Vem är han då denna häst? Han är en 6 år gammal och kommer från Belgien med en inte helt pjåkig hoppstam, Mylord Carthago- Darco- Libero H. Han har inte i gjort så mycket livet ännu då hans ägare inte riktigt haft tid för honom. Nu ska han i alla fall vara hos mig och sättas i arbete vilket ska bli så spännande och jag är så glad att jag får förtroendet att få jobba med honom.
Han kom i fredags och har funnit sig väl tillrätta. I lördags longerade jag honom och i söndags satt jag upp. Det var ett tag sedan han blev riden sist så det var lite osäkert hur han skulle reagera. Men han tog det fint och det kom bara någon liten bock när han skulle igång i galopp och det var nog mest för att han tyckte att det kändes konstigt med mig klängande där uppe. När det var avklarat galopperade vi i båda varven utan några större problem. Han känns lite som en tre- fyraåring att rida just nu då bakdelen inte riktigt vet vart framdelen sysslar med men det kommer han nog få bättre koll på ganska snabbt.
Han har en sån där härlig mjuk galopp som jag älskar och rätt så bra trav också som känns mjuk och rytmisk. Jag satt med ett enda stort leende i hela ansiktet i går när vi for runt i ridhuset. Jag har nog blivit lite smått förälskad måste jag erkänna. Det är inte Knatten, men feelingen är liknande så här i första stunden i alla fall.
Jag har förstått att det är den känslan jag är ute efter, hur Knatten kändes att rida. Än så länge har ingen häst jag suttit på varit i närheten! Kanske är det inte så hästar ska kännas men det är det jag söker hos en häst. Jag vet, jag romantiserar Knatten jättemycket numera men han var speciell och ibland hittar man något som bara fäster i själen och så kan man inte glömma den känslan utan söker efter den igen. Så jävla flummigt så nu får jag nog hejda mig;)! Tiden får utvisa om Myran kan leva upp till mina förväntningar. Visst är han söt🐜
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar