad det varit tidigare år. Däremot så är det väl ganska ovanligt att den räliga neurologiska arten av H-1 bryter ut? Det är väl uppståndelsen kring denna som gjort att det pratas mer om smittor i olika medier nu än vad som gjorts tidigare år. Så fort det skrivs mycket om något så grips folk av panik och panik är sällan bra! Här är en artikel som beskriver läget lugnt och sakligt!

Däremot så är det bra att man får upp ögonen för att man ska tänka sig för och vara försiktig och få in i ryggmärgen tänket kring smittskydd! Det kan vi nog alla lite till mans bli bättre på. Som tur är så brukar det bli bättre fram mot våren så att man vågar sig ut bland folk igen.

Trots att vi bara visar upp oss här hemma så behöver man ju ändå hålla stilen uppe någorlunda! Myran har under den sista tiden lagt sig till med en fin fläckvis utväxt av svinborst lite här och var på kroppen. Han har mer liknat ett rufsigt piggsvin än en atletisk häst. Jag må vara fåfäng å min hästs vägnar, men i min värld är det inte ok att rida omkring på det sättet. Jag kan inte koncentrera mig på ridningen när jag bara fokuserar på hur ful päls Myran har på halsen.

Så i går var det dags för Salong Myrgren! Jag kallar det salong och grooming, Myran kallar det för tortyr av grövsta sort och anser att lite hår i öronen spelar väl ingen roll! Gällande öronen har jag gett upp men när det gäller övriga kroppen så ger jag mig inte. Nu har han blivit så mycket bättre att klippa! Nu kan jag klippa med den stora saxen på kroppen utan att ge honom lugnande. Uppe vid huvudet går han bara med på liten sax, men inte öronen! Om man inte klipper öronen så kan jag ju inte heller klippa ansiktet, det hade ju sett sjukt roligt ut men en helklippt häst fast med luddiga öron, eller? Så han får vara ullig och gullig i facet och öronen täcker jag över med en luva när vi visar upp oss.

Det är faktiskt det här med luva som gjort att jag kan klippa med stora maskinen numera! Jag kom på att han mest var rädd för ljudet så med en fodrad luva på så funkar det. I början försökte jag  stoppa proppar i öronen på honom, men han gillar verkligen inte att man pillar honom i öronen så det funkade inte. Han bara skakade ur propparna och blev stressad när jag försökte sätta i dom igen. Men med luvan går det kanon!

Efter jag klippt vill jag gärna bada hästen för att få bort alla småhår så att dom inte skaver. Även detta var enligt Myran helt onödigt och ytterligare ett sätt att tortera honom på. Han tittade surt på mig och hytte med bakbenen bara för att poängtera hur dum jag var som tvättar en helt naken häst i kylan! Inte ok enligt Myran. Men som jag brukar säga vill man vara fin får man lida pin, tror nu inte Myran håller med om det!

Helt vanlig vardag!

Alltså vädret är verkligen ombytligt! För några helger sedan kändes det som att våren var här och man kunde sitta ute och dricka kaffet i solen på stallplanen och nu är det storm och ishalka!

Hästarna i stallet är igång och just nu har jag två att rida, vilket jag haft i några veckor nu! Myran så klart och så hjälper jag till med andras hästar när dom är bortresta. Lite jobbigt med två men också roligt då man aldrig kan rida för mycket. Familjen blir ju som vanligt försummad men dom är ju vana!

Just nu är det inga tävlingar på gång vilket är rätt så skönt på ett sätt men också lite tråkigt. I helgen ska vi försöka att ta oss i väg till någon öppen bana och träna där. Annars går allt sin gilla gång och vardagen är påtaglig med jobb, stall, rida, äta sova! Inget superspännande utan mest lugnt och stillsamt!

Jag har ju tänkt att jag ska bli bättre på att blogga men det är så förbaskat svårt när den ena dagen är den andra lik. Men för att knyta an lite till föregående inlägg så funderar jag vidare på det här med saker och konsumtion.

En mycket relevant fråga man kan ställa sig som ryttare är hur många schabrak behöver man?? Hade ni frågat mig för några år sedan hade jag nog sagt "hur många som helst"! Men i dag så skulle jag nog säga "några stycken". Från att hellre köpa billigt och mycket har jag gått till att köpa bättre kvalité och färre! Jag har nog inte handlat något nytt schabrak på över två år! Samma gäller med många andra av mina saker till hästen!

Förr hade jag tusen träns nu har jag kanske tre för att variera bett och tryck från nosgrimmor! Visserligen finns det en massa som jag "vill ha" men så tänker jag att "behöver jag verkligen det" och kommer jag fram till att nej det gör jag inte så skiter jag i att köpa det. Det borde göra underverk för plånboken men tyvärr märker jag ingen större skillnad:)! Hur tänker ni där ute blir man lyckligare av många saker till hästen!?

Är detta lycka!! Nej!

Det här är lycka

Tio dagar av 2019

Det är tionde dagen på det nya året och jag fick lite lust att skriva ett litet inlägg. Jag har ju försummat bloggen å det grövsta under 2018, inte av någon speciell anledning egentligen? Jag får se om jag tar tag i det under det nya året?

För mig flöt 2018 på undan något större rabalder. Myran kom ut och tävlade då mitt länge efterlängtade släp dök upp i maj efter ett halvårs väntan. Det gjorde han med bravur och hoppade en hel rad med nollrundor i 1 m. Sedan tog vi semester i hettan och Myran gick och slöade i hagen hos bästa grannen. När Myrans sommarläger var slut flyttade vi till ett nytt stall och började träna för en ny tränare. Nya tränare och system kan ibland göra mig förvirrad och det blev jag! Samtidigt kom Myran på att man kan testa olika former av bus som att springa förbi hinder och tappa sin ryttare.

Vi tävlade igen efter sommaruppehållet och gick upp lite väl fort i klasserna med tanke på att ridningen lagts om en del. Resultaten blev därefter, inte så många nollrundor längre. Vi gick ner i höjd och jag började hitta min ridning igen! Nu gick det bättre och nollrundorna blev fler och vi fick till och med några placeringar i slutet av året då Myran och jag började bli riktigt stabila i 1.10. Vi avslutade tävlingsåret 2018 med en dubbelnolla i en 1.15.

Myran fick lite vila med lättare ridning under två veckor för att sedan sättas igång igen. Vi började tävlingsåret 2019 på trettonspelen i Helsingborg där Myran gick två 1.10 med ett ner. Ganska bra början för det kändes väldigt stabilt och säkert! Vi behöver fortsätta på att slipa på att galopper mer ur svängarna så att vi får ett galoppsprång mindre när vi hoppar. Vi har resten av januari på oss för sedan drar tävlandet igång på riktigt i februari.

Det kortsiktiga målet är att debutera 1.20 innan februari är slut! Det lite mer långsiktiga målet för 2019 är debut i 1.30, om jag vågar?? Jag har inte hoppat det sedan jag hade Knatten och det var några år sedan nu! Tant börjar bli gammal och lite räddhågsen och har börjat tänka på att hon faktiskt inte är osårbar. 2018 var året då T. Brown flög av som aldrig förr!

Jag tror att Myran dängt av mig en fem, sex gånger sedan jag började rida honom!! Jag misstänker att han slagit Knatten faktiskt. Antingen så beror det på att Myran har hittat en riktigt effektiv teknik, eller så har tant sämre balans. Det kan var en kombination också?? Hur som helst har det fått mig att inse att hästar kanske inte är helt ofarliga att sitta på. Jo det visste jag ju innan också men det var inget jag tänkte på när jag satte mig på en ny häst! Numera är jag lite mer picky med vad jag sätter mig på! Det blir nog inga flera hästar som kommer att ridas in av mig under 2019 i alla fall;)!

Vi får se vad som händer framöver och om jag kommer att skriva här mer frekvent!

God fortsättning alla!!

2019 här kommer vi!!

Bortglömd!!

Att bli bortglömd är straffet man får för att man inte bloggat på ett tag. Trafiken här var VÄLDIGT låg måste jag säga! Men jag får väl skylla mig själv.

Jag förstår inte riktigt hur jag tänkte när jag börjar blogga mitt i vintern när hästen ska ta det lugnt ett tag. I går tror jag att jag genomförde ett av dom mest oplanerade och oseriösa pass som kan tänkas. Jag hade någon idé om bommar och trav men avstånden blev helt åt helskotta! Den där idén om att hästen skulle trava med höga luftiga knän och "arbeta stärkande" genom kroppen fungerade så där. Myran paddlade sig mest över som en havssköldpadda på land medan Vilda Hildas häst hoppade studs! Efter att hoppat av tusen gånger för att korrigera avstånden på bommarna, utan att lyckas, så fick det till slut bli som det blev!

Myran var i alla fall rätt så glad och avslappnad på slutet så det var kanske inte helt bortkastad ridning trots att den långt var i från den plan jag hade från början.

Jag har ju faktiskt glömt att berätta att Vilda Hilda har flyttat hem från fancy hästvärld ute i Europa och numer är tvungen att nöja sig med tant som sällskap i stallet!! Stall Oseriös har återuppstått och är på väg mot nya mål och framgångar här framöver. Möt oss i en tävlingskafeteria nära dig om du törs sätta ditt goda rykte på spel!

Rastlös och orkeslös

Väldigt dålig kombo! Min rastlösa kropp säger gör något och min orkeslösa säger skit i det! Så jag skriver lite här i bloggen i stället. I går var jag i Falsterbo och tittade på hoppning av amatörer, sjuåringar och sjustjärnor så nu är jag så jäkla sugen att börja rida Myran igen. Frågan är om man ska hämta lite sadel och träns och ta sig en tur på honom. Jag får se hur jag gör i kväll när det är lite svalare.

Jag har i alla fall orkat klippa gräsmattan som var fläckvis beväxt med jättehöga grässtrån och något annat grönt, fräken tror jag. Jag borde även städa mitt hus som ser ut som det är belägrat av dammråttor och annat smått, men det är för varmt att dra runt en dammsugare och där är så stökigt så jag vet inte var jag ska börja. Dessutom är inte Måns hemma och kan hjälpa till och det är ju inte rättvist att inte låta honom ta del av denna  sysselsättning. Allra helst skulle jag vilja hyra in en container och bra slänga allt, flyttstäda och sedan köpa nytt och börja om från början. Men det tar vi en regnig dag, alltså någon gång till jul??

I morgon börjar min semester och det är möjligt att jag åker ner till Falsterbo då med, får se. Det finns en sak jag har hittat som jag ska köpa på mässan i år och det är en så där platta till martingalen från iconik. Annars är mässan ganska förutsägbar det finns inte mycket där som man inte redan sett eller kan få tag på på nätet. Det finns inte heller direkt något jag "behöver" som jag inte kan köpa senare på något annat ställe. Något som slog mig i år är att många av de affärer som brukar vara där nere inte är där och att det är väldigt mycket stånd som säljer vanliga kläder eller icke hästrelaterade saker i som har dykt upp där ute på mässan? Mässan är numera lite Sjöbomarknad för överklassen kan jag tycka!

En sak som dock är bra är att man kan prova ridkläder för att se vilka modeller och storlekar som passar. Sedan kan man köpa det i lugn och ro på nätet eller om det kommer något erbjudande på just det plagget man är ute efter. Exempelvis provade jag en sådan där "nätridjacka" på mässan och klickade sedan hem den från en annan butik på nätet som hade 30% rabatt! En butik som tidigare brukade vara där nere. Jag antar att det är deras sätt att konkurrera med Falsterbo;)! Bild kommer senare!!

Sommarslö showdonkey ak Myran Milow FZ

Längtar efter semester!

En vecka och två dagar till och sedan är jag äntligen ledig i några veckor. Just nu är jag helt slut i huvudet och vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag känner mig tom på formuleringar helt enkelt!!

I  morgon har jag tagit en dags ledigt och Myran ska vetcheckas. Ser allt bra ut då så får han vila en vecka till och sedan flyttar han till nya stallet efter Falsterbo skulle jag tippa på. Sedan är det dags för igångsättning och och träning igen. Jag har kollat lite smått på tävlingsplanering inför hösten men har inte satt något ännu. Myran ska gå några 1.10 i höst och när det sitter så är det dags för 1.20 tänkte jag, men det får vi se hur det blir med det!

Under Myrans vila roar jag mig med Ankans Eddie. Eddie kommer även han att flytta till samma stall som Myran. Jag kommer att rida och tävla Eddie en tid framöver nu när Ankan är upptagen med barnalstring och allt som hör till det! Vi får se när hon är tillbaka i sadeln igen men troligen någon gång i höst! Under tiden ökar jag på mitt konto av hästerfarenhet, vilket ju aldrig kan skada. Man lär sig alltid något ju fler hästar man sitter på!! Jag tackar sällan nej till att rida andras hästar och att ha två hästar att hoppa är perfekt. Hade det funnits möjlighet och tid hade jag gärna haft ännu fler;)!!

Tiden springer!

Tiden bara springer iväg så att jag knappt hinner med!! Blogginläggen kommer ju inte så ofta nu för tiden men så får det vara. Ni får ha tålamod med denna tant som är lite bekväm i sig själv ibland! Just nu är Myran i full gång och tävlandet har gått riktigt bra! Vi har hunnit med fem starter nu under våren och han har varit felfri i alla faktiskt. Inte tack vare mig alltid, ska väl tilläggas.

Släpet har ÄNTLIGEN anlänt och vi var iväg på vår debuttur förra helgen! Det gick ganska bra trots att Myran var mycket upprörd över den i hans tycke allt för långa turen till tävlingen. När vi kom fram och han lastats ur så var jag inte helt övertygad om att vi skulle få hem honom igen! Han var mycket skeptisk till att alls gå i närheten av släpet igen när han väl kom ur det! När det kom en åskskur och vi ville ha in honom igen tvärvägrade han. Jag och Hurtbullen hade dock inga som helst tankar på att göra honom sällskap utanför släpet, så vi gick in och han fick stå kvar utanför och bli dyngsur. Det var tydligen inte så himla roligt för han klampade till slut in till oss och ställde sig snällt på sin plats och stod lugnt kvar tills skuren var över!

Själva tävlandet gick galant. Vi debuterade 1 meter och dessutom i avdelning A med två faser! Myran var helt på det klara med sin uppgift och nollade båda faserna. Jag red som en kratta och Myran räddade oss flera gånger som ni kan se på filmen! Trots att han är rätt långsam så är han förvånansvärt kvick i framtassarna??

Myran är ju ofta en ganska ofokuserad häst men när han kommer in på en tävlingsbana så blir han helt plötsligt väldigt koncentrerad och vet precis vad han ska göra. Hitintills har det varit så i alla fall. Vi får hoppas det håller i sig! På träning kan han vara helt ute i det blå och titta på allt utom hinder. I bland när man rider mot ett hinder så undrar man om han överhuvudtaget ser det? Uppenbarligen gör han det för han har hitintills lyckats att ta sig över med bådas våra liv i behåll?

Nu ska han gå några 1 meter här fram till midsommar sedan blir det vila i två veckor i Bästa Grannens hage med Winja!

Myran Milow Huligan

Myran är nu anmäld till årets första tävling så vi får hoppas att vi kommer iväg? Vi liftar med Fröken Grevie i hennes buss och Myran kommer att få sällskap av Korven och Lisa så det borde inte vara några problem. Men man vet ju aldrig med det djuret!

Myran har visat sig vara rätt så mångfasetterad och han skiftar mellan att vara världens coolaste och lugnaste till att vara en tickande bomb. Knatten brukade jag beskriva som flegmatiskt explosiv och denna beskrivning passar faktiskt rätt så bra på Myran med. Han är inte den snabbaste eller kvickaste hästen men när han väl gör något så kan det liksom bara hända utan förvarning. Han kan tjura till och då visar han det men sedan går det precis lika fort över. Han är arbetsvillig men tar det emot så protesterar han genom att resa sig, slå eller bocka. Han är visserligen inte jättesvår att övertala men lite jobbigt kan det vara mellan varven

Nu har jag haft honom drygt ett halvår och börjar få lite pejl på honom. Han är ljudkänslig och tycker verkligen inte om höga ljud som bankar, typ hovslagare som slår på sitt städ. Saker som han anser inte är på sin plats är förskräckliga och då kan det vara rätt svårt att övertyga honom från ryggen att ta sig förbi. Skäckar skrämmer skiten ur honom. Han får tokpanik när man stänger bakom honom i ett släp men är lugn när han stängs in från sidan. Människor på marken inne på hoppbanor är konstiga och dom bör man inte ta blicken ifrån och helst inte gå förbi heller.

Han är en marodör!! Han tar i sönder ca två- tre grimmor i månaden. Han har alltid nya småsår på benen och i huvudet när man tar in honom men är, peppar, peppar, nästan aldrig speciellt påverkad av det. Han har slagit sig själv sönder och samman i släp två gånger där han landat på nacken så att jag trott att han brutit den. Konvalescenten har varit kort och när han satts igång igen efter en vecka har han varit hur mjuk och fin som helst i kroppen?? Han har fastnat med grimman i stålstaket vid intag och dragit med sig halva staketet utan att förefalla ett dugg påverkad efteråt. Detta har han lyckats med sedan han kom i min ägo och året är nytt så vi får se vad han ska hitta på 2018??

Han är verkligen en Titti häst och jag älskar honom nästan lika mycket som Knatten!! Ja jag har honom rätt så bra försäkrad!!

Vardag igen

Efter min minisemester i Göteborg så är jag tillbaka i vardagen igen. Vi hade det kanon, Bästa Grannen och jag där vi fick se mycket fina hästar, ritter och andra inspirerande inslag. Jag blev hur sugen som helst på att sätta igång med träning och tävling nu inför vårsäsongen!

Tyvärr har det passat på att bli så svinkallt så att all inspiration tyvärr frös till is lite grann. Att vara utomhus är nästan helt olidligt här i Skåne när det blåser nordanvind och är några minusgrader. Det förtar något av tjusningen med det som har med hästar och ridning att göra. Jag är glad att det inte är några tävlingar inplanerade till helgen för min kropp hade motsatt sig det å det bestämdaste. Snälla våren kom nu!!

Har jag tur så kommer både våren och släpet samtidigt?? När jag var på mässan i Göteborg snackade jag med dom på Equi- Trek.  Tydligen var mitt släp på väg till Sverige och borde anlända till Skåne inom en inte allt för avlägsen tid nu. Dom kunde inte lova att det blev i slutet av denna veckan men sa att helt säkert så borde det var hos mig om ytterligare en vecka i alla fall. Jag var skeptisk, men vi får väl se. Hur som helst så existerar det i alla fall!! Vilket varit lite oklart tidigare?

Nöjd

Känner mig rätt nöjd här i soffan denna kväll. En lyckad hoppträning under eftermiddagen, ett glas vin här precis bredvid, fyra dagars ledighet framför mig, varav två uppe i Göteborg! Jag och Bästa Grannen åker till Göteborg Horse Show torsdag till fredag, med hotell och allt! Vardagslyx på hög nivå. Ibland är livet toppen!

Det ska bli skönt med en liten semester just nu! Jag känner mig allmänt sliten, jag har ingen aning om varför, men jag är kroniskt trött, alltså mer kroniskt trött än vanligt! Dagarna går i hundranittio och jag vet inte vart tiden tar vägen? Jag vill inte påstå att jag känner mig stressad men något är det!? Våren kanske? Jag harnågot vagt minne av att denna känsla inte är helt främmande. Det var kanske var likadant förra året, vid den här tiden? Eller så är det bara att jag har mycket att göra? Skit samma från och med i morgon ska jag bara njuta av dagen. Jag ska se på fina hästar, kanske handla något på mässan, äta gott och dricka gott och sen sova i en hotellsäng och det bästa av allt, inta en stadig hotellfrukost på fredag morgon. Hotellfrukost är den enda frukost jag brukar äta! Frukost är ju det viktigaste målet på dagen så det gäller ju att passa på när tillfälle ges! 

Nytt år, ny hjälm, nytt körkort!!

Jag har nått ett av mina mål för 2018! Jag lyckades efter lite om och men ta BE- kort. Ingen blev gladare än min körskollärare, som vid något tillfälle nämnde något om gråa hår?? Fast han skrattade ganska mycket också! Jag tackar EMV för deras oändliga tålamod, utan dom hade jag väl aldrig lyckats. Nu tycker säkert vissa som är inne och läser här att det var väl inget, men för virrpottan T. Brown var det inte helt enkelt! Men nu är det gjort och det är bara att tuta och köra!!

Jag fick en ny hjälm av Måns i julklapp, den numera traditionelle julhjälmen. Det bidde en Miss Shield, utan bling och blong, då jag främst ska ha den som vardagshjälm. Den provade jag häromdagen och den kändes bra, väldigt liten men bra! Nu tror jag att det är så att mina tidigare hjälmar egentligen har varit för stora men jag hatar när det klämmer på huvudet så därför har det blivit så. Nu tänkte jag att jag faktiskt skulle skaffa en som satt som den ska, lite ovant men säkert mycket säkrare!

Hjälmen gjorde att jag red riktigt bra på träningen sist och att Myran skötte sig riktigt fint. Det kan ju omöjligt ha berott på något annat?? Nu börjar jag bli riktigt sugen på att komma ut och visa upp oss för även om vi inte skulle vara så bra så kommer vi att vara så snygga, jag och Myran!!

Myran fick även han en ny sak, en grimma, visst passar han i den härliga röda färgen. Nu är det så att Myran får nya grimmor jämt och ständigt eftersom han tar sönder dom i parti och minut. Jag vete katten vad han sysslar med men trasiga blir dom i alla fall!! I går fick han panik på stallgången och slet sig!! Nej jag använder inte balsnören i uppbindningarna och så pratar vi inte mer om den saken!! Det var lite stimmigt i stallet, då vi var många som var där samtidigt och hästar höll på att skos!

Myran ogillar VERKLIGEN ljudet som blir när hovslagare slår skor mot städet. Han blir stel som en pinne och vänder blicken inåt och är på helspänn. Helst vill han även stå med huvudet intryckt i väggen för att vara på den säkra sidan! Är han inte i sin box vill han bara fly!! Något att tänka på inför hans framtida åkturer! Det får bli luva med plugg i öronen när han åker i nya släpet!!

2018! Jag minns Geggamojans år 2017!

Tvätta ben, tvätta ben, tvätta ben är väl det som är signifikant för hösten och vintern 2017! Det har i stort sätt regnat varje dag sedan någon gång i september!!

Förutom regn och geggamoja så innebar 2017 även att jag återigen har blivit hästägare! Under Falsterboveckan inhandlades ett styck stort grått häst som fick smeknamnet Myran trots att han mer påminde om en elefant i storleken;)! Milow FZ som är det riktiga namnet är född 2011 och fylldes således sju år i går!

Nu är han mer som en fyra-femåring både mentalt och utbildningsmässigt. Som en fyraåring då det kommer till tävling och fem år rent mentalt. Alltså är han en riktig pain in the ass mellan varven för närvarande. Men det kommer nog att bli bra så småningom.

Under 2017 försökte jag mig även på att vara hästhandlare vilket gick så där eller rättare sagt inte alls!! Piraten var hos mig i ett halvår och försöken att sälja honom fick mig att inse att handla med häst inte är något som jag kommer att ge upp karriären som psykolog för;)!!

En häst som faktiskt blev såld var Pinglan! Hon har det väldans bra med sin nya familj och det går super för dom på tävlingsbanorna!

Jag har tävlat Korven med blandade resultat. Korven, jag och Hurtbullen kommer att fortsätta vårt samarbete även under 2018 och vi har en plan.

Jag avslutade året med att börja springa rundor med doggarna! Jag har faktiskt lyckats med att springa minst två dagar i veckan i HELA fem veckor. Jag har aldrig någonsin kommit över tre veckor så bara det är en bedrift! Ska verkligen försöka tvinga mig att göra detta även under 2018! Men jag lovar inget, för jag gör inte nyårslöften!!

Jag har börjat träna för Ryttarprinsessan och även hjälpa henne lite med hennes hästar när hon behöver det! Ryttarprinsessan är envis, hård och skoningslös och tvingar mig att rida rätt och riktigt!! Sjukt svårt men kommer förhoppningsvis att ge resultat framöver. Om inte annat så har både jag och Myran träningsvärk!

Mål för 2018 är E- körkort till nya släpet som aldrig verkar komma. Att Myran ska komma ut och röra på sig i olika sammanhang. Att jag ska bli riktigt tight på hästryggen och att ha en häst som verkligen är igenom i kroppen och hoppar som en gud.

Hoppas 2018 blir ett riktigt bra år nu och "Må alla ben vara med oss"!

Vem har bytt ut min häst?

Myran är nu igång igen efter två veckors vila. Eller jag trodde han vilade men i själva verket är det någon som varit i stallet och bytt ut honom mot hans tokiga tvilling!! Första gången jag satt upp efter vilan så hann jag väl skritta två varv innan han sparttlade omkring på bakbenen. Andra gången började han även att lägga till tvärkast och lätt ryggskjutning till bakbensgåendet. Jag är för gammal för sånt här, försökte jag förklara för Myran men det brydde han sig inte nämnvärt om! 

Vid första hoppträningen kom bockarna och då var jag ganska nära att ryka av! När vi sedan red ut första gången var han minst sagt på tårna. Fem steg han vi ta från pallen, som jag sitter upp ifrån! Sen flög han i luften på bakbenen och sedan kom det även lite antydningar till bockningar. Men sen kom vi fint i väg. Det gick jättebra tills vi kom fram till spåret och det var dags för galopp. Då for fan i djuret och han började bocka med huvudet ganska långt ner i marken. Jag var så nära att flyga all världens väg och när jag satt strax bakom öronen på hästskrället så tänkte jag att nu jävlar landar jag i leran. Men Myran kom fram till att han nog inte ville tappa mig så han slutar för en stund med sitt studsande och låter mig kravla mig tillbaka till sadeln igen! 

Resten av turen satt jag med ett fast grepp i förbygeln, den andra handen i ett fast upprättgående tygeltag och hälarna rejält nedtrampade medan Myran studsade runt bäst han själv ville. En sak vet jag nu i alla fall, bocka det kan han! Förhoppningsvis lugnar han ner sig med tiden för när han beter sig så här är jag inte jättesugen på att rida ut på egen hand! I går var han i alla fall sitt gamla vanliga lugn jag igen, han bockade inte ens vid galoppombytena vilket är en annan sak han lagt sig till med! 

Även om det är jobbigt att han håller på, då tant är lite mer försiktigt numera, så ser jag ändå det som en positiv utveckling. Innan var han lite för lugn och lite avstängd. Nu är han mycket vaknare och mer ”med” mentalt än vad han var innan. Han börjar väl känna sig stark i sig själv. Förhoppningsvis håller han sig hel och frisk framöver för då har jag ett roligt och spännande 2018 framför mig med honom. Jag tror faktiskt att jag hittat en riktigt fin häst med mycket kapacitet i min Myra! Han börjar fylla platsen i mitt hjärta efter Knatten! 

Tränat

Förra veckan tog Myran bussen till Borelund för att hoppa för Jacob. Han var jätteduktig och blev gillad och godkänd! Kul när man hittat en häst som man själv tycker är fin när även andra gör det!
Annars tränar vi på här hemma för Ryttarprinsessan och Fröken Grevie vilket har börjat ge resultat!

Myran har till och med börjat bli lite kvick när vi hoppar, enligt myrmått mätt i alla fall! Vi hoppade serie med oxrar och han tryckte ifrån rejält från marken och var snabb från backen på ett sätt som jag inte riktigt känt innan. Det ska bli så roligt att följa denna häst framöver och se vad han går för när vi väl kommer ut.

Gällande utflykter ut i verkligheten så får vi ligga lite lågt ett tag till. Min transport förväntas inte komma förrän i mitten av december och innan dess så är det svårt att komma iväg. Det blir dyrt att hyra lastbil bara för att tävla en klass på 90 cm och just nu finns det inga bra Pay and Jump att åka ut på vad jag kan hitta. Liten detalj till, min uppkörning gick ju så där och så pratar vi inte mer om den saken!!

Men vi får se? Så länge vi mest håller oss hemma så kommer nog bloggandet att var som det är just nu. Ett litet inlägg då och då när andan faller på! Vi ses när vi ses!

💗💘💚

Hoppla hopp!

I går hoppade vi för Ryttarprinsessan, jag och Myran. Det går framåt och i vissa språng imponerar han. Just nu handlar vår hoppning om att jag ska hålla galoppen, inte fibbla och låta Myran sköta hoppningen på egen hand, samtidigt som jag håller en fin position. Ja det låter ju så jädrans enkelt men det är sååå svårt. Jag tycker att Myran är lång och flat i formen och hade gärna satt honom mer på bakbenen. Men då blir det för mycket handridning och det vill vi ju inte ha!!

Jag är så sugen på att komma ut mer med Myran och om jag har tur så kanske jag kan få till en träning med Jacob på måndag. Myran behöver lufta på sig och se nya miljöer, nya hinder och nya människor.

Det har varit lite väl mycket hemmaridning dom sista åren med allt fraktstrul jag haft med mina djur. Nu tänker jag på Harry som ju var sjujävlig att lasta när han var hos mig. Att jag sedan lyckas införskaffa en till som anser att släp är av ondo det hade jag inte direkt tippat, inte efter att i alla år aldrig direkt haft svårigheter att lasta. Men tant har väl tappat handlaget på ålderns höst.

Hur som helst vi passar på att ta oss iväg när vi har tillgång till buss och på måndag har vi troligen det! I helgen ska jag dessutom träna på att backa, säkerhetskontrollera och plugga lastsäkring. Jag trodde att jag kunde köra släp, men ack vad jag bedrog mig. Jag tog ju en lektion för någon månad sedan inför uppkörning men jag blev helt nervös av den körläraren och kunde inte backa alls med släpet! Så jag avbokade en uppkörningen och ska nu göra ett nytt försök. Nu har jag inte kört något släp på flera månader så jag drar ut till Vilda Västern i helgen för att lära mig backa korrekt och riktigt, lastsäkra och kontrolla!!

Hur svårt kan det vara?? Hur svårt som helst tydligen!!

Min Myra!

Jag älskar min Myra och ångrar inte en sekund att jag köpte honom, trots att han är en strulpelle de lux i släp! Allt är förlåtet när man sitter på hans rygg. Nu händer det saker varje gång man rider honom. Just nu håller vi på med att träna mycket med galoppen för att få honom kvickare och för ett större register.

Här är stubben guld värd då man kan ösa på och sedan dra ner på tempot. Nu börjar han kunna svänga runt på ganska små volter utan att bryta av i galoppen, byten till vänster börjar också att fungera allt oftare! Byten åt höger är svårt men även där har han i alla fall börjat förstå principen.

Men som sagt han gör framsteg varje dag och jag ser fram emot att sitta på hans rygg inför varje ridpass. Om man bara har en häst och det är ens hobby så tycker jag att det ska vara så att man ser fram mot sina pass på ryggen på denna häst! Den hästen ska vara rolig att rida i stort sätt varje dag och som det är nu så uppfyller Myran verkligen dom kraven.

Själv har jag blivit gammal och förståndig och avböjt att rida en häst för att jag är rädd för att flyga av! Japp den dagen har kommit då jag har betänkligheter mot att sätta mig på hästar som eventuellt tänker tappa en! Förr, förra helgen gick jag över med en häst och efter det kom jag fram till att jag faktiskt inte tänker riskera min gamla lekamen genom att försöka rida den igen! Numera vill jag bara rida "snälla hästar"! Jag har fortfarande ont i ryggen och det hade ju kunnat gå så mycket värre vilket en väninna till mig fått erfara efter att hon gått över. Hon skadade sig riktigt illa!!

Men Myran han är snäll han!

Bloggar nog igen!

Två grå blev det att rida i går! Först min egen gråa ponnyhäst som fick gå ett pass på banan och sedan  åkte jag iväg och hoppade en annan grå ponnyhäst! Eller ponnyhästar är dom kanske inte direkt då Myran är runt 170 och den andra grå nog närmre var runt 175!

Grållan kan vi kalla henne för här är, ett femårigt sto efter Camaro M, precis som min älskade Knatt också var!! Dom är inte helt olika till kroppstypen eller känslan att sitta på. Jag ska träna hoppning på henne några gånger framöver tills hon fått lite rutin och sedan får vi se vart det landar. I helgen ska Grållan och jag även ut och galoppera stubb då det finns önskemål om det och vem är jag att säga nej till en galopp på stubben !!

Apropå olika hästar har Korven lärt sig flyga och gjorde en superfin runda med Hurtbullen för några helger sedan. Hon går numera under namnet Unikorven, för en Korv som flyger är inte helt olik en enhörning!!

Min egen grå!

Men hallå!!

Jag har tagit en paus från bloggen  eftersom jag verkligen inte har haft någon lust att skriva. Under tiden som gått har menageriet här hemma ökat med två nya medlemmar, en jätteliten som växer och en ganska mycket större som förhoppningsvis inte blir så mycket större!

Rassels egen tillverkade valp Fredrik hämtades hem för några månader sedan och jag blev hästägare nästan i samma veva!!Som ni minns så fick jag hem en ny häst i början av juni som jag skulle ha för träning och försäljning. Som ni även vet så var jag usel som hästhandlare så nu tänkte jag att jag skulle göra lite annorlunda! Hur är snabbaste sättet att hitta en köpare som inte håller på att fjantar och krånglar en massa? Jo jag själv så klart jag är mycket lätt att ha att göra med eftersom jag handlar först och tänker sedan, impulsstyrd kallas det med en finare term!!

Det var helt enkelt kärlek vid första galoppen! Jag sken som sola i Karlstad när jag satt på Myran första gången och tänkte att honom skulle jag faktiskt kunna tänka mig att äga!! Sagt och gjort jag messade ägarna och frågade vad dom skulle ha för honom om han såldes redan nu. Jag fick ett pris som var väldigt svårt att tacka nej till! Så jag slog till trots att jag bestämt mig för att aldrig bli hästägare igen!!

Så här står jag nu som ägare till Myran eller som han på riktigt heter, Milow FZ en sexårig valack med med stammen Mylord Carthago-Darco- Libero H. Vi har inte hunnit gör så mycket ännu men vi har varit ute på vår första tävling på Henriksdal där vi hoppade en 0.80 med två ner. Det tyckte jag var bra gjort av Myran då han inte ens varit på någon Pay and Jump eller annan tävlingsliknade aktivitet innan.

Nu ska vi träna på här hemma tills jag får ett nytt körkort och ett nytt släp vilket är på gång! Jag har klarat teorin!! Så nu ska jag "bara" köra upp! Jag vågar tyvärr inte låna något släp innan dess då Myran har en hobby som är lite jobbig. Han gillar att göra saltomortaler både inuti släp och ur dom!
"En saltomortal eller volt är när någon hoppar i luften med vertikalrotation framåt eller bakåt. Begreppet används bland annat inom gymnastik och simhopp, och kan utföras i grupperad (hopkrupen), pikerad (vinklad) eller sträckt stil. Myran föredrar grupperad och pikerad stil!!

Begreppet saltomortal är bildat av de latinska orden saltus, hopp, och mortal, dödlig, och betyder alltså dödssprång."

Denna typ av övningar sliter lite på fordonen och det är även väldigt pinsamt och blir väldigt dyrt när man lämnar tillbaka fordonet till ägarna!! Så därför tänker jag att det nog är bäst om vi använder våra egna saker!! Hitintills verkar Myran kunna fylla tomrummet efter Knatten som även han hittade på både det ena och det andra! 

Ja som sagt, jag kanske är tillbaka med bloggandet igen! 

 

Men hallå!

Dom sista veckorna har susat förbi i hundranittio. När man jobbar i skolan brukar det vara som mest att göra i maj-juni, så även år 2017. Förutom jobbet så har det även på hemmaplan varit en del på gång. Rassel har fått valpar, Piraten skulle säljas med allt det innebar och en ny häst var på gång!

Nu har Myran landat och vi har kommit igång så smått. Jag har hunnit rida tre gånger därav en gång helt på egen hand. Han är så fin, visserligen helt grön och som en treåring, men vad gör det när man sitter som ett fån med ett leende upp till öronen. Vi har även hunnit löshoppa honom bara för att se vad man har att göra med. Det gjorde han hur enkelt som helst och han visste precis vad som skulle göras.

Vi har även provat att lasta för att se hur det funkar och jag tror inte det kommer att bli några problem framöver. Nu har jag STORA planer för honom ska ni veta. Men mer om det vid ett senare tillfälle.

Korven har varit ute och luftat magen och nu har polletten trillat ner. Vi hoppar 80-90 klasser och från att man har fått sitta och passa på damen så att hon inte stannar så kan man nu bara "åka" med och hon hoppar på av sig själv. När vi kom in på banan i första klassen satt jag på en Korv som hade ett gott självförtroende och som visste precis vad som förväntades av henne och dessutom verkade tycka att det var riktigt roligt. Hon sög tag i hindren och var verkligen hindersökande. Det ska bli så roligt att se när Hurtbullen tar över tävlandet igen. Nu tror jag att Korven och Hurtbullen kommer att kunna hjälpa varandra där inne.

Korven har förhoppningsvis nu verkligen insett att hinder inte är läskiga och även om man kommer lite fel så är det inte hela världen utan att man kan ta sig över ändå. Där måste jag ge mig själv en eloge. Jag tror min entusiasm över att hoppa smittar av sig på hästen och så den verkligen tror att det går även om man kommer snett och vingt och på helt fel distans! Det är liksom lite av förutsättningarna man har som häst när man hoppar med mig på ryggen, att hästen reder ut det på egen hand för av mig har man ingen hjälp när det kommer till distanser och avstånd;)! Däremot älskar jag att hoppa även om jag inte gör det rätt så gör jag det glatt;)!! Där är ju en del vunnet.

Men jag jobbar vidare under devisen att det aldrig är för sent att bli bättre och tränar på. Någon gång ska jag väl lära mig;)!

Roligt i stallet

Just nu är det spännande att åka till stallet varje dag! Jag har massor med saker jag vill göra med Myran och se hur han reagerar på. Jag har ridit ännu en gång men vi höll oss bara i skritt och trav denna gång. Jag "vågade" inte galoppera då det var lite ståhej i en änden av ridhuset. Traktorn skulle in och harva så där var läktare som det sprangs på, portar som öppnades och traktor utanför som brummade.

"Hell No att jag tänker gå dit ner" sa Myran och studsade iväg och andra hållet "Hell Yes, det ska vi minsann visst då göra" sa jag och tvingade det stackars djuret att med darriga ben gå ner och titta på eländet. Kanske inte riktigt så, men vi var inte helt eniga om hur pass farligt det var där nere! Så vi kompromissade genom att vi inte galopperade när det var så stökigt utan bara travade. Det gick Myran med på. Vi får se vad vi gör i dag då ena bakskon är på väg av. Jag som tyckte att jag var förutseende och bokade in hovslagaren om tre veckor!!

Själv ska jag i alla fall hoppa Korven då vi ska tävla till helgen om nu Korven fått på den skon hon trampade av i går. Här går det vilt till i hagarna tror jag minsann, hästarna verkar i alla fall slå klackarna i taket när man inte är där och håller koll.

Vi hörs här kommer lite tjockisbilder i hagen! Varför hinner jag aldrig fota när djuren står tjusigt!!