måndag 31 december 2012

Dagens bana

Knatten var superfin i dag! Jag gjorde några tabbar men på det hela taget är jag ändå rätt nöjd med även mig själv! Händer ibland men inte alltid! Nyårslöfte kanske, att försöka focusera på det positiva!

Något ovanligt!!

Här hittade jag en film från februari 2011 elva tror jag där jag tränar i dessyr i DRESSYRSADEL och allt!! Filmen är lång och av dålig kvalité men jag tänkte att den kanske ändå kunde vara kul att dela med sig av eftersom detta inte är något som tillhör vanligheterna som man får se här. Jag har skrivit i ett tidigare inlägg om det här med att jag inte rider dressyr, dressyr längre! 

Som ni kan höra M säga på filmen så gick jag nog inte alltid in i ridhuset med en så positiv inställning när jag skulle träna dressyr, förlåt Monica!! Monica min, dressyrtränare och tillika vän, visar här en ängels tålamod med en sur ponnyunge Titti på ca 9 år!! Monica är en av de bästa tränare jag har haft tror jag, både när det gäller dressyr och hoppning! Monica är inte bara en ängel hon är även en fallen ängel! Det vill säga en tidigare hoppryttare som svekfullt gick över till att rida dressyr!! Ni kan gå in och läsa Monicas blogg här, hon uppdaterar inte så ofta men skriver sjukt roligt när hon väl skriver!!




söndag 30 december 2012

Önskas och vill gärna fås!!

                                             

Dagens ridpass

I dag red jag i stora där nu underlaget är riktigt bra. Jag var skeptisk till det i början, innan det hade satt sig men nu funkar det bra för mig och russ. Han snubblar inte alls lika mycket där inne längre. Det kan kanske även bero på att han jobbar lite bättre med höger bak nu! Jag är på det som en hök kan jag säga och jag tror att det börjar ge utdelning.

En annan bidragande orsak till att han rör höger bak mer kan även bero på de snaidiga skorna han är skodd med bak. Jag kommer inte ihåg vad dom heter men det är en typ av ringsko som hovis slog på när han inte hade hunnit svetsa dom vanliga ringskorna. Jag tyckte att det blev en skillnad direkt så nu ska han ha dom här skorna i fortsättningen. Skoningen var inte direkt billig innan och den blev inte billigare precis med dom här skorna, men jag resonerar som så att jag kanske sparar in på veterinärräkningar i längden?

Det var ju inte det jag skulle skriva om. I dag gick passet ut på intervall träning så jag satte på spotify i telefonen och galopperade en låt, skrittade en låt galopperade en låt etc,etc. Knatten jobbade på riktigt bra och var rejält svettig efter passet. Jag kunde dock konstatera att han nog har rätt så bra grundkondis. Visserligen blev han trött men inte jättetrött och han hade nog kunnat galoppera några varv till. Min kondis finns det däremot en hel del att säga om för jag blev väldans trött;)!

I morgon är det hoppning igen, får se om jag kommer med någon rapport om det? Nu ska jag in på TDB och anmäla till vår Pay & Jump nästa helg! Tänkte nog hoppa två 1.20 rundor tror jag. Här en liten film från slutet av förra säsongen. Läntgar så till att komma igång med tävlandet igen. Må alla ben vara med oss!!

                                                                 S



lördag 29 december 2012

Hur man blir trampad på ett finger

Ja hur kan man lyckas bli trampad på ett finger av en häst? Gick jag på händer i stallet, nej! Kröp jag omkring på golvet med mina händer vid Knattens hovar, nej! Trillade jag, nej! Så vad gjorde jag då?

Jag strechade Russet! Jag kommer in i perioder när jag försöker göra detta efter varje ridpass och nu är det en sådan period. Nu stod jag och höll på med ena bakbenet där jag idiotiskt nog håller med handen om hoven. Knatten tycker att det är lite för jobbigt och sätter ner benet, inte så snabbt men ändå snabbt nog för att jag inte ska hinna släppa hoven. När han sätter ner hoven hamnar mitt finger mellan hov och golv, über klantigt från min sida måste jag säga. Från Knattens sida precis vad man skulle kunna förvänta sig.

Jag har tidigare beskrivit Knattens fantastiska förmåga att, springa på en, att trampa på en och att ge en danska skallar till höger och vänster. Han har brutit tre tår, två på mig och en på mormor B i stallet. Han har skallat alla i sin omgivning ex antal gånger och får han chansen försöker han även bitas lite då och då! Undrans om han tänkte att "visst fötter och tår är väl en sak men varför inte även lägga ett finger på min meritlista?" Heja Russet!

Han blev nog lite ställd när jag våldsamt ojande med handen i rakt upp i luften sprang ut från stallet och lämnade honom halvfärdig på stallgången. När jag kom tillbaka, nu lite lätt snyftande med en och annan tår på min kind, så la han sitt huvud på min axel och blåste mig tröstande i örat. Nu tror jag verkligen inte att han förstått vad han orsakat, men han kände väl att matte var lite skör och behövde lite tender, love and care.

Vad är då sensmoralen av detta, jo håll aldrig handen med fingrarna så att de kan hamna mellan golv och hov. Jag trodde att jag skulle hinna släppa och kom fram till att det gör man alltså inte alltid!!



Hjälp

En galen psykopat i mitt kök eller bara jag som lagar mat?

Äcklig bild

Knatten har nu även detta på sitt samvete!

Klantigast

Frågan är vem som är klantigast av mig och Russet? Jag som lyckades bli trampad på ett finger eller Knatten som lyckades trampa på det??

fredag 28 december 2012

Det går utför

Det går bara utför med mina sovmorgnar. Jag vaknade halv fem och kunde inte somna om, vad är det för fel? Jag vaknar aldrig fem när jag ska jobba, då kan jag lätt snooza i en timme innan jag orkar masa mig upp, förunderligt.

Jag glömde skriva om hoppningen på juldagen och annandagen tror jag. Den gick väldans bra och Knatten skötte sig i stort sätt hela tiden. Jo han skötte sig hela tiden men vi har fortfarande inte riktigt löst det här med linjer i högervarv, ni vet dom här. Jag får inte riktigt runt honom för innerskänkeln och så glömmer jag stödet på ytter och så glömmer jag ytterskänkeln och så är han inte riktigt rak och så smiter han ut vid sidan!! Men någon gång måste jag ju lyckas med detta. Jag blir framförallt så arg på  mig själv när jag gör om samma misstag tusen gånger! Hur svårt kan det vara? Nu släpper jag det, igen.

Förutom Knatten hoppade jag Ture också, fast bara en av dagarna. Det är Bästa Grannens häst som hon har uppstallad i mitt grannstall på LCR. Det finns lite planer på att jag ska tävla honom till våren vilket jag tycker ska bli hur kul som helst! Ett nytt projekt helt enkelt, det var ju som sagt några år sedan jag hade det. Mr B tror att det kan bli bra och att lilla Ture nog har förmågan att hoppa lite högre höjder framöver.

Ture blir 6- år nästa år och han är en valack e. Last Liberty- Swift. Ture har inte gjort så mycket innan i sitt lilla liv. Han har stått hos en proffsryttare ett bra tag, men där kan dom inte gjort mycket med honom. Jag tror att en av hästskötarna red honom och inte proffset själv i fråga. Inte helt ovanligt i dessa sammanhang. Sedan har han nog gått en hel del på lösdrift och bara drällt. Han ligger alltså rejält efter i utbildning. Bästa Grannen och jag hämtade hem honom i till henne i somras och då var han ingen vacker syn precis. Tunn utan en muskel i kroppen, misskötta hovar som inte sett en hovslagare på ex antal månader. BG har gjort ett fantastiskt jobb med honom det här halvåret och han har växt på sig en hel del, men där finns fortfarande mycket att arbeta med. Mer om Ture framöver hoppas jag.

Lika bra att hoppa ur myskläderna och i ridkläderna för här kan jag ju inte sitta och drälla!

Ture från yttre rymden!

En onepiece kanske?

Inte nähä! Men vad är det då?

Snabbt

Ett lite snabbt inlägg innan jag ska iväg igen. Sitter och väntar på M och sedan ska vi åka till Bengts för att kanske eventuellt fynda något på rean där. M fyndar förmodligen men inte jag eftersom jag aldrig tycker att något är tillräckligt billigt. Med tillräckligt billigt menar jag då exempelvis att man hittar fyra par Veredus skydd för 500 spänn, vilket ju aldrig lär hända.

Ni fattar var min nivå ligger nu och varför jag sällan fyndar på reor! Jag blir snål och gniden heltenkelt. Som när jag var på Ullared och kom ut med ett glansspray, en hovolja och ett munstycke till stallslangen. Detta eftersom saker och ting enligt mig inte var tillräckligt billiga där heller!! Det är förväntan på att det ska vara billigt som gör att jag tycker att det är för dyrt, fattar ni. Kommer jag in och förväntar mig att allt ska vara dyrt så kan jag hitta sådant som jag då tycker är billigt i förhållande till det dyra. Är ni med? Tveksamt eftersom jag knappt själv är med? Nog om detta förvirrande snack!

I dag red vi ut för första gången på evigheter tillsammans med M och Bästa grannen. Knatten var stabil som en klippa han gjorde inte ens en antydan till att bete sig??? Jag tror att det var för att han var så nöjd med att slippa gå i ridhuset och att han bara njöt av turen! Han var en fröjd att sitta på. Kan kanske även bero på att jag inte har kommit upp i de mängder kraftfoder som han annars äter när han är i full tävlingsform. Tänkte försöka ge honom så lite kraftfoder som möjligt så länge som möjligt! Det blir väldans mycket billigare då och så räcker havren dubbelt så länge!! Dessutom slipper jag köra iväg lika ofta för att hämta havre  och sedan är det väl antagligen bra för hästen med, eller?

Nu kommer M vi hörs senare!!

tisdag 25 december 2012

God morgon

Trots att dit gick på rätt håll med sovmorgnarna så vaknade ja tidigt nu. Det är ändå väldigt skönt då jag älskar att vara ensam på morgonen och ta det lugnt. Det är bara jag och djuren vakna då Måns och Mathea fortfarande sover. Så här sitter jag och njuter av min latte och stillheten medan Rassel jagar möss i bokhyllan. Jag tror i och för sig att vi lyckats med att få bort alla möss, men det sista som överger en terrier är ju hoppet och envisheten så Rassel jagar på lite ändå.

I går var det första seriösa hoppträningen sedan vintervilan, Knatten var riktigt fin och gjorde det han skulle. Vårt stora problem är fortfarande det högra bakbenet som han inte vill sätt in under sig i högersvängar, det måste jag vara vaksam på hela tiden. Mycket innerskänkel i höger varv och se till så att man ändå har stödet kvar på ytter samtidigt som han inte får förböja sig i halsen åt höger. Mulittaskande på hög nivå för min del. Det är inte alltid min hjärna hänger med så vissa gånger blir det som det blir. Överlag gick det ändå bra och hoppningen fortsätter i dag då vi ska sätta ihop alla hinder och hoppa bana. Detta är det bästa med julen enligt mig, tid för det man älskar det vill säga hoppning!!

Om det fortsätter att vara  milt i morgon vill jag rida ut, ridhusväggarna är numera ganska tråkiga att skåda och vi behöver sannerligen miljöombyte. Jag pratade med min väninna Pia i går som har sitt westernstall i ute i bokskogen och då kom jag fram till den strålande iden att ta och lasta russet och köra dit oss. Det är så himla fint att rida där ute och det var evigheter sedan jag red med Pajen. Kika gärna in på Pajens hemsida som jag länkat till här. Nä nu ska jag goggla runt lite på nätet och läsa dom bloggar jag följer. Ses!!

Laddar

Sitter nu här och laddar inför julens hoppkurs med Mr B. Det är första gången sedan vilan som vi ska hoppa på riktigt. Russet är i gång och nu är det dags att göra det vi gör, hoppe!!

Jag överlevde julafton och nu är julen färdigfirad för mig, jag konstaterade återigen att jag inte är ett fan av julen precis. Först ska man laga mat i tusen timmar fast man bara vill ligga i soffan och slappa, sen måste man stressa livet ur sig för att hinna färdigt med allt innan släkten kommer. Efter att i ex antal dagar hållit på med alla förberedelser gällande maten så ska den ätas, vilket tar max en timme i vår familj! Det känns rätt meningslöst för min del numera. Förr om åren roade det mig att laga mat så då gjorde det inget men numera roar det mig inte alls!! Svunnen är den tid när jag var en sann husmoder, ja i alla fall något mer husmoder än nu i alla fall. Sedan ska detta avslutas med att man plockar undan allting och diska! Givetvis används ju porslinet som inte tål att diskas i diskmaskinen!

Förutom detta skulle min kära mor dessutom ha en äkta gran som jag fick köpa i sista minuten innan jul. Eftersom det var i sista minuten tog jag första bästa gran jag hittade, den var väldigt fin men hade en ganska tjock stam. Jag konstaterade detta redan vid inhandlandet, vilket jag påpekade för försäljaren. Han trodde dock att den skulle gå ner i julgransfoten ändå och tycket inte att han behövde hugga till den. Eftersom jag bara ville hem så lät jag det vara. DUMT!!

Jag och Måns höll på i 45 minuter med att få till stammen så att vi kunde få ner den j....la granen i foten. 45 minuter precis innan gästerna skulle komma. När vi till slut fick till det var både jag och Måns rätt irriterade, svettiga och arga. Julstämningen på topp alltså. Nu står granen uppe hos mamma och är inte klädd!! Det ska tilläggas att mamma har en jättefin plastgran i garderoben som vi hade kunnat får upp på 45 minuter med pynt och allt. Men nä, en riktig gran skulle det vara. Den äkta granen som nu kommer att förbli oklädd OCH stå kvar halvvägs till påsk, för att därefter ligga i trädgården fram till midsommar då jag har tid och ork att köra den till tippen!!

Efter detta, ca 5 minuter innan gästerna skulle komma var jag äntligen färdig och kunde ställa  mig i duschen efter alla dessa julvedermödor. Vad händer då? Varmvattnet tog givetvis slut när jag precis har börjat tvätta håret. Så jag får avsluta mitt duschande i iskallt vatten. Vi det här laget morrar jag och mitt julhumör är inte vad det borde vara, milt och glatt alltså!! Jag gillar alltså inte julen så där värst mycket, eftersom det är nästan likadant varje år innan, stress och hets i dagar innan och sedan är själva julaftonsfirandet och allt avklarat på några timmar. Jag kan ju inte avskaffa julen så länge Mathea bor hemma, men jag tänker banne mig införa att julen skall firas med plastgran och cateringmat i fortsättningen!

söndag 23 december 2012

Snön yr

Snön yr där ute och här inne sitter jag och myser dan före doppare dan och allt. Det är första gången sedan elva i dag jag sitter ner. Först städa hela huset sen in på apoteket för att direkt dra iväg och köpa det sista julklapparna till dotter, sen stall, sen affär och handla det sista till julbordet. Nu äntligen har jag satt mig ner och kan skriva lite. Då kommer jag givetvis inte på något att skriva om!! Helt tomt, typiskt. Ja, ja inspirationen kommer förhoppningsvis så småningom.

Jag kollade mina kommentarer och såg några som jag missat, jag får ju inte så många, men har ändå missat några och därför inte svarat. Om ni som skrev dessa kommentarer fortfarande kommer in här på sidan så vill jag bara säga att det var kul att ni har kommenterat och att ni gillade bloggen. Ni andra som är inne och läser ibland kommentera gärna för det är kul med lite feedback.

Det tar sig

I dag sov jag till nio!! Det har inte hänt på evigheter! Nu sitter jag och väntar på att resten av familjen ska vakna, då ska vi julstäda, jippppi, NOT!! Men det behövs verkligen eftersom här ser ut som kom och hjälp mig att dö! Stallet blir det inte förrän i eftermiddag/kväll i dag.

Rassel har sovmorgon han med!
                                                                                                                                                 
På söndagaskvällar brukar det vara rätt så folktomt där uppe så då tänkte jag passa på att tömköra eller longera. Jag vill helst arbeta honom från marken minst en dag i veckan. Det är inte alltid det går eftersom det mitt i veckorna är fullt i ridhuset på kvällarna och kan man då inte vara på utebanan, då blir det svårt med longering/tömkörning! Folk brukar inte precis uppskatta när man tar upp halva ridhuset med en eventuellt galen häst! Så i kväll ska jag försöka att få in ett "från marken" pass.

Jag tycker att det är väldigt bra att arbeta dom från marken eftersom dom då får en chans att arbeta utan ryttare på ryggen som stör och så kommer man åt dom på ett annat sätt. Nu vet jag att det är många som nästan aldrig arbetar sina hästar från marken, precis som om det inte är något riktigt arbete! Men det håller jag inte med om, det handlar om hur man arbetar hästen. Om man bara står i mitten och låter hästen bara luffsa på utan att vara inspänd eller något annat komplement till inspänning så är longering rätt så meningslöst! Men rätt utfört så är det ett väldigt bra träningssätt tycker jag. Dessutom upptäcker man lättare om hästen inte skulle gå rent eller på något annat sätt har ett avvikande rörelsemönster. Vilket jag i och för sig alltid tycker, men det är oftast inbillning! Fast inte alltid, jag har upptäckt en del diffusa hältor på detta sätt genom åren,  där jag inte har känt det när jag ridit. Så det får det bli i kväll, longering!

I morgon hinner jag inte rida eftersom jag då får agera husmoder och stå i köket och förbereda julmaten med mamma! Hoppas J kan ta honom, då kan dom skutta runt på LCR;s obligatoriska julklappshoppning och jag slipper stressa ihjäl mig!

lördag 22 december 2012

Lite mer trim

I dag red vi med M och Slipsen. Det blev ingen ridtur ut eftersom det blåste snålblåst, var nollgradigt och  utspridda isfläckar här och där. Att skritta ut i det vädret är bara en plåga och inget kul alls. Vi stannade därför i ridhuset och trimmade lite. Jag hade ingen direkt tanke inför ridpasset eftersom det inte vara meningen att trimma.

Jag fick ändå till det ganska bra eftersom jag kom på lite övningar efter hand som jag red. Jag försökte fokusera på att framför allt få russet rakt, vilket är ett helt företag! Det är nog något av det svåraste av allt att rida helt rakt fram, med en rakställd häst som spårar rätt med all benen, i alla fall på Knatten. Han har en förmåga att köra ut bakkärran hit och dit och det är svårt att hinna parera, för får du in höger bak så åker vänster ut direkt och viseversa. Man blir nästan sjösjuk på kuppen.

Jag började passet med att bara göra tempoväxlingar utefter fyrkanten och då försökte jag att aldrig rida mer än ett eller max två varv i varje varv. Jag bytte varv ofta antingen genom att rida snett igenom eller volt tillbaka. Detta gjorde jag i både trav och galopp, tror jag i alla fall, men typ något sånt.

Sen övergick jag till att vända rätt upp i skritt för att hinna med att få honom rak, här tog jag mycket hjälp av spegeln. I halva ridhuset, be mig inte säga bokstaven för dom kan jag inte, så gjorde jag halt. Mycket viktig att han fick under sig alla benen så han står rakt i hela kroppen och in under sig. Här får jag nästan tänka lite öppna för att få in skonkarna. Jag har mycket hjälp av spegeln här för där hinner jag se i den när något ben är på villovägar. Efter halten fattade jag galopp, fortfarande med uppsikt över bakbenen som inte får sticka iväg. Utefter långsidorna varierade jag att rida i öppna halva ridhuset och öka andra halvan eller tvärtom. Avsaktning vid kortsidan, vänd rätt upp i trav en bit övergång till skritt och sen halt igen och samma som innan med varvbyte efter varje rätt upp.

Sedan övergick jag i galopp och red rätt upp i öppna, i stället för halt strax efter mitten gjorde jag ett byte. Hela tiden försöker jag få honom rak. Skitsvårt och Knatten vill gärna byta lite här och var när det blir jobbigt. Sen red jag samma övning fast rakställd nästan svårare än öppna. Jag red även lite snett igenom här och där i skänkelviknig. Allt för att få honom rak och ta för sig lika mycket med bägge bakbenen vilket han gärna försöker undvika annars.

                   

Mathea säger

"Pappa, du måste förstå att det är tjejerna här i huset som bestämmer!"

Sovmorgon

God morgon! Vet inte vad sovmorgon är för er men för mig är det när man sover längre än till klockan sju. Nu vaknade jag  åtta!!                              
                                                                                   

Ska hälla i mig min morgonlatte och hoppa i ridkläderna och sen sticka iväg till stallet. Jag och M har planerat att rida ut med trollen. Kan bli hur spännande som helst. Om ni inte hör av mig mer så ligger jag kanske i gipsvagga på sjukhuset och Knatten knatar runt på stan.

I går läste jag igenom Hippson och där fanns en del intressanta artiklar. Som den med klonerna, jag tycker att det är ganska bisarrt faktiskt, men det är kanske bara för att jag är lite gammalmodig i mitt tänkande. Skulle  ni vilja ha en klon av någon av era hästar? Debatten kring klonerna har bland annat varit huruvida de ska få tävla eller inte. Men spelar det någon roll, frågan är väl snarare om man överhuvudtaget ska klona. Jag tycker bara det verkar vara onödigt, som någon sa i artikeln, på vilket sätt skulle detta föra aveln vidare?

Vill man inte ständigt vidareutveckla  blodslinjerna och föra in lite nytt så att man får fram nya individer med förbättrade egenskaper? Sen att man klonar valacker för att få fram hingstar man betäcker med, kommer det att vara gynnsamt i längden? Är dom inte valacker av en viss anledning, just för att de inte har kunnat godkännas av en eller annan orsak. Det finns väl en anledning till att man selekterar hingstar? Är det inte lättare att ta sperma och frysa in inför framtiden innan man kastrerar, om hästen nu skulle bli så fantastisk? Jag är inte speciellt insatt i avel så jag tänker kanske helt fel, men jag tycker att det är ganska konstigt och faktiskt lite obehagligt.

Nu är det som det är och framtiden lär väl utvisa hur det blir. Fast ur ett perspektiv är det ju intressant nu skulle man verkligen kunna göra intressanta undersökningar på hur arv och miljö påverkar en individs utveckling! För om två genetiskt identiska individer får exakt samma förutsättningar när det gäller utbildning, och uppväxtförhållanden, skulle dessa då bli identiska att rida och ha identiska resultat. För att sedan jämföra   med de som växer upp under helt andra förhållanden? Beteendevetaren i mig är väldans nyfiken på detta.

I framtiden skulle rent teoretiskt en och samma toppryttare rida en massa kloner som är exakt lika bra i samma klass och hur kul hade det varit??


Vet inte riktigt om jag hade orkat med att ha två identiska Knattar faktiskt, jag tror att en räcker gott och väl för mig!!
                             

fredag 21 december 2012

Rassel gömmer benet!!



Julen, bring it on!!

Har gått in ett maniskt skov när det gäller blogginlägg! Eftersom fb är tråkigt så kan jag ju lika gärna uppdatera status här!! Inget meningsfullt men lite bilder i alla fall! Jag har ju glömt att säga en sak GOD JUL!!

Tödde har myuyyyyys





Hippson

......i sängen med Busan och Rassel. Mathea slår in julklappar där nere! Myuyyys!!



Julklappar check!!

Min syrra bestämde förra året att vi inte skulle köpa några julklappar till varandra i familjen, vilket ingen lyssnade på, speciellt inte jag som handlade loss rejält! I år kom hon och förtydligad att vi inte skulle köpa julklappar till oss vuxna (Mathea får desto mer). Eftersom jag alltmer utvecklat min ovilja mot att vistas i affärer kom jag fram till att hon faktisk hade rätt. (Jag vet att man kan handla nätet, men då får man vara ute i lite bättre tid än någon dag precis innan julafton, vilket jag aldrig kommer ihåg. Så att handla på nätet är bara att glömma).

Sen kändes det ändå ganska torftigt med en jul utan julklappar så jag kom fram till en strålande idé, jag går i EN affär och köper allt där, dessutom en BILLIG affär! Valet föll på Rusta och det var helt rätt tänkt, för det verkar som att ingen handlar på Rusta till Jul! Antagligen vill man då verkligen spendera så valet faller inte på denna affär. På Rusta fanns det gott om parkeringsplatser, jag hittade julklappar till alla till en mycket billig penning och jag slapp att hysteriskt svettas i en kö. Jag slapp till och med, nästan, den obligatoriska irritationen på mina medmänniskor som jag annars brukar uppleva. Människor som går lååångsamt framför mig eller som bara är i vägen för mig gör mig galen och sådana brukar det finnas gott om i julhandeln. 

Jag vill bara förtydliga att min ovilja inte har med någon form av social fobi att göra. Den beror helt enkelt på att jag blir så uttråkad, varm och irriterad när jag handlar! För mig har affärer samma effekt som när man äter riktigt mycket fet mat eller godis. Jag blir "proppmätt" i huvudet, jag tycker att allt ser likdant ut och ingenting är riktigt bra vilket resulterar i att jag inte alls vill ha något av det jag ser! Väldigt bra för plånboken faktiskt! Har betydligt mer pengar kvar varje månad numera sedan "oviljan"växt. 

Nu är jag i alla fall färdig med min julhandel och ska snart ägna mig åt en annan syssla som jag ogillar, julstädning! I slutet av dessa vedermödor hägrar i all fall det som jag gillar med julen, god mat och långa slöa sovmornar, tid med man och barn, tid med hästen, Mr B;s julträningar och allt slappande! 

                                                       

SEMESTER!!

Nu är sista utlåtandet ivägskickat, sista journalen skriven och skrivbordet städat! Nu tänker jag inte tänka jobb på 14 dagar!!! Nu blir det rolig ridning, stall och familjemys för hela slanten!!!


Kalle Ankaligan i hagen!!

Knatte var beredd för nu åker klippmaskinen fram igen, så att russ blir till ädelt halvblod igen!!!

torsdag 20 december 2012

Lite trim

I går blev det lite mer trim när jag red. Jag red inte så länge men väl effektivt när jag red. Jag började med tempoväxlingar för att sedan gå över till att rida volter som jag ökade och minskade. Han kändes väldigt fin så jag slutade efter endast tjugo minuter. I bland räcker det att rida så kort stund tycker jag, speciellt om man uppnått det man var ute efter från början. Målet för gårdagens ridpass var att få honom lyhörd för både förhållande och framåtdrivande och att han skulle flytta sig för skänkeln hjälper och det tyckte jag att jag fick igenom som jag ville. Han var riktigt nice att rida igår faktiskt, hoppningen i tisdags gjorde säkert susen.
Det finns inget som är så lösgörande som hoppning tycker jag, jag tränar helst dressyr dagen efter jag hopptränat.

Nu är det tyvärr så att jag måste erkänna att jag inte tränat dressyr på hur länge som helst. Tog kanske KG Svensson lite väl mycket på orden då han sa att Knatten hade blivit alldeles för lydig!! Under den perioden tränade jag dressyrdressyr regelbundet vilket KG tyckte syntes i hoppningen och inte till hoppningens fördel. Detta tog jag sannerligen till mig;) och slutade träna dressyrdressyr och lade mer krut på att rida mera hoppinriktad dressyr i stället. Mindre samling alltså!!

Jag måste erkänna att jag känner mig som ett ufo när jag sitter i en dressyrsadel, jag är inte i mitt rätta element i denna tingest. Jag tycker att bara det att jag äger en dressyrsadel är rätt fantastiskt. Saken används som hylla och detta arbete gör den mycket bättre än att ha mig sittandes i den. Ibland tänker jag på att använda den men det är ju sjukt jobbigt eftersom jag då måste ta bort allt som jag har liggande på den!!Men sälja den tänker jag inte, för vem vet en dag kanske jag blir en riktig tant som börjar rida dressyr!!

Ni som rider dressyr ta  nu inte detta som negativ kritik mot er gren det är det verkligen INTE, jag hyser den allra största respekt för dressyrens ädla konst och dess utövare imponerar stort på mig. Men tyvärr så är den så långt från mig som något bara kan vara. Den är uppknäppt, den är städad, den är ordentlig och oändligt långsam. Å andra sidan så kan man inte ha mig som publik på en dressyrtävling eftersom jag är helt oförmögen att vara tyst längre än en halv sekund i taget. Sen är jag ganska klumpig och väsnas en hel del när jag rör mig med. Jag är en VIP människa helt enkelt (V=Väldigt, I= Irriterande, P= Person). Att smyga fram på en läktare och inte öppna munnen under den tid det tar att rida ett dressyrprogram är nästan en omöjlig uppgift för mig och ljud är ju något som jag förstått absolut inte får förekomma vid dessa tillställningar.
Så jag försöker hålla mig därifrån för allas trevnad. Men jag tycker att dressyrryttare är grymma på det dom gör eftersom jag nog aldrig skulle fixa det själv!!

                                                        

Hur gick det då?

För 2012 såg min målplanering ut så här. Dom två första delmålen kan vi stryka men det sista målet får vi jobba lite mer på. Tyvärr blev det lite ofrivillig extravila under hösten så jag blev lite sinkad i min planering.
Stadiga rundor i 1.20 tycker jag att vi har nu och debuterat 1.30 har vi gjort, så dom målen är avklarade! Jag måste fortsätta att jobba mot stadiga 1.30 rundor så det blir det första på årets målplanering tror jag. Ska fila lite på den i kväll tror jag!

MÅL 2012/
STADIGA 1.30 RUNDOR UNDER ÅRET!
Delmål
·       Stabila rundor 1.20
Delmål
·       Debutera 1.30
Delmål
·       Stabila rundor 1.30

För att göra detta krävs:
1.    Bra grundtempo och flyt
2.    Häst som kan vänta och lyssnar fram och bak
3.    Stark häst
För att uppnå detta behöver jag:
1.    Få känsla för flyt och hitta avstånd
2.    Vara konsekvent och noggrann gällande lydnad
Genom att:
·       Markarbete med bommar
·       Galoppbommar mellan hinder
·       Serier
·       Övningar som syftar till att stärka hästen
·       Övningar som syftar till lydnad

Jag skall även:
·       Konditionsträna
·       Klättra
·       Tömkörning                                                                                                                                        

                

onsdag 19 december 2012

Firar halvår och möblerar om

Välkomna nya och gamla läsare! Ni som varit med ett tag ser att jag har gjort om utseendet på bloggen! Tröttnade på hur den såg ut så jag fixade lite! Är fortfarande inte riktigt nöjd utan vill ändra lite till men orkar inte göra det för tillfället! Jag skulle behöva lite snygga bilder på  mig och russ för det skulle jag vilja ha i headern, det heter det översta va? Vad katten, jag är inte så haj på det här med blogging ännu trots att jag nu faktiskt snart kan fira halvårsjubileum!! Ja faktiskt i dag om jag inte har helt fel!! Hipp hipp hurra!!




                                                                           

I stallet

Gooooos!



Världen är liten!!

Jo föresten i går kom jag och tänka på en av de hästar jag ridit! Acka, jag hade henne endast under ett halvårs tid. Acka eller Peachaccorn Bacardi som hon var döpt till var ett sjuårigt sto efter Robin Z och hennes mamma  travare. Spännande kombination ur ridbarhets synpunkt!!

Acka stod i samma stall som Harald. När jag tog bort honom så var jag utan häst och då började jag rida Acka. Hela arrangemanget bara blev av ganska  hastigt och lustigt. Acka tillhörde en tjej som jobbade som reseledare och som därav inte var i landet och kunde rida sin häst. En väninna till ägaren, MJ, hade då hand om Acka och hon hade henne uppstallad på LCR i samma stall som jag. Nu var det så att MJ kom in på en utbildning i Holland samtidigt som Ackas ägare skulle vara borta ytterligare ett halvår.

Vad göra med Acka under detta halvår? Jo, där stod jag utan häst och sa att jag kunde ta henne! Så utan att ägaren hade pratat med mig än mindre träffat mig så kom jag och ägarens mamma, via telefon, överens om en deal. Jag stod för foder, omhändertagande och ridning och dom stod för resten av utgifterna. Vet inte om jag hade lånat ut en häst på det här premisserna precis, det enda dom visste om min om mig och min ridningar var det MJ berättat för dem. Nu är jag ju en pålitlig person, men ändå!! Jaja nu blev det så och hästen hade det bra!

Acka var INTE lätt att rida till att börja med. Hon var slingrig som en ål och gick inte fram för fem öre. Hon slog spasmatiskt med huvudet om man inte red henne på graman, vilket MJ gjort. Att galoppera ordentligt kunde hon överhuvudtaget inte. Till allt detta så slog hon som en mulåsna, hela tiden, konstant. Jag fick wipklash ryck i hela ryggen dagligen. Allt detta var för att hon inte var tillräckligt stark i kroppen och orkade bära sig. Jag fick börja rida henne från grunden och hon orkade endast gå i 15- 20 minuters pass i början. Att gå på en volt var skitsvårt för henne och ju svårare hon hade för något ju mer slog hon. I stallet gick hon gärna rätt över en eller smet ut från boxen om man inte passade henne. I övrigt var hon snäll och okomplicerad!

Att rida på graman hade jag ingen lust med och vanligt tränsbett var hon helt oregerlig i huvudet med, hon hade ingen ro på det alls utan bara slog och skakade på huvudet med det i munnen. Då var hon faktiskt oridbar. Vad göra? Naturligtvis tog jag fram mitt hemliga vapen, gummipelham, omöjliga munnars och ostadiga huvudens bästa vän. Hon blev som förvandlad och blev helt lugn i huvudet vilket gjorde att helt kunde focusera på att få henne att gå framåt och börja använda bakkärra och rygg!

En sak var dock Acka bra på från början och det var att hoppa! Det gjorde hon gärna, tyvärr var vägen mellan hindren ganska jobbig. På ALLA distanser skulle det sparkas bakut, mycket och högt. Mitt fokus låg då på att få henne att gå framåt. Så där stod jag i lätt sits och bara drev på samtidigt som hästen sparkade bakut som den värsta mulåsna på cirkus. Lite svårt med rytmen och flytet i banorna kan jag säga. Jag räknade en gång hur många sparkar hon kunde lägga av på en distans och vissa gånger var det faktiskt i varje galopsprång, så på en distans på fem galoppsprång sparkade hon bakut fem gånger och sen hoppade hon hindret, att hon inte rev och att hon kom rätt var ett under varje gång. Men hon var väldans kvick i bena den lilla hästen.

Sparkandet avtog ju starkare Acka blev och då var hon väldigt rolig att rida, hon var en tuff häst och vi passade bra ihop. Jag hade faktisk kunnat tänka mig köpa henne, men inte till det pris som dom ville ha för henne, det tyckte jag var alltför högt för henne då, speciellt efter det arbete som jag lagt ned på henne. Vi startade två tävlingar innan hon åkte och vi placerade oss i två 1.10 tror jag det var. Första tävlingen sparkade hon bara bakut två gånger när vi red banan och andra tävlingen ingen gång alls om jag inte minns fel! Hon gjorde stora framsteg under vår tid tillsammans och hon var en helt annan häst när jag slutade rida henne än när jag började både i utseende och ridbarhet. Hon hade varit en ganska liten räka till att börja med men la på sig mycket i muskelmassa och såg mycket större ut när jag lämnade henne

Som sagt Ackas och min tid tillsamman var kort och när ägaren slutade sitt jobb som reseledare så hämtades Acka hem. Sedan har jag inte hört mer om henne förutom att hon någon tid efter jag ridit henne hade startat 1.30 med sin ägare. Men i går så så kom jag tänka på henne och googlade hennes namn.

Jag hittade henne på en blogg, så klart!! Det verkar som om hon blev såld en tid efter att hon hämtades hos mig och flyttade till Umeå, där bloggerskan bor, tror jag. Det lustiga är att jag ett flertal gånger hamnat på denna blogg, då jag sökt på andra saker på nätet!! Som sagt världen är liten!! Detta är ingen blogg jag läser regelbundet så jag har inte sett något om Acka i bloggen tidigare och inlägget om henne var gammalt. Nu ska jag dock gå in på bloggen höra om dom har kvar henne och hur det är med henne! Peachie kallades hon för och hon hade tydligen fått ett föl. Återkommer när jag vet mer!!

Hoppat litta

I går hoppade vi! Lite jogghopp bara, men ändå! När russ kom in i ridhuset och såg att det stod hinder i där inne så blev han väldans glad och sprätte fint med sina ben när vi red fram. Han tyckte det var jätteroligt och det gjorde jag med. Vi hoppade inte högre än 50 cm men, dom första sprången hoppade knatten som om bommen låg på minst 1.30, bara för att han kan liksom. Han kändes stark och fin i kroppen och det värkade inte som om han tappat det minsta i kondis under vilan.

Han blev inte ens svettig trots att han återigen, för ungefär hundrafemtionde gången, satt en björnfäll till vinterpäls! Hur många gånger om året ska man behöva klippa djuret undrar jag! En gång i månaden eller? Dessutom har pälsen börjat bli så där dassig som den blir efter ett tag på vintern, lite svinborstig liksom och lätt avskavd vid bogar och i sadelstaden, trots att jag har fårskinn under sadeln. Jag vet att renskinn är bättre men när jag har det kasar han runt sadeln något rent fruktansvärt, så det vill jag inte rida med!

Jaha nu är det väl även snart dags att göra en utvärdering av år 2012 för att sätta upp en ny målplanering inför 2013! Ska leta upp den, den finns här på bloggen någonstans. Återkommer så får ni hjälpa med med avbockningen!                                                        

La Russ!!
                                                                               

tisdag 18 december 2012

Kom och hälsa på oss!!!



Pay and jump 5/1 2013

2012-11-06 10:53

Mer julkul!

Proposition pay and jump 5/1 2013

1 . Anmälan via tdb senast kl 18.00 torsdagen 3/1, ange ponny+kategori/häst, ryttare o önskad höjd. Hästar yngre än 4 år får ej starta. Max 2 starter per ekipage.

2. Vi startar kl 15.00 med 50 cm för ponny och höjer sedan med 10cm/gång. Hästarna startar efter ponnyerna. Prel starttid för hästarna meddelas på startlistorna och börjar med 50cm därefter höjning som på ponny. Bangång blir det ca 15 min före starttiden för hästarna.

3. Vi kommer att tillämpa max 5 olydnader, sedan får ritten avbrytas och ekipaget lämna banan. Detta för att andra ryttare ska kunna göra en rimlig tidsplanering inför sin ritt.

4. Startavgiften är 100 kr/start och betalas i samband med startanmälan, vaccinationsintyg ska kunna uppvisas på anmodan.

5. Träningen hålls i ridhus med fibersand 75 x 25 m. Framhoppning i ridhus 60 x 20 m och framridning utomhus och i ridhus. Cafeteria med lättare förtäring.

6. TR tillämpas vad gäller hästens hälsotillstånd samt reglerna för lämplig bestraffning. Vårdad klädsel samt godkänd hjälm för ryttare inom området. Ridskor och shortchaps eller stövlar bör användas av säkerhetsskäl. Alla ryttare tom 18 år ska använda säkerhetsväst på hela anläggningen.

7. Observera att då detta är en träningshoppning gäller enbart ryttarens egen olycksfallsförsäkring. Försäkring via ryttarlicens eller arrangerande klubb gäller ej.

8. Preliminär startlista läggs ut på vår hemsida www.lundscivila.se senast samma dag.

9. Vid förfrågan mail info@lundscivila.se

Välkomna!
//LCR

Ridit

Nu har jag faktiskt börjat sätta igång russet på riktigt. Jag har ridit i två dagar nu. Det blev ett mellanting mellan jogg och trim där mycket av fokus låg på att få honom att gå fram ordentligt.

Detta med att gå fram "äkta" är lite av Knattens akilleshäl måste jag säga, han blir gärna lång och lite springig i stället för att sätt in bakkärran under sig. Dessutom är han som en ål att sitta på. Han har en otrolig förmåga att slira runt med hela kroppen så man får verkligen rida för att få honom att arbeta ordentligt. Trots allt detta är det ändå alltid en härlig känsla att rida honom eftersom där är mycket power i allt han gör, speciellt galoppen som är stor, mjuk och kraftfull. Fast nu börjar det även kännas att han har blivit starkare även när det gäller att sätta emot och komma undan, nackdelen när dom blir äldre. Samtidigt är det ju en större utmaning att rida dom då!

Jag älskar verkligen min Knatt, han har allt det jag vill ha hos en häst och han är den av mina hästar som verkligen är den drömhäst jag sökt i alla år! Han är snygg att titta på, han är fin i munnen, han rör sig bra, han är härlig att rida, han har en personlighet och han hoppar bra! Han lämnar sällan någon helt oberörd, han är gosig och sällskaplig när han sätter den sidan till, samtidigt har han humör och femton rävar bakom öronen så man vet aldrig riktigt vad som kan hända när man är med honom.

Det finns ingen häst som kan gå en så på nerverna som Knatten, samtidigt förlåter man honom det i nästa sekund. Han är en otrolig buffel som gärna går på och över en, har tidigare skrivit om detta så det behöver jag inte gå närmre in på. Han är både cool och nervig och detta kan skifta på noll komma en sekund. Från att stå som en lobotomerad geleklump till att vara ett fullständigt uppjagat fullblod, för att sedan i sekunden efter övergå att till att vara fullständigt avslappnad igen! Detta utan någon som helst förvarning!

I går fick han gå i karusellen och i dag ska jag rida igen. Jag är så sugen och verkligen peppad inför den kommande säsongen. Först är det julkursen för Mr B och sedan Gretzer träning första helgen i februari. Den ser jag verkligen fram mot. Sen är det allsvenskan om vi får ihop ett lag, vilket jag verkligen hoppas. Sen försök att kvala till Falsterbo, ja det är mycket att träna för och se fram mot. Må alla hästben vara med oss, amen!!

Sommaren 2010
                                                                           

lördag 15 december 2012

torsdag 13 december 2012

Mocka, mocka men inte städa!!

Mocka, fylla höpåsar och sätta hinkar är det enda jag gör i stallet nuförtiden. Knatten är inne på sin tredje vilovecka och jag tror att jag inte vet hur man gör när man rider längre?! Till helgen får jag ta oss i kragen och sätta igång igen. Snart är denna vecka slut och jag har en vecka till att jobba, sedan ska jag vara ledig i två veckor!! Det ska bli så himla skönt.

Den här hösten har faktiskt varit rätt så tuff och jag känner mig ganska sliten. Jag har varit ganska mycket ensam med Mathea sista månaderna. Att hinna med barn, häst, hund, heltidsjobb och vara helt själv kan vara ganska stressigt. Framförallt för att det alltid är något som blir försummat, är det inte barnet så är det hästen och är det inte hästen eller barnet så är det hunden.

