Glöm inte packa ner mig!

Nybörjare

Har ni också varit med om att man kommer upp på en ny häst så känner man sig som en nybörjare? Det har jag i alla fall. Nu har jag ju i stort sätt bara ridit Knatten de sista åren och det märks tydligt när man kommer upp på en ny häst. Man kan inte knapparna och det som funkar i vanliga fall funkar inte alls nu. Det kanske bara är jag som upplever det så? Kanske går man omkring i illusionen att man är en ganska bra ryttare bara för att man sitter och rider sin egen häst som man kan utan och innan, medan man egentlige är rätt så usel på att rida.

I går fick jag rida grannens häst för hon vill att den ska tävla lite hoppning. Själv är hon dressyryttare, väldigt duktig, som har den hästen för typ tillridning. Jag är helt övertygad om att det hade gått helt fantastiskt om hon hoppade den själv men hon vill inte lägga pengar på licens för att tävla en häst som inte är hennes egen. Jag har då givetvis villigt ställt mina tjänster till förfogande och varit övertygad om att det här gör ju jag lätt som en plätt. Tills igår då, lilla hästen for runt som en skållad råtta med mig på ryggen samtidigt som hon har spasmatiska ryckningar i huvudet. Dessutom var hon väldans känslig för skänkeln samtidigt som hon "sprang" iväg från den, mycket ovanlig känsla eftersom Knatten är precis tvärtom, alltså skänkeldöd.

Mycket frustrerande. Till detta uppvisar hon humör och blir rätt irriterad på mig då jag gör något som hon inte är van vid. Stackars grannen försökte instruera mig att rida mer på hennes sätt, som hästen är van vid, alltså som en dressyrryttare med sätet. Inte min kopp av te om man säger så. Hoppryttare som jag är så vill jag gärna stå i lite lätt sits med rumpan lite ovanför sadeln vilket medförde att hästen kände sig osäker och bara for iväg med huvudet rätt upp samtidigt som hon vilt skakade på det. Ingen vacker syn alltså.

Hästen är dock väldigt glad över att hoppa vilket hon gärna vill göra i en flygande fläng. Återigen får grannen slita sitt hår när hon fruktlöst försöker få mig att göra på hästen och hennes sätt, dvs sitta tungt i sadeln mot hindret vilket inte är något som jag brukar göra, lite mer tyskt alltså!! Här krävs det en del träning känner jag, vi får se vart det slutar.

Efteråt bad jag grannen, stackars kvinna, som har ett oändligt tålamod om hon kanske vill hjälpa mig lite med Knatten på marken också för det finns en del som jag känner att jag kan förbättra. Då skrattade hon bara, vet inte riktigt hur jag ska tolka det? Känner mig i dag som en nybörjare och mitt övermod är som bortblåst! Men hinder är till för att övervinnas så jag får träna mer helt enkelt. Ur misslyckande föds framgång om man gör om och gör rätt, eller?

Det ska tilläggas att jag verkligen försökte sitta ner igår för jag har ridsår på rumpan. På slutet fick vi i alla fall till ett lugnt fint hopp, i trav, och en rund fin galopp, med mig i lätt sits! Grannen undrade om jag kunde korta denna runda fina galopp lite när jag stod upp i lätt sits, men då svarade jag glatt NEJ! Kanske det går nästa gång, om det nu blir det någon nästa gång? Grannen kanske tänkte om i natt när hon har drömt mardrömmar om mig och lilla hästs mardrömslika framfart igår!

Dålig uppdatering

Har varit lite slö, men jag är helt slut när jag kommer hem! Dessutom har jag verkligen försökt anstränga mig att vara en god mor och sambo! God mor funkar hyfsat sen tar orken slut och jag slocknar som ett ljus när det är dags för att vara social och trevlig mot sambo. Men jag sover i alla fall i vardagsrummet så han kan ju se mig och höra mig snarka! Han får helt enkelt vara nöjd med det lilla😍! På ridfronten inget nytt!!

Vill ni veta vad knölen var?

Det får ni inte för knölen är fortfarande en olöst gåta. Knatten är nu böjd, röntgad, utltraljudad och genomkollad utan att man blev mycket klokare över vad knölen är för något. Det starkaste tipsen för dagen är att de är en bindvävsknuta som uppstått när han drämt i knät. Det kan även vara en tumör, men det är förhoppningsvis inte så sannolikt.

Nu är det bara att hålla koll på den så att den i alla fall inte blir större, för då får man utreda vidare och se ifall det är en tumör eller inte. Han är hur som helst fullständigt oberörd av den. Det som retar mig är att Knatten inte en enda gång vi har varit iväg har visat hur benet kan vika sig när han går. Jag börjar misstänka att dom ute i Löberöd inte tror på mig, utan tror att jag är ett hysteriskt våp som bara överdriver det här med  snubblandet. Men visst är det typiskt att när man väl är iväg så visar hästskrället inget av det man vill att han  ska visa!?

Jag ska i all fall rida honom och stärka upp muskulaturen runt knäna eftersom han är svag i sina bakknän. Så får vi se var vi hamnar. Backar här kommer vi!!

Russet går 3-årstest

När Knatten var tre skulle han givetvis gå 3-årstestet, så här i efterhand kan man fråga sig om detta var så lämpligt?

Knatten gjorde precis ALLT som man INTE skulle göra. När vi tränade hemma gick allting väldigt bra. Vi kanske skulle ha tränat mer någon annanstans men det tänkte ju inte jag på!! Mr B som höll i löshoppningen  var mycket nöjd med hans prestationer hemma och trodde nog att han nog skulle kunna hoppa till sig minst 8:or. Visningen vid hand gick också bra och Knatten visade prov på ganska fin trav och skritt, kanske skulle han även göra bra ifrån sig på gångarterna? Gänget runt Knatten hyste stora förhoppningar, som alla gör med sina treåringar.

Tyvärr var Knatten inte  själv riktigt med i de här tankegångarna, för två veckor innan treårstestet kom han fram till att han faktiskt inte alls ansåg det nödvändigt att använda sig av sin trav. Sin tidigare ganska så luftiga och taktmässiga trav blev markbunden och kort, antagligen för att han för tillfället gick in i en olämplig växtfas. Men, men det var ju inte resultaten som var det viktiga (även om han gärna hade fått bli diplomhäst) utan att vi nu nått 3-årstestet som varit slutmålet för inridningsperioden och avslutningen inför sommarbete och vila.

Dagen innan Dagen D kommer kommer Knatten ut ur boxen och äter upp en väldig massa mat i stallet. Detta innebär att Knatten blir longerad och får gå i skritten MYCKET för att inte få kolik. Koliken uteblir tack och lov, men i stället har jag nu en mycket trött treåring. Inte mycket att göra åt och han hade ju ännu en natt att vila upp sig på. Dagen för treårstest inträder och Knatten ska göras fin och presentabel. Redan där skiter det sig!

På treårstest ska ju hästen vara flätad vilket Knatten hade mycket starka åsikter mot. Han var av åsikten att flätas ska det baske mig inte göras. Knattens beteende i stallgången var vid den här tiden något oslipat. Han var precis överallt och ingenstans, samtidigt som jag fruktlöst försökte att få ett grepp om i alla fall en liten mantuss. Det hela slutar med att Knatten lyckas stämpla min fot, eller närmare bestämt min lilltå och knäcker den! Ni som brutit en tå vet att detta är inte skönt och att man blir något halt. Jag gav upp och M som är en hejare på att göra flyingeflätor tog över.  Hon lyckades med att göra fina flätor trots Knattens spasmatiskt huvudkastande, steppande, vilda protesterande.

Lastningen går förvånansvärt bra och vi beger oss av till anrika Flyinge för att visa upp den för dagen snyggt, flätade och mycket blanka Knatten. Vi var ett helt litet sällskap som följde med Knatten på hans STORA dag. Jag nervös och haltande på grund av min brutna lilltå, dom andra lugna och avslappnade och Knatten, ja Knatten han var helt frånvarande och katatonisk. Jag vet inte om det var nervositeten eller den enligt Knatten alltför intensiva träningen dagen innan som påverkade honom, men han verkade trött och frånvarande när vi kom fram

Jaja det går säkert bra inne då vaknar han nog till och visar upp sig från sin bästa sida. NOT! Knatten var fullständigt oengagerad och hade inte alls några tankar på att anstränga sig under den största stunden i sitt treåriga liv. Han gick i korsgalopp, att byta galopp var rakt omöjligt, att hoppa var jobbigt och fast han visade på en ganska god teknik så fick han inte några poäng för hans prestation i övrigt var vid tillfället faktiskt urusel. Han var helt opåverkbar och ägnade oss ingen som helst notis fast vi freneteiskt piskade och ville få honom att i alla fall tänka lite framåt. Alla hårda ansträngningar från vår sida gick honom fullständigt förbi. Den enda som inte ansträngde sig det minsta under dessa minuter var faktiskt Knatten. Synd att inte J som visade vid hand blev bedömd, för hans trav var i alla fall niomässig, minst, även om inte Knattens var det.

Nöjd Knatten

Alla var vi faktiskt rätt sura på honom för även om vi inte väntat oss att han skulle vinna så hade via all fall trott att han skulle få klart godkända poäng!! Vi hade ju sett honom både hoppa och sprattla fint hemma så helt tappad bakom en vagn var han ju faktiskt inte. Men det är Knatten (och många andra treåringar) i ett nötskal. Det är inte alltid att formtoppen infinner sig när den ska, och Knatten han gör alltid lite som han själv vill. Han var i all fall jättenöjd med sig själv!! Det såg så ut i alla fall!

På sjukhuset

Röntgad! Inget syns där! Knatten ser rosa elefanter och det är tveksamt om han någonsin mer ska kunna röra sig, så trött av lugnande! Får se vad ultraljudet visar?? Mystiskare än mystiskt!!

I respekt för hästen

Jag såg det här prorammet och blev återigen påmind om vilka fantastiska djur hästar är och vilket ansvar vi som håller på med hästar har. Om vi behandlar dem väl så skulle dom ta ner månen till oss om vi bad om det, det ska vi inte glömma! De är helt i våra händer och det är upp till oss att bahandla dom så att det har det så bra som möjligt. Ni som skyller på hästen när den gör fel eller som ni inte vill tänk efter en gång till, "Vad gjorde jag för fel som gjorde så att hästen begick ett misstag? "
Ibland glömmer man kanske det.

Jag försöker att ha det här i tanken och oftast är jag medveten om att det är mitt fel när Knatten inte gör som jag vill. Men ibland blir man arg och glömmer det och tycker att gud vad dum han är som gör på det sättet. Det är när man inser sina misstag och försöker rätta till dom som gör att man blir en bättre ryttare och som leder till utveckling. Det irriterar mig mycket när en person som rider och som uppenbarligen själv gör fel skyller på hästen. Man har ju sett en del sådana incidenter genom åren både på tävling och träning. Typ " Den dumma hästen stannade, det är fel på den" och så har hästen blivit lagd i botten tusen gånger och räddat både sig själv och ryttaren, men nu fått nog. Som sagt oftast är det vårt fel.

Följ länken, titta och tänk. Jag brukar annars vara skeptisk till "hästpratare" och sånt som kallas "natural horsemanchip" eftersom jag tycker att man gjort en stor grej av av något som helt enkelt bara handlar om kunskap och helt vanligt hästvett. Filmen om Buck handlar om att helt enkelt utveckla detta och använda det i praktiken. Tyvärr är det nog så att det finns mängder av människor som har häst och som inte har någon aning om vad de sysslar med och då kan hästen bli ett väldigt farligt djur.

Vet inte om jag har haft tur genom åren för mina hästar har alltid betett sig väl och förefallit vara trygga och nöjda hästar. Knatten är nog den som varit "olydigast" av mina hästar och då pratar vi om respekten för space som han har lite svårt med, men som jag ständigt påminner honom om. I övrigt är han rätt så okomlicerad att hålla med, lastar sig själv, går att sko och klippa. Det är väl de områden som brukar medföra problem för en del. Speciellt lastningen verkar vara en stor grej för många? Verkar sjukt jobbigt att ha en svårlastad häst.

Fast min andra häst, Lollo, som jag fick när jag var nio år var nog vad man kan kalla för en problemhäst. Hinner inte skriva om henne nu men ska försöka göra det i kväll, så återkom gärna.