måndag 23 september 2013

Ger upp!!

När ska man ge upp? Jag får inte till det på tävling, det blir liksom stolpe ut hela tiden!! Nu i helgen stannade Russ dessutom i 1.20!! Det är ju inte ett gott betyg åt mig precis. I 1.30 gick det rätt ok men vi rev sista i första fasen och det var jag inte nöjd med det heller. Jaja jag vet jag ska fokusera på det som är bra och se det andra som utmaningar yadi, yadi!! Men jag har ingen lust att lyssna på mitt eget coachande peppbabbel just nu.

För tillfället  vill jag  bara sura och fundera på om de verkligen är lönt det här jag sysslar med. Ska jag fortsätta att harva runt i 1.20 och 1.30 och aldrig placera mig och alltid rida så att jag får minst fyra eller fler fel! Vad ger det liksom, ingenting känns det som i dag i alla fall. Hela helgen går bort åt att vara på en tävling för att sedan komma hem med nada!

Innan tyckte jag att det var roligt att titta på alla andra ekipage men numera är inte heller det roligt och hela tiden då jag är på tävlingsplatsen vill jag bara sova!! Jag blir sömning när jag är nervös har jag kommit på och det är en ganska tröttsam känsla att gå omkring i under en hel dag. Sedan när jag ska tagga till för att rida så är det jättesvårt och jag känner mig så håglös att jag ibland knappt kan komma igång. Kan vara därför det går dåligt, inte helt omöjligt faktiskt! Jag ska ta mig en funderare på vad jag vill göra med Russ framöver. Det är så mycket lättare med unghästar tycker jag, där är målen så tydliga och avgränsade. Då räcker det med att vara nolla och rider man inte nolla så är det ändå utbildning, winwin på något sätt. Men hur gör man med hästar som snart inte är unghästar längre om man är en något medioker ryttare som jag?

Knatten är 8 år om några månader och vi har fortfranade inte fått några färgade rosetter eller debuterat 1.40 bara det känns som ett misslyckande från min sida! Att gå ner i klasserna och kanske plocka rosetter där lockar mig verkligen inte och att tävla och ständigt "gör bort mig" i 1.20 och 1.30 känns inte heller så kul, vem tror jag att jag är liksom??

Om jag är gnällig och självömkande just nu , ohh jau! Möt den griniga, bittra och kinkiga Titti, jag tänker minsann inte ursäkta henne utan även hon får ha fritt spelrum här i bloggen!! Vill ni bli peppade och få livslusten tillbaka så får ni klicka er in på någon av de mer rosamolniga och odelat positiva bloggarna! Sådana finns det ju gott om så det borde inte vara något problem! Tror det är dags för mig att sluta nu! Här får ni se den bittra verkligheten på film!!
 
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar