Jag kunde ju ha räknat ut att backarna skulle var nerlusade med motionärer, men det kan jag hantera. Jag hade dock INTE räknat med att möta ett gigantiskt genomskinligt klot med människor inuti där uppe! Ni vet ett sådant dom har i bassänger, som man sedan springer omkring inuti, dom brukar ha sådan i Falsterbo i familjehörnan. Jag står mitt i en av backarna som är rätt så brant och uppe på krönet tornar denna boll upp sig. Knatten var redan innan spänd då joggarna nu har fått på sig toppluvor, detta var tydligen mycket skrämmande, för jag förstår inte annars varför alla joggare helt plötsligt tedde sig som monster i Knattens ögon?
Knatten hade nu som tur var mest fokus på joggarna som for omkring överallt och jag tror inte han hann se bollen innan jag snabbt vände honom åt andra hållet och började ta mig nedför backen igen. Jag är inte rädd av mig men jag ville helst inte uppleva hur Russ skulle reagera när bollen väl kom i rullning med människa och allt inuti. Absolut inte när vi stod i en lätt hal, väldigt brant gräsbacke som slutade i en asfaltsstig! Jag kan vara negativ och deppig men jag är banne mig inte suicidal! I min fantasi såg jag hur Russ reste sig rakt upp på bakbenen i backen för att sedan handlöst kasta sig tvärtom och fly iväg nedför, vilket med allra största sannolikehet hade slutat i en omkullridning och oss rullande runtomkring varandra i slänten med brutna nackar!!
Nej det ville jag undvika så vi tog oss nedåt och vände om och red åt andra hållet för jag tänkte att vi kunde ta oss till långabacken från andra hållet. Knatten var väldans på tårna så kanske han sett bollen i alla fall? När vi kom från andra hållet så har dom naturligtvis fått upp bollskrället högst upp i långabacken och var i färd med att rulla ned den! Då bestämde jag mig för att rida hem igen vilket inte var helt lätt då Knatten promt skulle springa åt andra hållet, mot bollen, eftersom vi mötte en joggare med vit toppluva, huva! Till slut tog vi oss från backarna utan några skenturer eller andra olyckor. Väl hemma gick vi in på hoppbanan där Knatten fullständigt dog och blev lång seg och helt fruktansvärd att rida! Trots det kämpade jag på med övergångar, tempoväxlingar och förvända galopper tills jag kände att vi inte kom längre än så! Så min kravlösa ponnygalopp förbyttes till tradig ridskolehäst galopp!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar