torsdag 13 september 2012

Nybörjare


Har ni också varit med om att man kommer upp på en ny häst så känner man sig som en nybörjare? Det har jag i alla fall. Nu har jag ju i stort sätt bara ridit Knatten de sista åren och det märks tydligt när man kommer upp på en ny häst. Man kan inte knapparna och det som funkar i vanliga fall funkar inte alls nu. Det kanske bara är jag som upplever det så? Kanske går man omkring i illusionen att man är en ganska bra ryttare bara för att man sitter och rider sin egen häst som man kan utan och innan, medan man egentlige är rätt så usel på att rida.

I går fick jag rida grannens häst för hon vill att den ska tävla lite hoppning. Själv är hon dressyryttare, väldigt duktig, som har den hästen för typ tillridning. Jag är helt övertygad om att det hade gått helt fantastiskt om hon hoppade den själv men hon vill inte lägga pengar på licens för att tävla en häst som inte är hennes egen. Jag har då givetvis villigt ställt mina tjänster till förfogande och varit övertygad om att det här gör ju jag lätt som en plätt. Tills igår då, lilla hästen for runt som en skållad råtta med mig på ryggen samtidigt som hon har spasmatiska ryckningar i huvudet. Dessutom var hon väldans känslig för skänkeln samtidigt som hon "sprang" iväg från den, mycket ovanlig känsla eftersom Knatten är precis tvärtom, alltså skänkeldöd.

Mycket frustrerande. Till detta uppvisar hon humör och blir rätt irriterad på mig då jag gör något som hon inte är van vid. Stackars grannen försökte instruera mig att rida mer på hennes sätt, som hästen är van vid, alltså som en dressyrryttare med sätet. Inte min kopp av te om man säger så. Hoppryttare som jag är så vill jag gärna stå i lite lätt sits med rumpan lite ovanför sadeln vilket medförde att hästen kände sig osäker och bara for iväg med huvudet rätt upp samtidigt som hon vilt skakade på det. Ingen vacker syn alltså.

Hästen är dock väldigt glad över att hoppa vilket hon gärna vill göra i en flygande fläng. Återigen får grannen slita sitt hår när hon fruktlöst försöker få mig att göra på hästen och hennes sätt, dvs sitta tungt i sadeln mot hindret vilket inte är något som jag brukar göra, lite mer tyskt alltså!! Här krävs det en del träning känner jag, vi får se vart det slutar.

Efteråt bad jag grannen, stackars kvinna, som har ett oändligt tålamod om hon kanske vill hjälpa mig lite med Knatten på marken också för det finns en del som jag känner att jag kan förbättra. Då skrattade hon bara, vet inte riktigt hur jag ska tolka det? Känner mig i dag som en nybörjare och mitt övermod är som bortblåst! Men hinder är till för att övervinnas så jag får träna mer helt enkelt. Ur misslyckande föds framgång om man gör om och gör rätt, eller?

Det ska tilläggas att jag verkligen försökte sitta ner igår för jag har ridsår på rumpan. På slutet fick vi i alla fall till ett lugnt fint hopp, i trav, och en rund fin galopp, med mig i lätt sits! Grannen undrade om jag kunde korta denna runda fina galopp lite när jag stod upp i lätt sits, men då svarade jag glatt NEJ! Kanske det går nästa gång, om det nu blir det någon nästa gång? Grannen kanske tänkte om i natt när hon har drömt mardrömmar om mig och lilla hästs mardrömslika framfart igår!


1 kommentar:

  1. Grannen är väldigt glad över att du inte gav upp. Sen såg det inte fullt så illa ut som du beskriver det :-) men jag kan gott förstå din känsla och den är inte kul. Denna granne är otroligt tacksam för din hjälp och självklart vill jag (om jag kan) hjälpa till med russet :-)

    SvaraRadera