Fokusera rätt inte alltid lätt!

Stolpe ut blev det i helgen i Wellion Cup. Jag var supertaggad och hade en fantastisk plan för omhoppningen i  andra fasen. Jag skulle rida innanför över allt och verkligen satsa. Jag glömde bara en liten detalj man måste ju vara felfri i fas ett först! Jag mitt klant rev hinder nr två i fas 1. Jaha det var det de! I efterhand kom jag på att det handlade om mitt fokus, att jag glömde bort att ha en plan för första fasen, den skulle ju liksom bara klaras av, vilket jag tog för givet att jag skulle göra! Läxa till mig själv tag aldrig något för givet!!

Myran skötte sig i alla fall och tutade på som ett litet tåg. Nedslaget var helt mitt fel jag var kvar i handen och hittade ingen distans alls. Jag ville verkligen skjuta mig själv när jag kom ut, så arg jag var! Men jag laddade om och kanske för att jag var arg så red jag desto bättre i 1.20. Planen där höll jag mig till och det gav resultat. Vi fick vår första nolla på denna höjden! Jag är så nöjd med Myran i alla fall! 

  

Hallå, någon där?

Finns det kvar någon där ute som fortfarande vill läsa? Det är frågan jag ställer mig själv då jag går in här. Några har tittat in här under tiden fast jag har varit fullständigt frånvarande här. Lusten att skriva har varit minimal, eller rättare sagt obefintlig! Jag har inte någon aning om varför men det sista året har bloggandet inte känts speciellt givande för mig.

Nu kom i alla fall nyfikenheten över mig och jag tittade in här och såg att trots att jag aldrig skriver eller uppdaterar här så kommer folk ändå hit! Så lite människor som är nyfikna finns det kvar där ute.

Vad har hänt sedan sist då? Jo Myran och jag har varit ute och svingat våra lurviga en hel del! Vi rider numera 1.20 ganska stadigt. Tyvärr på 4 fel men ändå stadigt. Folk säger att nollorna kommer men man kan ju undra. Hur som helst jag har ju förbättrat mig i alla fall! Innan red jag ju som i regel stadigt på 8 fel i 1.20, så 4 fel är ju en 50% förbättring? Stämmer det , jag är ju usel på matte så jag kan mycket väl ha fel när det gäller procenten;)!

I helgen rider Myran och jag även en cup som min hemmaklubb Stävie anordnar. Wellioncup som ni kan läsa om här! Det är för en god sak och den har kommit till tack vare Bästa Grannen! Det är kul med den här typen av tävlingar för oss dödliga som rider i mindre klasser! Prispengarna är inte fy skam för en 1.10! Jag och Myran har ridit en omgång och ligger sexa, tror jag så i helgen gäller det att rida så det ryker! Nu är ju Myran och jag kanske inte det snabbaste ekipaget men vem vet, vi kanske överträffar oss själv. Vi ska försöka i alla fall!

Stävie blir sista tävlingen inomhus sedan väntar utebanorna på oss. Det är med lite blandade känslor! Visst är det roligt att rida ute men jag rider bättre inomhus! På korta avstånd hinner jag inte tänka och inte tänka är bra för mig. Men den tiden den sorgen.....

Omgång 1 Wellioncup

Appridning!

Nu är jag redo för våren hör du det vädrets makter, eller vem man nu talar om detta för? Jag hade precis bytt tillbaka till mina vanliga stigbyglar (med metallplattor) från mina vinterstigbyglar (dom i plast) så därför förfrös jag tårna igen när jag red i går! Jag är liksom färdig med det, att frysa om tårna. Men nu till något annat.

Jag har börjat, eller jag kanske ska säga jag har tänkt att börja rida med den häringa appen Equilab. Jag har nämligen bara använt den en och en halv gång! I går glömde jag bort att jag använde den när jag tog av mig västen där telefonen låg. Så i går var datan inte helt korrekt. Men i förrgår använde jag den hela ridpasset och det var väldigt avslöjande!

Jag tycker själv att jag rider ungefär lika mycket i varje varv. Enligt appen är jag helt ute och cyklar och jag har FEL! För när jag kollade sen hade jag övervägande ridit i vänster varv, det "fina" varvet att rida Myran i. Höger varv som är lite svårare för honom hade jag glatt undvikit att rida i. Jag var faktiskt förvånad för jag trodde verkligen att jag fördelade tiden jämnt i båda varven och att jag kanske dessutom skulle ägna högervarvet mer tid då det är "svårvarvet"? Så i går när jag red så var jag fast besluten att göra något åt detta och försökte verkligen vara uppmärksam på att fördela varven jämnt. Men då glömde jag ju bort telefonen som hängde på ett hinderstöd större delen av tiden! Men den tid jag hade telefonen på mig, gissa i vilket varv jag höll mig i mest? Jo då vänster IGEN!

Men skam den som ger sig och fortsättning följer för jag tänker fortsätta att apprida ett tag till här.  Utvärdering kommer, eller så får ni påminna mig! Vad tänker ni om att använda olika former av teknik när ni rider? Bra eller dåligt? Bilderna är om annat ganska roliga! Myran och jag vinglar ju omkring här i världen som de värsta fyllkajor;)!!

Jag gör övergångar i alla fall!!😂😂😂😂

I smittans tider!

Jag har tagit det säkra framför det osäkra och legat lite lågt med tävlandet här nu på grund av den skit som flyger runt där ute. Som tur är finns det inbyggd tränare på gården så träningsmässigt är vi i fas.

Själv är jag inte supernojig när det gäller smittorna för när man läser noga är det inte mer i år än vad det varit tidigare år. Däremot så är det väl ganska ovanligt att den räliga neurologiska arten av H-1 bryter ut? Det är väl uppståndelsen kring denna som gjort att det pratas mer om smittor i olika medier nu än vad som gjorts tidigare år. Så fort det skrivs mycket om något så grips folk av panik och panik är sällan bra! Här är en artikel som beskriver läget lugnt och sakligt!

Däremot så är det bra att man får upp ögonen för att man ska tänka sig för och vara försiktig och få in i ryggmärgen tänket kring smittskydd! Det kan vi nog alla lite till mans bli bättre på. Som tur är så brukar det bli bättre fram mot våren så att man vågar sig ut bland folk igen.

Trots att vi bara visar upp oss här hemma så behöver man ju ändå hålla stilen uppe någorlunda! Myran har under den sista tiden lagt sig till med en fin fläckvis utväxt av svinborst lite här och var på kroppen. Han har mer liknat ett rufsigt piggsvin än en atletisk häst. Jag må vara fåfäng å min hästs vägnar, men i min värld är det inte ok att rida omkring på det sättet. Jag kan inte koncentrera mig på ridningen när jag bara fokuserar på hur ful päls Myran har på halsen.

Så i går var det dags för Salong Myrgren! Jag kallar det salong och grooming, Myran kallar det för tortyr av grövsta sort och anser att lite hår i öronen spelar väl ingen roll! Gällande öronen har jag gett upp men när det gäller övriga kroppen så ger jag mig inte. Nu har han blivit så mycket bättre att klippa! Nu kan jag klippa med den stora saxen på kroppen utan att ge honom lugnande. Uppe vid huvudet går han bara med på liten sax, men inte öronen! Om man inte klipper öronen så kan jag ju inte heller klippa ansiktet, det hade ju sett sjukt roligt ut men en helklippt häst fast med luddiga öron, eller? Så han får vara ullig och gullig i facet och öronen täcker jag över med en luva när vi visar upp oss.

Det är faktiskt det här med luva som gjort att jag kan klippa med stora maskinen numera! Jag kom på att han mest var rädd för ljudet så med en fodrad luva på så funkar det. I början försökte jag  stoppa proppar i öronen på honom, men han gillar verkligen inte att man pillar honom i öronen så det funkade inte. Han bara skakade ur propparna och blev stressad när jag försökte sätta i dom igen. Men med luvan går det kanon!

Efter jag klippt vill jag gärna bada hästen för att få bort alla småhår så att dom inte skaver. Även detta var enligt Myran helt onödigt och ytterligare ett sätt att tortera honom på. Han tittade surt på mig och hytte med bakbenen bara för att poängtera hur dum jag var som tvättar en helt naken häst i kylan! Inte ok enligt Myran. Men som jag brukar säga vill man vara fin får man lida pin, tror nu inte Myran håller med om det!

Att tro på sig själv

Det är en svår konst att verkligen tro på sig själv, i alla fall för mig i vissa stunder! Speciellt när det gäller det här med distanser, då är mitt självförtroende ganska kasst faktiskt! Ibland får jag till det riktigt bra och ibland kan det bli rena katastrofen, det är min akilleshäl när det kommer till hoppningen. Att "pricka" rätt!

Bäst går det när jag låter bli att tänka på att det ska bli rätt och bara rider på ren känsla! Ju mer jag anstränger mig för att göra rätt ju lättare har jag för att göra fel! Kommer jag ur det moodet så blir det oftast ganska bra och det måste jag faktiskt börja lita på. Jag måste lita på mig själv att jag kan!! Det sa min tränare till mig i dag och det var en tankeställare! Så från och med nu måste jag våga säga och erkänna för mig själv att jag kan, jag är inte dålig på att rida! Jag är bra utifrån mina förutsättningar och jag måste tro på det! 

Lätt att säga men kanske inte alltid så lätt att leva upp till! När vi kommit fram till detta så försökte jag att rida i moodet "jag kan". Det gick bra tills vi höjde! Då kom känslan av sig, helt plötsligt var jag i tänket "jag måste rida rätt nu"! Så dom första sprången på banan gick si så där, det var "hoolyshit" distanser och jag hittar inga distanser språng. Vi fick avbryta! Sedan gjorde jag en mental volt! Andades djupt och försökte släppa tankarna på att prestera för att stället bara känna och lita på min känsla! Det funkade och Myran och jag fick till en härlig runda, en sådan som man blir lycklig ner i tårna av! Nu ska jag försöka känna mig bra så att jag rider bra!! För jag sitter på en härlig häst och han tror på mig!!

En av dom första gångerna jag satt på Myran!

Repgrimma!

Min bästa kompis Pajen som bor i Vilda Västern har använt den i åratal och introducerade den för mig! Nu ses den i varje tv ruta sittande på en häst som har Peder Fredriksson i andra ändan av longerlinan! Jag pratar om repgrimman som jag verkligen tycker är sjukt bra att använda vid alla möjliga tillfällen! Jag vet att att många av mina hästvänner som inte sysslar med västern gärna drar på smilbanden när jag drar fram den och ser lite nedlåtande på mig;)!

För många är den nog förknippad med flummigt "horsemanchip" och annat som lätt kan föra tankarna till luddiga skogshästar (inget fel på det) och hästhållning som kanske skiljer sig från den traditionella tävlingsryttarens tänk och system! Men det är en annan historia som jag inte tänker dra här! Jag brukar själv skoja om att repgrimma är lösningen på alla problem som kan uppstå med hästar från lastproblem till sken och bock!

Men det ligger något i det för den är ett ypperligt redskap att hålla styr på hästen med. Mycket bättre än ett bett i munnen eller en kedja skulle jag vilja säga! Jag började använda repgrimma för flera år sedan på Knatten då han var konvalescent och helt jävla bindgalen att gå ut och gå med. Han skulle promeneras för hand då han stod på box efter en operation. Han skulle gå vid hand två gånger om dagen morgon och kväll! För att hinna göra det på morgonen fick jag gå med honom innan jobbet och då är alla sekunder dyrbara! Så jag ville ha något som gick snabbt och lätt att ta på, för att ha honom i bara grimma var förenat med livsfara för alla inblandade.

Att tränsa var jobbigt och tog tid och kedjan funkade så där, den kunde nästan trigga honom i stället. Så varför inte prova repgrimman som Pajen visat mig! Smidig att dra på, drar inte i munnen men ger ett väldigt effektivt tryck bakom öronen och över nosryggen vilket gör att hästen inte är riktigt lika benägen att resa sig eller att dra iväg! Gör den det ändå är det rått lätt att få kontroll igen! Så ser det ju så vänligt och harmlöst ut jämfört med kedjor och annat skrot!

Det är inget konstigt egentligen utan fungerar som så mycket annat med hästar, tryck och eftergift helt enkelt. Samma princip som med bett eller kedja! Skillnaden är väl att när inget tryck läggs på så känns den i stort sätt inte alls för hästen. Bett eller kedja är ju mer påtagligt även utan tryck? När trycket väl läggs på så är det snabbt och precis men lättar av så fort hästen ger efter! Jag tror att det är så den funkar och att det är därför som den är så effektiv! Men det får någon med mer kunskap än jag förklara!

Hur som helst så ska det bli intressant om det är fler inom den "traditionella" ridsporten som kommer att börja använda den nu när man ser Peder använda denna tingest! Kanske jag slutar att bli "hånad" av mina vänner i stallet när jag kommer dragande med den nu;) Det återstår att se! 

Debut!

Så där nu har debuten i 1.20 på Myran gjorts! Jag vet att det i mångas ögon är en liten höjd men för mig är det ett steg mot att börja hoppa på "riktigt"! När vi gick upp till 1.15 i slutet på sommaren var vi, eller jag, inte alls redo för det och klyddade till det som bara den. Nu kände jag mig mer förberedd och klantade mig bara lite. Myran var helt omedveten om att hindren var större. Han var skitglad och busade nästan till det lite i svängen mot kombinationen.

Det bästa med helgens tävlingar är att Myran känns så himla glad och positiv. Det känns som att han känner sig stark och glad i kroppen och att han tycker att det är kul att hoppa! Han är liksom full av självförtroende! Jag har också fått mycket bättre känsla i min ridning och det smittar väl av sig antar jag. Jag älskar verkligen min häst och jag tycker att han har utvecklats så positivt det sista halvåret!

Häromdagen när jag hoppade av efter ett pass i ridhuset tänkte jag högt för mig själv "Det är nästan alltid roligt att rida på Myran, jag är alltid glad och nöjd över honom när jag sitter av!" Känner ni det med era hästar?? Har man bara en häst så tycker jag att detta ska vara en känsla man oftast har när man hoppar av. Som hoppryttare kanske det är så att man fokuserar på att hästen ska hoppa fantastiskt men att känslan i markarbetet inte är så viktig? Men man hoppar ju faktiskt inte alls lika ofta som man rider på marken så då är det ju bra om man inte är frustrerad varje gång man inte hoppar då? Så tänker jag i alla fall.

Sedan behöver man inte ha värsta dressyrkänslan men att man känner att hästen jobbar på bra efter sin förmåga, att den är så liksidig som möjligt att den är mjuk i sidorna och att den reagerar på hjälperna kvickt och lätt! Det jobbet ska kännas roligt att fila på! Hoppningen blir ju så mycket bättre då!

Den senaste tiden har jag varje ridpass lekt "springasåfortdetgårleken" med Myran, vilket han verkligen tagit till sig! Mitt på kortsidan ökar du galoppen, när det sitter ska man nästan bara behöva tänka framåt ur svängen och så ska hästen skjuta fart och verkligen öka upp galoppen mot långsidan! Mitt på långsidan kortar du av galoppen och så gör man om samma nästa långsida. Hästen stärker upp bakkärran för den måste ta fart med båda bakbenen ordentligt ur svängen, annars trillar den! Mitt mål med den här övningen är att ökningen ska ske med en så liten och lätt hjälp som möjligt! I början reagerade Myran inte särskilt för mina lätta hjälper, ökningen blev seg och minimal. Då fick han en rejäl hjälp och direkt beröm då han reagerade. 

Nu behöver jag nästan bara tänka ökning så reagerar Myran framåt! Han tycker att det är jätteroligt och det har gjort honom kvickare och hetare på hinder samtidigt som han får bakbenen under sig så att han inte blir så lång! Mycket lättare att hitta distanser då för mina distansblinda ögon!