Jo föresten i går kom jag och tänka på en av de hästar jag ridit! Acka, jag hade henne endast under ett halvårs tid. Acka eller Peachaccorn Bacardi som hon var döpt till var ett sjuårigt sto efter Robin Z och hennes mamma travare. Spännande kombination ur ridbarhets synpunkt!!
Acka stod i samma stall som Harald. När jag tog bort honom så var jag utan häst och då började jag rida Acka. Hela arrangemanget bara blev av ganska hastigt och lustigt. Acka tillhörde en tjej som jobbade som reseledare och som därav inte var i landet och kunde rida sin häst. En väninna till ägaren, MJ, hade då hand om Acka och hon hade henne uppstallad på LCR i samma stall som jag. Nu var det så att MJ kom in på en utbildning i Holland samtidigt som Ackas ägare skulle vara borta ytterligare ett halvår.
Vad göra med Acka under detta halvår? Jo, där stod jag utan häst och sa att jag kunde ta henne! Så utan att ägaren hade pratat med mig än mindre träffat mig så kom jag och ägarens mamma, via telefon, överens om en deal. Jag stod för foder, omhändertagande och ridning och dom stod för resten av utgifterna. Vet inte om jag hade lånat ut en häst på det här premisserna precis, det enda dom visste om min om mig och min ridningar var det MJ berättat för dem. Nu är jag ju en pålitlig person, men ändå!! Jaja nu blev det så och hästen hade det bra!
Acka var INTE lätt att rida till att börja med. Hon var slingrig som en ål och gick inte fram för fem öre. Hon slog spasmatiskt med huvudet om man inte red henne på graman, vilket MJ gjort. Att galoppera ordentligt kunde hon överhuvudtaget inte. Till allt detta så slog hon som en mulåsna, hela tiden, konstant. Jag fick wipklash ryck i hela ryggen dagligen. Allt detta var för att hon inte var tillräckligt stark i kroppen och orkade bära sig. Jag fick börja rida henne från grunden och hon orkade endast gå i 15- 20 minuters pass i början. Att gå på en volt var skitsvårt för henne och ju svårare hon hade för något ju mer slog hon. I stallet gick hon gärna rätt över en eller smet ut från boxen om man inte passade henne. I övrigt var hon snäll och okomplicerad!
Att rida på graman hade jag ingen lust med och vanligt tränsbett var hon helt oregerlig i huvudet med, hon hade ingen ro på det alls utan bara slog och skakade på huvudet med det i munnen. Då var hon faktiskt oridbar. Vad göra? Naturligtvis tog jag fram mitt hemliga vapen, gummipelham, omöjliga munnars och ostadiga huvudens bästa vän. Hon blev som förvandlad och blev helt lugn i huvudet vilket gjorde att helt kunde focusera på att få henne att gå framåt och börja använda bakkärra och rygg!
En sak var dock Acka bra på från början och det var att hoppa! Det gjorde hon gärna, tyvärr var vägen mellan hindren ganska jobbig. På ALLA distanser skulle det sparkas bakut, mycket och högt. Mitt fokus låg då på att få henne att gå framåt. Så där stod jag i lätt sits och bara drev på samtidigt som hästen sparkade bakut som den värsta mulåsna på cirkus. Lite svårt med rytmen och flytet i banorna kan jag säga. Jag räknade en gång hur många sparkar hon kunde lägga av på en distans och vissa gånger var det faktiskt i varje galopsprång, så på en distans på fem galoppsprång sparkade hon bakut fem gånger och sen hoppade hon hindret, att hon inte rev och att hon kom rätt var ett under varje gång. Men hon var väldans kvick i bena den lilla hästen.
Sparkandet avtog ju starkare Acka blev och då var hon väldigt rolig att rida, hon var en tuff häst och vi passade bra ihop. Jag hade faktisk kunnat tänka mig köpa henne, men inte till det pris som dom ville ha för henne, det tyckte jag var alltför högt för henne då, speciellt efter det arbete som jag lagt ned på henne. Vi startade två tävlingar innan hon åkte och vi placerade oss i två 1.10 tror jag det var. Första tävlingen sparkade hon bara bakut två gånger när vi red banan och andra tävlingen ingen gång alls om jag inte minns fel! Hon gjorde stora framsteg under vår tid tillsammans och hon var en helt annan häst när jag slutade rida henne än när jag började både i utseende och ridbarhet. Hon hade varit en ganska liten räka till att börja med men la på sig mycket i muskelmassa och såg mycket större ut när jag lämnade henne
Som sagt Ackas och min tid tillsamman var kort och när ägaren slutade sitt jobb som reseledare så hämtades Acka hem. Sedan har jag inte hört mer om henne förutom att hon någon tid efter jag ridit henne hade startat 1.30 med sin ägare. Men i går så så kom jag tänka på henne och googlade hennes namn.
Jag hittade henne på en blogg, så klart!! Det verkar som om hon blev såld en tid efter att hon hämtades hos mig och flyttade till Umeå, där bloggerskan bor, tror jag. Det lustiga är att jag ett flertal gånger hamnat på denna blogg, då jag sökt på andra saker på nätet!! Som sagt världen är liten!! Detta är ingen blogg jag läser regelbundet så jag har inte sett något om Acka i bloggen tidigare och inlägget om henne var gammalt. Nu ska jag dock gå in på bloggen höra om dom har kvar henne och hur det är med henne! Peachie kallades hon för och hon hade tydligen fått ett föl. Återkommer när jag vet mer!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar