torsdag 6 december 2012

Guava

Jag har tråååkigt och jag vill rida! Bloggen är tråååååkig och jag vet inte vad jag ska skriva om??

Kanske om Guvisluvis? Guava var den häst som kom efter Harald. Hon var en liten räka till häst som jag köpte av min vän Monica. Jag såg Guava redan då hon var nyfödd och då konstaterade jag att hon inte var den vackraste fölunge jag skådat precis. Sen tänkte jag inte så mycket mer på henne förrän tre år senare. Harald var borta och jag hade väl inte tänkt köpa någon ny häst utan kanske bara rida andras hästar.

Det gick ju i ett halvår sen ville jag ha häst igen. Ekonomin var minst sagt begränsad så när Monica sa att ju kunde få Guava till ett rimligt pris så slog jag till. Hon var egentligen lite för liten för mig, 157 cm som treåring, men hon rörde sig trevligt och hoppade bra. Guava var lika lätt att rida in som Harald och jag brukar säga att hon i princip red in sig själv. En väldigt snäll och okomplicerad häst som tog dagen som den kom. Jämfört med Harald hade hon betydligt bättre ridbarhet och hon var smidig och snabb en riktig liten gummiboll. Lätt, lätt, lätt heltenkelt. Hon går idag 1.30 med sin nuvarande ägare.

Guava köpte jag med baktanken att utbilda henne fram till att hon var ca fem år för att sedan sälja henne. Nu var jag tvungen att sälja henne ett år tidigare eftersom jag fick jobb i Göteborg och inte hade möjlighet att ta med henne dit. Guava hamnade hos en trevlig familj i Onsala hos en tjej som skulle gå över från ponny till stor häst. Där har hon fått det toppenbra så det var en lyckad försäljning.
Guavas första tävling!
                                                                               

Liten anekdot om Guava och min förmåga att ha hästar som promenerar ut genom framdörren på släp(mer om detta kan ni läsa här). Jag och min ständiga vapendragare M var med Guvis och tävlade. Mellan klasserna sitter vi och tittar på avdelning A hästarna när dom börjar ropa ut ett registreringsnummer i högtalarna och säger att en häst är på väg ut ur ett släp. Detta är inget jag noterar så där väldigt mycket, visserligen låter numret lite bekant, men jag känner inte igen det! M undrar om vi ska går bort och kolla men jag kastar ett öga bort mot släpen och mitt släp skakar inte så det tycker jag verkar onödigt. För jag menar när hästar försöker ta sig ut ur släp på egen hand så brukar det både höras och synas och allt var väldigt lugnt borta vid släpen.

Dom fortsatte dock att ropa och jag undrade vad det är för slappa och ouppmärksamma människor som äger denna stackar häst! Själv känner jag mig inte alls träffad eller orolig så jag sitter lugnt kvar. M tycker nog att det kanske hade varit bra om vi kollade ändå, vilket visserligen inte jag tycker men M övertalar mig, så sagt och gjort knatar vi bort till parkeringen. Tänka sig, där står överdomaren med min häst i grimma och longerlina, stillsamt undrande: "Är det här din häst Titti"! Klart det är min häst, vems annars??!!

Registreringsnumret dom ropade upp var det på släpet och det kunde väl inte jag i huvudet heller, det räcker väl med att kunna bilens regnummer, eller? Jaha då hade den, visserligen lilla räkan, till häst men trots allt en fullvuxen häst, lyckats ta sig ut genom den lilla, lilla skötardörren, lugnt och stillsamt för att ställa sig att beta. Hon hade lyckats få av bommen (mycket gammalt släp!!) och tagit ett steg ut genom den öppna dörren, där det gröna gräset hägrade.

Hon satt fortfarande fast i en, kort uppbindning, så hon måste ha svängt ut och in på sig själv som en kringla!! Dörren var hel, hästen var hel, jag skrattar, M skrattar och det gör även överdomaren, för det hela är ju faktiskt ganska lustigt, då nu allt gick bra! Guava var fullständigt oberörd och såg rätt nöjd ut då hon ju fått äta av det goda gräset. Dom i släpet bredvid bara stod och gapade och tycket nog att vi var ganska så underliga, då vi skrattande lastar på hästen igen för att tränsa henne (man får ju inte ha hästar i grimma på tävlingsplatser) och sedan tar ut igen och rider nästa klass som om inget har hänt!

Jag får fortfarande i dag kommentarer om denna händelse och det ganska många år sedan nu! Vet inte om jag kanske ska skaffa ett släp med riktig fronturlastning nån gång, känns som om jag fått vissa hintar från mina djur!                                                    

                                                                           

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar