fredag 13 september 2013

Vela lite till faktiskt

Strök mig från tävlingarna som jag efteranmälde i går! Jag vill hellre vara hemma med mitt sjuka barn i stället för att komma hem mitt i natten, igen! Mathea som sällan är riktigt sjuk har åkt på en rälig förkylning av något slag och har legat utslagen i två dagar. I går ringde hon mig i stallet och pep att hon behövde mig och att jag skulle komma hem på en gång. Knatten åkte in i stallet kvickt som attan och jag körde hem då jag kände mig som världens sämsta mamma som inte var med min lilla sjuka telning. Det ska i och för sig tilläggas att barnet faktiskt har en far som tar mycket väl hand om henne så det är inte så farligt som det låter!! Men det hindrar inte det dålig samvetet ändå.

Stackars arma barn som har en mor som gillar hästar och viger en stor del av sitt ickearbetande liv åt detta intresse. Så det kan bli! När jag var barn fanns det inget jag önskade mig högre än att min mamma hade tyckt om hästar, tänk om min mamma hade haft en egen häst när jag var liten. Min mamma har knappt ens tittat på någon av mina hästar, hon har aldrig kört en transport och hon har nog bara varit med på tävling en enda gång i mitt liv, tror jag. Hästarna har jag fått sköta på egen hand. Hon har å andra sidan aldrig hindrat mig från att rida och hon har stöttat mig mycket ekonomiskt så jag klagar verkligen inte. Hästintresset är helt och hållet mitt eget och det gör mig verkligen inget men ibland händer det att jag tycker att det är orättvist att jag fått så lite backning hemifrån.

Mathea komme antagligen att säga samma sak om mig i framtiden när det gäller hennes intresse/intressen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar