Som lämlar på fjället!!

Jag tänker försöka rid ut så mycket som möjligt nu innan mörkret kommer! Dels för att Knatten är så tråkig att rida på anäggningen för tillfället och dels för att jag vill få så mycket uteritt som möjligt innan det inte går längre, för i ridhuset kommer man ju att få harva i tillräckligt ändå nu framöver!

Jag red ganska sent i går så jag gjorde ett försök med backarna och se på katten när jag kom fram var dom nästan helt öde!! Det var helt underbart när jag stod högst upp på högsta backen med utsikt över halva Lund, vädret var fantastiskt, färgerna undebara och luften frisk och klar och Knatten alldeles lagom på tårna! "Äntligen ensamma" var min tanke, det skulle jag ju inte ha tänkt för under tiden jag klättrade ner så var det som om folk bara vällde fram ur buskarna eller jorden eller var dom nu hade gömt sig! Nästa gång vi galopperade upp var vi verkligen inte ensamma längre utan på krönet var det minst sex personer som hade dykt upp, precis som om dom materialiserat sig ur tomma intet eller något! "O varför, varför kan vi aldrig få vara själva här" var tanken som dök upp i skallen då!!

Så jag avslutade galopparbetet upp för "långabacken" och red runt lite allmänt i området i stället!
Hur som helst, på det hela taget var det en skön tur där Knatten kändes som vanligt. Vi fick i alla fall tränat våra tempoväxlingar och övergångar som jag tragglar på med  och vi hann faktiskt med två repor upp för långabacken innan lämlarna dök upp!