Det som definitiv blir försummat är hemmet. Jag vill helst inte vistas hemma när det är ljust ute för då syns allt damm, och alla smulor på golvet. Damsugaren tittar uppfordrande på mig att den behöver motion och nya påsar, men jag bara orkar inte!! Jag är helt slut när jag kommer hem på kvällarna så det här med att städa finns inte på min att göra lista. Samtidigt så är jag en person som trivs bäst när det är rent och undanplockat så jag lider en hel del, men lidandet är mindre än tröttheten så städningen får vara.

För att överleva i dam- och smulhavet och så har jag löst detta genom att hålla mig hemifrån vid dagsljus och släcka ner så mycket det bara går när jag väl kommer hem, mysbelysning är min grej. Därutöver undviker jag även i allra största mån att gå barfota och jag plockar undan så att det inte är så stökigt samt ställer alltid in disken i diskmaskinen och håller diskbänken oklanderligt ren. Dessa  åtgärder ger en illusion av att hemmet är städat vilket gör att jag kan undvika städningen ytterligare ett tag! I stallet har jag däremot styr på saker och ting och sopar stallgången frenetiskt bara det finns det minsta lilla halmstrå där. Hemma låter jag halmstråna glatt vara kvar på golvet, möjligtvis sparkar jag  in dem under soffan så att jag slipper se dom!!
                                                                                 
                                       

tisdag 11 december 2012

Gaffa is tha shit

När jag tog in Knatten från stora hagen igår hade han naturligtvis nästan dragit av högra bakskon. Sömmarna på insidan var alla ur och skon hade vridit sig så att ena sidokappan hade satt sig i hoven, så klart!! Efter mycket bändande och svärande lyckades jag få tillbaka skon i sitt rätta läge igen. Vad göra för att hålla den på plats?? Givetvis tejpa fast den med gaffa!! Vad annars?

Nu har jag världens bästa hovslagare som svarade direkt på mitt sms att han kunde komma och sätt på skon ordentligt redan nästa dag!! Jag messade honom på kvällen och han svarade fast han inte jobbade! Slå den hovslagaren om ni kan! Vem? Marcus på Flyinge hovslageri.
                                                                       
                                                                           

Sätta igång

Nu får russet inte vila längre! Ridkläderna ligger i bilen och kommer att vara trevligt kalla att ta på sig när det är dags att byta om. Tar jag upp dom på kontoret så kommer hela rummet att stinka häst, vilket inte ens jag uppskattar, häst ska det lukta i stallet och helst ingen annanstans.

Tänkte jogga Knatten lite i ridhuset för bara för att få sitta på en häst igen, visserligen red jag i går i ett av numren på luciashowen, men då på lille Riccochet en av ridskolehästarna. Det var inte som att sitta på Knatten precis, lite stelare, lite långsammare om man nu ska jämföra. Riccochet kämpade på bra på sina stela så små ben så han fick mycket klapp och godis efteråt. Nu vill jag i alla fall rida på riktigt igen.

Knatten har stått i två veckor helt och hållet och det tycker jag får räcka för den här gången! Knatten håller förmodligen inte alls med mig eftersom han är ganska så bekväm av sig av naturen.

Blev det då någon ridning i går? Nej Knatten fick vila en dag till. Jag hade sådan fruktansvärd huvudvärk när jag kom till stallet och ridhuset var fullt så jag kunde inte tömköra heller. Jag vet inte men jag har så fruktansvärt svårt att motivera mig att rida när jag inte har en plan, vilket jag oftast inte har efter en längre vila. Helst vill jag då börja med att rida ut, men det är lite svårt nu när det är mörkt, snöigt och halt. Knatten är ju som bekant inte den mest stabila att rida ut i stan, så jag gör det helst under så gynnsamma förhållanden som möjligt. Det finns ju andra i omgivningen att tänka på!!

Nä russet fick vila ytterligare en dag och frågan är om han ska få stå i en vecka till? Svåra frågor, det är ju inte precis så att det är någon brådska. Jag tänkte inte börja tävla igen förrän i mars. Jag kan ta det lugnt i vår då vi mest ska befästa det vi gjorde förra året. Jag tycker att Knatten ligger väl framme i sin utbildning och jag har inte längre så himla bråttom att starta högre med honom. Stadiga rundor i 1.30 och om allt går väl 1.40 debut till hösten 2013. Låter det som en bra plan tro? Ja allt handlar ju om att russet och jag ska hålla också!! Mycket kan kullkasta de bästa planer.

Vad jag också skulle vilja är att vi på LCR fixar ihop ett lag till allsvenskan div 1 nästa år. Det hade varit så roligt att rida i lag och jag har ganska roliga planer för hur det skulle kunna gå till, jag har skrivit det i något inlägg här på bloggen (vet bara inte var).

En annan plan är att jag tänkte försöka kvala till  the Tour of Amateurs i Falsterbo nästa år! De passar bra med mitt övriga tävlingsupplägg eftersom jag då kan rida 1.20 och 1.30 på samma tävlingar och slå två flugor i en smäll så att säga. Kvala i 1.20, få rutin i 1.30. Då har jag två mål inför 2013 vilket behövs för att jag ska kunna hålla focus på träning. Slutmålet är att kunna starta 1.40 vilket jag aldrig gjort!! Någon gång ska ju dock vara den första. Debut i 1.40 året man fyller 44 höll jag på att skriva, men kom på att det var 45!!! Tjoho här kommer tanten och russet!!
alltså det är faktiskt likt 
                                                                                           

torsdag 6 december 2012

Guava

Jag har tråååkigt och jag vill rida! Bloggen är tråååååkig och jag vet inte vad jag ska skriva om??

Kanske om Guvisluvis? Guava var den häst som kom efter Harald. Hon var en liten räka till häst som jag köpte av min vän Monica. Jag såg Guava redan då hon var nyfödd och då konstaterade jag att hon inte var den vackraste fölunge jag skådat precis. Sen tänkte jag inte så mycket mer på henne förrän tre år senare. Harald var borta och jag hade väl inte tänkt köpa någon ny häst utan kanske bara rida andras hästar.

Det gick ju i ett halvår sen ville jag ha häst igen. Ekonomin var minst sagt begränsad så när Monica sa att ju kunde få Guava till ett rimligt pris så slog jag till. Hon var egentligen lite för liten för mig, 157 cm som treåring, men hon rörde sig trevligt och hoppade bra. Guava var lika lätt att rida in som Harald och jag brukar säga att hon i princip red in sig själv. En väldigt snäll och okomplicerad häst som tog dagen som den kom. Jämfört med Harald hade hon betydligt bättre ridbarhet och hon var smidig och snabb en riktig liten gummiboll. Lätt, lätt, lätt heltenkelt. Hon går idag 1.30 med sin nuvarande ägare.

Guava köpte jag med baktanken att utbilda henne fram till att hon var ca fem år för att sedan sälja henne. Nu var jag tvungen att sälja henne ett år tidigare eftersom jag fick jobb i Göteborg och inte hade möjlighet att ta med henne dit. Guava hamnade hos en trevlig familj i Onsala hos en tjej som skulle gå över från ponny till stor häst. Där har hon fått det toppenbra så det var en lyckad försäljning.
Guavas första tävling!
                                                                               

Liten anekdot om Guava och min förmåga att ha hästar som promenerar ut genom framdörren på släp(mer om detta kan ni läsa här). Jag och min ständiga vapendragare M var med Guvis och tävlade. Mellan klasserna sitter vi och tittar på avdelning A hästarna när dom börjar ropa ut ett registreringsnummer i högtalarna och säger att en häst är på väg ut ur ett släp. Detta är inget jag noterar så där väldigt mycket, visserligen låter numret lite bekant, men jag känner inte igen det! M undrar om vi ska går bort och kolla men jag kastar ett öga bort mot släpen och mitt släp skakar inte så det tycker jag verkar onödigt. För jag menar när hästar försöker ta sig ut ur släp på egen hand så brukar det både höras och synas och allt var väldigt lugnt borta vid släpen.

Dom fortsatte dock att ropa och jag undrade vad det är för slappa och ouppmärksamma människor som äger denna stackar häst! Själv känner jag mig inte alls träffad eller orolig så jag sitter lugnt kvar. M tycker nog att det kanske hade varit bra om vi kollade ändå, vilket visserligen inte jag tycker men M övertalar mig, så sagt och gjort knatar vi bort till parkeringen. Tänka sig, där står överdomaren med min häst i grimma och longerlina, stillsamt undrande: "Är det här din häst Titti"! Klart det är min häst, vems annars??!!

Registreringsnumret dom ropade upp var det på släpet och det kunde väl inte jag i huvudet heller, det räcker väl med att kunna bilens regnummer, eller? Jaha då hade den, visserligen lilla räkan, till häst men trots allt en fullvuxen häst, lyckats ta sig ut genom den lilla, lilla skötardörren, lugnt och stillsamt för att ställa sig att beta. Hon hade lyckats få av bommen (mycket gammalt släp!!) och tagit ett steg ut genom den öppna dörren, där det gröna gräset hägrade.

Hon satt fortfarande fast i en, kort uppbindning, så hon måste ha svängt ut och in på sig själv som en kringla!! Dörren var hel, hästen var hel, jag skrattar, M skrattar och det gör även överdomaren, för det hela är ju faktiskt ganska lustigt, då nu allt gick bra! Guava var fullständigt oberörd och såg rätt nöjd ut då hon ju fått äta av det goda gräset. Dom i släpet bredvid bara stod och gapade och tycket nog att vi var ganska så underliga, då vi skrattande lastar på hästen igen för att tränsa henne (man får ju inte ha hästar i grimma på tävlingsplatser) och sedan tar ut igen och rider nästa klass som om inget har hänt!

Jag får fortfarande i dag kommentarer om denna händelse och det ganska många år sedan nu! Vet inte om jag kanske ska skaffa ett släp med riktig fronturlastning nån gång, känns som om jag fått vissa hintar från mina djur!                                                    

                                                                           

måndag 3 december 2012

Föregående inlägg

Förra inlägget var på order av min dotter som anser att Knatten får ta allt för stor plats här i bloggen! Hon önskar att jag publicerar mer inlägg som handlar om henne. Nu vill jag inte det egentligen eftersom jag inte har för avsikt att skriva om mitt icke hästliv/privatliv här på bloggen. Men ibland får man ju jämka lite här i livet så därför kommer det kanske att komma lite sånt här då och då i alla fall!
Liten farmar flicka!

Älskade ungen Mathea!!



Kallt då fryser vattnet och kvinnor kan

Det var nog ganska kallt eftersom vattnet hade frusit i stallet. Den här gången var det inte min box som vattenkoppen sprack i. Det brukar det vara annars tycker jag. Förr om åren var det ett årligt förekommande fenomen att min vattenkopp stod och sprutade hej vilt. Gärna när man hade anlagt en fin bädd. Har ni mockat ut en bädd med några hundra liter vatten i? Inte roligt!

När jag stod på LCR med Harald hände detta på nyårsafton 2002! Vid åttatiden på kvällen ringde hon som kvällsfodrade och sa att det sprutade vatten och att det nog gjort det ett tag för det hade börjat rinna ut i stallgången. Detta var när jag väntade Mathea och jag var i åttonde månaden!! Ganska höggravid faktiskt, min avkomma var beräknad att komma 7 januari. Jaha det var bara att ställa nyårsfilén åt sidan, hoppa i stallkläderna, be den blivande fadern att snällt följa med för att hjälpa till att köra dynga! 

Som tur var, var Harald ok trots att det nog inte varit så mysigt för honom med en fontän i boxen, coola, coola Harald. Ut med hästen på stallgången och börja skyffla. Nu var det så kallt att vattnet frös på stallgången och utanför stallet så det var nära att jag drattade på min något förstorade gravidända när första kärran skulle köras ut. Som den rådiga kvinna jag nu är så tog jag resolut med mig en skyffel och en skottkärra, halkade iväg till ridhuset och fyllde kärran med ridhusbotten som jag sandade med. Sen var det bara att köra! 

Måns fyllde kärrorna jag körde iväg (vaggade iväg , ni vet hur gravida rör sig) till gödselstacken ca 100 m bort. Samtidigt som jag körde funderade jag på om  mitt barn skulle vara det första som föddes på det nya året med tanke på att det var en ganska ansträngande sysselsättning. Jag tror inte att min barnmorska hade tyckt att detta var en bra syssla för högravida mig (å andra sidan var hon rätt kinkig överlag när det gällde min hobby). Men mitt barn hade inte för avsikt att komma för tidigt så vi tömde boxen utan att vattnet gick, hade varit rätt vitsigt om det hänt i och för sig;). Jag körde nog iväg si så där tio fulla kärror med dyngsur bädd, otroligt glamoröst nyårsfirande faktiskt!! Gissa om nyårsmiddagen var god efteråt!!  

Snacka om att kvinnor kan!! Ja, Måns var också duktig, men jag hade nog aldrig bett honom följa med om jag inte hade varit i ett välsignat tillstånd, då hade jag gjort det själv!

                                                                                          

söndag 2 december 2012

Jaha...

...vad ska man skriva om i dag då? Att det är kallt som satan i gatan, nä det är redan gjort! Jag är uttråkad nu känner jag. Hästen ska vila en vecka till och jag tycker inte att det är så väldigt spirituellt att skriva om  mockning, höpåsfyllande och gluttande på häst.

Knatten mår nog bra av sin vila för häromdagen var han allt lite pigg. Han sprang som den värsta arbaben med svansen i vädret och vidgade näsborrar när jag lät honom springa lös. Sen i går åt han snö i hagen, det tycker han är gott tydligen och han ser väldigt rolig ut när han damsuger fram längs marken.



Den här bilden är dock från vargavintern 2010! Vintern när jag undrade varför jag började med hästar från allra första början? Kanske skulle jag ta och börja rida lite smått i veckan för nu kom jag på att jag skall vara med på Luciashowen nu på söndag, eller är det nästa? Kanske ska ta reda på det!! Ja det ska jag nu! Jo det var på söndag, sorry Russet vilan är slut!! 

Detta är en tradition för mig och Mathea att gå på. Den enda hästrelaterade händelsen som hon ser fram mot med förtjusning. Det har inget med hästarna att göra utan rör sig helt enkelt om dansen runt granen i pausen samt även tomtens godisregn!
 
Lucia