måndag 20 januari 2014

Ännu en helg som gått!

Nu är det vinter här i Skåne, det vill säga en riktigt skånsk vinter, med snålblåst, ingen snö, och fruset. Det är säkert minus femton minusgrader i vinden fast det står noll på termometern. Helgen bjöd inte på någon direkt spännande stallaktivitetn då Russ mest travar runt lite och Musse bara reds på marken. Jag hade tänkt att hoppa på lördagmorgon men prioriterade att sova i stället. Ytterst oseriöst men väldigt skönt.

Det mest spännande under helgens ridpass var nog att Knatten helt självmant längde ut i ganska fina mellanatraver på diagonalern i stora ridhuset. Jag tycker nog att han är ohalt och han är inte längre öm över området där det spräckta blodkärlet befinner sig. Men det här med hältor är ju lite knivigt och jag tycker att han känns så himla svajig när jag börjar trava honom. Jag försöker då tänka tillbaka till hur det var innan han blev halt och om jag inte minns helt fel så kunde han vara ganska svajig då med?? Eller!?

Ja jisses vad man kan noja när man rider. Å andra sidan så tycker jag att han går mycket jämnare med bakkärran och att han inte lägger över mig så mycket som innan, men det är också svårt att avgöra då jag mest rider rakt fram. Det här är nog i särklass den tråkigaste igångsättninge ever då jag inte ens kan rida ut med hästen längre. Dels vill man inte skritta ute i skånsk snålblåst och snöslask/isgata och dels så kan jag inte garantera att jag skulle kunna sitta kvar om Russ fick för sig att försöka skicka av mig! Det är en risk som inte ens jag vill ta även om jag inte brukar lägga ner så många tankar på huruvida jag kommer att sitta kvar eller inte!!

Det brukar liksom inte vara en issue för mig det här med rädsla då jag väldigt sällan eller nästan aldrig faktiskt är speciellt rädd för att något ska hända när jag rider! Jag tillhör dom här människorna som tar för givet att inget kommer att hända när jag sitter på en häst och så blir jag jätteförvånad när jag trillar av eller går omkull eller när något annat inträffar. När jag red in Knatten var jag lika förvånad varje gång han dängde av mig, för hur kunde det ske?? Att hästskrället kunde vara så kvick i sina annars så loja rörelser förvånade både mig och M, som hjälpte mig från marken. Inte förrän jag åkt av två gånger insåg jag att det där med halsrem har man inte bara för syns skull utan den är ju faktiskt till för att använda! Så när Russ skulle försöka få av mig tredje gången så var jag beredd och hade en fin rodeouppvisning inne i ridhuset men med hjälp av halsremmen så satt jag kvar, haha! Efter det har han faktiskt inte bockat med mig förrän nu då under igångsättningen. Däremot har jag flugit av några gånger då han gjort sina fina helomvändningar där han också är rätt så kvick av sig!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar