I går, inte så mycket lagom, utan kanske lite väl bra mellan varven. Så nu får vi jobba på den biten men det är som det ska tycker jag, unghästar har ju sina stadier. Längre fram får man se vilken typ av häst det är man verkligen har. En som är lätt att lägga i ett bra tempo och som bjuder lugnt och metodiskt, en häst som man får rida fram som en buffel och där man får rida som furie eller en som blir som en målsökande skuddmisil som tar tag i hinder för kung och fosterland där det gäller att lägga locket på! Jag strävar mot det första alternativer men kommer nog att sitta på ett mellanting mellan buffel och skuddmisil ett tag framöver. Unghästar är ombytliga minst sagt, precis som barn! Ena minuten fungerar allt jättebra på ett visst sätt sedan en dag fungerar det sättet inte alls utan man måste hitta ett annat!
Harry är så himla ambitiös! Han tar tag i uppgiften med hinder med stor entusiasm och sparar inte på krutet någonstans, han hoppar stort, han galopperar stort och han kämpar stort. Han är väldigt fokuserad på det han gör och struntar fullkomligt i omgivningen, här hoppas det inte undan i några hörnor eller skyggas för andra hästar, här ska hoppas.
Det är jätteroligt att han har denna inställning som jag förhoppningsvis ska kunna ta tillvara på för att framöver forma honom till en lydig och reglerbar hopphäst med ett gott självförtroende. För självförtroende har Harry verkligen! Han tar sig an det mesta med inställningen "Vad kul, vad ska vi göra nu, jag begriper inte riktigt hur jag ska göra, men jag är säkert JÄTTEBRA på det, bring it on bara!" Den inställningen är guld värd hos en häst. Visst försöker han komma undan om det är jobbigt genom lite olika metoder, men så är ju alla levande varelser, om man kan så följer man minsta motståndets lag så även Harry! Men det handlar ju mycket om styrka och den kommer ju med allt vardagsarbete, tid och styrketräning!
Här kommer ett gäng dåliga mobilbilder från filmen i söndags, håll till godo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar