Lite bättre päls och ett beslut som är taget

Knatten har snart fjällat av all angripen päls och börjar bitvis bli blank igen. Han kommer att se ganska rolig ut framöver för han har jättestora kala fläckar på rumpan. I dag ska vi hoppträna och jag hoppas att det kan ge mig en nytändning för jag kan säga att jag inte har tyckt att det varit roligt att rida på ett bra tag nu. Det känns som att den ena motgången efter den andra radat upp sig en längre tid. Det är inga stora saker och kanske jag inte skulle klaga, det finns andra som har det värre så då kan det kännas lite förmätet att vara missnöjd. Men sedan förra sommaren så har det faktiskt mest gått bakåt för mig med Knatten.

Jag börjar mer och mer inse att det nog finns en gräns för min egen utveckling när det gäller ridandet och att jag nu nått denna gräns och att jag inte har förmågan att förvalta Knattens förmågor. Om jag inte kan bli bättre så vill jag helt enkelt inte hålla på längre. Det står i min header att det aldrig är försent att bli bättre, men jag tror inte på det för tillfället. Det känns verkligen som  att det är alldeles för sent för mig för det.

Jag har därför tagit beslutet att ge mig ett halvår för att sedan besluta mig för om jag ska fortsätta att rida överhuvudtaget. Man ska ju var glad när man kommer till stallet eller när man kommer tillbaka därifrån. Det är jag inte längre vilket även Måns konstaterade i går. Dessutom går mitt missnöje i stallet ut över alla andra i min omgivning och det är inte rätt. Det här blev ganska personligt men det är så jag känner så då får det väl vara så.

Dags att dra täcket över huvudet!!