Han har en del attityd skulle man kunna säga och en tro på sig själv som är lite för bra mellan varven. Ja ni vet ju allt om det här med släpet och lastning men det har ju faktiskt funnits mer som Harry har haft idéer om!
Allt har inte varit helt lätt med Harry om jag tittar i backspegeln. Att bli hämtad i hagen var ju ett helt projekt i början. Han skulle ju inte fångas under några som helst omständigheter. Longeras i höger varv var också ett stort problem där jag fick ta hjälpa av Pajen ett antal gånger. Själv hade jag hur många kamper som helst där Harry konsekvent försökte att rymma varje gång han skulle longeras åt höger. Nu fungerar det hur bra som helst.
Att stå uppbunden var till att börja med inte heller så poppis! Det gick åt några lädergrimmor tills jag tröttnade och satte på en i terylen som han inte kunde dra sönder, en gång försökte han komma loss med den och sedan dess har det gått bra att vara uppbunden!! Sen hade vi ju även bakbenen som inte gick så bra att lyfta eller att borsta till att börja med. Nu kan man faktiskt nästan till och med klippa dom utan problem och hovslagaren kan ta honom själv!!
Att rymma ut på fältet med mig på ryggen när vi red på gräsbanan hade han också för sig ett tag. Så jag har ju lyckats ta mig igenom en del när jag tänker efter.
Men de finns en del som jag fortfarande har att tampas med. Som exempelvis Harrys fäbless för att snurra runt som en dervisch eller försöka gå iväg när jag ska sitta upp, inte ok, och något jag måste vara på honom om varje gång jag sitter upp.
En annan egenhet han har visar sig vid våra hoppträningar. När han börjar bli trött i kroppen kan han omöjligt stå stilla! Då raglar han runt som en fyllkaja och jag har fullt sjå för att han inte ska trilla runt och vara i vägen för dom som ska hoppa bana.
Som sagt Harry visar upp allt fler personliga egenskaper. I går berättade stallägaren att Harry just nu kollar av hur mycket han kan utmana elstaketet. Han testar under hagvistelsen av hur nära han kan stå utan att få en stöt och när han sedan får en stöt så måsten han efter en liten stund testa om han verkligen inte kan stå så nära en gång till. Nästa gång kanske staketet liksom ger med sig och slutar bråka med honom!! Frågan är om han är korkad på riktigt eller bara helt enkelt jävligt envis? Jag lutar åt det senaste då han i övrigt snappar upp det mesta ganska snabbt.
Sedan har vi hans matvanor. Visserligen mår hästar bäst av att äta med huvudet i backen så han har ju en poäng när han kastar ner all maten på golvet, men väldigt dumt när det hamnar i en bajshög! Sedan undrar jag vad syftet är med att stå i höet när det ska ätas. Varför kan det inte bara få ligga kvar i sin hög utan ska spridas ut över hela boxen innan det ska intas, och det här med att sparka i boxväggen när han äter, vad är det? Första gången jag hörde dunkandet vid matdags tänkte jag att vilken "sjukt störig häst som håller på så där"!! Sedan fick jag se att det var Harry och då tänkte jag tur att det inte är min häst;)!!
Sedan är han ju så söt som socker och har världens mjukaste gosigaste mule. Han blir alltid glad när man kommer och han hummar så mysigt mot en när man kommer i stallgången eller ut i hagen. Han är inte speciellt tittig på hinder och jag tror att han är ganska modig när det gäller hoppningen. Han älskar att få massage och när man borstar hårt eller står och kliar manken, då kliar han tillbaka och han tycker om att man håller hans huvud i sin famn. Han är alltid väldigt positiv när han rids och han har en otrolig kämparglöd. När Harry ska ta sig an nya uppgifter gör han det med inställningen, "Det här har jag ingen aningen om hur man gör, men jag gör det förmodligen sjukt bra, troligen bättre än ALLA andra!"
Ja det var lite om Harry Häst det!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar