I dag var det ju strålande solsken och mild luft så att stå ute var ju bara angenämt. Därför kopplade jag på släpet så fort jag kom ut till stallet och körde upp det i en hörna av anläggningen. Mitt mål var att ha Harry uppe på lemmen och därifrån kunna backa av och på honom utan motstånd. När Harry insåg vad som var i görningen ville han först inte gå i närheten och backade bort i hundranittio. Men denna gång hade jag faktiskt skippat repgrimman och hade träns på i stället.
Det var mycket lättare att ha kontroll på djuret med bettet då han fullständigt skiter i trycket från repgrimman. Efter den första tokbackningen bort från släpet så insåg han ganska snabbt att det var rätt så obehagligt att backa bort från mig och att han inte kom undan trycket från bettet hur mycket han än försökte. Efter några gånger upp och ner från lemmen var han halvvägs inne. Efter ytterligare några försök var han helt inne och jag backade av honom och inte han själv. Sen kom han på att han faktisk gick in och ut från släpet, då började krångla och backa bort från släpet igen, men bara någon meter denna gång! Jag fick ganska snabbt upp honom från lemmen och därifrån ha honom som en jojo upp och ner. Efter en stund var hela Harry inne igen och då backade jag av honom och så lämnade vi släpet och gick på promenad.
Harry gick som ett skolexempel ur HR skolan, en halvmeter strax bakom och så fort jag stannade Harry också i givakt fortfarande en halmeter snett bakom mig Som att gå med en trött labrador!
Tillbaka vid stallet gick vi bort till släpet igen och då gick han i princip rakt upp med det samma! Denna gång hade jag honom som en jojo ut och in ur hela släpet och där jag kunde stanna honom halvvägs ut och sedan få in honom igen! Ett flertal gånger. I morgon fortsätter jobbet ut och in och slutmålet för dagen är att få på bommen och stänga, ta ut och sedan gå på igen. Helst några gånger, men vi får se vi tar en dag i taget. Men det känns som att Harry någonstans inser att det kanske är jag som bestämmer och inte han. Men Harry är å andra sidan inte den som är den så det återstå att se. Vi kan lika gärna får börja om från början igen!!
Men i dag är jag nöjd i alla fall och nu börjar helgen!
Som jag förstått har du redan fått massor av tips, men jag måste bara dela med mig av min egen upplevelse :) Har tränat lastning med min häst sedan han var föl och det har alltid gått bra, ända fram till den dag när han blev halt och varje tur med transporten slutade med sprutor i lederna och lugnande i blodet. Efter massor av sådana resor blev han väldigt svår att lasta.
SvaraRaderaHästen är en quarterhäst och då har det liksom varit givet att träna på "western-sätt" och repgrimman har varit en självklarhet. När vi tränat i massor men ändå inte fått honom att fungera tillfredsställande när vi lastade så anlitade vi en duktig "last-tränare". Blev lite skeptisk när hon ville använda sig en vanlig grimma + kedja, men jag ändrade mig snabbt, hästen var lastad utan stress eller oro på 3 minuter.
När jag analyserade efteråt förstod jag att min häst fick lite panik då repgrimman gav tryck i nacken och svarade med att backa/kasta sig ännu mera bakåt. Kedjans tryck under hakan gav däremot ingen panikreaktion utan han förstod och accepterade direkt att trycket innebar att han skulle stanna. Och då var det ju plättlätt att lasta :)
Så här i efterhand känns det lite snopet att jag inte själv kom på att prova att använda kedja(då hade jag ju sparat 1500 kronor...), men jag är otroligt nöjd över att jag numera har en häst som går att lasta på 30 sekunder varje gång :D
Tack för din kommentar! För Harry fungerar repgrimman inte speciellt bra så jag använder kedja fast med bett. Med detta har jag mycket bättre kontroll och han förstår mycket snabbare att gå framåt. Jag tänker att bara för att en sak fungerar för de flesta finns det alltid någon som det inte gör det på och då får man försöka tänka annat! Nu har vi lite uppehåll med själva släpet och jobbar med lite annat;)! Fin blogg du har!
Radera