Harry hade allt fokus på ponnyn, vilket inte var så konstigt för även jag var helt tagen av dess uppenbarelse. Den var jättetjock och ganska lång i kroppen med ganska korta ben. Pälsen var nog minst två decimeter lång och fluffig. Därtill hade den en man som stod på alla håll och kanter och så sprang den med små, små steg. Den såg ut som en korsning mellan, isbjörn, mammut och shettis, med lite inslag av virvelmarsvin. Helt bedårande var den speciellt när den försökte kröka lite på nacken och gå i form. Vem kan koncentrera sig när en sådan springer omkring, inte jag och Harry i alla fall!
Jag vet att det är min akilleshäl det här med koncentrationen och konsekvensen i min ridning. Jag försöker verkligen jobba med det genom att planera mina ridpass innan så att jag har en plan att följa. Detta borde ju givetvis även fungera när man är mer än en i ridhuset men det blir oerhört svårt för mig då och i går med den lilla ponnyn blev det helt omöjligt!
Planen för i dag är promenad med Harry då jag inte hinner rida ut innan mörkret och jag vill inte rida för mycket i ridhuset heller då där är ganska hårt nu. I helgen blir det förhoppningsvis sköna uteritter i kylan!
Hahaha. Den där ponnyn har jag också mött. Leon sög sig som en magnet till den och trodde nog den var ätbar.
SvaraRaderaHÅller med om koncentration - igår var det dock så kallt att mina frusna fingrar sprängde av värk och tog över det mesta. Vilket Leon fann helt ok, jag satt honom i galopp och höll bara fast mig och åkte med runt. Kul sa Leon :-)
Galopp är bra!!
Radera