Ridhjälm är bra att ha.....

Nu är det nästan en månad sedan jag var här inne senast. Jag hinner helt enkelt inte skriva lika ofta som förr, eller rättare sagt, jag orkar inte skriva lika ofta längre! Jag har mycket att skriva och läsa på jobbet vilket gör att motivationen att skriva på fritiden minskat avsevärt! Dessutom så gör jag inte så mycket i hästlivet heller för den delen som är värt att skriva om i tid och otid.

Men jag existerar fortfarande så det kan jag ju skriva att jag gör i alla fall. Vi tränar på hemma jag och Myran! Transporten lyser med sin frånvaro så vi är fortfarande helt hänvisade till en ganska begränsad tillvaro i Staffanstorps kommun! Som tur är så har jag tillgång till bra träningsmöjligheter inom kommungränsen i form av Ryttarprinsessan och Fröken Grevie som har sett till att min och Myrans utveckling inte helt stannat av.

Jag tycker själv att det går framåt och jag faktiskt har utvecklats en del i  i ridning;)! Nu kan det vara så att det bara är jag som tycker det, vad vet jag!?

I min strävan att bli bättre så har jag följt en gammal visdom  som nog alla ryttare har hört någon gång i sitt ridliv. Ni vet, "För att bli en bra ryttare måste man trilla av 100 gånger"! Eller typ något sådant. Jag har lyssnat och tagit in må ni tro och har därför drattat av ytterligare en gång, bara för att vara på den säkra sidan då! Myran ställer dessutom gärna upp i min strävan. Så förra onsdagen tyckte Myran och jag att det var en lämplig dag för utveckling och framåtskridande.

Vid veckans träning hade jag som ambition att vara fokuserad och tillämpa allt jag nu tränat på här sista tiden, alltså att inte rida på "holyshitdistanser" som jag annars lätt kan hemfalla åt. Det gick bra fram tills att vi skulle hoppa den avslutande banan. En liten distans på fyra galoppsprång sket sig fullständigt. Inget ovanligt i mitt liv, så därför tycker man ju att jag borde ha lärt mig vid det här laget!! Men nej! Det lite som,  jag såg en distans, sen var den borta och sen var den där fast ändå inte liksom, om ni förstår vad jag menar??

Alla dessa tankar på fyra ynka små galoppsprång kan ju bara sluta i en, vad vi vid det här laget kallar för en "Klassisk Titti", alltså där finns faktiskt inget utrymme att hoppa alls. Snäll (eller dum) hur man nu vill se det så hoppar Myran i alla fall! Han har inte en chans och fick bommen mellan frambenen och stupade nästan i backen. Nu är Myran trots sin lite långsamma uppenbarelse ändå rätt kvick i benen och lyckades hitta sin balans igen. Själv var jag var nära att hitta min med, där jag hängde på Myrans hals! Där tog dock hans tålamod med mig definitivt slut varpå hans la in en väl placerad bock som skickar mig i marken som kanonkula. Jag landade rätt på skallen så att det verkligen smäller i hela ridhuset.

Nu har jag nog en ganska tålig skalle så jag kom undan med en lättare hjärnskakning och en stel och styv nacke. Det hade kunnat gå så mycket värre och jag är glad att jag alltid rider med hjälm för utan hjälm vete fanken om huvudet hade varit i brukbart skick i dag!! Hjälmen gick åt helvete och sprack i en av sina fogar uppe på, så nu är den obrukbar. Mycket sorgligt för det var min fina nya Miss Shield som jag fick i julklapp av Måns! Miss Shield jag älskade dig och det var kul så länge det varade!!

Ps. Är det någon som vet om det stämmer att det är livstids garanti på Samshieldhjälmarna!! Dom är ju inte gratis precis!!Ds