När jag stod på LCR med Harald hände detta på nyårsafton 2002! Vid åttatiden på kvällen ringde hon som kvällsfodrade och sa att det sprutade vatten och att det nog gjort det ett tag för det hade börjat rinna ut i stallgången. Detta var när jag väntade Mathea och jag var i åttonde månaden!! Ganska höggravid faktiskt, min avkomma var beräknad att komma 7 januari. Jaha det var bara att ställa nyårsfilén åt sidan, hoppa i stallkläderna, be den blivande fadern att snällt följa med för att hjälpa till att köra dynga!
Som tur var, var Harald ok trots att det nog inte varit så mysigt för honom med en fontän i boxen, coola, coola Harald. Ut med hästen på stallgången och börja skyffla. Nu var det så kallt att vattnet frös på stallgången och utanför stallet så det var nära att jag drattade på min något förstorade gravidända när första kärran skulle köras ut. Som den rådiga kvinna jag nu är så tog jag resolut med mig en skyffel och en skottkärra, halkade iväg till ridhuset och fyllde kärran med ridhusbotten som jag sandade med. Sen var det bara att köra!
Måns fyllde kärrorna jag körde iväg (vaggade iväg , ni vet hur gravida rör sig) till gödselstacken ca 100 m bort. Samtidigt som jag körde funderade jag på om mitt barn skulle vara det första som föddes på det nya året med tanke på att det var en ganska ansträngande sysselsättning. Jag tror inte att min barnmorska hade tyckt att detta var en bra syssla för högravida mig (å andra sidan var hon rätt kinkig överlag när det gällde min hobby). Men mitt barn hade inte för avsikt att komma för tidigt så vi tömde boxen utan att vattnet gick, hade varit rätt vitsigt om det hänt i och för sig;). Jag körde nog iväg si så där tio fulla kärror med dyngsur bädd, otroligt glamoröst nyårsfirande faktiskt!! Gissa om nyårsmiddagen var god efteråt!!
Snacka om att kvinnor kan!! Ja, Måns var också duktig, men jag hade nog aldrig bett honom följa med om jag inte hade varit i ett välsignat tillstånd, då hade jag gjort det själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar